Kukar, fåglar och piratpartiets styrelseposter

Postat Friday, March 19, 2010 om Piratpartiet

Det gnälls en hel del om att det bråkas en hel del. Jag kan inte annat än hålla med om att det är tråkigt att partiet har sådana problem att hålla sams och fokusera på politisk förändring. Samtidigt tror jag inte det är så lätt som att bara säga “håll sams nu små pojkar”.

Partiet har rent uppenbart problem. Inte med bråken i sig, utan med orsakerna till bråkandet. Man kan som Klara enkelt bortförklara det med att det skulle röra sig om kukmätartävling (bland osäkra män) att det skulle ligga personliga problem bakom frågorna, men jag tycker man gör det rejält enkelt för sig då.

Dessutom noterar jag att det från vissa som tar otroligt illa upp av skämt om kvinnor inte finns en förståelse för att kukmätning är ett rätt förnedrande sätt att framställa någon, och att män även kan vara känsliga individer. Jag föredrar fåglarna.

Nej, jag håller inte med om att frågorna om att delar av partiets ledning tycks bete sig fullständigt maktfullkomligt är småfrågor som bara håller oss från att åstadkomma sann förändring. Jag tror inte man i en omogen organisationsstruktur där ett kompisgäng tycks vilja bevara maktstrukturen som den var när man var 50 nu när man är 50 000 i längden kan stå stabilt nog att ta sig in i Sveriges riksdag.

Folk som pratar om hur viktigt det är att vi kan syna våra makthavare och om individens rätt till integritet och i förlängningen respekt för den enskilda människan men som inte drar sig för att häva ur sig förolämpningar både om andras arbete i partiet och om andra som personer, och ibland verkar tycka att det är lite sådär småjobbigt att behöva bli synade själva.

Bråket som pågår nu är inte ett nytt bråk i mängden, inte en ny kukmätning i kukmätarklubben. Det är samma bråk som kommer tillbaks, och det kommer inte tillbaks för att det är några kukmätare som behöver en ny mätning, det kommer tillbaks för att det finns viktiga frågor i botten och för att det inte sker någon egentlig förändring.

Jag skrev så här, för två månader sedan, och tyvärr är det precis lika sant fortfarande i många frågor, även om man skulle önska att något förändrats:

Styrelsens nedåtgående förtroende tror jag till stor del grundas på att någon sorts kritikfri zon bildats runt dem. Inte, då, att ingen kritik finns, för det finns rikligt, utan att kritiken faller i tystnad. Ofta slås den hårt undan, eller tigs ihjäl (se forumtråden om primärvalet), och tas gärna personligt dessutom.

Det är samma personer vid makten i piratpartiet, och man får väl ändå säga att den makten i nuläget är mycket koncentrerad. Hanteringen av den maktkoncentrationen skulle nog kunna fungera om det sköttes med balans och finkänsla, men nu slungas den som en slägga mot allt som kan synas vara ett hot. Det är mycket möjligt att det inte är illa menat, men för alla utomstående framstår det tydligt som en maktfullkomlighet och ett enormt skyddsbeteende för den egna makten. Det borde vara ganska enkelt att förutse att det ska ses på det sättet, även för inblandade.

Fanns viljan att göra något åt saken tror jag egentligen inte det hade varit ett så stort problem, men bråket dör aldrig eftersom personerna vid makten helt enkelt inte bekymrar sig särskilt mycket om att förändra internt och gå kritikerna till mötes. Det kommer helt enkelt inga tecken på att någon “där uppe” har förstått varför det förekommer så mycket kritik.

Samtidigt pågår ett gediget arbete ifrån gräsrotsnivå i partiet med att fixa saken. Det föreslås nya stadgar (vilket omedelbart anses olämpligt av vissa eftersom det är valår), det kommer förslag på ny styrelse som inte är fast rotade i gamla gänget och förolämpningarna dröjde inte länge. Det fifflas och donas från toppnivå för att komma runt gräsrotsarbetet och få sin egen vilja fram.

Det partiet behöver nu är inte att backa från allt som medlemmarna bryr sig om, acceptera maktmissbruket i det lilla för att surt streta vidare och på något sätt komma in i riksdagen (hur nu det skulle gå till). Det partiet behöver är att reda ut det hela på årsmötet, etablera ett återupprättat förtroende bland medlemmarna för organisationen och ledningen, kanske till och med ge vår grundare en liten knäpp på näsan och ett perspektiv om att hur mycket han än gjort för partiet (och det är väldigt, väldigt mycket) är vi andra 49999 inte betydelselösa. Detta är ingens lekplats längre.

