Extra Lagrad Svensk Hushållsdata
I dag klubbades alltså datalagringsdirektivet i Sveriges riksdag. När beslutet togs strax efter fyratiden på eftermiddagen i dag fullständigt exploderade mitt twitterflöde i ilska. Det är inte så konstigt. Det som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att så många uppvisar en sorts förvåning, som att det hade varit mer väntat att något mirakel skulle stoppat beslutet i sista stund.
Det finns en del att säga om direktivet och om beslutet, och en hel del har redan sagts.
Till att börja med anordnar Ung Vänster en workshop med Peter Sunde pÃ¥ ämnet digitalt självförsvar. Ordvalet är helt brilliant, för det visar samtidigt pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga olika aspekter av vad det handlar om. Kryptering för oss vanliga medborgare är inte ett sätt att dölja nÃ¥got fuffens – det är vanligt hederligt självförsvar mot övergrepp. Det är nÃ¥got som används i försvar, inte ett anfallsvapen för terrorister. Samtidigt väcker själva ordets existens en helt annan medvetandenivÃ¥ om att det finns nÃ¥got att försvara sig mot. Bra jobbat, Ung Vänster!
Så här är det: Okunskapen är stor. Till och med inom de led där man strider mot direktivet. Det var en väldans massor med prat om hur det är dags att börja kryptera sin internetanslutning, som om det stora problemet med direktivet är att staten ser att du anslutit till google.com igen eller ens vad som händer online via din dator. Jag menar nu inte att det inte är ett problem, men det går i alla fall relativt enkelt att komma runt och det finns betydligt värre aspekter.
Det finns bitar av direktivet som inte kommer att gå att komma runt utan att avsevärt begränsa sin användning av modern kommunikaitonsteknologi. Det främsta är att din mobiltelefon kommer att lämna ett spår efter sig. Var den än används kommer din position att sparas tillsammans med informationen om vem du kontaktat. Det enda sättet att komma runt detta är att sluta använda din telefon som telefon (eller se till att telefonen inte kan knytas till dig, vilket blir svårt utan mängder med extra arbete).
Än värre än okunskapen är ointresset. Nästan ingen dök upp till debatten. Röstsiffrorna är förkrossande 233 mot 41. Bara MP och V röstade mot direktivet, tillsammans med nÃ¥gra fÃ¥ eldsjälar inom C. Det innebär att en enorm majoritet av det svenska folket representeras av nÃ¥gon som röstat ja. Ramaskriet uteblev… demonstrationerna som föregick beslutet samlade bara den vanliga skaran av engagerade.
En del tror att detta kommer slÃ¥ tillbaks mot de förtroendevalda nästa val. Man kan ju alltid hoppas men jag tycker det är lite naivt att sätta sin tro till det… nästa val kommer liksom tidigare att handla om vÃ¥rd, om skatter, om skolor och sÃ¥ vidare… i alla fall om ointresset och medvetandenivÃ¥n om vad som hÃ¥ller pÃ¥ att hända tillÃ¥ts ligga kvar i bottenläge. Gemene man kommer inte att märka av datalagringen i sin vardag, och det finns trots allt mycket annat skit som är väl värt medborgarnas uppmärksamhet inför ett val.
Tveksamheten inför Piratpartiet är stor var man än vänder sig. Jag har full förstÃ¥else för den. NÃ¥got av de etablerade partierna skulle enkelt kunna snappat en hel del röster pÃ¥ att pÃ¥ allvar anamma frÃ¥gorna (Centern sÃ¥g ett tag ut att vara pÃ¥ väg att göra det). Nu hÃ¥ller det fönstret pÃ¥ att stänga sig, där det enda riktigt trovärdiga alternativet kvar är V, som i sin övriga politik inte är mainstream nog att dra sÃ¥ mÃ¥nga röster. Naturligtvis finns individer… men det räcker inte — makten hÃ¥lls av de övervakningsivriga.
Vill vi ändra den väg samhället beslutsamt vandrar mÃ¥ste det helt enkelt till en medvetandeförändring. Det kommer inte att gÃ¥ att vända detta med en bra valkampanj eller en snabb spurt – detta kräver en maratoninsats där det mÃ¥ste gÃ¥ upp för varenda medborgare med en mobil precis hur detta pÃ¥verkar dem, och hur det skulle kunna missbrukas. Det är inte fel att ta till domedagsretoriken när Saurons trupper redan ställt upp sig i led vid landsgränsen.
LÃ¥t inte politikerna komma undan med detta nu. De har ljugit och hemlighÃ¥llt och smusslat för att fÃ¥ igenom detta. De närmsta tvÃ¥ Ã¥ren mÃ¥ste vi konstant tjata och pÃ¥minna om hur deras beslut pÃ¥verkar oss, hur landet förvandlats till en övervakningsstat. Att detta konstant finns kvar i allas medvetande är enda chansen att undvika en upprepning av förra valrörelsen där integritetsfrÃ¥gorna helt enkelt ignorerades ihjäl – det fÃ¥r inte hända igen.
