Bring it on

Postat Thursday, February 2, 2012 om Rättssäkerhet

Igår fastställde högsta domstolen domen mot upphovsmännen bakom the pirate bay genom att helt enkelt välja att inte ta upp fallet över huvud taget. För oss som lyssnat på domstolsförhandlingarna framstår detta som ganska märkligt. Juridiskt sett är framförandet klumpigt och en hel del frågor kvarstår. Tekniskt sett innehåller det en mängd direkta felaktigheter.

Direkt tog intresseorganisationerna fördel av läget genom att gå ut i media och säga att det nu visats vara olagligt att leverera bandbredd till webbplatser som hjälper pirater att piratkopiera. Detta kan tyckas lite underligt när åtalet inte hade något med bandbreddsleverans att göra över huvud taget, men det kan naturligtvis vara effektivt att skrämmas lite.

Idag fortsätter man skrämseln. Man går i en tidningsnotis ut med ett hot om att polisanmäla Piratpartiet, eftersom partiet leverar bandbredd till the pirate bay. Artikeln hade till en början fått en något lustig rubrik, men detta åtgärdades ganska snabbt. Det är denna sorts hot på tidningsplats som också visar att man inte har något att komma med.

För om man anser att någon gjort något olagligt så gör man en polisanmälan. Man går inte till en stor tidning och hotar publikt med att göra en polisanmälan. På sin höjd kanske man hotar någon privat med en polisanmälan med ett eget ultimatum för att sko sig själv på kunskapen om andras brottslighet — “Om jag inte ser en väska med omärkta sedlar utanför min dörr innan klockan 12 i morgon så anmäler jag!” Jag kan dock tänka mig att polisen inte är helt roade av den sortens förfarande.

Nu har man inte ens några krav. Anledningen till att man gråter ut i media istället är att en polisanmälan inte skulle leda någonstans. Wadstedt o co vet också om detta, så därför drar man helt enkelt nytta av situationen så gott man kan i media. Det blir lätt lite ihåligt.

Men för all del… anmäl då.

If you strike us down, we shall become more powerful than you could possibly imagine.


Bildcredits: Jim Rafferty

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

  1. Ett åtal (till skillnad från en civilrättslig stämning) kräver att man har en misstänkt gärningsman, en fysisk person, att åtala (själva polisanmälan kan förstås göras innan man vet vem gärningsmannen är). Man kan däremot inte åtala ett politiskt parti.

    Men om man offentligt vädrar sina brottsmisstankar mot en fysisk person i stället för att gå till polisen med dem, då ligger det farligt nära definitionen av förtal, om det nu inte rentav är förtal.

    Frågan är huruvida denna fysiska person är identifierad än. Under förutsättning att partiets tillhandahållande av bandbredd till en tredje part är brottslig, råder det något tvivel om vem den ansvariga fysiska personen är?

    Eller kan man alltid hänvisa till förtalsparagrafens undantag för försvarlighet för att ge massmedial spridning åt sin egen tolkning av lagboken (ungefär som jag själv nu gör), utan att samtidigt kräva prövning av saken i domstol?

    Tilläggas bör att vid förtal i periodisk skrift är det inte uppgiftslämnaren som åtalas, utan den ansvarige utgivaren. Likafullt torde uppsåtet behöva bedömas ur uppgiftslämnarens perspektiv, inte utgivarens. Vari ligger den korta notisens nyhetsvärde; i att någon företrädare för ett politiskt parti misstänks för något brott eller i att någon företrädare för musikbranschen påstår att så är fallet?

    Mina tankar går till Aftonbladsmålet på 1990-talet.