Extra Lagrad Svensk Hushållsdata

Postat Wednesday, March 21, 2012 om Integritet

I dag klubbades alltså datalagringsdirektivet i Sveriges riksdag. När beslutet togs strax efter fyratiden på eftermiddagen i dag fullständigt exploderade mitt twitterflöde i ilska. Det är inte så konstigt. Det som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att så många uppvisar en sorts förvåning, som att det hade varit mer väntat att något mirakel skulle stoppat beslutet i sista stund.

Det finns en del att säga om direktivet och om beslutet, och en hel del har redan sagts.

Till att börja med anordnar Ung Vänster en workshop med Peter Sunde på ämnet digitalt självförsvar. Ordvalet är helt brilliant, för det visar samtidigt på så många olika aspekter av vad det handlar om. Kryptering för oss vanliga medborgare är inte ett sätt att dölja något fuffens – det är vanligt hederligt självförsvar mot övergrepp. Det är något som används i försvar, inte ett anfallsvapen för terrorister. Samtidigt väcker själva ordets existens en helt annan medvetandenivå om att det finns något att försvara sig mot. Bra jobbat, Ung Vänster!

Så här är det: Okunskapen är stor. Till och med inom de led där man strider mot direktivet. Det var en väldans massor med prat om hur det är dags att börja kryptera sin internetanslutning, som om det stora problemet med direktivet är att staten ser att du anslutit till google.com igen eller ens vad som händer online via din dator. Jag menar nu inte att det inte är ett problem, men det går i alla fall relativt enkelt att komma runt och det finns betydligt värre aspekter.

Det finns bitar av direktivet som inte kommer att gå att komma runt utan att avsevärt begränsa sin användning av modern kommunikaitonsteknologi. Det främsta är att din mobiltelefon kommer att lämna ett spår efter sig. Var den än används kommer din position att sparas tillsammans med informationen om vem du kontaktat. Det enda sättet att komma runt detta är att sluta använda din telefon som telefon (eller se till att telefonen inte kan knytas till dig, vilket blir svårt utan mängder med extra arbete).

Än värre än okunskapen är ointresset. Nästan ingen dök upp till debatten. Röstsiffrorna är förkrossande 233 mot 41. Bara MP och V röstade mot direktivet, tillsammans med någraeldsjälar inom C. Det innebär att en enorm majoritet av det svenska folket representeras av någon som röstat ja. Ramaskriet uteblev… demonstrationerna som föregick beslutet samlade bara den vanliga skaran av engagerade.

En del tror att detta kommer slå tillbaks mot de förtroendevalda nästa val. Man kan ju alltid hoppas men jag tycker det är lite naivt att sätta sin tro till det… nästa val kommer liksom tidigare att handla om vård, om skatter, om skolor och så vidare… i alla fall om ointresset och medvetandenivån om vad som håller på att hända tillåts ligga kvar i bottenläge. Gemene man kommer inte att märka av datalagringen i sin vardag, och det finns trots allt mycket annat skit som är väl värt medborgarnas uppmärksamhet inför ett val.

Tveksamheten inför Piratpartiet är stor var man än vänder sig. Jag har full förståelse för den. Något av de etablerade partierna skulle enkelt kunna snappat en hel del röster på att på allvar anamma frågorna (Centern såg ett tag ut att vara på väg att göra det). Nu håller det fönstret på att stänga sig, där det enda riktigt trovärdiga alternativet kvar är V, som i sin övriga politik inte är mainstream nog att dra så många röster. Naturligtvis finns individer… men det räcker inte — makten hålls av de övervakningsivriga.

Vill vi ändra den väg samhället beslutsamt vandrar måste det helt enkelt till en medvetandeförändring. Det kommer inte att gå att vända detta med en bra valkampanj eller en snabb spurt – detta kräver en maratoninsats där det måste gå upp för varenda medborgare med en mobil precis hur detta påverkar dem, och hur det skulle kunna missbrukas. Det är inte fel att ta till domedagsretoriken när Saurons trupper redan ställt upp sig i led vid landsgränsen.

