Har du råd att skyddas av lagen?

Postat Saturday, August 28, 2010 om Media

Inte helt oväntat har Justitiekanslern nu kommit fram till att Jesper Nilsson, som antastades när han filmade poliser i tunnelbanan, inte skyddas av tryckfrihetslagen. Detta eftersom han inte är registrerad och inte har utgivningsbevis.

Vad detta innebär är att tills en bloggare betalat de 2000 kr som avkrävs som avgift och gått igenom en hel del byrokratiskt krångel så gäller inte yttrandefriheten i Sverige.

Här kommer alltså Informationssamhället på tvären mot lagstiftningen. Internet och bloggandet har i praktiken inneburit en revolution där en 14-åring med bra saker att säga, till exempel, kan nå samma genomslag som den med allra finaste titeln i politiken eller affärsvärlden. Internet har inneburit det största steget mot det klasslösa samhället på länge, där innehåll snarare än tjusig förpackning avgör och där yttrandefriheten verkligen kommer till sin rätt.

Tyvärr har lagstiftningen inte hängt med på något sätt alls. Lagstiftningen är direkt inriktad på tidskrifter där allt går genom en och samma tratt med tillhörande filter för att sedan tryckas i mängder av exemplar i en dyr process.

Som effekt har detta då bland annat att Jesper Nilssons medborgarjournalistik, ett av årets viktigaste händelser, inte klassas lika skyddsvärt i lagens mening som Aftonbladets pladder om hur man skaffar sig en fast rumpa.

Om man som bloggare då skaffar sig ett utgivningsbevis, och blir ansvarig utgivare för sin blogg då? Om vi bortser från att 2000 kr är en rejäl utgift för en hel del människor så har det ett flertal effekter som inte riktigt passar ihop med teknologin.

Eftersom lagarna är anpassade efter att allt ska gås igenom och sedan tryckas, så faller precis allt som “trycks” i en “publikation” under samma regler. Filtrera, sedan Publicera. Internet är mycket mer anpassat till modellen “Publicera, sedan Filtrera”. Den praktiska effekten av detta är att jag i samma stund som jag får lagligt skydd för det jag säger också blir lagligt ansvarig för innehållet i samtliga kommentarer på bloggen.

Jag blir alltså straffrättsligt ansvarig för vad andra säger. Det enda rimliga sättet att hantera detta på är att moderera alla kommentarer, vilket inte bara är en bedrövlig mängd jobb utan även hindrar diskussionen.

Den största journalistiska revolutionen någonsin håller nu på att göra yttrandefriheten till laglöst land, där vem som helst när som helst kan åka dit för precis vad som helst, och framför allt där den bufflige kan sätta dit den som granskar. Piratpartiet går till val på att ändra på detta. Vi anser att yttrandefriheten ska gälla alla.

Se även Kraschkurs som utvecklar skillnaderna i lagen mellan PUL och yttrandefriheten.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

  1. Ur artikeln: “Hade det varit ett tryckfrihetsmål (…) är det svårare att bli fälld. (…)
    – Då hade det också tillkommit alla skyddsnät och trösklar som finns i grundlagen – till exempel att man hellre ska fria än fälla (…) Nu blir det istället ett vanligt brottmål”

    Eh? Gäller inte principen om att hellre fria än fälla i brottmål, eller vad då?

  2. Nja… det gör den väl, men det handlar sällan om bevisgrad i den sortens målt tror jag. Det står ju redan klart vad som skett… utan det som ska vägas är det journalistiska nyttovärdet av en publicering mot kränkningen publiceringen utgjorde. Och då blir det ju ganska stor skillnad om man tar bort det journalistiska värdet.

  3. Då våra tidningar och media i övrigt är mer intresserade av att styra oss än att representera oss är det livsviktigt att vi vanliga Svenssons har rätt att föra fram sådana här saker. Har vi inte det kan vi lika gärna lägga oss ner i fosterställning och invänta slutet. Jag har tyvärr (?!) förlorat tilltro till “tredje statsmakten” sedan jag hittat åt bloggvärlden. Väl talat Mikael!

  4. Saxat från Jespers egen blogg:

    “Jag envisas med att fråga om jag får gå eller om jag är misstänkt för något brott. Den första polisen förklarar att om bilderna kommer upp ut på Internet så är det ett brott mot PUL. Jag svarar med att de antagligen kommer publiceras i min nättidning som har en ansvarig utgivare och inte går under PUL.”

    Jag trodde faktiskt att han hade fixat utgivningsbevis alternativt såg till att ha en tryckt version.

  5. Robert: Han döms inte för PUL… även tidningar med utgivningsskydd kan dömas för förtal.

  6. Det är just för att få hela ansvaret för det som skrivs, som en tidning eller ett radioprogram har en ansvarig utgivare. Om man har en webbsida eller en blogg där man bara skriver vad man själv vill, eller tillåter kommentarer men inte tar ansvar för dem, då skall man inte ha något utgivningsbevis. TF och YGL skyddar främst meddelarnas yttrandefrihet, inte utgivarnas.

    Det går inte att låta YGL automatiskt omfatta “allt”; i så fall måste vi tillämpa grundlagen också på privata telefonsamtal, och det vill vi inte (det skulle nämligen kräva att vi deponerar kopior av alla samtal så att domstolarna kan läsa dem). Enklaste sättet att skilja de offentliga yttrandena från de privata är att man registrerar de yttranden som skall vara offentliga. Registreringsavgiften kan diskuteras, men den är inte den enda betungande skyldigheten som följer med utgivningsbeviset.

  7. Jesper Nilsson vill vara ansvarig utgivare. Så varför registrerar han sig inte? Han vill avhandla något som har allmänintresse. Nu kommer ärendet inte att hamna hos JK, utan hos vanlig åklagare. Rätten kommer torrt att konstatera att det inte är frågan om YGL eller TF, och att frågan om allmänintresse riskerar att bortses från. Jesper hade alla trumf på hand, han skulle bara ha försäkrat sig om att spela ut korten i rätt ordning. Steg ett kunde ju ha varit att konsultera en jurist.

  8. Syftet med ett utgivningsbevis är att kunna skydda källan. I detta fall finns ingen källa att skydda; det är Jesper själv som är “källan” och han får därmed stå till svars för det sagda vare sig han har utgivningsbevis eller ej.

    Skillnaden mellan att bli åtalad för förtal i ett yttrandefrihetsmål och att bli det i ett vanligt brottmål anser jag inte är så stor att det motiverar YGL-skydd i varje upptänklig situation. Vi är inte betjänta av att alla som någonsin yttrar sig (alla nio miljoner i detta land) också erkänns som ansvariga utgivare och därmed beläggs med tystnadsplikt avseende vem som har sagt vad till dem.

    Man kan bli åtalad för förtal också om man yttrar sig muntligen, utan att deponera någon kopia av yttrandet hos Pratverket för säkerställande av bevis i en eventuell framtida rättegång. Det innebär inte att man alltid blir fälld; den som åtalar måste fortfarande visa att yttrandet var falskt eller att det var oförsvarligt med hänsyn till omständigheterna.

    Det JK har avgjort nu är en processrättslig formalitet, inte målet i sak.