Att våga, och att orka, stå upp

Postat Wednesday, May 19, 2010 om Piratpartiet

Jag har reflekterat en del om Piratpartiets inhopp som internetleverantör åt the Pirate Bay. Jag blev till att börja med rätt förvånad över det draget, men kom ganska snabbt fram till att det på många sätt liknar mitt eget tillvägagångssätt när det gäller t. ex. Transgenusmotorn – det handlar om vem som har modet och energin att stå upp för yttrandefriheten och informationsfriheten.

Det är att utsätta sig sjäv för en risk för sina principers skull, att ställa sig i en utsatt position, både som markering och stöd till andra som givit upp kampen då de har andra prioriteringar, men även för att den som bäst kan försvara något är den som håller det som högst värderat. För mig är yttrandefriheten den primära poängen, för Matte Matik var budskapet i transgenus självt poängen.

Samma princip gäller för Piratpartiet och internetleverantörerna som åkt på däng när det gäller Pirate Bay. För dem är poängen primärt att tjäna pengar — för oss är den att stå upp för det vi tror på, och inte låta någon censurera bort sökmotorer från Internet.

Anna Troberg har flera gånger skrivit om vilket trevligt bemötande hon fick från pirater när hon debatterade med oss från “andra sidan”, men hur det motsatta inte alltid gäller. Jag känner av det själv också… inte minst på jobbet, som ju borde vara en samlingsplats för antipirater om man ska tro på gängse uppfattning om kulturskapare.

Min uppfattning är dock att otroligt många där sympatiserar med pirater, även om de håller ganska tyst om det publikt. Det förekommer en del diskussioner på maillistorna, och varje gång jag sätter ner foten i en sådan diskussion tycks jag få ett antal tacksamma mail från andra som inte vågat eller velat tala ut.

Sedan finns det en grupp antipirater också. Det finns en del intressanta iakttagelser att göra om den gruppen, eftersom det är svårt att undgå att märka att precis samma människor dyker upp i andra diskussioner och tycks ta åt sig otroligt hårt av allt som inte sätter den egna verksamheten och tjänandet av pengar allra högst. Som exempel kan nämnas att samma människor som gärna kallar alla pirater idioter i hårda ordalag kategoriskt reagerade mycket kraftigt på något så enkelt som Obamas uttalande om att barn inte bör spendera all sin tid framför TV-spel.

Jag märker även här hur jag tar en publik ställning framför alla andra piratsympatisörer och pirater som inte vågar träda fram i den miljön. Jag förstår dem också, för det bemötande man får är allt annat än vänligt…

Det hela är intressant eftersom dessa människor behandlar andra pirater med respekt, även några som jag vet publikt uttryckt sitt stöd tidigare, som varit på partiets demonstrationer, men som inte är lika envisa och offentliga som jag och som därför kanske inte dragit uppmärksamhet till sig på samma sätt.

Med tanke på allt jag hör privat så känns det som att det publika ställningstagandet behövs för att skapa en balans, för att alla som sympatiserar inte ska gå och känna att det finns ett otrevligt klimat där man i det närmaste blir verbalt ihjälslagen för sina ställningstaganden.

För mig räcker inte tyckandet. För mig krävs en handling, även om den handlingen bara är att ställa sig upp och säga “detta är inte okej”. Politik i praktisk handling, även om det kanske känns jobbigt att vandra den vägen.

Det samma gäller även i det större fallet om Pirate Bay. Att partiet ställer sig i vägen för advokatkanonen kan nog skapa ett visst andrum och viss tillit hos andra, som annars känner sig som kanonmat för storföretagen. Det är ett skickligt drag som måste vara fantastiskt frustrerande att försöka komma undan, eftersom det med all önskvärd tydlighet visar hur det är något fuffens med storbolagens taktik.

Det talas en del om att vi skulle landa i facket om att bara tänka på fildelning igen. Det är kanske synd, men samtidigt tycker jag att jag sett en liten tendens att försöka komma undan fildelningsfrågan, som om den vore något gammalt bagage att skämmas över. Vi lämnar då våra principer — vi måste stå upp för att fildelningsfrågan är intimt knuten till integriteten och informationsfriheten. Det är en helhetssyn som alla andra partier saknar, och börjar vi försöka tona ner en aspekt av den blir det mycket svårt att upprätthålla andra aspekter.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  1. Today, we are all Spartacus.

  2. Nej, det är inte så att ni bör “skämmas över” fildelningsfrågan, men det är ett av era svagare kort i en seriös debatt.

    Det är mycket bättre att fokusera på integritetsfrågan, som ju i förlängningen också leder till “fri fildelning för privat bruk”…

  3. Jag vet inte hur mycket jag kan tacka dig för det här inlägget. Jag har gått och känt precis så du beskriver ett bra tag nu. Ok portningen av Transgenus gav mig lite lite kaxigare attityd men det gick relativt fort över. Känns som jag sakta sakta malts ner till grus av att bli kallad en girig paranoid slyngel (trots är jag snart är 31, gift och hankar mig fram i livet så gott det går) av -alla-. Vilket gjort att jag dragit mig mer och mer tillbaka.

    Tack!

    Tror det nästan är dags att börja blogga igen :)

  4. [...] This post was mentioned on Twitter by Mikael Hedberg, Joakim Bodin. Joakim Bodin said: RT @slicedlime: Skivad lime: Att våga, och att orka, stå upp – http://digs.by/bIgz6P [...]

  5. Det är nu vi verkligen måste fortsätta synas, speciellt ute på stan! Så folk kan fånga en pirat när de har frågor.

  6. Det är tur det finns såna som du, Paranoia och många andra där ute, som har ork och energi att fajtas när en annan inte hänger med. Ni gör världen till en bättre plats. Tack!

  7. [...] mitt tidigare inlägg, så tycker jag att ni alla ska fråga er själva VARFÖR, svara ärligt och agera därefter oavsett vilket parti ni väljer som er plattform. Och om ert parti inte har plats för [...]

  8. [...] Sanne Lindblom, Mab, Fredrik Holmbom, Rsms, ProjO igen, Jan Lindgren, Erica, Mikael Elmlund igen, Skivad lime, Hax, Christian Engström, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Ny Teknik, Richie, Lake, Harry, [...]