Det kommer kräva mer än samma gamla bloggposter och twittrande. Det kommer krävas att vi hittar pÃ¥ innovativa sätt att nÃ¥ ut, att beröra. Börja tänk pÃ¥ det redan nu… om nÃ¥gra Ã¥r när valet närmar sig är det för sent.
Bildcredits: Chisel Wright.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Integritet, Övervakning, Piratpartiet.
Mänskliga rättigheter är värda mer
Ett tema i samtiden tycks vara att de mänskliga rättigheterna får stå till sidan för vår säkerhets skull. I allmänhet kan man argumentera för att detta är fel, och jag har framfört mycket kritik mot hela tankesättet här på bloggen.
Oavsett vad man tycker om det så finns det en obehaglig underton av arrogant blindhet i hur det talas om dessa åtgärder. Ofta finns kryphål i väl anpassad elefantstorlek, men åtgärderna ska genomföras ändå. Då återstår bara nedmonterade mänskliga rättigheter, ingen säkerhet alls. Det gör att man lätt blir lite paranoid. Är det här verkligen för vår säkerhets skull, eller är politikerna och beslutsfattarna helt enkelt ute efter nedmonteringen av de mänskliga rättigheterna i sig?
Jag skrev tidigare om hur man kan se misstagen i sådana resonemang genom att tänka som en kriminell. Ett utmärkt exempel på det är denna video, som nyligen släppts:
Den visar hur man pÃ¥ ett extremt enkelt sätt kan smuggla in nästan vadsomhelst förbi de sÃ¥ kallade “nakenscanners” som installerats i hela USA och som även är pÃ¥ förslag för installation i Europa. Det som är upprörande här är inte nödvändigtvis att det finns kryphÃ¥l, utan att kryphÃ¥len är sÃ¥ uppenbara att vem som helst kommer pÃ¥ dem direkt… att det inte finns nÃ¥gon som helst chans att man inte visste om dem, och att de till och med pÃ¥talats.
Det obehagliga i samtiden är att man trots bättre vetande väljer att lägga miljardtals dollar pÃ¥ att kränka människors integritet, bestrÃ¥la dem med strÃ¥lning som det är lite oklart exakt vilka effekter den har i längden. Hela säkerhets-idén blir sÃ¥ genomskinlig att det är lätt att undra om det inte finns nÃ¥gra andra orsaker till att detta görs… ge hit min foliehatt!
Notera här att jag inte tror att det hela är en stor konspiration. Jag tror nog att i grunden vill man lugna människor och öka säkerheten… men nÃ¥gonstans mÃ¥ste det finnas gränser, och av nÃ¥gon anledning har de gränserna suddats ut i dagens demokratiska samhällen.
Det är dags att sätta ner foten. Dessa mänskliga rättigheter måste vara okränkbara.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Säkerhet, Integritet, TSA, Flygsäkerhet
Registrera mina känslor
Jag känner att jag borde skriva om datalagringen som nu ska upp för omröstning i riksdagen, men de senaste dagarna när jag försökt samla tankarna har jag inte riktigt kommit någonstans.
För någonstans på vägen gick luften ur mig. Alla argument känns så gamla, alla lögnerna så ofta upprepade och sedan gång på gång sågade och motbevisade att de som har något som helst intresse av frågan vid det här laget haft alla möjligheter att förstå och se igenom det fullständigt genomskinliga.
Då känns det liksom poänglöst att återigen tålmodigt förklara hur direktivet går rakt emot källskydd och grundlagsskyddade rättigheter, hur det kostar mer att införa än att ta böterna. Det pågår så mycket fulspel runt direktivet att det för mig i alla fall är fullständigt uppenbart att detta inte handlar om oförstående, vilseledda politiker i behov av förklaring utan snarare maktkåta mästermanipulatörer som bestämt sig för att fuska och ljuga igenom direktivet till varje pris.
Det fanns en eller annan katt bland hermelinerna i FRA-omröstningen som gav lite hopp, men en del slängdes ut och andra visade sig snarare vara trogna sällskapshundar med kattdräkten som chiq modeaccesoir — och nu har husse visslat.
Jag var passionerat engagerad och förbannad över det sätt det hela förts in pÃ¥. Arg, över en sÃ¥dan brist pÃ¥ respekt för andra människors rättigheter men med en brinnande vilja att försöka pÃ¥verka, förändra, förbättra. Nu är jag mest uppriktigt sÃ¥rad och ledsen. Ja, jag känner mig personligt sÃ¥rad av hur politiker trampar ner mig i gyttjan. Det finns mÃ¥nga elaka saker som människor gör mot varandra, men fÃ¥ som slÃ¥r mot sÃ¥ mÃ¥nga pÃ¥ en gÃ¥ng, och ja det drabbar mig inte bara som teoretiskt begrepp i nÃ¥gon torr politiskt debatt som politiskt aktiv utan pÃ¥ ett högst personligt plan. Det handlar inte längre om “terrorister” eller “grova brottslingar”, det handlar om mig.
