Människorättskämpen Google?
Det har skrivits mycket om Google idag, och draget att hota Kina att stänga sin tjänst om inte… något. Vad exakt det är Google vill ha ut av de nya samtalen med kinesiska regeringen är oklart. Vissa påstår att man kräver att få ta bort censuren, vilket i så fall nästan är skrattretande naivt. Handlingen är i alla fall ett svar på att kinesiska regeringens knäckare brutit sig in hos Google och snott information.
I nästan samtliga fall hyllas nu Google som förkämpar för mänskliga rättigheter, som nu bjuder upp till krig mot den stora kinesiska brandväggen (med några trevliga undantag). Det talas om hur detta skulle kunna ha stor betydelse för även oss i väst, och liknande stora ord.
Jag har mycket svårt att se allt det här. Jag ser ett företag som accepterat att leverera en censurlösning till Kina för profitens skull. Mänskliga rättigheter spelade inte så stor roll då. Inte förrens den egna datorsäkerheten hotats och efter lång tids dåliga affärer i landet agerade man, och då med någon sorts hot om att stänga verksamheten. Jag är övertygad om att det är ett businessbeslut som handlar om profit vs. kostnad och om avtalsdetaljer med de kinesiska myndigheterna.
Tänk efter en stund. Vad är det alla förväntar sig ska hända? Kommer Kina, nu när det hotas av en sökmotor som en femtedel av internetanvändarna i landet använder och som man tidigare systematiskt tryckt undan till förmån för lokala alternativ, direkt att backa från sin policy om censur? Det är föga sannolikt — om Google försvann i Kina skulle de inhemska sökmotorerna ta över den trafiken och ingen skulle blinka. Folket är ju ändå vana med att siter stängs till höger och vänster där. Så varför skulle myndigheterna bry sig något nämnvärt? Förmodligen är det enda Google förväntar sig lite ersättning för skedd skada och nya tomma löften om att knäckarna lämnar dem i fred, eller lite förbättring av ett alltmer skamfilat rykte när man ändå tänkt dra sig ur Kina.
Jag välkomnar visserligen det här draget från Google sida, men jag tror inte man ska dra för stora slutsatser av det. Ett företag som Google hade på ett kraftfullt sätt kunnat markera Internets principer om global informationsfrihet genom att helt enkelt vägra censurera sina resultat, i Kina lika väl som i Tyskland eller andra censurglada nationer. Att göra det hade tvingat länderna ta svåra beslut om censur kontra en ökande isolation, men Google har följt pengaströmmen och istället betalat med användarnas informationsfrihet.
Google har genom åren haft många ypperliga tillfällen att ta mänskliga rättigheter i försvar genom att utnyttja nätets globala struktur. Istället har man konsekvent valt att öka sin lokala kapacitet och böja sig för den lokala maktens nyckfulhet. Jag har mycket svårt att tro att det här skulle innebära någon större ändring av den kurs man valt att hålla, även om jag naturligtvis hoppas att jag har fel.
Bildcredits: thelampnyc, noroute
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Censur, Google, Kina, Informationspolitik, Mänskliga Rättigheter
Tjuvargumentet når FRA-frågan
Piratpartiets anhängare och pirater i allmänhet har länge fått stå ut med att kallas tjuvar, eftersom fildelning är stöld. Utom att vi tycker foliehatt är senaste modet och skriker lite för högt för allmän bekvämlighet i FRA-frågan har det i alla fall inte dragits så stora växlar som i fildelningsfrågan. Tills nu.
Dagens händelse började med att Peter Sunde skrev ett inlägg som skiss på hur vi skulle kunna skydda vår kommunikation från övervakning a’la FRA på stor skala. Andreas Ekström svarade på detta med stora kanonen: Peter Sunde är samhällets fiende och en odemokratisk kraft. Detta eftersom han försöker bygga system för att ta sig runt (inte bryta mot) FRA-lagen, som enligt Ekström beslutats om i god demokratisk ordning.
Den sant intressanta delen av diskussionen återfinns bland kommentarerna och med en del intressanta bloggsvar. Det finns så många saker som är så fel med resonemanget att det skulle ta upp betydligt mer plats än ursprungsinlägget att förklara allihop, men jag gör ett försök att välja de 10 viktigaste:
1
Att bryta mot lagen är inte odemokratiskt eller antidemokratiskt. Det gör en till brottsling, inget annat… det här är precis samma ordförstörelse och inflation av betydelse som sker när man kallar fildelning för stöld.
