Annars kan jag mycket väl tänka mig hur bolag drar in äldre material för att uppmuntra till köp av nytt material. Det är precis det som regeln är till för att beivra.

Men ja, så länge det handlar om att upphovsrättshavaren har marginaler och visar intresse på att använda sig av sin upphovsrätt så håller jag med dig. Däremot så kommer vi till ett annat “problem” som jag tror många kommer uppleva.

Vad händer om man, tio år senare, skäms något så enormt för sina tidigare alster? Har man inte då “rätten” att på något sätt förhindra försäljningen av dem, eller bör det släppas till Public Domain då?

Jag håller inte med om det där. Ett illasinnat företag kan mycket väl köpa upp alla tillgängliga exemplar av något, varpå upphovsrättshavaren kan skratta hela vägen till banken medans tryckeriet producerar nya. Jag menar naturligtvis inte att så fort det sista exemplaret är köpt så övergår verket i public domain, utan helt enkelt att om upphovsrättshavaren inte bekymra sig om att producera fler exemplar.

Det hela känns som ett konstigt konstruerat motexempel, som helt enkelt faller på satsen “så att det blir omöjligt för upphovsrättshavaren att tillhandahålla fler kopior”. Det finns inga som helst problem för J.K. Rowling att tillhandahålla Harry Potter som e-bok. Det är inte så jag vill läsa den, jag köper hellre ett tryckt exemplar… men att tillhandahålla den på det sättet om det visar sig vara omöjligt att få ut fysiska exemplar verkar rimligt.

På det stora hela håller jag med om det du skriver här, men jag ser stora problem med din idé om skyldigheten som upphovsrättshavaren ska ha när det kommer till att tillhandahålla mediet ifråga. Det blir alldeles för lätt för ett “hostilt” företag att – via proxys om så behövs – köpa upp alla tillgängliga ex av nånting så att det blir omöjligt för upphovsrättshavaren att tillhandahålla fler kopior.

Skulle J.K. Rowling tappa rättigheterna till Harry Potter bara för att första utgåvan av boken sålde slut snabbare än tryckeriet hann med?