Patent som mordvapen

Postat Sunday, September 5, 2010 om Piratpartiet

Den delen av piratpartiets program som oftast får utså kritik är patentdelen. Ofta sägs att vi aldrig skulle få någon ny medicin utvecklad utan patent. Patenten låter företagen fortsätta utveckla nya produkter eftersom man kan tjäna igen sina utvecklingskostnader, heter det.

Men endast 20% av inkomsterna går till forskning och utveckling i läkemedelsföretagen. Betydligt mer går till reklam. Lägg till detta hur stora delar av läkemedelskostnaderna i Sverige är subventionerade, så ser vi tydligt hur all forskning och utveckling redan är statsfinansierad, samt att en hel del skattemedel används för att göra reklam för diverse läkemedelsmärken.

Skillnaden vore att med Piratpartiets modell skulle alla pengarna gå till forskning och utveckling, istället för i reklamposten för något smärtstillande.

När jag var ute och delade flygblad igår snackade jag med en pirat som tipsade mig om P3 dokumentär från förra söndagen. Där berättas hur patenten gång på gång används mot den fattiga världen, där patentägarna i de stora företagen gång på gång hellre ser att människor dör än att de får läkemedel utan att betala patientavgiften:

“P3 Dokumentär Världen handlar den här veckan om ett elakt virus och ensamrätt på läkemedel. Om hur Hollywood och den amerikanska regeringen fick världens fattigaste länder att införa hårda patentlagar, om den indiska pillerpiraten som bestämde sig för att skaka om i en av världens mest lönsamma industrier, och om fyrabarnsmamman i Uganda som trots att hon jobbar dubbla skift inte har råd med sina piller.”

Detta fortgår och varje dag dör människor i världen på grund av patentlagstiftningen. Ändå är det Piratpartiet som ska “stå till svars” när man vill ändra lagstiftningen. Jag tycker alla som motsätter sig denna ändring bör stå till svars för det folkmord på jordens fattiga som sker, och som tillåts fortsätta.

En före detta vice VD från ett av de stora läkemedelsföretagen bekräftar också vad det handlar om i dokumentären: Att tjäna så mycket pengar som möjligt, på vilket sätt som helst. Att människoliv är inblandat är inte ens en del av frågan.

Öppna ögonen och se på hur denna sjuka lagstiftning påverkar världen. I Sverige kanske det går an att bli sjuk — vi har ju råd att dumpa pengar i företagarnas fickor för att få medicin… resten av världen kan offras på immaterialrättens altare.

Oss kallar dom “pirater” och “tjuvar”. Heller tjuv än mördare, säger jag då.


Bildcredits: doug88888

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  1. “Men endast 20% av inkomsterna går till forskning och utveckling i läkemedelsföretagen. Betydligt mer går till reklam. Lägg till detta hur stora delar av läkemedelskostnaderna i Sverige är subventionerade, så ser vi tydligt hur all forskning och utveckling redan är statsfinansierad, samt att en hel del skattemedel används för att göra reklam för diverse läkemedelsmärken.”

    Detta innehåller inte mycket sanning. Sant är att vissa läkemedelsbolag redovisar att 20% av intäkterna används direkt till FoU. Till detta skall dock läggas de enorma räntekostnader som uppstår i och med att företagen tvingas ligga ute och betala räntor för miljarder under de 10 år som läkemedels utvecklingen tar. Man räknar med att 40% av utvecklingskostnaden är räntor, vilka inte ingår i de 20% en.

    I Sverige finns det ca 3 original läkemedelsutvecklande företag som går med vinst medan resterande ca 60 företag lägger ner 100% av sina medel på FoU. Varför inte vara så ärlig och beskriv denna delen också.

    Såväl HM som Elecrolux (med återförsäljare) har lika höga marknadsföringskostnader som Astra. Faktum är att marknadsföringskostnaden för alla företag som säljer sällanköps varor till konsumenter är ungefär lika höga!!!

    Sedan är det så att Indien på eget bevåg införde patent på läkemedel för att få fart på den inhemska utvecklingen av orginal läkemedel.Utan patent utvecklas inga läkemedel i en marknadsekonomi (med dagens krav på dokumentation etc)

    Det är sant att HIV epidemin ställer större krav på solidaritet.Dilemmat är att de sjuka i så stor utsträckning finns i länder som inte har resurser att utveckla de läkemedel som de behöver. Om den rika världen skall utveckla medicin som dess egna medborgare inte behöver måste resurserna tas från våra hjärtsjuka, diabetiker etc. Detta är en mycket svår fråga som inte har så mycket med patent att göra.

