Förakt

Postat Saturday, May 16, 2009 om Politik

Jag tror att piratpartiet lever mycket på det stora politikerförakt som sakta byggs på i vårt samhälle. Jag har själv i många år kännt vad som bara kan beskrivas som ett ökande hat mot de politiker som styr vårt land, oavsett vilken sida av det politiska spektrat.

Situationen i Stockholm illustrerar detta med all önskvärd tydlighet. Inför valet 2002 lovade socialdemokraternas Annika Billström att “det blir inga biltullar” — trots detta infördes biltullarna, på försök. Försöket avslutades, och inför valet 2006 var biltullarna ett hett ämne — en del högerstyrda kranskommuner folkomröstade till och med om trängselskatten skulle fortsätta, och frågan var något av en nyckelfråga för högerpartierna i valdebatten. Men högerpartierna vann valet, och biltullarna återinfördes.

Detsamma hände som bekant i FRA-frågan och datalagringsdirektivet på riksnivå. Förslaget läggs av ena sidan (gärna på EU-nivå), klubbas igenom av andra sidan, och kan man sedan ljuga lite om saken blir det väl inte sämre av det?

Vad ska man som medborgare ta sig till om man inte känner sig särskilt representerad? Det enda demokratiskt vettiga svaret är “Starta ett parti”, men det är naturligtvis svårt — med fyraprocentsspärren så finns ett praktiskt taget dräpande hinder för alla nya partier som inte har en enorm folkrörelse att luta sig emot. Det är helt enkelt så att många röstar defensivt — inte på det de egentligen skulle vilja ha, utan på motpolen till det de mest vill slippa.

Det politiska systemet är på det sättet väldigt stabilt — vilket även hjälps av att media ger de redan stora partierna all uppmärksamhet. Det finns naturligtvis fördelar med denna stabilitet — men i nuvarande situation är det nog många som känner att det inte spelar någon roll vad de röstar, eftersom det är samma medelvägspolitik som ges till svar.

Resultatet är ett dalande valdeltagande som vi har sett i ett antal val nu. Politikernas lätt förutsägbara (och mycket talande) svar på problematiken var att börja prata om röstplikt. Det visar på en ganska rutten attityd — i stället för att se till att väljarna har någon som de känner representerar precis deras intressen så vill man helt enkelt tvinga medborgarna att gå och rösta, som lite extra salt i såren.

Jag tror att det är mot denna bakgrund som man måste se piratpartiets framgångar. Här kommer ett parti som faktiskt inte ger några andra löften än sådana som man kan förväntas hålla. Det fokuserar helt och hållet på din rätt som medborgare till integritet, fokuserar på demokratins grunder. Det ger en trovärdighet som andra politiker helt enkelt aldrig kan ha, eftersom de brutit så många löften att det helt enkelt blivit vardagsmat för dem.

Om de etablerade partierna verkligen vill få bukt med Piratpartiet så är mitt förslag helt enkelt att de påbörjar en seriös diskussion om hur demokratin kan stärkas i Sverige. Demokrati är inte något man inför en gång och sedan nöjer man sig — det är något som behöver underhållas och förstärkas periodiskt. Det behövs en förnyelse av samhället, och man kan inte alltid bara fokusera på skola, vård och omsorg… ibland måste man tänka på politikernas frånvaro, på röta i rättsystemet och på jämlikhet i valsystemet också.

  1. […] borde du då göra som jag gör… jag som alltid varit bitter och cynisk, sett på politikerna med stort förakt, och inte haft någon tilltro till deras vallöften, men som nu hittat en aning hopp om vår […]