Övervakningens tidslinje: Del 3 – En självuppfyllande profetia?

Postat Saturday, December 26, 2009 om Integritet

Detta är tredje och avslutande delen i en tre delars serie om hur övervakningen utvecklats och vart den är på väg:

  1. Historik — I första delen gav jag lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
  2. Ett nexus av möjligheter — Den andra delen diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
  3. En självuppfyllande profetia? — I denna del drar jag mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.

Jag kommer att gå igenom framtidsutsikterna både på mycket kort sikt och på lång sikt.

Ett vägval

Vi står med ganska stor tydlighet inför ett vägval — kanske så snart som detta kommande riksdagsval. Den väg Piratpartiet jobbar för är naturligtvis att medvetenheten om övervakningen ökar, och att det parlamentariska läget blir sådant att de styrande politikerna i toppskiktet tvingas ta hänsyn till detta.

Längs den vägen kommer man tvingas skrota FRA-lagen (och med största sannolikhet även FRA), men även se på ny teknologi, identifiera farorna med denna teknologi ur ett integritetsperspektiv och förbjuda viss användning — särskilt i övervakningssyfte för annat än direkta säkerhetshot. Den slentrianmässiga övervakningen i form av sparad information i samband med resor med RFID-chip-baserade kort måste till exempel regleras.

you are The Future

Det krävs relativt mycket för att detta vägval ska göras. Inte nog med att Piratpartiet måste få mandat i riksdagsvalet, det måste även uppstå en situation där mandaten faktiskt betyder något, vilket förmodligen betyder att det blir otroligt jämt mellan blocken. Just för närvarande ser det väl rätt dystert ut. En lätt förhoppning om att vi kan driva upp valdeltagandet bland unga igen, och vara ett bättre alternativ än SD som vågmästare.

Alternativet är att övervakningsmanin dundrar vidare. Vart den vägen leder är relativt enkelt att se genom att bara fortsätta på samma sätt som idag och förr — mer och mer övervakning kommer ske, instanserna som införs för att skydda mänskliga rättigheter kommer fallera, och människor kommer försöka ta sig runt det hela. Detta resulterar i en ytterligare nedmontering av medborgerliga rättigheter.

Som ren spekulation kan jag gissa att förbud mot kryptolösningar som omöjliggör för statlig avlyssning kommer att diskuteras, och att man som i storbrittanien även här kommer införa lagar som gör det straffbart med fängelse att vägra lämna över kryptonycklar till polisen eller andra myndigheter.

En självuppfyllande profetia?

Det är värt att se närmare på vad resultatet av en alltmer totalitär stat blir. Att det införs allt fler övervakningsmetoder och integritetskränkande lagar för att förhindra terrordåd och säkerställa statens säkerhet innebär en upptrappning i klyftan mellan stat och befolkning.

Den naturliga effekten av en alltmer upptrappad totalitär karraktär på statens agerande mot medborgarna är att den kommer att besvaras av alltmer upptrappade organiserade protester. Dessa två linjer möts någonstans längs vägen, då den statliga paranoian och totalitära styrelsesättet blivit stort nog för att tolka alla organiserade protester som hotfulla, och där protesterna blivit stora nog att låta sig tolkas på detta sätt.

“Because nothing says dictatorship like arresting people for eating ice cream”, som Clay Shirky förklarar det i sin mycket läsvärda bok Here Comes Everybody.

Det är för mig självklart att ett kuppförsök utfört av toppolitiker (vilket den nuvarande utvecklingen kan beskrivas som) förr eller senare kommer att möta ett våldsamt motstånd, av en eller annan karaktär. Ju längre det går, desto tydligare våldsamhet kommer inte bara uppkomma utan även krävas för att störta makteliten och återlämna makten till folket. Det är en oerhört skrämmande tanke.

Jag vill poängtera här att det jag menar absolut inte är att någon ska gå ut och ta till vapen för att förändra samhället i vår demokrati, utan att vid någon tidpunkt om utvecklingen får fortsätta så är demokratin förlorad, och kan då inte återvinnas genom att man röstar rätt eller talar övertygande.

Då har vi hamnat i en situation där den repressiva politiken har skapat just den terrorism som man påstod sig vilja bekämpa! Detta är ytterligare ett faktum som gör anti-terror-lagstiftning så bedräglig — i ett (tillräckligt) korrupt system kan den mycket enkelt användas för att tysta alla kritiska röster.

anothercookie

Vägvalet ligger som sagt framför oss. Det som fyller mig med viss fruktan är att fyra år i sammanhanget är mycket lång tid, då mycket hinner hända. Hur mycket längre längs vägen hinner vi vandra innan vi får nästa chans att välja rätt väg? Hur mycket kommer aggressionssituationen att trappas upp, om vi misslyckas med att vända trenden i detta val?

