En uppvisning i att inte förstå

Rapport har idag ett inslag om hur gammelpartierna nu satsar på nätet i sina kampanjer. Kandidaterna “twittrar”, “skriver på facebook”, och allt vad det nu är. Man har till och med hela avdelningar inom partierna som fokuserar uteslutande på “politik på nätet”.

Det är en spännande uppvisning i att totalt missförstå hur Internet och sociala medier fungerar, och det är nästan skrämmande att se.

Det första problemet är förstås att man ser det som någon sorts temporär megafon-teknologi. När det är dags till kampanj, ja då tar man till twitter och facebook, så var det bra sedan. När kampanjen sen är över så kan man lugnt försvinna tillbaks till sina kanslirum, och slippa kommunicera mer med de där jobbiga medborgarna ute på nätet.

Det gör det andra problemet än mer uppenbart: Det handlar fortfarande om en enkelriktad utbasunering av propaganda — den diskussion som annars finns i sociala medier undanbedes. Man är helt enkelt inte intresserad av att framföra budskapet genom någon sorts intellektuelt samtal, utan upprepar som en pappegoja tidigare bestämda budskap

Dessvärre blir det väldigt tydligt för den som på allvar intresserar sig för den nya världen på Internet, och känns som ett rätt billigt sätt att försöka köpa röster. Jag misstänker starkt att det snarare innebär att “väljarna” känner sig en aning förnedrade.