I ungdomens beskydd

Postat Tuesday, January 25, 2011 om Övrigt

Vi möttes säkert bara en sekund på tunnelbanestationen. Jag klev av tåget på morgonen in i en massa av människor som måste berott på en försening eller ett stopp i motsatt riktning. När jag försökte navigera mig genom kaoset mötte jag en ung tjej, på väg åt motsatt håll.

I sina händer höll hon en bok, tryckt mot bröstet som för att skydda den mot människorna runtomkring eller i rädsla att tappa den. Jag fick associationer till de kurshäften vi haft på högskolan — enkelt enfärgat omslag med en titel och kanske någon enkel stencilbild.

Just denna var enkelt blåfärgad. På omslaget stod “Att stänga det öppna samhället“, och bilden föreställde en förälder och ett barn, med övervakningskameror som ansikten.

Vi måste ha passerat varandra på en sekund eller två, men världen stannade upp en stund för mig och jag blinkade till, uppryckt ur morgonens halvdomnade töcken. Jag översköljdes av en oerhörd känsla av samhörighet och en sorts lättnad över att för en stund inte vara ensam. Bilden av en ung människa som skyddar en bok med just det budskapet mot världen runtomkring etsade sig fast.

Jag fortsatte min morgon med en förnyad känsla av hopp för mänskligheten.

  1. Vackert!

    Och boken är väldigt bra. Jag försökte arra en temadag på just det ämnet boken tar upp (offentlighetsprincipens smygande avveckling) nu i februari men orken räckte inte.

  2. (Min kommentar är baserad på det jag kunde läsa på Bokia.)

    Det öppna samhället är inte alltid frid och fröjd. Till exempel varför har vem som helst tillgång till dina betyg på universitetet? Varför kan man inte välja själv om man vill att alla ska ha tillgång till dem? Samma gäller för din årsinkomst, varför ska alla ha tillgång till det? Var stannar det? Vem bestämmer vad som är öppen och vad som inte är det? Det är svårt att försvara ett sådant öppet samhälle som inte visar någon som helst respekt för personlig integritet tycker jag.