Det är *mig* ni kartlägger. Det är *mina* uppgifter som riskerar att läcka eller missbrukas av ett polisväsende som gjort det till en vana att missbruka befogenheter. Det är *jag* som riskerar att granskas i sömmarna för att kusinen till nÃ¥gon jag köpte begagnade möbler av snattade en godisbit. Det enda som inte registreras är mina känslor — min trötthet och min sorg.
Kanske klarar vi oss undan ett år, och i så fall bara av ren slump när man misslyckades att enas om hur mycket man skulle gnugga efter att man tryckt ner oss i gyttjan. Det är lite talande.
Bildcredits: Kristina Alexanderson
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Integritet, Informationspolitik, Demokrati
Tankar om bomben
Jag har försökt mitt bästa att inte stanna och titta på den trafikolycka jag passerar i form av bombdådet i Stockholm. Det finns gott om andra som kommenterat ändå, och kommentarerna är inte alltid så välgenomtänkta.
Politiker och media kommer nu ta chansen att spinna detta som ett organiserat terrordÃ¥d, och därmed har politikerna nytt ammo i striden mot det öppna samhället och medborgarnas privatliv för att skydda mot faran. Bloggosfären Ã¥ andra sidan förutsätter hejdlöst att mannen var en ensam galning till den milda grad att man nedvärderande talar om allt prat om terrorism som dumheter, vilket inte ger en sÃ¥ smickrande bild heller av den ofta kärleksfullt kallade “nätmobben”.
Som tredje grupp börjar det kollektiva skuldbeläggandet av muslimer hagla. Dumhet pÃ¥ dumhet om hur muslimer bör ta avstÃ¥nd frÃ¥n bombdÃ¥det eller annat häver bÃ¥de bloggare och skribenter i pressen ur sig. NÃ¥gon jämförde det med att kräva att alla kristna tar avstÃ¥nd frÃ¥n mord som utförs av fundamentalistiska abortmotstÃ¥ndare i USA — det är fullständigt orimligt att kräva att en godtycklig grupp ska ta ansvar eller avstÃ¥nd.
Enligt hoten handlade bomberna om kriget i Afganistan. Det kommer nu intesifieras krav pÃ¥ att kriget ska avslutas. Jag är inte den som tycker att man bör ge efter för terrorism — samtidigt mÃ¥ste man vara medveten om att krig kräver offer, och detta är ett sÃ¥dant offer. Mitt eget motstÃ¥nd mot kriget är precis lika stor som tidigare.
Jag väljer att inte förutsätta något om vad som ligger bakom detta. Utredningar kommer tveklöst att ge oss mer information vad tiden lider, och alldeles oavsett vill jag mena att det inte spelar någon roll. De som vill skydda oss från terrordåd, vill de skydda oss mindre ifall det bara rörde sig om en ensam galning?
Och, för mig ännu viktigare, alla ni som skriker om att det bara var en ensam galning — är det okej med ännu mer övervakning för att skydda oss mot terrorism om det visar sig att det faktiskt rörde sig om en terrorist med internationellt stöd? För mig är det inte det.
Omständigheterna runt dÃ¥det har istället andra intressanta detaljer jag vill diskutera. Det har tidvis spekulerats i att det skulle ha ringts in ett tips om saken i förväg — men enligt SÄPO vet man inget om den saken. Jag kan naturligtvis inte säga mer om den saken. Det pratas om en Facebooksida, men hade den informationen verkligen hjälpt?
Samtidigt som vi nyss fÃ¥tt veta att FRA läcker ofiltrerad data hejdlöst, och alltsÃ¥ har en relativt väl utbyggd spaning i Sverige, tvärt emot vad som tidigare sagt (“kablarna har inte kopplats in än”), vilket innebär att man rimligtvis borde haft koll pÃ¥ denna terrorist. Han mailade ändÃ¥ in ett hot, vilket nog borde innebära att han kommunicerat en hel del elektroniskt.
Denna sorts information ställer hela saken pÃ¥ sin spets. Inför terrordÃ¥den den elfte september hade amerikanska underrättelsetjänster information om vad som skulle kunna ske, men i havet av information misslyckades man sÃ¥lla fram den. Detsamma gäller den terrorist som försökte tända smälla av en bomb genom att tända eld pÃ¥ sina underkläder ombord pÃ¥ ett flygplan. Nu gÃ¥r det inte att säga vilken information underrättelsetjänsterna just i detta fall missat — det kanske vi aldrig fÃ¥r veta, men en intressant frÃ¥ga framstÃ¥r i alla fall.