2
Det är hyckleri att påstå att det är odemokratiskt att vilja bryta mot just en viss lag, men inte andra. Det finns försvinnande få människor i vårt land som är helt 100% laglydiga, av avsikt (som t.ex. fortkörning) eller bara helt enkelt av misstag eftersom vår lagstiftning är så omfattande.
Andreas har med all tydlighet bland sina kommentarer visat att det är han, just han som ska få avgöra vilka lagar som är giltiga att bryta mot. Homosexuella var absolut inte odemokratiska på den tiden det var olagligt att vara homosexuell. Asylsökanden som olagligt tar sig in i ett land är också okej. Abort var ok, även när aborter var olagliga.
Men att skydda sin korrespondens är absolut inte det.
3
Med ett tydligt uppvisande av att inte ha någon aning om vad frågan handlar om påstår Ekström att det bara är människor som vill dölja sitt piratkopierande som behöver använda sig av kryptering:
Rasmus: Eh… nej, det var inte så jag menade. Och jämförelsen som sådan är nog olycklig, asylsökandes situation är mycket viktigare och allvarligare och svårare än den för den genomsnittlige piratkopieraren som inte vill åka fast.
Inte bara odemokratiska och samhällets fiender, vi är så klart tjuvar också!
Uppdatering: Det här citatet från en ny kommentar signerad Ekström var för bra för att lämna utanför:
I just det här fallet, med Peter Sunde och Ipredator, är det i mina ögon alldeles kristallklart: Ipredator har kommit till för att runda lagen. Finns bara därför. Illegal fildelning ska kunna fortgå ostört, det har ju alltid varit The Pirate Bay-grundarnas själva kärnpoäng.
Jag har så många skäl att inte vilja bli övervakad av FRA som inte har med fildelning att göra att det är löjligt. Men har människan inte insett det vid det här laget så är det nog lönlöst att försöka — att han som journalist inte ser paralellen till källskyddet är oroväckande.
4
I sina försök att slingra sig ur situationen försöker han påstå att det är värre att bygga system för att kringå lagen än att göra själv det själv. Detta är det sluttande plan som leder till att fildelningsprogramvara och släggor förbjuds. Man kan givetvis förbjuda allt producerande av saker som bara kan användas för olagliga ändamål. Mängden saker som ingår där är lätt att räkna, och förbjuds inte av den enkla anledningen att militären vill ha just sådana prylar.
Att, som Sunde gör, bygga system som låter människor kommunicera legitimt utan att vara övervakade kan aldrig anses vara en gärning som leder till mindre demokrati. Det är nästan att slå knut på sig att påstå att någon som främjar kommunikation utan att bli övervakad på det sättet på något sätt sänker demokratin.
5
Han kallar Peter Sundes agerande för maktberusning. Jag undrar lite stillsamt var man hittar den makten. Det är samma makt som homosexuella hade när de gömda bakom perienner i släkta rum kunde våga visa lite kärlek i hopp om att ingen såg. Det är samma makt som de som gjorde abort utövade när de i smutsiga rum med undermåliga verktyg gjorde abort med livet som insats.
Vilken makt finns det i att gömma sig? Vari finns makten i att vägra acceptera sin maktlöshet inför ett övergrepp?
6
Det finns ett intressant dubbelt budskap här. FRA-lagen är absolut inte menad för oss svenska medborgare — det handlar ju bara om spaning mot utlandet och vanliga medborgare har inget att frukta. Vad är det då för problem att någon bygger ett system för att kringgå övervakningen?
På vilket sätt blir någon samhällets fiende för att denne håller sig undan någon som inte letar? Blir jag brottsling bara för att jag gömmer mig från polisen en helt vanlig lördag? Om jag inte gjort något, och inte behövs för att lämna några uppgifter? Jag bara litar inte polisen och vill gömma mig… Är det odemokratiskt?
Det stora problemet i en sådan situation är att myndighetens förtroende fallit så lågt att helt vanliga medborgare känner ett behov att gömma sig, inte att de gömmer sig eller metoderna de använder för att hålla sig gömda.
7
Det här är inget superkrångligt teknologiskt system som han vill bygga för att undvika lagen. Sunde visar på ett sätt att koppla ihop existerande teknologi. Terroristerna kan redan allt detta, och använder det (vilket är en av anledningarna vi har upprepat otaliga gånger för varför FRA-lagen inte fyller sitt syfte). Det han presenterar är helt enkelt ett sätt att tillgängliggöra teknologin för helt vanliga medborgare.
