Sexoffer?

Postat Tuesday, March 8, 2011 om Sexualitet

Vårt språkbruk kan ibland säga en hel del om våra attityder. Metro körde igår en artikel och löpsedel som förkunnade “Så jagar svenskar efter unga sexoffer”. Det handlade om unga som säljer sex på en annonswebbplats på nätet, och man var mycket noga med att påpeka att tjejerna var offer hela artikeln igenom.

Jag frågar mig lite: “offer för vad?” Ordet i rubriken verkar ju mena på att de är offer för sex, som om sex var något hemskt man “råkade ut för”. Artikeln är ändå rätt tydlig med att det inte rör sig om några övergrepp – tvärt om står det till och med att tjejerna har mängder med kunder att välja på och alltså kan vara väldig petiga i sitt val av kunder.

Pengarna används till lyxkonsumption och man gör en rätt stor sak av att tjejerna “säljer sex från flickrummen” utan att föräldrarna vet vad som pågår. Men ärligt talat – är det verkligen föräldrarnas sak att hålla reda på vem den 17-åriga dottern knullar, var och på vilket sätt?

Med tanke på att tjejerna uppenbarligen gör det hela utan någon form av tvång, och dessutom har möjlighet att vara rätt noga i sina val av kunder undrar jag lite hur man får ihop det till att de är “sexoffer”. Möjligtvis kan jag gå med på att de är “betaltoffer” eller “pengaoffer”, med tanke på att sexet i sig inte utgör något problem om ingen betalning förekommer, enligt gällande lagar. Språkbruket säger i alla fall något om vår syn på sex i det här landet.

Slutligen kräver faktum att Metro skriver ut webbplatsens namn en kommentar: det är rätt bra gratisreklam. Jag undrar hur mycket besökarantalet steg.


Bildcredits: Arty Smokes
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

  1. Slutklämmen påminner mig om när Expressen basunerade ut att det finns nazister som hänger på IRC, och att KTH hostade en IRC-server, och därmed hade något slags ansvar för “nazistisk propaganda”.

    Kanalen gick från att ha haft något dussin knäppskallar till hundratals knäppskallar.