Varför ska vi ha all denna övervakning av folket om det ändå inte hjälper att vi har rätt information? Varför ska vi samla in informationen (och sälja den till främmande makt på vägen), om vi ändå inte har någon nytta av den? Den frågan tycker jag man ska fortsätta ställa, nu när politikerna ändå kommer argumentera för att det behövs mer övervakning, striktare begränsningar, hårdare tag.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Självmordsbombare, Terror, Islam, Övervakning, FRA, SÄPO
Källskydd eller datalagring – välj ett alternativ
Det skrivs en hel del om teledatalagringen som är på gång att införas i Sverige. En del undrar om var journalisternas protester är, och det är en fråga med rätt. Ibland får man intrycket av datalagringens förespråkare att om man bara är försiktig kan man nog införa datalagringen utan att förstöra källskyddet, vilket ju låter bra men har den lilla bristen att det inte är sant.
En värld där datalagringsdirektivet har införts kan inte samtidigt vara en värld med källskydd. Om vi antar att direktivet införs, sÃ¥ mÃ¥ste vi direkt se att alla som vill kommunicera elektroniskt med en journalist pÃ¥ ett säkert sätt mÃ¥ste göra detta pÃ¥ nÃ¥got anonymt sätt, t. ex. med hjälp av kontantkort till mobilen — annars registreras det ju att de varit i kontakt med en journalist, vilket bryter mot källskyddet.
SÃ¥ lÃ¥ngt lÃ¥ter det ju bra ändÃ¥, ett kontantkort är ju överkomligt – och visserligen kommer samtalet att positionsbestämmas, men om man ser till att göra det frÃ¥n nÃ¥gon allmän plats med hyffsat bra genomströmning av människor fungerar det bra. Och ja, just det, du mÃ¥ste nog köpa en ny mobil ocksÃ¥, eftersom även utrustningen som används pliktskyldigt noteras. Kanske skapas en ny marknad för engÃ¥ngstelefoner — begagnade mobiler som kan användas en gÃ¥ng och sedan slängas eller säljas vidare?
Man kan även tänka sig att man installerar något anonymiseringsverktyg som TOR och sedan mailar från en anonym adress, vilket dock kräver viss teknisk kompetens. Oavsett tillvägagångssätt står två saker klara: det är fullt möjligt, och det är för den genomsnittlige medborgaren både krångligt och rätt svårt att vara säker på att man gjort helt rätt.
Det är ingen slump att det är sÃ¥ — direktivets syfte är att göra det svÃ¥rt för brottslingar och terrorister att kommunicera anonymt, sÃ¥ därför blir det svÃ¥rt för alla att kommunicera anonymt. Dock ej omöjligt, vilket det ju nyss visade sig.
Detta är naturligtvis inte nÃ¥got som bara kan användas till att kommunicera oegentligheter till journalister – det kan precis lika gärna användas av de brottslingar och terrorister som direktivet avser haffa. Man kan här ställa sig frÃ¥gan om det är mest troligt att de grova brottslingarna och terroristerna eller den pliktskyldige medborgaren som vill meddela journalist om oegentligheter har rÃ¥d och ork att skaffa mobiler och kontantkort anonymt…
I vilket fall som helst är detta ett tydligt kryphÃ¥l — terroristerna kommer ju runt datalagringsdirektivet! Det gör att nästa naturliga steg är att förbjuda anonyma kontantkort och krypteringslösningar.
Här framstår något som väldigt tydligt: om det finns kryphål i datalagringen som kan användas av journalister så kan de även användas av terrorister. Finns det inga kryphål så finns det heller inget källskydd, eftersom det alltid kommer sparas vilka som kommunicerar med journalisterna.
Och finns kryphålen, ja då är dom ju som vi såg ovan lite småkrångliga, och kommer alltså att användas främst av de som verkligen har ett behov, dvs terroristerna. För alla andra kvarstår bara ett förstört källskydd.
Ännu bättre än sÃ¥ är dessutom att ju mer man försöker säkra upp systemet, desto värre blir detta problem. En 100%-ig säkerhet gÃ¥r inte att nÃ¥, sÃ¥ det “bästa” man kan uppnÃ¥ är att det bara är terroristerna och de grova brottslingarna som klarar sig undan. Alla vi andra med rent mjöl i vÃ¥ra pÃ¥sar är de som drabbas av direktivet…
… men det kanske var det som var meningen? Datalagring skulle trots allt vara en betydligt mer effektiv metod för att komma Ã¥t alldagliga brott som fildelning, än allvarliga brott och terrorism.
Bildcredits: ario
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektiver, Integritet, Kryptering, Anonymitet
Ett långsamt uppvaknande
Runtom i världen tycks människor sakta vakna till liv när det gäller frÃ¥gan om det vansinne som pÃ¥gÃ¥r pÃ¥ flygplatser runtom i världen. Det amerikanska pilotfacket har efter ett antal incidenter av korkad art nu gÃ¥tt ut till sina medlemmar att de bör vägra bÃ¥de nakenscanners och den minst sagt “intima” visitation som är alternativet pÃ¥ mÃ¥nga ställen.
Det bör inte förvÃ¥na nÃ¥gon med nÃ¥got som helst grepp om mänsklig natur att individer med “sexig” kropp är i överrepresentation bland de som väljs ut för “kontroll”.