Många medborgare använder redan teknologin på ett uppenbart legitimt sätt. Blir det brottsligt för att han gör det för att komma undan staten istället för crackers? Är det tanken som räknas, på något sätt? En åsiktslagstiftning?
8
Ekström påstår att FRA-lagen ska respekteras eftersom den beslutats om demokratiskt. Det är något vansinnigt blåögt. FRA-frågan är den i särklass mest protesterade frågan på mycket länge, där det förekommit så mycket fulspel, lögnaktighet och ren och skär mobbning att den svenska demokratin borde skämmas för att något sådant förekommit.
Att lyfta detta som något skinande exempel på demokratisk ordning och till och med kalla det odemokratiskt att brya mot den är nästan skrattretande. Är det något som var odemokratiskt var det allianspartiernas förtryck av riksdagsledamöter för att få igenom lagen.
9
Vi har en grundlag. Den slår fast att varje medborgare har rätt till precis det Sunde försöker ge dem: privat korrespondens utan statlig övervakning. Hur är det med den lagen då? Ska inte den följas?
Är det kanske inte en aning “odemokratiskt” att införa en massa skitlagar om statens ökade makt över människors kommunikation i strid med vår egen grundlag, och sedan kalla dessa medborgare för samhällets fiende när de gärna vill ha sin grundlagsstödda rättighet?
10
All civil olydnad bygger på samhällets system, snarare än står utanför dem. Det är en uppvisning av det absurda i systemen genom att kringgå dem eller bryta mot dem, med full förståelse för vilka konsekvenser detta har. I många fall handlar det om att bryta mot lagen, och acceptera konsekvenserna av detta.
I just detta fall handlar det om att kringgå lagen, vilket inte är samma sak som att bryta mot den. Genom att visa hur enkelt den kan kringgås av den som vill, visar Sunde hur verkningslös lagen egentligen är. Terroristerna kan redan, som sagt.
Om det är brottsligt att visa på att lagen är absurd och inte fungerar, så kommer det inte heller att vara möjligt att ändra lagen. Steget är inte långt till att det helt enkelt är brottsligt att kritisera lagen. Att kombinera ihop snack om demokratins finhet med taktfast trampande i den riktningen känns riktigt absurt.
Bildcredits: Micah A. Ponce, Faithful Chant
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Informationspolitik, FRA, Övervakning, Demokrati
Televerkets anda och FRA
Det pågår ett bloggupprop för att få Telia att ta FRA till domstol, tillsammans med en Facebook-grupp med samma syfte. Det är på något sätt lite underligt att se Telia hamna i den positionen, och att folk på allvar tror att Telia skulle stå upp som någon sorts frihetens försvarare.
Låt oss titta på lite historia. Telia var alltså Televerket, som i likhet med dom flesta andra monopoliserade statliga verk gjorde allting i ungefär en kvarts hastighet av vad som är brukligt i ett konkurrensutsatt företag, och dessutom till det dubbla priset. I den “företagskulturen” fanns inte en gnutta service-mentalitet eller omtanke om kunder — det främsta ansvaret var ju mot Staten, och det var alltså Statens intressen man såg till, inte till den enskildes.
När Telia bolagiserades var det egentligen inte så mycket som ändrades. Bolaget är enormt, med en hel del extra fett längs kanterna som hänger med utan att tillföra särskilt mycket.
Om man tittar lite krasst på tele- och bredbandsmarknaden i Sverige idag kan man härleda nästan allt som är dåligt med den till Telia. Trött på ComHems usla bredband och kundservice som man fusk-sålt (man ljög ordentligt till min f.d. bostadsrättsförening iaf) in till varenda lägenhet i landet? ComHem är (surprise!) ett gammalt dotterbolag till Telia, en gång i tiden skapat som Televerket Kabel-TV.
Så om man då vill komma undan ComHem kan man ge sig in på telefonburet bredband. Där kan vi välja på Telia (heh), Tele2, Telenor och en drös småbolag. Det varierar kraftigt hur pass bra teknologi och kundservice dessa har, men vissa tjänster har märkligt lika fördröjningar. Att flytta sin telefon och sitt bredband tre veckor hos samtliga operatörer, och är i regel ordentligt dyrt. Hur kommer sig detta? En telefonflytt i dagens system innebär i princip inget jobb, så varför tar det tre veckor?
Det visar sig att det handlar om den underleverantör som sköter det svenska nätet, vid namn Skanova (ett företag som PTS har beslutat tar ut överpriser av andra operatörer än Telia, för övrigt). Skanova är (double surprise!) ett av Telias gamla dotterbolag. Det spelar alltså ingen roll vilken internetleverantör du väljer (om du inte råkar ha tillgång till fiber), du är ändå utsatt för gammal klassisk Televerks-service.