Låt inte politikerna komma undan med detta nu. De har ljugit och hemlighållt och smusslat för att få igenom detta. De närmsta två åren måste vi konstant tjata och påminna om hur deras beslut påverkar oss, hur landet förvandlats till en övervakningsstat. Att detta konstant finns kvar i allas medvetande är enda chansen att undvika en upprepning av förra valrörelsen där integritetsfrågorna helt enkelt ignorerades ihjäl – det får inte hända igen.

Det kommer kräva mer än samma gamla bloggposter och twittrande. Det kommer krävas att vi hittar på innovativa sätt att nå ut, att beröra. Börja tänk på det redan nu… om några år när valet närmar sig är det för sent.

 


Bildcredits: Chisel Wright.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , .

Mänskliga rättigheter är värda mer

Postat Wednesday, March 7, 2012 om Integritet

Ett tema i samtiden tycks vara att de mänskliga rättigheterna får stå till sidan för vår säkerhets skull. I allmänhet kan man argumentera för att detta är fel, och jag har framfört mycket kritik mot hela tankesättet här på bloggen.

Oavsett vad man tycker om det så finns det en obehaglig underton av arrogant blindhet i hur det talas om dessa åtgärder. Ofta finns kryphål i väl anpassad elefantstorlek, men åtgärderna ska genomföras ändå. Då återstår bara nedmonterade mänskliga rättigheter, ingen säkerhet alls. Det gör att man lätt blir lite paranoid. Är det här verkligen för vår säkerhets skull, eller är politikerna och beslutsfattarna helt enkelt ute efter nedmonteringen av de mänskliga rättigheterna i sig?

Jag skrev tidigare om hur man kan se misstagen i sådana resonemang genom att tänka som en kriminell. Ett utmärkt exempel på det är denna video, som nyligen släppts:

Den visar hur man på ett extremt enkelt sätt kan smuggla in nästan vadsomhelst förbi de så kallade “nakenscanners” som installerats i hela USA och som även är på förslag för installation i Europa. Det som är upprörande här är inte nödvändigtvis att det finns kryphål, utan att kryphålen är så uppenbara att vem som helst kommer på dem direkt… att det inte finns någon som helst chans att man inte visste om dem, och att de till och med påtalats.

Det obehagliga i samtiden är att man trots bättre vetande väljer att lägga miljardtals dollar på att kränka människors integritet, bestråla dem med strålning som det är lite oklart exakt vilka effekter den har i längden. Hela säkerhets-idén blir så genomskinlig att det är lätt att undra om det inte finns några andra orsaker till att detta görs… ge hit min foliehatt!

Notera här att jag inte tror att det hela är en stor konspiration. Jag tror nog att i grunden vill man lugna människor och öka säkerheten… men någonstans måste det finnas gränser, och av någon anledning har de gränserna suddats ut i dagens demokratiska samhällen.

Det är dags att sätta ner foten. Dessa mänskliga rättigheter måste vara okränkbara.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Registrera mina känslor

Postat Tuesday, March 15, 2011 om Integritet

Jag känner att jag borde skriva om datalagringen som nu ska upp för omröstning i riksdagen, men de senaste dagarna när jag försökt samla tankarna har jag inte riktigt kommit någonstans.

För någonstans på vägen gick luften ur mig. Alla argument känns så gamla, alla lögnerna så ofta upprepade och sedan gång på gång sågade och motbevisade att de som har något som helst intresse av frågan vid det här laget haft alla möjligheter att förstå och se igenom det fullständigt genomskinliga.

Då känns det liksom poänglöst att återigen tålmodigt förklara hur direktivet går rakt emot källskydd och grundlagsskyddade rättigheter, hur det kostar mer att införa än att ta böterna. Det pågår så mycket fulspel runt direktivet att det för mig i alla fall är fullständigt uppenbart att detta inte handlar om oförstående, vilseledda politiker i behov av förklaring utan snarare maktkåta mästermanipulatörer som bestämt sig för att fuska och ljuga igenom direktivet till varje pris.

