Sovrumskameralagen

Postat Sunday, May 10, 2009 om Replik

Sakine Madon skriver i expressen idag om hur det råder en “krigspsykos” i bloggosfären, där vi alla som bryr oss om integritetsfrågorna lider av någon sorts kollektiv psykos och menar att det vi framför är någon slags konspirationsteori. Det finns två problem med det resonemang hon för — det ena är att hon mest skriver om övervakningskameror, antingen som analogi eller som faktiskt representativt för integritetsfrågan, vilket har stora brister. Det andra är att hon likställer möjlighet med utnyttjande.

Låt mig börja med kamera-delen. Det första problemet är alltså att den större delen av kolumnen handlar om övervakningskameror som om det vore ett stort integritetsproblem. För mig är det inte det — det handlar om proportioner, privat kontra publikt. Det är visserligen oturligt att det ska sättas upp kameror överallt och det kan man ju diskutera, men det är inte riktigt samma sak som att det jag gör på nätet övervakas.

När jag går ut genom dörren på morgonen så accepterar jag att jag inte är hemma längre — jag befinner mig i en publik värld där jag väntar mig att någon kan se vad jag gör, så därför stänger jag in delar av min personlighet och låter bli att göra en del saker som jag kanske skulle göra hemma i sovrummet. Att övervaka allt som görs på nätet är mer likt att sätta upp övervakningskameror i varje svenskt sovrum än det är att sätta upp en kamera på stortorget.

Visst, kameror i sovrummen skulle mycket möjligt sänka mängden våldsbrott i hemmet, vilket vore mycket bra. Men det vore ändå inte värt det, ens i närheten av det, och det finns det nog inte en enda person som skulle säga emot i debatten. På nätet gäller detta tydligen inte. Där är det okej att smygfilma nakenbilder, spela in intima konversationer och registrera människors politiska åsikter.

Det andra problemet med kolumnen är att Sakine jämställer möjlighet med utnyttjande. Låt mig förklara det lite närmre… det finns saker som man skulle kunna göra möjliga, utan att det skulle innebära några direkta nackdelar rent konkret. När detta då utnyttjas uppstår den dåliga effekten, men det egenliga felet ligger i möjliggörandet.

Man skulle t.ex. kunna införa en lag om att den som vinner ett val närsomhelst får utropa sig till envåldsdiktator för landet. Jag  tror nog vi kan vara överens om att det vore en mycket dålig lag, även innan den utnyttjades. Detsamma gäller övervakningssamhället som håller på att införas.

Alltså: Även om jag inte tror att någon har för avsikt att utnyttja signalspaningslagen för att registrera åsikter på meningsmotståndare är det ändå en skitlag. Och när någon väl utnyttjar den är det för sent. Man behöver alltså inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att tycka att vi borde stifta lagar som inte kan utnyttjas.