“På Internet”

Postat Tuesday, July 13, 2010 om Informationspolitik

Unga har känt sig otrygga på internet. Unga har utsatts för oönskade inviter på internet. Unga har sett saker de inte velat se på internet. Larmrapporterna duggar tätt, och man får gärna intrycket av att det där Internet är ett hemskt ställe.

Problemet här är inte så mycket svaren som det är frågeställningen. Internet är inte så mycket en plats, det är en paralell värld — inte så mycket en separat mötesarena som ett nytt kommunikationsmedia. Det är en förstärkning av allt som gör oss till människor.

Att fråga någon om de någonsin sett något ofrivilligt blir därför i det närmaste absurdt. Nätet är för stort för att kunna betraktas som plats. Där den ovane frågeställaren eller läsaren vill likna frågan vid “har du någonsin sett något ofrivilligt på skolgården” är en mer korrekt liknelse “har du någonsin sett något ofrivilligt alls?”. Att inte fler svarar “ja” är ett mirakel.

Skalan på något avgör relevansen för skeenden. Om 75% av alla svenskar blivit magsjuka någon gång efter att ha ätit är det inte ett problem. Om 75% av alla gäster på någon viss restaurang har blivit magsjuka efter att ha ätit där är det ett problem. En stark korrelation mellan något väl avgränsat och något visst fenomen skulle kunna peka på ett orsak-verkan-förhållande (vilket dock inte är givet), men när det hela drar iväg till att handla om “Internet” finns där ingen relevans kvar.

Internet är inte heller det stora torget där ungdomarna går omkring en och en, ensamma bland främlingar. Frågan om någon fått oönskade sexuella inviter bär med sig en bild om den ensamma flickan som snuskgubbarna antastar. I verkligheten handlar det många gånger om precis samma inviter som sker utanför nätet, och jag har svårt att se någon anledning att försöka minska antalet — hur ska man kunna veta om en invit är oönskad innan den framförs?

Där kommer nästa bild omedelbart att handla om stöddiga tonårspojkar som frågar tjejerna snuskiga frågor, vilket stora delen av vuxenvärlden reagerar negativt på. Detta är återigen otroligt nedvärderande mot tjejerna, som på något sätt förväntas vara fina flickor och inte själva få välja om dom kanske faktiskt uppskattar killarnas uppmärksamhet. Ja, det finns faktiskt tonårstjejer som vill knulla, även utan “påtryckningar” från killarna.

Beelzebjörn demonstrerar fenomenet med näträdsla på ett mycket bra sätt: att haka på prefixet nät- på något har blivit en sorts universalmetod för att visa hur farligt det där nya är, trots att det inte handlar om annat än ett nytt sätt att uttrycka samma gamla mänskliga behov och känslor. Ungdomarna behöver “hjälp mot nätsex”, trots att ingen rimlig människa skulle få för sig att tycka att någon behöver “hjälp mot sex”.

I inslaget som Beelzebjörn refererar till fanns ursprungligen en intervju med en tjej, som nu tycks ha klippts bort. Hon nämner att folk frågar “hur hon är klädd” eller “om hon vill följa med ut och ha lite roligt” som exempel på dessa sexuella inviter på nätet. Är det någon som tror att dessa frågor är unika för nätet? Det här ständiga fokuset på nätskeenden blåses upp till helt orimliga proportioner. Det är som att bilda nationellt stödcentrum på grund av att det busvisslas efter snygga tjejer (och killar, trots att vi aldrig räknas i dessa sammanhang) på skolgårdar ibland.

Där sitter en expert och säger i ena andetaget att man vet alldeles för lite om vad problemet egentligen är, för att i nästa säga att “ungdomarna i dom flesta fall mår dåligt av sina erfarenheter”, helt utan att någon ifrågasätter hur man vet detta när man inte har forskat om saken än. För att inte tala om användandet av uttrycket “låter sig bli utnyttjade”, som direkt får min nyspråksallergi att klia för fullt.

Jag är säker på att Internet inneburit ökade mängder oönskade sexuella inviter, precis som jag är säker på att Internet inneburit ökade mängder önskade inviter. Internet förstärker och förenklar vanlig kommunikation mellan människor, och tillhandahåller inte sällan en skyddad privat vrå där friheten finns till sådana inviter, undanskymt från snokande föräldrar som vill skydda sin dotters oskuld eller skvallrande kompisar.

För yngre generationer är nätet en del av livet, varken mer eller mindre. Man lär sig leva med nätkulturen, lär sig blockera och spammarkera precis som alla andra nödvändiga kunskaper vi lär oss under uppväxten för att klara oss genom livet. Så länge larmrapporterna fokuserar på Internet som fenomen snarare än på specifika faror för de unga i deras livsmiljö tillför de inget.


Bildcredits: mubblegum

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

  1. “Nätet är för stort för att kunna betraktas som plats”

    En riktigt bra poäng (och bra inlägg i övrigt också)!

  2. […] This post was mentioned on Twitter by Mikael Hedberg and Piratbloggar. Piratbloggar said: Skivad lime: “På Internet”: Unga har känt sig otrygga på internet. Unga har utsatts för oönskade inviter på … http://tinyurl.com/34v6mfh […]

  3. Instämmer. Bra som fan.
    Tack för länken.

  4. Jag fick ett utomordentligt fint omnämnande av Leffelini på hennes blogg en gång, för att jag sagt att “Internet är en spegel för mänskligheten – gillar man inte bilden är det människan man har problem med, inte nätet”… Det är väl så – de restriktiva krafter som skräms mest av nätet projicerar.

    Egentligen är de livrädda för människor, inklusive sina barn.

    Det kan inte vara lätt att vara konservativ.

    Tack för länk, omnämnande och framför allt kvällens citat (+1 på Tor ovan, alltså). Grymt bra inlägg!

  5. Word!
    Håller med rakt igenom

  6. Oerhört lyckat! (ping Palmås)

    För nåt år sedan utvecklade jag lite tankar hos Klara om varför jag själv anser att internet inte är en plats.

    Jag anlade ett lite annorlunda perspektiv på platsfrågan men efter att ha rannsakat mig själv så kan jag nog säga att jag står fast vid idén om internet som mellanmänskligt snarare än lokal.

    Internet, det är vi. Alla vi.

  7. Jag ramlar in här igen, och konstaterar att jag då och då råkar läsa texter som verkligen tillför något nytt, information som “fyller på”, och berikar min helhetsbild av livet, något faller på plats.

    Detta är ett sådant blogginlägg.

    Wow.

  8. Hear, Hear! Välformulerat och helt i avsaknad av utslagsframkallande, skitnödigt politiskt korrekt moralpanik. Tack för det.