Det fanns en eller annan katt bland hermelinerna i FRA-omröstningen som gav lite hopp, men en del slängdes ut och andra visade sig snarare vara trogna sällskapshundar med kattdräkten som chiq modeaccesoir — och nu har husse visslat.

Jag var passionerat engagerad och förbannad över det sätt det hela förts in på. Arg, över en sådan brist på respekt för andra människors rättigheter men med en brinnande vilja att försöka påverka, förändra, förbättra. Nu är jag mest uppriktigt sårad och ledsen. Ja, jag känner mig personligt sårad av hur politiker trampar ner mig i gyttjan. Det finns många elaka saker som människor gör mot varandra, men få som slår mot så många på en gång, och ja det drabbar mig inte bara som teoretiskt begrepp i någon torr politiskt debatt som politiskt aktiv utan på ett högst personligt plan. Det handlar inte längre om “terrorister” eller “grova brottslingar”, det handlar om mig.

Det är *mig* ni kartlägger. Det är *mina* uppgifter som riskerar att läcka eller missbrukas av ett polisväsende som gjort det till en vana att missbruka befogenheter. Det är *jag* som riskerar att granskas i sömmarna för att kusinen till någon jag köpte begagnade möbler av snattade en godisbit. Det enda som inte registreras är mina känslor — min trötthet och min sorg.

Kanske klarar vi oss undan ett år, och i så fall bara av ren slump när man misslyckades att enas om hur mycket man skulle gnugga efter att man tryckt ner oss i gyttjan. Det är lite talande.


Bildcredits: Kristina Alexanderson

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Tankar om bomben

Postat Monday, December 13, 2010 om Integritet

Jag har försökt mitt bästa att inte stanna och titta på den trafikolycka jag passerar i form av bombdådet i Stockholm. Det finns gott om andra som kommenterat ändå, och kommentarerna är inte alltid så välgenomtänkta.

Politiker och media kommer nu ta chansen att spinna detta som ett organiserat terrordåd, och därmed har politikerna nytt ammo i striden mot det öppna samhället och medborgarnas privatliv för att skydda mot faran. Bloggosfären å andra sidan förutsätter hejdlöst att mannen var en ensam galning till den milda grad att man nedvärderande talar om allt prat om terrorism som dumheter, vilket inte ger en så smickrande bild heller av den ofta kärleksfullt kallade “nätmobben”.

Som tredje grupp börjar det kollektiva skuldbeläggandet av muslimer hagla. Dumhet på dumhet om hur muslimer bör ta avstånd från bombdådet eller annat häver både bloggare och skribenter i pressen ur sig. Någon jämförde det med att kräva att alla kristna tar avstånd från mord som utförs av fundamentalistiska abortmotståndare i USA — det är fullständigt orimligt att kräva att en godtycklig grupp ska ta ansvar eller avstånd.

Enligt hoten handlade bomberna om kriget i Afganistan. Det kommer nu intesifieras krav på att kriget ska avslutas. Jag är inte den som tycker att man bör ge efter för terrorism — samtidigt måste man vara medveten om att krig kräver offer, och detta är ett sådant offer. Mitt eget motstånd mot kriget är precis lika stor som tidigare.

Jag väljer att inte förutsätta något om vad som ligger bakom detta. Utredningar kommer tveklöst att ge oss mer information vad tiden lider, och alldeles oavsett vill jag mena att det inte spelar någon roll. De som vill skydda oss från terrordåd, vill de skydda oss mindre ifall det bara rörde sig om en ensam galning?

Och, för mig ännu viktigare, alla ni som skriker om att det bara var en ensam galning — är det okej med ännu mer övervakning för att skydda oss mot terrorism om det visar sig att det faktiskt rörde sig om en terrorist med internationellt stöd? För mig är det inte det.

Omständigheterna runt dådet har istället andra intressanta detaljer jag vill diskutera. Det har tidvis spekulerats i att det skulle ha ringts in ett tips om saken i förväg — men enligt SÄPO vet man inget om den saken. Jag kan naturligtvis inte säga mer om den saken. Det pratas om en Facebooksida, men hade den informationen verkligen hjälpt?

