Ett samhälle på tomgång

Postat Sunday, July 12, 2009 om Politik

Det finns många bra anledningar till att jag drogs till Piratpartiet, men som förutsättning hade jag ju inte dragits någon annan stans innan dess. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det tydligt att det har samma orsak: Det finns inga “gammelpartier” som löser problematiken. Det gäller integritet och fildelning, och där fyller Piratpartiet upp hålrummet duktigt, men det gäller lika mycket på andra områden.

Jag har hört det sägas att Olof Palme var den sista sanna visionären i svensk politik, och det skulle ju kunna förklara en hel del om ointresset bland unga för politiken. Hela samhället känns som om det körs på tomgång av en massa politiker som inte har någon särskild övergripande plan. Allt handlar om driftsdetaljer, nästan inget om visioner om en bättre värld.

Vi har stagnerat. Världen utvecklas vidare, men samhället står still. När vi inte längre har råd med gamla metoder så skär vi ner istället för att utveckla något nytt som fungerar. Allt handlar om att minimera risktagandet, att inte bryta mot några regler eller kliva på någons tår.

Det tjatas väldigt mycket om vad Piratpartiet skulle ha för skolpolitik, till exempel. Men vad har de andra partierna för skolpolitik då? Det enda jag ser är en diskussion om tidigare eller senare betygsättning och andra detaljer. För oss som är rimligt unga och faktiskt har kvar vårt sinne för nöjet i att lära sig saker är det dock tydligt att inga ändringar i betygssystemet kommer ändra på faktum att vårt skolsystem är trasigt på ett mycket grundläggande sätt.

Jag ber er om en timme av er dyrbara tid, för att ge lite mer bakgrund om vad jag menar. Det finns två föredrag om skolan och skolgång som jag tycker är väl värda den tiden. Det första är från TED, där Ken Robinson talar om skolan och kreativiteten. Kreativitet är i mångt och mycket det bränsle som gör att den nya världen snurrar, men vi har ett skolsystem från en period där kreativitet var ett problem, alltså kväver vi den. Historien om Gillian Lynne är helt fantastisk.

Det andra föredraget är från Dr. Tae, där han talar om vad som är fel med skolans kultur och om att bygga en ny kultur för lärande. Han lyckas spela in hela föredraget med världens torraste och tråkigaste tonläge, men jag hoppas att ni orkar se igenom det ändå, för innehållet är oerhört bra. Mycket träffsäkra bitar om lärarcertifikation vs lärarkvalifikation och det vansinniga med tidsbegränsningen i skolan.

Jag tror at båda föredragen går att applicera rätt bra på den svenska skolan, även om de handlar om skolan i ett internationellt perspektiv.

Och skolan är bara ett exempel. Varje gång jag kommer i närmre kontakt med myndigheter så är det rätt tydligt att det helt enkelt inte fungerar. Äldrevård där människor glöms bort och får liggsår, sjukvård med årslånga köer för rutinoperationer, skolan som lär barn att vetenskap och lärande är tråkigt.

Alla mina kamrater ifrån olika skolor har någon berättelse om den där “obehörige” läraren. Bland alla oengagerade och dåligt pålästa lärarna i den Svenska skolan dyker nämligen ibland upp någon som inte är “behörig”, det vill säga inte gjort sina år på lärarhögskolan. Nästan uteslutande är det dessa lärare som engagerar eleverna, som både lyckas bäst med att lära ut saker och med att underhålla. Historien är nästan alltid en tragedi, där den obehörige sparkas och ersätts av någon behörig.

Jag själv råkade ut för detta på gymnasiet i mina spanskastudier. Jag gick från att vara superintresserad och plugga hemma flera kvällar om veckan till att fullständigt skita i ämnet. Nu är jag glad om jag kommer ihåg ett ord eller känner igen en fras.

Det mest konkreta förslaget om en ändring i grunden är det vansinne som pågår nu med att betyg ska vara fixerade efter ett visst datum. Skolan blir ett militärläger som ska avklaras snarare än en plats där det viktiga är att man lär sig. Att skolan är så dålig att vi inte minns något efteråt är inget problem. Bästa betyg i Spanska, kan inte Spanska = inget problem. Kan jättebra Spanska, bra betyg i Spanska är tydligen ett problem ifall man råkar vara lite för sen. På så sätt reduceras alla våra betyg till någon sorts kombinerat betyg i lydnad och uthållighet.

Och ändå diskuteras inte de här problemen alls. På sin höjd pratar man om att “korta vårdköerna”, men inget om vad man ska göra för att radikalt förändra skolan, vården och omsorgen i grunden för att bygga bort problemen. Ingen vågar bryta status quo, så därför driver skutan vidare utan vind i seglen eller någon vid rodret.

Det är inte så konstigt att människor flockas kring Piratpartiet, trots andra meningsskiljaktiheter. Vi har den enda visionen i Svensk politik (visionen om ett nytt kunskapssamhälle). Alla andra partier är för upptagna med att fånga mittenväljarna för att föra en diskussion som trots allt vore intressant: Den om hur vi ska bygga om vårt samhälle, ta tag i rodret och styra upp i riktning mot en bättre värld.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,