    Läkare utan gränser har föreslagit olika internationella fonder för att hantera detta problem. Deras recept är inte att avskaffa patenten.

    Tack och lov är det endast svenska piratpartiet som driver frågan om att generellt avskaffa patenten.

    Utan patent är alternativet planekonomi på läkemedelsområdet, med alla dess negativa effekter. Till och med Kina har släppt planekonomin. Patent gör att alla användare får vara med och betala utvecklingen.

  2. Det finns två frågor här:

    1) Vilket system gör det möjligt att utveckla och producera läkemedel till lägst kostnad?

    2) Hur ser vi till att människor i fattiga länder får tillgång till den medicin som de behöver?

    Det finns ingen anledning att blanda ihop dessa. Om fattiga länder inte har råd att köpa mediciner med dagens system så står det i de rika ländernas makt att antingen hjälpa till med finansieringen eller skapa undantag i systemet. Vi kallar inte livsmedelsproducenter som inte säljer till fattiga länder med subventionerade pris för mördare…

    En före detta vice VD från ett av de stora läkemedelsföretagen bekräftar också vad det handlar om i dokumentären: Att tjäna så mycket pengar som möjligt, på vilket sätt som helst. Att människoliv är inblandat är inte ens en del av frågan.

    Fast det är ju knappast något unikt. Det finns ju en lång rad företag som drivs av samma vinstintresse och som ändå skapar sådant som är av nytta för konsumenter.

  3. Håller med om att det är en viktig distinktion.
    Inte heller i inslaget föreslås ett avskaffande av patenten.
    Företag ger inte bort livsmedel heller trots att folk dör av svält!
    Tjäna pengar, javisst. Det är just därför våra pensionspengar satsas på att utveckla läkemedel.

    Det handlar dock om ett moraliskt dilemma. Om ett läkemedel som kan rädda liv existerar, varför kan inte alla få tillgång till detta?

    Piratpartiets lösning är att avskaffa patenten. I inslaget nämndes att de patenterade medicinerna nu är förbrukade på grund av resistensutvecklingen och att det nu handlar om 3dje generationens läkemedel,vilka utvecklats under tiden tack vare industrins patent och skydd för illojal konkurrens! Det verkar som om detta skett innan ens patenttiden gått ut.

    Världen tycks ha svårt att komma överens om att lämna ekonomiskt bistånd till de fattiga länderna. Hur mycket enklare kommer det att bli om man i piratpartiets planekonomi system måste förhandla internationell om vartenda läkemedel som skall utvecklas? I Sverige dör vi av hjärtsjukdomar – I Afrika av AIDS. Skall vi låta fler dö i Sverige för att minska dödligheten i AIDS i Afrika?

    Jag tycker att det rimligaste är att vi ger biståndsmedel till läkare utan gränser så att de kan köpa in de mediciner som behövs.

  4. Att HM och Electrolux har lika höga marknadsföringskostnader är väl inte relevant i sammanhanget? Jag har i alla fall inte hört talas om statssubventionerade tvättmaskiner. I vilket fall tycks dessa företag tjäna pengar utan att varje produkt täcks av ett stort patent.

    Det finns redan idag en hel del forskning som görs utanför de vinstdrivande företagen. Jag vill mena att forskning när det gäller livräddande insatser som läkemedel inte nödvändigtvis mår bäst av ett girigt kapitalistiskt system. Ett exempel på var det inte fungerar kan vi se i den nya forskning om Alzheimer som nyligen publicerades, som aldrig varit möjlig om inte alla inblandade lagt sina patentaspirationer åt sidan och delat med sig av sina forskningsdata. Hur många andra områden uteblir sådana framsteg på för att företagen krampaktigt håller på sina forskningsdata?

    Angående jämförelsen med livsmedelsproducenter är den precis lika felaktig som jämförelsen stjäla en bil och kopiera musikfiler: det ena är varor, det andra immaterialrätt. Det är alltså inte så att företagen förväntas producera mediciner åt tredje världen — de förväntas helt enkelt bara låta tredje världen tillverka sina mediciner i fred.

    Jag har också svårt att se varför det skulle vara en negativ sak att vi kontrollerar hur mycket pengar som läggs på olika forskning. Ja, det finns naturligtvis en avvägning mellan forskning om hjärtsjukdomar och AIDS — den avvägningen finns där redan idag, men pengarna fördelas slumpvis över godtyckligt prissatta mediciner, snarare än efter något rimligt mönster av vad vi anser är rimligt.