Samtidigt som vi nyss fått veta att FRA läcker ofiltrerad data hejdlöst, och alltså har en relativt väl utbyggd spaning i Sverige, tvärt emot vad som tidigare sagt (“kablarna har inte kopplats in än”), vilket innebär att man rimligtvis borde haft koll på denna terrorist. Han mailade ändå in ett hot, vilket nog borde innebära att han kommunicerat en hel del elektroniskt.

Denna sorts information ställer hela saken på sin spets. Inför terrordåden den elfte september hade amerikanska underrättelsetjänster information om vad som skulle kunna ske, men i havet av information misslyckades man sålla fram den. Detsamma gäller den terrorist som försökte tända smälla av en bomb genom att tända eld på sina underkläder ombord på ett flygplan. Nu går det inte att säga vilken information underrättelsetjänsterna just i detta fall missat — det kanske vi aldrig får veta, men en intressant fråga framstår i alla fall.

Varför ska vi ha all denna övervakning av folket om det ändå inte hjälper att vi har rätt information? Varför ska vi samla in informationen (och sälja den till främmande makt på vägen), om vi ändå inte har någon nytta av den? Den frågan tycker jag man ska fortsätta ställa, nu när politikerna ändå kommer argumentera för att det behövs mer övervakning, striktare begränsningar, hårdare tag.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Källskydd eller datalagring – välj ett alternativ

Postat Monday, November 22, 2010 om Integritet

Det skrivs en hel del om teledatalagringen som är på gång att införas i Sverige. En del undrar om var journalisternas protester är, och det är en fråga med rätt. Ibland får man intrycket av datalagringens förespråkare att om man bara är försiktig kan man nog införa datalagringen utan att förstöra källskyddet, vilket ju låter bra men har den lilla bristen att det inte är sant.

En värld där datalagringsdirektivet har införts kan inte samtidigt vara en värld med källskydd. Om vi antar att direktivet införs, så måste vi direkt se att alla som vill kommunicera elektroniskt med en journalist på ett säkert sätt måste göra detta på något anonymt sätt, t. ex. med hjälp av kontantkort till mobilen — annars registreras det ju att de varit i kontakt med en journalist, vilket bryter mot källskyddet.

Så långt låter det ju bra ändå, ett kontantkort är ju överkomligt – och visserligen kommer samtalet att positionsbestämmas, men om man ser till att göra det från någon allmän plats med hyffsat bra genomströmning av människor fungerar det bra. Och ja, just det, du måste nog köpa en ny mobil också, eftersom även utrustningen som används pliktskyldigt noteras. Kanske skapas en ny marknad för engångstelefoner — begagnade mobiler som kan användas en gång och sedan slängas eller säljas vidare?

Man kan även tänka sig att man installerar något anonymiseringsverktyg som TOR och sedan mailar från en anonym adress, vilket dock kräver viss teknisk kompetens. Oavsett tillvägagångssätt står två saker klara: det är fullt möjligt, och det är för den genomsnittlige medborgaren både krångligt och rätt svårt att vara säker på att man gjort helt rätt.

Det är ingen slump att det är så — direktivets syfte är att göra det svårt för brottslingar och terrorister att kommunicera anonymt, så därför blir det svårt för alla att kommunicera anonymt. Dock ej omöjligt, vilket det ju nyss visade sig.

Detta är naturligtvis inte något som bara kan användas till att kommunicera oegentligheter till journalister – det kan precis lika gärna användas av de brottslingar och terrorister som direktivet avser haffa. Man kan här ställa sig frågan om det är mest troligt att de grova brottslingarna och terroristerna eller den pliktskyldige medborgaren som vill meddela journalist om oegentligheter har råd och ork att skaffa mobiler och kontantkort anonymt…

I vilket fall som helst är detta ett tydligt kryphål — terroristerna kommer ju runt datalagringsdirektivet! Det gör att nästa naturliga steg är att förbjuda anonyma kontantkort och krypteringslösningar.

