Schack matt

Postat Saturday, April 9, 2011 om Jämställdhet

Jag läste en insändare en gång i tiden om rasism. Skribenten riktade in sig på alldagliga företeelser och beskrev hur rasismen låg under ytan i koncepten – se bara hur de vita alltid får börja spelet i Schack, och ett flertal andra liknande faktorer.

Sådant är vi svenskar extremt duktiga på. Vi upprördes redan för 10 år sedan av namnet “negerboll” till den milda grad att det nu suddats bort ur det svenska språket. Samtidigt är de högskoleutbildade utlandsfödda taxichaufförerna precis lika många och misstron mot slöjbärande är på topp.

Med enkla symbolhandlingar som att inte säga negerboll (eller för den delen neger) eller att skriva under “Vi gillar olika”-kampanjer svär man sig på något sätt fri från att behöva faktiskt gilla olika. Det sista kanske var en sanning med modifikation… de som skrivit på har helt enkelt missat poängen. Vi gillar olika hudfärg, visst, men absolut inte olika kultur i för stor grad — eller olika politik, religion, synsätt eller beteende.

På så sätt lamslås hela debatten. De superviktiga underliggande attityderna diskuteras inte, bara symbolik, på ett sätt som målar ett löjtes skimmer över hela ideologin eller rörelsen, kletar ner den med någon sorts idioti som döljer grundtanken — vi färgar båda sidorna på schackspelet grå eller målar varannan linje på övergångsställena svarta helt utan tanke på den bakgrund som finns till att färgerna har den plats de har. Ännu värre är detta pysslande med irrelevanta skitsaker i vägen — ingen tycks ägna så mycket energi åt den skitbehandling invandrare får av svenska myndigheter och de strukturer som ser till att deras chanser att nå särskilt långt i samhället effektivt blockeras.

Istället för att analysera problem med rationella metoder leker vi avancerade tolkar och ser “symbolik” i ord och bildspråk.

Det senaste exemplet är de nya sedlarnas utformning. Det förekommer knappt något beslut i Sverige längre som inte sågas av någon idiot i feminismens eller jämställdhetens namn, och det var naturligtvis inget undantag denna gång. “Varannan damernas” räckte inte, utan det var fel män som valts, kom första symbol-analysen.

Det är ett “svek” mot kvinnorna att det är Taube på 50-lappen eftersom han ju skrivit låten “Flickan i  Havanna”, som handlar om prostitution. Själv tycker jag det är ett hån mot alla dom kvinnor som kämpat för riktiga kvinnofrågor som rösträtt och mot diskriminering att komma med den typen av uttalanden. För människor med fler än tre hjärnceller framstår det hela väldigt fånigt.

Som en bonus hann vi knappt komma över detta innan nästa anklagelse kom: Det är män och kvinnor på fel valörer. Män har “mer sammanlagt värde” enligt någon godtycklig metod för hopräkning av “värde”, och detta är därför fel symbolik och “bekräftar den hierarkiska ordningen”. Det är för far out, jag skulle inte kunna hitta på det om jag ens försökte — även om dumheterna kommer så tätt att vissa börjar kunna förutspå dem.

Det är naturligtvis så att den som söker skall finna. Oavsett hur man lägger upp detta kommer det alltid att finnas någon vinkel att se det hela från som inte är “jämställd” enligt någon viss vrickad definition av begreppet — allt i världen går nämligen inte att dela jämt i 2.

Detta ständiga letande efter symbolik har nu slagit över till den milda grad att det omvända gäller mot vad syftet påstås vara. Vi utgår nu från uppdelningen i grupper — män och kvinnor, svenskar och “invandrare”, och ska därefter räkna ut om statistiken stämmer, om alla fått lika stor del av kakan inom varenda litet område vi kan finna. På vägen trampas ofta på tår och diskrimineras hejvilt medans anklagelserna haglar om de mest alldagliga skitsaker. Det som skulle vara att könet eller rasen inte spelade någon roll blev istället att könet eller rasen blev utgångspunkt.