Vi kämpar för våra demokratiska och mänskliga grundläggande rättigheter. Jag hoppas innerligt att den kampen kan föras med ord, utbildning och argument, snarare än med vapen, blod och våld som människor tidigare tvingats göra, och fortfarande gör i diktatutrer världen över.

Dystra framtidsvisioner bortom horisonten

Låt oss hoppas och tro att vi väljer rätt väg så snart som möjligt — vi avvecklar statens övervakning av medborgare, och reglerar möjligheten för privata aktörer att övervaka och spara information om medborgarna… då har vi i någon mening löst problematiken för överskådlig framtid. Men kanske inte för alltid?

Med nuvarande teknikutveckling har jag svårt att se att en total övervakning inte någon gång skulle kunna bli möjlig. Då menar jag inte total övervakning i den mening som FRA redan ger, utan en total övervakning av precis allt, online som offline.

Just another day in the future

Det finns många sätt som det skulle kunna ske med hjälp av ny teknologi. För att spåna fritt: tänk nanoteknologi som gör det möjligt att skapa kameror som är små nog att vara praktiskt taget osynliga och kan ta sig in överallt, eller ett sätt att på avstånd läsa av de elektriska signalerna som flyter i en människas nervsystem — se och höra allt du ser och hör. Förmodligen är det alternativen jag inte kan komma på nu som är mest troliga och skrämmande, men att det inte skulle ske på något sätt vid någon tidpunkt är nästan svårt att tro.

Man kan tänka sig att sådan teknologi skulle vara otroligt komplicerad och dyr till att börja med, men i stil med annan sådan teknikutveckling borde det hela sluta med att i princip vem som helst kan övervaka precis vem som helst, när som helst.

I en sådan situation skulle mänskligheten helt enkelt tvingas vänja sig med att det aldrig fanns några hemligheter eller någon integritet att tala om. Helt nya normer skulle utvecklas i vad man kan tänka sig vara en enormt smärtsam process… på många sätt skulle situationen förmodligen likna dagens situation på upphovsrättsområdet, där ungdomen som växer upp med teknologin har helt annat synsätt än den äldre generationen, som upprörs och förfasas.

Dystopi

Det skulle kunna ses som en mycket dyster framtidsvision, där allt vi kämpar för i termer av personlig integritet och rättigheter gått om intet. Jag ser dock inte den framtidsvisionen som en bestämt negativ situation. Det kan vara en givande utveckling för mänskligheten som helhet (mindre lögner och svek skulle kunna vara positivt…), men det hela hänger på att övervakningsmöjligheterna är ömsesidiga.

Your utopia, my dystopia

Man kan ju också fråga sig om det verkligen är värt att kämpa för dessa värden om det ändå kommer visa sig vara förgäves. Det finns två saker att tänka på: till att börja med det uppenbara i att detta är rena spekulationer om en potentiell avlägsen framtid. Dessutom finns viktiga skillnader med dagens övervakning och de problem som denna för med sig.

Det problem som finns i dagens situation är att kontrollmöjligheterna är riktade åt fel håll för demokratin, vilket skapar ett obalanserat maktförhållande. I en riktigt bra fungerande demokrati utgår all makt från folket, vilket innebär att medborgarna är politikernas uppdragsgivare och alltså även kan och bör granska allt som görs. Staten bör däremot inte ha hemliga uppgifter om medborgarna, vilket går illa ihop med statens våldsmonopol och maktställning.

Och det är just på det området, just nu, som vägarna går i betydligt skilda riktningar, och det är här och nu, året som kommer, som det första slaget om framtiden kommer stå.

Som avslutning på serien och artikeln om framtiden ger jag två citat från en av mina nya favoritbekantskaper på nätet: Andre Jordan från A Beautiful Revolution:

Be fearlessEverything is possible

Ett tack är även på sin plats för att du orkat med hela vägen hit. Jag hoppas jag lyckats väcka några intressanta tankar eller funderingar.


Bildcredits: ƒяαиcєscα яσsє, orangachang, stttijn, mermaid99

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  1. Väl formulerat och väl poängterat hur just “ömsesidiga” är nyckelordet här.

  2. Oj, oj. Jag hade kunnat formulera mig precis så här, mening för mening. Håller helt med om att det maktbalansen som är den viktiga punkten – individen ska ha full insyn i vad staten gör, staten ska inte kunna veta vad individen gör. Annars faller våldsmonopolet, helt enkelt för att balansen rubbas.