Först när vi kommit förbi det, först när vi faktiskt fått en chans att få en förändring, inte bara en långdragen diskussion, kommer vi kunna rikta in oss på en valkampanj. Och om partiledaren skulle kunna få för sig att sluta förolämpa partikamraterna så fort de inte likt får vandrar efter ledaren så kanske vi till och med kan ha lite trevligt på vägen också.

Jag avslutar med ett citat från en kommentar angående de interna bråken:

Piratpartiet kan lära en del av de etablerade partierna.

  1. Partiledare ska inte delta i debatter kring medlemmarnas val av övriga förtroendeposter i ett parti (Rick Falkvinge)
  2. Tjänstemän ska varken sitta i valberedning eller delta i debatter kring tillsättande av förtroendeposter i det egna partiet (Mattias Bjärnemalm).

(nu är visserligen Bjärnemalm inte tjänsteman än, men jag kan inte annat än hålla med kommentaren som helhet ändå)

Vi är ett parti grundat på medlemmarnas känsla för korrekt demokratisk ordning och allas rättigheter. Att tro att vi skulle kunna tåga på mot riksdagsvalet med maktmissbruk, som Tsim beskriver det mycket väl, är fullständigt orimligt.

Vi tar oss genom det här, fixar och bygger vidare. Att glömma och sopa under mattan har aldrig varit piraters styrka.


Bildcredits: SMN, key lime pie yumyum

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

  1. Som vanlig medlem en av de där 50000 bryr jag mig fullständigt noll om vem som bestämmer vad. Det finns inte tid för den här debatten nu hur mycket vissa än önskar gröta ner sig i den.

    Det är fullt möjligt att fokusera på riksdagsvalet och reda ut en ev maktfullkomlig ledning senare.

  2. Det känns lite läskigt när Piratpartiet som står för att förändra så mycket bl a andras branscher, och anser att det är något de får leva med eftersom förnyelsen är oundviklig, själva stretar emot så mycket när det ska ske förändringar inom deras egna väggar. Speciellt när förståelsen för andra i många fall är mycket liten.

  3. Alla partier har intrigmakare inom sig. Vi andra som ser större problem i horisonten fokuserar på dem. Har fullt förtroende för partiledningen och Christian. Däremot inte alla kärringar som känner sig trampade på tårna och gråter ut titt som tätt.

  4. Hoffa:

    exakt samma sak sades 2009 inför EU-valet. Och liknande saker, fast i mildare ordalag, sades 2006. När är “sen”?

  5. Inlägget börjar bra, men avslutningen med anklagelser om “maktmissbruk” och oförmåga att lyssna gör att det tyvärr blir en del av problemet.

    De som kritiserar borde verkligen beakta ett par saker. En är att det är väldigt, väldigt lätt att kritisera. Det är avsevärt svårare att faktiskt göra rätt.

    En annan sak är att vi faktiskt alla är människor; ingen av oss är perfekt utan vi har alla blinda fläckar. Att kräva perfektion, och sedan skrika “maktmissbruk” när misstag begås är helt enkelt så orealistiskt att det är dumt.

    I stället för den öppet fientliga attityd som uppvisas när någon gör fel så måste i stället reaktionen vara att ALLTID förutsätta att det är ett misstag och ALLTID försöka hjälpa snarare än att kritisera.

  6. Patrik: hur långt ska det gå innan det är giltigt att skrika maktmissbruk då? Det räcker inte med att ha ledare som förolämpar alla som råkar komma i vägen, som vänder och vrider på paragrafer för att få sin vilja fram?

    Hur många gånger ska det få ske innan man ska få tycka att det finns ett mönster i det här, det är inte bara enskilda misstag?

    Jag kräver absolut inte någon perfektion, men upprepade misstag utan ens en tillstymmelse till ursäkt eller ånger är att jämställa med medvetet begången handling.

    När det egna partiet i mångt och mycket beter sig som (M) inför FRA-omröstningen, då kan man inte längre bara hjälpa och ignorera “misstag” – det spelar ingen roll om ursäkten är “regeringsduglighet” (M) eller “komma in i riksdagen” (PP), det är samma unkna attityd, och ja, det är maktmissbruk.

    Hade det varit misstag hade man kunnat förvänta sig att man ber om ursäkt.

  7. @Mikael: Jag tycker inte att det skall behöva skrikas alls. Om det är som du säger, då skall Rick naturligtvis röstas bort. Lägg en motion om att avsätta honom till årsstämman, och se till att motivera varför det skall ske. Att argumentera för sin motion är naturligtvis helt OK, och jag tror att du i så fall tjänar på att vara saklig. Varför skulle det behövas mer än så?