Det bör inte förvåna någon med något som helst grepp om mänsklig natur att bildsystemen missbrukas och att bilder nu börjat läcka.
Det bör inte förvÃ¥na nÃ¥gon med nÃ¥got som helst grepp om mänsklig natur att en hel del religiös klädsel spelar in när de “slumpmässiga” kontrollerna väljs.
Det bör inte hellet förvåna någon med något som helst sinne för historiens upprepande att maskinerna visar sig vara relativt ineffektiva, lättlurade och dyra, eller att en av den före detta sekreterare för Homeland Security som stött att nakenscanners köpts in för dyra pengar visar sig nu jobba för företaget som säljer maskinerna.
Samtidigt börjar det stå ställt alltmer utom tvivel att dessa verklighetsfrånvända märkligheter som kallas säkerhetskontroller inte fungerar. En Amerikansk militär på väg hem berättar:
Vår första mellanlandning var i Shannon på Irland för att tanka. Efter det behövde vi stanna i Indianapolis i Indiana för att släppa av ungefär 100 personer från Indiana National Guard. Det var där dumheterna började.
Först tvingades alla passagerarna av planet — trots att planet inte skulle tankas igen. Alla 330 passagerarna lämnade planet, snarare än att lÃ¥ta de 100 frÃ¥n ING lämna planet. We leddes frÃ¥n planet till ett samlingsomrÃ¥de. Inga godisautomater, inget sätt att fly. Endast en herr- och damtoalet. Det är förmodligen viktigt att nämna att vi alla var beväpnade. Alla bar en M4-karabin (gevär) och nÃ¥gra, som jag, bar även en M9-pistol. Ã…h, och vÃ¥ra skyttar hade M-240B-maskingevär. Självklart var vapnen inte laddade. Och vi hade genomsökts pÃ¥ all ammunition innan vi ens kom till tullen pÃ¥ Baghram, och sedan IGEN i tullen.
Personalen frÃ¥n TSA pÃ¥ flygplatsen funderade allvarligt pÃ¥ att tvinga oss lasta av allt bagage frÃ¥n det SÄKRADE lastutrymmet för att Ã¥terinspektera det. Bär i Ã¥tanke att detta bagage hade packats upp, inspekterats bit för bit av tulltjänstemän, Ã¥terförseglats och genomsökts i en timme av bombhundar. Efter tvÃ¥ timmars väntan i detta väntomrÃ¥de bestämde sig TSA för att inte Ã¥terinspektera vÃ¥rt bagage — bara att inspektera oss igen: Soldater pÃ¥ väg hem frÃ¥n kriget, som redan hade inspekterats, Ã¥terinspekterats och stängts in i ett SÄKRAT väntomrÃ¥de i tvÃ¥ timmar. Ok, whatever. SÃ¥ vi ställde upp i kö för att gÃ¥ igenom säkerhetsproceduren IGEN.
Detta är förmodligen ytterligare ett bra tillfälle att påminna er allihop om att vi alla var beväpnade med faktiska automatkarbiner och att vissa av oss även bar pistoler.
Så vi står i kö och går igenom en åt gången. En av våra soldater hade ett Gerber multi-verktyg. TSA konfiskerade det. Ganska löjligt, men det blir bättre. Ett par minuter senare tömmer en kille sina fickor och har en nagelklippare. Nagelklippare. TSA informerar soldaten om att dom kommer konfiskera hans nagelklippare. Konversationen gick något så här:
TSA: Du kan inte ta med dig dom där på planet.
Soldat: Va? Jag har haft dom sedan vi lämnade landet.
TSA: Du får inte ha dom.
Soldat: Varför?
TSA: Dom kan användas som ett vapen.
Soldat: [visar på kolven på sitt gevär] Men det här ÄR ju ett vapen. Och jag får ta med mig det.
TSA: Ja, men du kan inte använda det för att ta över planet. Du har inga kulor.
Soldat: Och jag kan ta över planet med nagelklippare?
TSA: [pinsam tystnad]
Vi börjar se rapporter, missnöje och till och med ordnade protester:
Samtidigt närmar vi oss den där punkten: det börjar uppstå konsekvenser för att över huvud taget ifrågasätta dumheterna.
Trots detta stödjer stora delar av Amerikanska folket maskinerna. Rena känslan av en säkrare värld tillåter att korrupta politiker och den multimiljonindustri som terrorskämseln nu matar att införa mer och mer integritetskränkningar, trots att de inte har någon faktisk effekt när det gäller att hindra terrordåd.
Det är lång väg kvar att gå.
Här hemma är vi i full gång att snabb-införa ett datalagringsdirektiv för att hindra denna terrorism, vilket man skyndar sig med att hinna med innan EU underkänner hela direktivet, klämma in det medans det fortfarande finns möjlighet att gå så hårt åt människors integritet man bara kan. HAX har redan skrivit den bästa och mest lättillgängliga förklaring jag sett över varför det är en dålig idé, så jag föreslår att du läser det nu.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Integritet, Säkerhet, Terrorism, TSA, Datalagringsdirektivet
När är vi bortom all återvändo?