  5. “Angående jämförelsen med livsmedelsproducenter är den precis lika felaktig som jämförelsen stjäla en bil och kopiera musikfiler: det ena är varor, det andra immaterialrätt. Det är alltså inte så att företagen förväntas producera mediciner åt tredje världen — de förväntas helt enkelt bara låta tredje världen tillverka sina mediciner i fred.”

    Du missförstod liknelsen tror jag. Vi ställer inga krav på livsmedelsproducenterna att vara altruistiska så varför skulle vi ställa sådana krav på läkemedelsföretagen? Patentsystemets utformning är det stater som råder över, så det är en annan fråga.

    “Jag har också svårt att se varför det skulle vara en negativ sak att vi kontrollerar hur mycket pengar som läggs på olika forskning”

    Det finns ju åtminstone två ganska stora problem i det sammanhanget:
    * hur undviker man att stater blir free-riders? (i den mån staterna har förmåga att bidra naturligtvis)
    * om fördelningen underställs statlig kontroll, hur undviker man att läkemedelsforskningen kommer att styras av populistiska politiska utspel?

    “Jag vill mena att forskning när det gäller livräddande insatser som läkemedel inte nödvändigtvis mår bäst av ett girigt kapitalistiskt system”

    Nej, inte nödvändigtvis. Naturligtvis ska man utvärdera alla möjligheter. Men man ska heller inte glömma att den som satsar sina egna pengar på någonting är mer riskmedveten än den som satsar någon annans pengar. Den historiska erfarenheten visar att man inte bör sätta alltför stor tilltro till staters förmåga att kunna bedriva verksamheter som den här. Det är också skillnad på grundforskning å ena sidan och produktutveckling och klinisk testning å andra sidan. Stater kan säkert via olika typer av medicinska råd fördela pengar till det förra, men är sämre utrustade att bedriva verksamheter av den senare typen.

  6. “Att HM och Electrolux har lika höga marknadsföringskostnader är väl inte relevant i sammanhanget? Jag har i alla fall inte hört talas om statssubventionerade tvättmaskiner. I vilket fall tycks dessa företag tjäna pengar utan att varje produkt täcks av ett stort patent.”

    I den citerade skriften påstår Piratpartiet att Läkemedelssektorn slösar bort resurser på marknadsföring och att priset därmed kan sänkas på läkemedel. Det är inte sant. I den modell som förespråkas antas företagen konkurrera om tillverkning och försäljning. Det innebär marknadsföring. Eller menar du att det endast skall finnas ett läkemedel för varje åkomma?

    Det kostar inte heller 10 miljarder att ta fram en ny tvättmaskinsmodell.FoU investeringen ligger runt 2% av försäljningen inte 20%(+ca15% i räntor), som för läkemedel.

    Ser du skillnaden?? Med den utvecklingstakten hade vi knappast haft några AIDs mediciner alls.

    Sedan är det inte så att läkemedlen är statssubventionerade. Det handlar om ett försäkringssystem. Det är helt enkelt så att alla människor inte blir sjuka. Det är omöjligt för en individ att själv betala för sina egna kostnader. De friska får via en försäkring hjälpa till att betala för de som drabbas av sjukdom. Precis som bilförsäkring och hemförsäkring. I vissa länder är staten försäkringsbolag i andra inte.

  7. “Ett exempel på var det inte fungerar kan vi se i den nya http://www.nytimes.com/2010/08/13/health/research/13alzheimer.html?_r=2

    Om du läst artikeln så gick man samman för att finansiera basforskning och fick i hop 100 miljoner USD. Ca 1/10 del av vad ett enda läkemedel kostar idag.

    “The development of reliable and valid measures of Alzheimer’s disease requires such large science with such limited returns on the investment that it was in no one company’s interest to pursue it.”

    Companies as well as academic researchers are using the data. There have been more than 3,200 downloads of the entire massive data set and almost a million downloads of the data sets containing images from brain scans. ”

    Om man inte förstår skillnaden mellan forskning och läkemedelsutveckling blir debatten onödigt förvirrad!

  8. Mikael

    ” Men endast 20% av inkomsterna går till forskning och utveckling i läkemedelsföretagen. Betydligt mer går till reklam.”