Kanske hade man kunnat räkna bort insändaren som inledde denna text som en enstaka stolle, men detta dravel kommer inte bara från var och varannan “vanlig Svensson” utan även från våra mest ledande politiker och personligheter. Trovärdigheten slår i botten.

Samtidigt lämnas de verkliga problemen att bero. Det finns så mycket som skulle behöva göras i form av konkreta åtgärder både när det gäller rasism och jämställdhet i Sverige. Istället gillar folket “olika” och diskuterar om inte “Herr Gårman” borde ha kjol eller om vi inte borde ha kvinnor på alla sedlarna istället. Fail.


Bildcredits: Erik (HASH) Hersman

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

  1. Tack snälla, det här sammanfattar läget i Sverige idag helt klockrent! Mycket bra! Rent ärligt det bästa jag läst på länge.

  2. Mikael!

    Väldigt bra sammanfattat. Symbolpolitik och politisk korrekthet överskuggar tyvärr allt för ofta de riktiga och viktiga politiska frågorna i Sverige numera. Vem kan ha något som helst förtroende för politiker och journalister så länge detta tillåts pågå år efter år?

  3. Schack matt…

    Det är ett “svek” mot kvinnorna att det är Taube på 50-lappen eftersom han ju skrivit låten “Flickan i Havanna”, som handlar om prostitution. Själv tycker jag det är ett hån mot alla dom kvinnor som kämpat för riktiga……

  4. Det här ständigt återkommande att nämna rösträtten! Först 1911 fick vanliga män rösträtt, bara åtta år senare beslutade dessa män att även kvinnorna skulle få rösta 1921. (Fast socialbidragstagare, interner och mentalvårdade fick vänta, vissa ända till 1986!)

  5. @Jan-Erik: det är den där sortens knee-jerk-reaktioner som ger den antifeministiska rörelsen ett så dåligt rykte.

    Det jag säger är att det är: 1. positivt att kvinnor fick rösträtt, och 2. att dagens idiotfeminism är ett hån mot de som kämpade för kvinnlig rösträtt.

    Vilket av dessa påståenden är det du har ett problem med?

  6. Min poäng är att de två exempel allra oftast tas fram på kvinnoförtryck är rösträtten och lönediskriminering i den ordningen. Man insinuerar att 1. män väldigt länge haft rösträtt 2. inga kvinnor haft det innan 1921 3. alla haft det efter 4. reglerna var könsneutrala därefter. Inget av dessa fyra påståenden stämmer. Sen är det kanske onödigt provokativt att säga att det var de vanliga männen som röstade fram kvinnlig rösträtt, men av logiska skäl sant.

    Men jag blev förbannad när jag insåg hur skolan och många andra vinklat rösträttsfrågan i feminismens anda. Och jag tror motfakta i denna frågan (och lönefrågan) tål att upprepas.

  7. Jag noterar att du inte har besvarat frågan vad det har med inläggets uttryck att göra.

    Istället ett allmänt raljerande om att kvinnlig rösträtt på något sätt är ett ovärt ämne att tala om, eftersom män minsann hade viss förfördelning om sin rösträtt. Jag tycker det är tråkigt. Införandet av allmän kvinnlig rösträtt var ett enormt steg framåt när det gäller jämställdheten, och alla reaktioner om att det minsann var lika synd om männen skapar endast antipati. Får nog återkomma om detta i ett inlägg.

  8. Jag håller med om 1 och 2, även om jag inte vet vad dåtidens feminister åstadkom, men det måste varit bättre än att hitta t.ex. diskriminering i glassnamn och de exempel du tar upp.

    Jag skulle själv hellre se mer vetenskapsmän som Curie, Germain och Lovelace på sedlarna.

  9. som man och feminist börjar försiktigt klia mig på huvudet och undrar om inte det finns nån slags egalitär rörelse i Sverige.. :/

  10. *jag

    skulle alltså vara med i inlägget ovanför