I mitt och mÃ¥nga andras tycke barkar samhällsutvecklingen Ã¥t fel hÃ¥ll. Det är helt okej, och faktiskt helt som det bör vara, i ett demokratiskt samhälle. Om alla hÃ¥ller med om precis allt är det nÃ¥got fuffens som är pÃ¥ gÃ¥ng. Det är ocksÃ¥ helt okej, eftersom vi i ett demokratiskt samhälle har alla möjligheter att vända utvecklingen — vi fÃ¥r kritisera, vi fÃ¥r argumentera, vi fÃ¥r försöka värva medborgarna i att slÃ¥ pÃ¥ bromsarna.
Givet en farlig, odemokratisk utveckling finns det dock nÃ¥gon punkt där detta upphör att gälla — en punkt dÃ¥ vi gÃ¥r bortom all Ã¥tervändo. Den punkten uppstÃ¥r exakt när det börjar anses brottsligt att kritisera och ifrÃ¥gasätta. Det kan tyckas paranoidt att tala om sÃ¥dant — vi har FRA-lagen och datalagringsdirektivet pÃ¥ gÃ¥ng i terroristjaktens namn, men nog har vi inte nÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt än?
Nej, det har vi naturligtvis inte. Däremot kan det vara intressant att börja se sig om efter vilka tecken man bör uppmärksamma på dess annalkande.
Vi kan till exempel se pÃ¥ de länder som ligger nÃ¥got “före” oss i utvecklingen, till exempel Storbrittanien eller USA. I USA har transportsäkerhetsmyndigheten TSA ansvar för säkerheten vid flygplatser, bland annat.
Chefen för TSA gick till exempel nyligen ut med budskapet att det “kan sända fel budskap till terroristerna att kritisera TSA“. Det är visserligen inte olagligt, men nog kan man ta det som ett tydligt tecken: Är du inte med pÃ¥ noterna är du med pÃ¥ terrorist-laget.
Flertalet incidenter visar ocksÃ¥ att när lagar väl är pÃ¥ plats som utökar befogenheterna för polis och statsmakt sÃ¥ missbrukas den. I Sverige finns det utmärkta exemplet med tunnelbanepoliserna frÃ¥n “gategate”. I Storbrittanien har poliser börjat jaga vanliga medborgare som fotograferar, och hotat med Ã¥tgärder om dessa fotat polisernas arbete eller inte tagit bort redan tagna bilder.
De som misstror tolkar ofta allt tal om sluttande plan, ändamålsglidning och missbruk av maktmedel som att vi helt plötsligt skulle börja se en flod av hemskheter när vi passerat någon viss punkt. Jag tror inte det. Däremot ser vi tydligt redan nu hur det sakta men säkert ökar i intensitet och slutenhet.
FrÃ¥n ett öppet demokratiskt samhälle gÃ¥r vi smÃ¥ pyttesteg mot ett stängt totalitärt samhälle, vilket inte märks i vÃ¥r vardag alls, men som manifesteras dels i att det sker fler och fler felaktigheter i kampen mot “fienden”, men även i att kampen om informationen hÃ¥rdnar.
Det första är sådant som polisinsatserna i Göteborg, där man använder de nya övervakningsmöjligheterna till att slå till mot vanliga medborgare med totalt övervåld. Det andra sker direkt därpå, när locket läggs på.
Det svenska samhällets öppenhet definieras av offentlighetsprincipen. När mer och mer information hemligstämplas utan egentlig förklaring försvinner medborgarnas möjligheter att kontrollera.
Sakta övergår en rädsla för brottslighet och terrorism i en rädsla för statsmakten, och någon morgon vaknar man upp och inser att man är för rädd för att gå ut och protestera. Förmodligen hade man då inte märkt det, men klart och tydligt har vi då passerat bortom all återvändå.
Just detta att det inte märks är det som gör att vi mÃ¥ste protestera nu, mot allt som gör det möjligt att gÃ¥ i den riktningen. Det gÃ¥r inte att börja gÃ¥ lite grann ditÃ¥t, men lova att stanna innan det är för sent — varje steg är ju sÃ¥ litet, men mÃ¥nga smÃ¥ steg leder lÃ¥ng väg.
Bildcredits: Luke Andrew Scowen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Demokrati, FRA, Integritet, Maktmissbruk, Yttrandefrihet, Övervakning
Minders
Vi nu fÃ¥r reda pÃ¥ precis hur Beatrice Ask vill “värna om den personliga integriteten” genom att bara totalövervaka svenska folket sex mÃ¥nader bakÃ¥t och givetvis inte tjuvlyssna pÃ¥ samtalen när man flitigt noterar tidpunkt, plats, kommunikationsutrustning och samtalspartner.