    20 % är en synnerligen logisk andel, mer än exempelvis vad andra utvecklingsberoende företag inom bil och teknikbranschen satsar. Och mig veterligen satsar INGET läkemedelsbolag liknande siffror på marknadsföring. Det är inte ens en egen post i budgeten på något företag jag kollat upp. Snarare går ca 35% till att tillverka mediciner, 10% till skatter och internbyråkrati och ca 35% till att sälja medicinerna. Orsaken till varför försäljningen är så dyr är att läkemedel inte kan krängas med glättig reklam och outbildad personal. Det krävs läkemedelskonsulenter som träffar enskilda läkare på tu man hand då läkare inte har tid att leta fram nya mediciner själv.

    ” Lägg till detta hur stora delar av läkemedelskostnaderna i Sverige är subventionerade, så ser vi tydligt hur all forskning och utveckling redan är statsfinansierad, samt att en hel del skattemedel används för att göra reklam för diverse läkemedelsmärken”

    Läkemedel är inte statligt subventionerade. Snarare är det så att vi köper våra läkemedel via skattesedeln för att vi har en allmän sjukförsäkring. Staten köper alltså läkemedel, precis som staten köper polisbilar och pansarvagnar. Det är inte att subventionera. Om piratpartiet är emot allmän sjukförsäkring så säg det då istället.

    ” Det finns redan idag en hel del forskning som görs utanför de vinstdrivande företagen. Jag vill mena att forskning när det gäller livräddande insatser som läkemedel inte nödvändigtvis mår bäst av ett girigt kapitalistiskt system.”

    Men det går inte att jämföra akademisk forskning med läkemedelsforskning. Det är två helt olika företeelser. Att framställa ett läkemedel kräver ca 15 års forskning, enorm byråkrati för att klarar av staternas krav på dokumentering och dyra kliniska studier som kostar ca 1 miljard dollar per läkemedel. Universiteten är istället skal där små grupper med 1-25 personer verkar. Dessa grupper är helt beroende av nyckelpersoner som inte kan ersättas, och har helt annan inriktning, andra frågeställningar och helt annorlunda kvalitetskrav än industrin (och det finns en hel del dysfunktionella grupper med låg produktivitet). Med de premisserna kan du inte utveckla mediciner. Du måste i så fall bygga upp våra universitet till enorma läkemedelsfabriker och då skapa planekonomiska monster, inte olikt bilindustrin i sovjetunionen. Det vill inga forskare oavsett de jobba inom industrin eller akademin.

    ” Jag har också svårt att se varför det skulle vara en negativ sak att vi kontrollerar hur mycket pengar som läggs på olika forskning.”

    Nu talar du som en sann planekonom. Idag sköts fördelningen av vad markanden vill ha och vilka mediciner som visar sig vara möjliga att utveckla. Att dra in politisk styre i sådana prioriteringar öppnar för svarta hål, där man satsar enorma summor pengar på projekt som inte hjälper någon, fattig som rik. Vore det inte enklare om vi skapade en efterfråga för fattigas mediciner? Varför ta bort det incitamentet för att utveckla mediciner som gjort att vi lever 20 år längre, när vi faktiskt behöver mer mediciner?

    ” P3 Dokumentär Världen handlar den här veckan om ett elakt virus och ensamrätt på läkemedel. Om hur Hollywood och den amerikanska regeringen fick världens fattigaste länder att införa hårda patentlagar”

    Intressant nog har denna lagändring i u-länder inte förändrat hur mycket piratläkemedel som finns tillgängligt i u-länder. Under 90-talet gjorde Clintonadministrationen det klart för u-länderna att man på inget sätt skulle stödja patentstämningar mot användande av piratläkemedel i u-länderna. Men trots allt hände inget. Det belv inga nya piratläkemedel. Detta beror på att problemet främst ligger i u-länderna som är styrda av kelptokratiska diktaturer som lägger mer pengar på privatjet än sjukvård. De fattiga i Afrika hade inte ens råd med piratmediciner. Vidare har u-länderna inte någon sjukvårdsinfrastruktur för att kunna använda de flesta moderna mediciner. Det är därför som de mest behövande i u-länderna oftast och främst är i behov av relativt gamla mediciner som det inte finns något patentskydd på.

  9. […] all evinnerlighet (en positiv egenskap, nota bene), men att all debatt om läkemedelspatent verkar ebba ut illa kvickt (se bland annat diskussionerna på Niklas Lindgrens blogg). Tyvärr är mitt intryck att […]