    Skillnaden mellan ovanstående och att hålla på och käbbla i bloggar och på forum är ungefär som skillnaden mellan att bli dömd i domstol eller att bli misshandlad på krogen.

  8. Hej

    När du skriver om att kukmätning är känsligt för killar tar jag faktiskt åt mig. Och vad jag menar med att jag tar åt mig är att jag känner “tack, för att du sa det, då vet jag vad jag kan göra bättre”.

    Att jag använder mig av sådan vokabulär handlar om en nog ganska rutten manssyn hos mig som faktiskt i vanliga fall är något jag försöker göra något åt, inte minst genom att värdera killars känslor. Och om det då är så att jag förvärrar dem… då är jag bara tacksam för kritiken.

    Som jag ser på konflikterna/konflikten, så ser jag också en återkommande. En återkommande som jag också tidigare kallat just maktmissbruk. Det jag idag frågar mig är om jag såg helt rätt. Var det verkligen så enkelt?

    De som skriker om maktfullkomlighet, vad skulle de bygga upp i stället? Skulle de bygga något bättre? Har de mer tålamod än t ex Rick? Finns det någon som hade kunnat ta över i stället för Rick? Vad skulle splittra partiet, vad skulle hålla ihop det? Allt sådant är frågor jag ställer mig numera.

    Frågor som jag tidigare inte vågade ställa mig.

    Jag får lite en känsla av att man vill göra revolution/uppror men att man inte vet vad som kommer sedan.

    Jag har själv varit med om att piska upp en sådan stämning. För mig grundade den känslan sig i en känsla av maktlöshet. Den maktlösheten fanns inte egentligen när allt kom omkring. Den satt primärt i mitt huvud.

    Jag kan nu läsa exakt samma ord från människor jag i höstas helst ville slå något hårt i skallen på och veta varifrån de kommer.

    Tro mig: jag förstår verkligen frustrationen. Jag bara vet inte längre om konflikter kommer hjälpa.

    Jag menar inte att sopa dem under mattan. Jag menar mest bara att det här är mycket svårare än vi tror och så länge vi inte kan prata med varandra kommer vi inte komma någon vart.

    Att sitta mitt i den här härvan och se alla missförstånd (båda sidor kommer till mig i konflikten) är så plågsamt att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

    Men de gånger folk faktiskt lyssnar på varandra brukar knutar lösas upp.

    Jag tror också att med valberedningens förslag till ny styrelse kommer strukturen i organisationen att se annorlunda ut. Då lyfts ytterligare konflikter upp på styrelsenivå och löses där.

    För övrigt: Den som har makt är tyvärr inte alltid medveten om att den har den, och kan se sig själv som lika maktlös som den med makt. Jag tror det är där du ska söka diverse idiotkommentarer från mina styrelsekolleger och mig själv de senaste månaderna. Den förändring som skett under året på toppnivån i partiet är enorm.

    Om du t ex fortfarande är bland de som tror att Rick har makten i styrelsen. Be rest assured: så är inte fallet längre. :)

  9. I all korthet: mycket bra inlägg.

  10. [...] Skivad lime om internbråk, Tess Lindholm om maktmissbruk, Klara Tovhult om [...]

  11. Klara: tack för det svaret. Det är trevligt att du tar till dig det. Från min position är det lite svårt att se maktstrukturerna inom styrelsen. Det jag reagerar mest på är personer i maktposition som helt enkelt beter sig illa mot andra pirater.

    Det är inte bara det att det verkar ha gått från att gälla sak till att gälla personer, det är dessutom ovanpå det att man “sparkar neråt” genom att kalla folk för inkompetenta så fort det inte går exakt som man tänkt sig.

    Var för sig vore det allvarliga saker — tillsammans blir det en intern PR-clusterfuck som är svår att skaka av sig… hur ska man någonsin lyckas få dialog om den som sitter i maktställning trampar på den lille med elaka uttalanden om person eller arbetsinsats?

    Jag hoppas också att den nya styrelsen kan ändra läget en del… det är ju just därför det är så tråkigt att se hur den motarbetas; inte med demokraiskt debatterande utan med regelfixerat småfifflande.

  12. [...] Pirat by Victoria Westberg on 22 mars 2010 Många har redan skrivit väldigt bra om det som hänt den senaste tiden. Jag tänker därför inte göra det själv, utan bara länka. Det enda jag vill [...]

  13. [...] inte alls vill kampanja längre. Faktum är att det under det senaste året har hänt en hel del olika saker, där jag ett par gånger har tänkt att ”orkar jag med det här längre? Orkar jag med [...]