Transparens vs Integritet — Rond 1

Postat Monday, August 17, 2009 om Integritet

Under titeln “Arga Unga Män” som ledare på DN står en hel del, bland annat ytterligare ett av alla försök att påstå att piratpartiet skulle ha samma väljare som SD. Det har många andra redan svarat på och kommenterat, men följande har fått gå förbi relativt obemärkt:

Men det finns inkonsekvenser i piraternas budskap. De säger sig vilja värna integriteten men vill samtidigt göra alla offentliga handlingar tillgängliga på nätet. Vem som helst ska med några knapptryck kunna ta fram uppgifter om sin granne och köra ”korsreferenser” mellan olika myndigheter. Det låter förvillande likt det övervaknings- och angiverisamhälle piraterna annars ivrigt varnar för.

Att förundersökningsprotokoll, och därmed obduktionsbilder som i Arboga-fallet, är offentliga handlingar betyder inte att de bör ligga uppe för allmän beskådan på internet. På vilket sätt det skulle stärka den enskilda människans integritet är svårt att se.

Här finns ett grundläggande missförstånd: Vi vill göra offentliga saker tillgängliga, inte göra privata saker tillgängliga. I datorsäkerhetskretsar finns ett uttryck, “security through obscurity”, som betyder att om det enda skyddet man har är att det är lite besvärligt att få tag på information, då har man inget skydd alls.

Detsamma kan man säga om personliga handlingar. Om det enda skyddet vi har om vår personliga integritet är att jag måste beställa hem papper ifrån någon myndighet istället för att gå in på en hemsida, då har jag väldigt lite skydd. Allt man kan säga då är att handlingarna definitivt kommer att hamna i händer som jag absolut inte vill att de ska hamna i, samtidigt som jag själv inte har någon aning om vad det finns registrerat om mig eftersom det vore för jobbigt att gräva fram uppgifterna.

Företag som vill tjäna pengar på att utnyttja det som finns registrerat om mig kommer alltid att skaka fram uppgifterna, ifall det nu ändå är offentliga uppgifter vi pratar om. Är det mer hemskt om vem som helst kan få tag på alla uppgifter om mig än om bara de som vill utnyttja mig kan få det?

Rätt lösning är alltså att göra alla offentliga handlingar tillgängliga via Internet, så att vem som helst kan lätt söka reda på vilka handlingar som finns registrerade om sig själv, och därtill se till att handlingar som inte borde vara offentliga helt enkelt inte är offentliga. Den diskussionen finns i dagsläget inte alls. Ska myndigheter verkligen samla ihop all denna information om mig och dig? Det är, enligt mig, betydligt mer intressant att diskutera än om det är papper och bläck eller kablar och bitar som ska gälla.

Det är helt enkelt så att de omtalade obduktionsbilderna ifrån Arbogafallet inte borde varit offentliga handlingar. Det är en dundertabbe som begåtts av den åklagare som valde att inte skretessbelägga bilderna. Man kan fråga sig då… är det viktiga i det här fallet hur bilderna överförs till omvärden (via Internet eller post) eller varför i hela friden bilderna tilläts bli offentliga handlingar över huvud taget?

Om man förbjöd att offentliga handlingar spreds via Internet (om vi för en sekund bortser från att det vore omöjligt) kanske man skulle inge någon form av falsk säkerhetskänsla eftersom vi sällan ser dem… men är det verkligen så vi vill ha det?

Andra sidan av kortet är att om offentliga handlingar “ligger för allmän beskådan på internet” så möjliggör det en medborgarkontroll av vad våra myndigheter faktiskt pysslar med. Detta är det enda rimliga sättet att slutligen få bukt på den sortens misstag och slentrianmässig behandling av uppgifter som lett till att personliga, privata handlingar blivit offentliga från första början.

  1. Det är exakt vad min ståndpunkt alltid har varit i fallet med Arbogaförundersökningen – det är alldeles OK att den är tillgänglig på internet.

    Däremot har jag alltid undrat varför i hela fridens namn obduktionsbilderna fanns med i det offentliga protokollet. De hade verkligen ingenting där att göra. Den tabben ligger som sagt direkt i knät på vem det nu är som avgör sånt.