Så även om vi då har konstaterat att denna företagskultur fullständigt struntar i sina kunder och tar ut överpris, kan vi inte ändå hoppas på att det sitter någon idealistisk jävel i Telias ledning och man bestämmer sig att det ändå vore en bra idé att ta FRA till domstol? Då får man ju ändå konstatera att ett företag svarar mot sina ägare. Och vem är det som äger Telia? Jo, till stor del (närmre 40%) är det Svenska Staten. Samma Svenska Stat som vars ledning ju bekant bestämt att det vore najs om vi tog hela folkets kabeltrafik och kollade av den så det inte föregår nått fuffens.
Kablarna kommer kopplas in, och att göra något åt saken är upp till oss… och även om jag gärna ser konsumentmakt i form av ett byte av internetleverantör räcker det inte här. Det som behövs är ett byte av förtroendevalda, och det kan bara ske genom att frågorna ges högsta vikt. Det är bara Piratpartiet som ger frågorna högsta vikt. Det är val om mindre än ett år.
Tills dess? Lev övervakad eller kryptera all trafik.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Telia, ComHem, Skanova, Piratpartiet
Upphovsrätt som censurverktyg och samhälsfara
Alla med någon som helst koppling till spelvärlden har nog märkt att Infinity Ward och Activision i veckan lanserade Call of Duty: Modern Warfare 2. Lanseringen har föregåtts av en hel del negativ uppmärksamhet, allt från avslöjandet att man i en sektion av spelet spelar som terrorist och skjuter ihjäl oskyldiga på en flygplats till att spelet inte kommer stödja så kallade dedicated servers. Just detta stöd som saknas gör att spelet blir enklare att fuska i online, något som Infinity Ward envist påstått sig ha fixat med hjälp av sitt nya system IWNet.
Det gick dock inte ens ett dygn efter att spelet släppts innan den första videon dök upp på youtube med bilder på någon som fuskade i spelet, tillsammans med en länk till en sida där fusket fanns till försäljning. Man kan tycka lite vad man vill om fuskande i online-spel, det har egentligen inte med saken att göra. Det som hände därefter är däremot lite uppseendeväckande. Nästa gång jag klickade på länken till videon fick jag se detta:
This video is no longer available due to a copyright claim by Activision Games Inc.
Youtube, som de flesta andra stora media-siter tar omedelbart bort material ifall det kommer in upphovsrättsliga klagomål. Det kan nog vara rimligt, men i det här fallet (och flera andra, om man ska tro google) rör det sig inte om någon upphovsrätt. Upphovsrätten för filmen (en fungerande länk, för övrigt). tillhör den som spelat in den.
Man har alltså använt upphovsrättshysterin som råder som ett slagträ. För att undvika dålig PR har man tvingat ett annat företag att censurera en film som man inte har någon rätt till. Detta är helt klart bara möjligt för att företagen blivit så oerhört vana med att det vräks in anmälningar om upphovsrättsbrott.
Situationen blir då att ett företags särintresse att tysta ner obekväm information om deras produkt går före det allmänna intresset av att informationen sprids. På liknande sätt går det att tysta ner konkurrenter. Detta är, ur ett samhällsperspektiv, mycket problematiskt.
I vissa fall tillåts det hela dras ännu längre. Ett litet samhälle i USA har satt upp gratis trådlös internetanslutning i offentlig miljö. Där har någon sedan tankat ner en film, illegalt, vilket MPAA har fått nys om. Resultatet är att man lyckats övertyga staden att stänga av internetanslutningen för alla.
Det går helt absurda proportioner i det här — det är som att sluta att köra en busslinje för att någon tjuvåkt en gång. Var är tankarna på rimlighet? Samhället kan väl inte stänga av central infrastruktur bara för att någon begått ett struntbrott? Vi inför väl inte vägspärrar så fort någon snattat ett tuggummi?
Att man sedan har mage att sitta och skylla bristen på internetanslutning på den som laddat hem filmen är nästan snäppet ytterligare magstarkt.
Historien slutar olyckligt i en situation där staden nu sitter och väljer mellan att ta ordentliga summor av skattebetalarnas pengar för att köpa svindyra “filter” (dvs censur-mjukvara) eller helt enkelt låta anslutningen vara avstängd. Det här tankesättet som lobbyn lyckats inpränta i politiker världen över är direkt samhällsfarligt.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om MPAA, Informationspolitik, Censur
