Effektivisera?

Postat Wednesday, July 1, 2009 om Politik

Vårt samhälle har förvrängt en del ord.

Ta “effektivisera”, till exempel. Det är nog för många helt tydligt att en hel del Svenska myndigheter, skola, vård, omsorg och annat inte är sådär särskilt effektiva. I jämförelse efter jämförelse tappar vi mark mot övriga Europa och världen när det gäller kvalitet på allt det ovannämnda.

Samtidigt pratas det om att effektivisera, men bara i kristider. “Effektivisera” betyder i Sverige alltså att göra lika mycket med mindre resurser. Det självklara resultatet är helt enkelt att man gör mindre med mindre resurser, vilket de flesta nog inser. I andra sammanhang kallas detta att “spara”, men det låter så illa så vi kallar det “effektivisera” eller “strukturomvandling” eller något liknande.

Ungefär på samma sätt som “lokalvårdare” skulle låta bättre än “städare”, som om det var ordet och inte innebörden som var det viktiga.

Vi har socialdemokratiserats till den milda grad att “effektivisera” betyder att spara pengar på, och “förbättra” betyder att betala mer pengar. Det görs satsningar hit och dit, nerdragningar här och där, men det är en rent ekonomiskt kvantitativ bild av att driva en verksamhet, som missar något väldigt väsentligt: kvaliteten på verksamheten.

Rapporter om allahanda mätningar ramlar in lite då och då där vi tenderar att ligga i topp. Nummer 5 på listan över sjukvårdskvalitet i Europa. Men reflekterar det verkligen sanningen? Milslånga vårdköer som man aldrig skulle drömma om att acceptera i andra länder, en totalhavererad psykvård, och så vidare? Svaret finns i att man helt enkelt definierar bort problemet. Försäkringskassan tycker folk är friskare än någonsin, och alltså är problemet löst och statistiken ser bra ut. Men några rapporter om den faktiska kvaliteten får vi inte höra så mycket om.

Samma sak med skolan. Mycket prat om hur bra vi är, lite verkstad. I en undersökning om arbetssökandes uppfattning om skolsystemet i 33 länder hamnade det Svenska skolsystemet sist. Jumboplatsen alltså. Ändå är allt tyst om saken. Den borgerliga regeringen gör visserilgen lite småändringar, men den stora reaktionen uteblir.

Man skulle ju annars kunna vänta sig en rejäl näve i bordet och krav om svar på vad fan det är som händer egentligen? Vi med vårt upptrissade skattetryck får ändå sämst resultat! Hallå, det här är inte okej!

Men det är som att hela apparaten har gått i baklås. Man bråkar om detaljer som hur betygen ska sättas snarare än att reflektera över hur vi ska göra nått åt att vi faktiskt misslyckas med att ge folk den utbildning de behöver för att kunna lyckas med sina liv.

Det är helt enkelt ingen som pratar om det man faktiskt skulle behöva göra: effektivisera. Och då menar jag inte skära ner och få ut samma resultat för mindre pengar, jag menar se till att få bättre resultat för samma pengar. Det finns uppenbarligen länder som betalar mindre för sin sjukvård och skola, men får bättre resultat. Om vi blir lika effektiva som de är skulle vi alltså kunna ha en betydligt bättre sjukvård och skola.

Man kan naturligtvis debattera fram och tillbaks om vi ska ha världens högsta skattetryck, men oavsett vad man tycker i den frågan måste vi ju börja med att se till att få valuta för pengarna. Istället är de politiska blocken fast i någon sorts pajkastning om fördelningspolitik där det mer handlar om att få bestämma och få sätta käppar i hjulet för andra sidan än om att göra någon nämnvärd skillnad i kvaliteten på de tjänster som staten tillhandahåller för medborgarna.

Det är dags att vakna ur drömmen om välfärdssverige till verklighetens slöserisverige, där vi vräker ner skattepengar i diverse verksamheter som helt enkelt inte fungerar. Det är jobbiga frågor att ta i, det kräver att vi omvärderar oss själva och faktiskt erkänner våra brister. Men tills det görs har jag svårt att ta någon som helst fördelningspolitik på allvar.