Jag har egentligen inget mer att tillägga om den saken, utan lämnar plats för lite helt okänd musik av den typ som storbolagen aldrig brytt sig om. Från 1995, men dagsaktuell.
Now, not a single day can I rest
’cause every day I’m being put to the test
Minders, they wanna know what’s going on
and label me a player in the criminal zone
No I can’t cope with the deal
Minders, doesn’t really care what you feel
They wanna know who to blame
They’ve got nothing better to do than complain
Insane, they’ll use the mic for anything
Oh it makes me wanna sing like Sting
Every move you make, every step you take,
They’ll be watching you and you know it’s true
That’s why I can’t put the mic on the shelf
I’m fighting for the right to get a moment by myself
I can’t flee, so what can I do?
You’re checking me, but who’s checking you?
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
And label me a player in the criminal zone
Oh, you’re checking me, but who’s checking you?
It’s time for me to run a check on you too
Ain’t that a shame, is it time for you to run?
I think you better, ’cause I’m close to the outcome.
No respect for the people.
No respect for the people.
You got no respect for the people.
It’s a goddamn lie when you tell me we’re all equal
Bull-shit
you wanna know what I’m talking about
Cause you’re full of it
and yeah, I know you’re still dippin’
you know that it wont be long
That’s why I’m flipping out
There’s no doubt you’re kind of loco
Just cause you wanna know it all, no?
says October 23rd 1972
you’ll be checking me but who’s been checking you?
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
And label me a player in the criminal zone
Not a single day can I rest
’cause every day I’m being put to the test
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Integritet, Musik
Shock and awe
Den amerikanska militärens “mÃ¥tto” var en period “Shock and awe” — uppvisa sÃ¥dan massiv styrka och slÃ¥ till sÃ¥ hÃ¥rt att motstÃ¥ndarens fokus splittras och viljan att kämpa knäcks. Varje tillslag skulle vara extravagant, högteknologiskt och värre än fienden väntat sig.
För oss som kämpar mot övervakningsstaten känns den här taktiken igen. Gång på gång översköljs jag av ofattbara förslag som införs, varje förslag värre än jag trott, trots att jag är en av världens stora cyniker och pessimister när det gäller denna utveckling. Det är deprimerande ibland, helt enkelt.
Min stridsvilja drunknar. Jag väljer mina strider. ACTA har jag till exempel knappt nämnt pÃ¥ bloggen, trots att jag följt med i turerna… vissa saker orkar jag helt enkelt inte, i all upptagenhet av vansinnet som pÃ¥gÃ¥r närmre hemmaplan.
Och visst är det så: oavsett hur vi tjatat om att datalagringen skulle komma efter valet så var det väl ingen som trodde att det skulle presenteras dagen efter regeringsförklaringen? Och oavsett hur mycket vi tjatat om ändamålsglidning så var det väl ingen som trott att den skulle ske redan innan skiten införts, och till en sådan grad att det övergår förståndet? Shocked, and awed.
Den är svårt att hänga med när man mals ner under en aldrig vilande ånvält som plattar till våra grundläggande rättigheter, på ett sätt som jag inte kan beskriva bra med ett svenskt ord. Det får således bli ett engelskt: relentless.
I min analys av övervakningens historia, nutid och möjliga framtid varnade jag för att vi kan landa i en situation där den enda möjliga protesten är en väpnad kamp, och att politikerna dÃ¥ har skapat sig den “terrorism” de hela tiden har varnat för. HAX har varit inne pÃ¥ samma sak — vi mÃ¥ste göra motstÃ¥nd nu, innan motstÃ¥nd börjar kallas föräderi, och Q konstaterar att det inte längre är sÃ¥ otroligt att partier med fel Ã¥sikt förbjuds redan innan nästa val.
Det krävs egentligen ganska lite. Det som nu byggs upp är en övervakningsapparat med en helt ofattbar effektivitet, som ska användas för att bekämpa brott. Datalagringen är ett steg i detta arbete… med det expanderade förslag som nu läggs blir det i princip fritt fram för polisen att hämta ut vilka data de vill. Det krävs naturligtvis en brottsmisstanke, men erfarenheten visar ju att en sÃ¥dan är lätt att skapa.
Den data polisen fÃ¥r är häpnadsväckande — de fÃ¥r i princip ett exakt positionsspÃ¥r pÃ¥ varje medborgare som inte stänger av sin mobiltelefon (vilket motverkar dess syfte) titt som tätt. Dessa lagar kommer alltsÃ¥ direkt motverka den fantastiska teknologiska framgÃ¥ng som skett de senaste Ã¥rtiondena.
Ju större denna apparat växer sig, desto mer omöjligt blir det att vända på utvecklingen den dagen den vänds mot medborgare med avvikande åsikter.
Det lÃ¥ter naturligtvis som paranoia, pÃ¥ ett sätt som nyheternas och politikernas rabblande om terrorhot i ett land som inte drabbats av terrorattentat under de flesta invÃ¥narnas livstid aldrig gör. Jag ber om ursäkt för det intrycket… men när det gäller ett samhälle sÃ¥ är jag av den bestämda uppfattningen att det ska byggas för att stÃ¥ emot även sÃ¥dant.
