I den omvända bevisbördans land

Postat Sunday, April 17, 2011 om Rättssäkerhet

(efter en vecka deckad i feber är jag nu tillbaks — ber om ursäkt för avbrottet)

Den så kallade “Lagen om samlagskontrakt” är på allas läppar (eller tangentbord, kanske man ska säga). Nästan alla relaterar till att det skulle leda till visst krångel i sexlivet, om man säger så, andra reagerar på orsakerna till att debatten över huvud taget är där den är men nästan ingen reagerar på det stora problemet.

Det stora problemet nämns i flera av ovanstående länkar, t.ex. detta av Bie i Aftonbladet:

Enligt förslaget ska också den tilltalade i en eventuell tvist kring frågan ­kunna ­presentera bevis för att samtycke har ­funnits (i praktiken en slags ­omvänd ­bevisbörda). Och hur ska man kunna göra det utan ett skriftligt ”medgivande”?

Detta är utgångspunkten till mycket kritik, men nästan all denna kritik går ut på att det vanliga människor ska behöva fylla i skriftliga samlagskontrakt, snarare än det problem som för mig framstår som centralt:

Denna lag skulle totalt upphäva rättssäkerheten i landet. I alla de ovanstående länkade artiklarna utgår man ifrån situationen där sex förekommer. Tänk om följande situation: En kvinna vill ha vårdnaden om sina barn precis efter en separation. Hon anklagar mannen för våldtäkt (om du tror att detta är ovanligt, läs på). Konsekvensen av detta är att mannen (det är alltid en man, eller hur?) nu förväntas visa upp ett samlagskontrakt för ett samlag som aldrig ägt rum.

Det enda som behövs för att få någon (man) fälld för våldtäkt är för någon (kvinna) att hitta på ett samlag och anmäla. Det finns inte längre något försvar i rättsstaten (sic) Sverige, eftersom omvänd bevisbörda gäller.

Det är detta som är det centrala med att bevisbördan måste vara som den är idag inte bara i lagarna om de flesta brotten eller ens de mest allvarliga brotten utan för precis alla brott. Inför man omvänd bevisbörda för ett enda brott är det omedelbart ett öppet mål för den som vill missbruka rättsväsendet för att sätta dit någon. Med tanke på att socialstyrelserna och andra myndigheter redan idag arbetar som om anmälning var dom är det inte direkt mer sådan lagstiftning vi behöver.

Detta med omvänd bevisbörda återkommer med jämna mellanrum från ledande radikalfeminister i landet. Det är visserligen ett problem att sådana dumheter är tongivande i debatten, men ändå ser de flesta detta som rätt extremt. Att en utredning om lagförslag föreslår att ett uttalat samtycke måste finnas är i sig problematiskt men hade i normalfallet varit harmlöst. Att en sådan utredning föreslår omvänd bevisbörda är däremot en katastrof för demokratin och djupt obehagligt.


Bildcredits: Meneer De Braker

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  1. Väl skrivet och helt rätt. Att en statlig utredning på allvar föreslår omvänd bevisbörda för män som anklagas för sexbrott visar hur långt ner i det extremfeministiska träsket Sverige har sjunkit…

  2. I praktiken borde det här vara helt verkningslöst. Sex har förekommit, men vem är det som har våldtagit vem? Hur skall det bevisas vem som våldtagits och vem som våldtagit? Man kan ju knappast gå efter vem som är snabbast att anmäla, för det inser väl var och en att varenda våldtäktsperson i så fall skulle skunda sig att anmäla direkt efter fullbordat dåd i så fall?

    För visst är det väl så att vi bor i ett jämlikt land där den här lagen skulle tillämpas könsneutralt…?

  3. [...] det är fel med samtycke, tvärtom är det en förutsättning i min världsbild, utan för att man vänder upp och ner på en av de mest grundläggande rättsliga principer vi har i brottsmål: oskuldspresumtion och [...]