Hotet mot demokratin?

Postat Friday, August 20, 2010 om Politik

Det absolut vanligaste argumentet jag hör från människor som sympatiserar med Piratpartiets politik, men ändå inte tänker rösta pirat är att de inte kan rösta på ett parti som inte har ett heltäckande program. Man kan tycka att det ligger en bra tanke under det, men samtidigt måste man väl någonstans acceptera att den enda chansen att kunna få igenom ett “heltäckande program” är att det parti man röstat på fått egen majoritet, vilket i princip aldrig händer.

I annat fall kommer partierna att kompromissa om saker med varann, så att en konstellation kan utarbetat där ett antal partier stödjer varandra och kan styra landet. I många länder med väl fungerande demokrati är det precis så här det fungerar, precis som i många svenska kommuner och landsting. Valresultat och i förväg uppsatta partiprogram leder till kompromisser. Om även Sveriges riksdagsval fungerade på detta sätt skulle Piratpartiet inte vara något generellt undantag, utan snarare bara föredömligt tydliga med vilka frågor som inte kan kompromissas bort.

Nu fungerar Sveriges riksdagsval tyvärr inte på det sättet. Vi har istället en uppdelning i två i förväg bestämda block, där det redan på förhand är klart vad som gäller. Eftersom alla partiers stöd är till 100% nödvändigt för varje block innebär i princip att valresultatet internt inom respektive block blir irrleevant — vägrar V att gå med på något visst krav kan till exempel inte det rödgröna blocket bilda en majoritetsregering.

Det enda som kan röra om lite i systemet är om något parti ramlar utanför 4%-spärren, vilket i stället leder till sådana otrevligheter som stödröstande på partier vars ideologi man inte håller med om, till förmån för ett block vars politik i sak inte heller är så het, men där det andra blocket utmålats som domedagen.

Detta system håller alltså på att omvandla sig till ett renodlat tvåpartisystem — rösta rött eller rösta blått. De enskilda partiernas strukturer blir mer och mer irrelevanta, och i samma vända blir det svårare och svårare att ha någon faktisk påverkan på politiken. Båda blocken närmar sig mitten för att suga upp så många väljare som möjligt. Det som bevarar tvåparisystemet (se t.ex. USA) är just detta att många röstar mot ett alternativ, snarare än för ett, vilket är den naturliga fortsättningen på det “stödröstande” vi ser idag.

Detta ger upphov till en tänkbar position som vågmästare mitt mellan blocken, som Piratpartiet uttalat tar sikte på, och som självklart även andra småpartier som F! och SD skitar in sig på, även om de saknar uttalad vågmästarstrategi.

Det har höjts en del varningar för att just SD skulle kunna bli vågmästare i valresultatet, som om det vore världens ände om SD kom in i riksdagen. Jag tycker nu visserligen även jag att deras politik är så urbota korkad att det inte är sant, men i händelse av att PP inte får vågmästarrollen i höst ska jag vara ärlig så ser jag nog gärna att SD får den då. Inte för att jag inte ser faran, utan för att skadan på det demokratiska systemet är så mycket större av att det byggs tvåpartistat. Sverigedemokraterna blir först riktigt nasty när de kombinerat ihop sig med resten av polisstaten.

Alla de etablerade partierna har ju redan konstaterat att dom inte tänker samarbeta med SD. Alltså skulle det vara intressant att se om det löftet hålls när bunker-partiet dinglar med regeringsmakten framför näsan. Och gör det det… ja, i så fall skulle det innebära att den svenska blockpolitiken bryts upp och rörs om, vilket jag inte kan se som annat än oerhört angeläget — även om priset vi då skulle få betala vore ett gäng dårar i riksdagen.


Bildcredits: LuMaxArt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Mikael Hedberg, Piratbloggar. Piratbloggar said: Skivad lime: Hotet mot demokratin?: Det absolut vanligaste argumentet jag hör från människor som sympatisera… http://tinyurl.com/22w7ku9 […]

  2. Fast blockuppdelningen var ju högst reell även innan allianserna bildades. Ta dig gärna en titt på miljöpartiet som i flera år försökte hävda sig stå utanför blockpolitiken, med som följd att sossarna kunde regera trots att de var minoritet.

  3. SD kommer inte att kunna agera vågmästare, av den enkla anledningen att vänsterblocket varken vill samarbeta med dem eller SD vill samarbeta med vänsterblocket (värre kommunistskräck än i SD får man leta efter). Är man inte beredd att arbeta med båda sidorna kan man inte agera vågmästare.

  4. Samma med högerblocket – så i praktiken så har OP rätt. Det kommer att krävas blocköverskridning för att skapa majoriteter vilket kommer att vitalisera politiken.

    Mvh
    Fredrik Larsson