I Vitryssland används Internet för at ordna demonstrationer mot diktaturen. Polisen vet även detta och använder bloggarnas information för att vara förberedda på att slå till. För dessa medborgare är Internet ett fantastiskt verktyg i en verklig frihetskamp och demokratikamp. Kanske borde man stanna upp och tänka efter när vi i Sverige vill införa samma inskränkningar som den Vitryska regimen.
Nog är det lättare att bygga ett samhälle som fungerar smärtfritt förutsatt att dess maktpositioner inte missbrukas, men det innebär inte att det är bättre än att bygga ett samhälle vars maktpositioner inte kan missbrukas. Själv är jag relativt övertygad om att missbrukandet kommer. Kanske inte så stort eller så tydligt till en början, men när det väl är tydligt är det ofta för sent.
Bildcredits: Andrew Huff
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Demokrati, Integritet, Maktmissbruk, Övervakning
1000 oskyldiga män i polisens arkiv
Minns ni färjan där alla män filmades när de klev av, för att en gruppvåldtäkt begåtts? Det visar sig nu att det inte går att bevisa att det begåtts någon våldtäkt över huvud taget. I vanlig ordning är händelser på dylika kryssningar inte alls så glasklara som de först kan tyckas.
Det jag funderar över är vad som nu sker med filmerna. Det kan knappast anses vara bevismaterial, eftersom det inte ens finns någon misstänkt, trots denna sökning bland hela båtens manliga gästskara. I någon mån kanske det kan anses vara utredningsmaterial för denna specifika utredning.
FrÃ¥gan är bara… kommer filmerna nu förstöras? Eller är det som med sÃ¥ mycket annat, att det “kan vara bra att ha”, och därför sparas? Naturligtvis visar det sig att det är sÃ¥. De personer som hade oturen att födas med fel kön och vara pÃ¥ fel färja vid fel tidpunkt fÃ¥r i sÃ¥ fall sin frihet lite inskränkt:
“Materialet kommer ju aldrig hamna nÃ¥gon annanstans än i vÃ¥rt arkiv, säger Petra Sjölander pÃ¥ Citypolisen.”
Nej, precis på samma sätt som DNA som lämnats av forskningsändamål helt plötsligt används för brottsbekämpning i en massiv avsökning bland hela befolkningen.
Jag vet inte vad du tycker, men för mig känns det inte helt okej att bilder och filmer pÃ¥ mig sparas undan i “polisens arkiv” utan att jag har nÃ¥got att göra med ett brott.
På polisen är man dessutom nöjda med tilltaget.
“Trots att filmerna pÃ¥ männen inte hjälpte polisen att gripa nÃ¥gra vÃ¥ltäktsmän sÃ¥ tycker Petra Sjölander pÃ¥ Citypolisen i Stockholm att det var rätt metod som polisen hade använt sig av.
– Det hade kunnat leda till att polisen skulle kunna styrka brott.”
Jo, det är klart det hade kunnat. Det hade även kunnat ske om man tagit in alla män, torterat dem och hoppats pÃ¥ ett erkännande. Allt är inte okej bara för att man “skulle kunna styrka brott”.
“Om man ska ställa det i relation till den kränkning som den här tjejen kan ha varit utsatt för, sÃ¥ är det mycket värre än kränkningen att eventuellt bli fotad och filmad”
Ja, naturlivtvis är det sÃ¥, men varför ska man ställa det i relation till den kränkningen? Polisens uppgift är inte “att vara mindre kränkande än den brottsling de utreder”. Vad är okej att göra för att lösa ett mord, dÃ¥? Allt, sÃ¥ länge ingen stryker med?
Och sedan kan man ju fråga vilka urvalskriterier ska vara okej, när polisen trålar efter misstänkta? Om någon överfalls av någon mörkhyad, är det då okej att särskilja och flima alla med mörk hy? Just män är en av de få grupper som är okej att behandla som potentiella brottslingar. Har man inget att gå på försöker man söka så brett att man kan hoppas att man av ren tur råkar hitta någon misstänkt.
Det är lite som att gÃ¥ till Eniro och söka pÃ¥ “Erik”. Visst är det nog sÃ¥ att man kanske kan hitta den man ville Ã¥t i listan nÃ¥gonstans… men det ett löjligt sätt att arbeta pÃ¥. Om det dessutom innebär att man trampar alla vid namn Erik pÃ¥ tÃ¥rna bör man kanske tänka efter, och när det är människors integritet det handlar om bör man vara ännu lite mer försiktig än sÃ¥.
Men det är klart, när polisen lagt ner allt polisarbete, då behövs väl drastiska metoder för att sätta dit någon.
Bildcredits: Jeff E.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Integritet, Makt, Polisen, Våldtäkt, Maktmissbruk, Misandri