Här framstår något som väldigt tydligt: om det finns kryphål i datalagringen som kan användas av journalister så kan de även användas av terrorister. Finns det inga kryphål så finns det heller inget källskydd, eftersom det alltid kommer sparas vilka som kommunicerar med journalisterna.

Och finns kryphålen, ja då är dom ju som vi såg ovan lite småkrångliga, och kommer alltså att användas främst av de som verkligen har ett behov, dvs terroristerna. För alla andra kvarstår bara ett förstört källskydd.

Ännu bättre än så är dessutom att ju mer man försöker säkra upp systemet, desto värre blir detta problem. En 100%-ig säkerhet går inte att nå, så det “bästa” man kan uppnå är att det bara är terroristerna och de grova brottslingarna som klarar sig undan. Alla vi andra med rent mjöl i våra påsar är de som drabbas av direktivet…

… men det kanske var det som var meningen? Datalagring skulle trots allt vara en betydligt mer effektiv metod för att komma åt alldagliga brott som fildelning, än allvarliga brott och terrorism.


Bildcredits: ario

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett långsamt uppvaknande

Postat Saturday, November 20, 2010 om Integritet

Runtom i världen tycks människor sakta vakna till liv när det gäller frågan om det vansinne som pågår på flygplatser runtom i världen. Det amerikanska pilotfacket har efter ett antal incidenter av korkad art nu gått ut till sina medlemmar att de bör vägra både nakenscanners och den minst sagt “intima” visitation som är alternativet på många ställen.

Det bör inte förvåna någon med något som helst grepp om mänsklig natur att individer med “sexig” kropp är i överrepresentation bland de som väljs ut för “kontroll”.

Det bör inte förvåna någon med något som helst grepp om mänsklig natur att bildsystemen missbrukas och att bilder nu börjat läcka.

Det bör inte förvåna någon med något som helst grepp om mänsklig natur att en hel del religiös klädsel spelar in när de “slumpmässiga” kontrollerna väljs.

Det bör inte hellet förvåna någon med något som helst sinne för historiens upprepande att maskinerna visar sig vara relativt ineffektiva, lättlurade och dyra, eller att en av den före detta sekreterare för Homeland Security som stött att nakenscanners köpts in för dyra pengar visar sig nu jobba för företaget som säljer maskinerna.

Samtidigt börjar det stå ställt alltmer utom tvivel att dessa verklighetsfrånvända märkligheter som kallas säkerhetskontroller inte fungerar. En Amerikansk militär på väg hem berättar:

Vår första mellanlandning var i Shannon på Irland för att tanka. Efter det behövde vi stanna i Indianapolis i Indiana för att släppa av ungefär 100 personer från Indiana National Guard. Det var där dumheterna började.

Först tvingades alla passagerarna av planet — trots att planet inte skulle tankas igen. Alla 330 passagerarna lämnade planet, snarare än att låta de 100 från ING lämna planet. We leddes från planet till ett samlingsområde. Inga godisautomater, inget sätt att fly. Endast en herr- och damtoalet. Det är förmodligen viktigt att nämna att vi alla var beväpnade. Alla bar en M4-karabin (gevär) och några, som jag, bar även en M9-pistol. Åh, och våra skyttar hade M-240B-maskingevär. Självklart var vapnen inte laddade. Och vi hade genomsökts på all ammunition innan vi ens kom till tullen på Baghram, och sedan IGEN i tullen.

Personalen från TSA på flygplatsen funderade allvarligt på att tvinga oss lasta av allt bagage från det SÄKRADE lastutrymmet för att återinspektera det. Bär i åtanke att detta bagage hade packats upp, inspekterats bit för bit av tulltjänstemän, återförseglats och genomsökts i en timme av bombhundar. Efter två timmars väntan i detta väntområde bestämde sig TSA för att inte återinspektera vårt bagage — bara att inspektera oss igen: Soldater på väg hem från kriget, som redan hade inspekterats, återinspekterats och stängts in i ett SÄKRAT väntområde i två timmar. Ok, whatever. Så vi ställde upp i kö för att gå igenom säkerhetsproceduren IGEN.

Detta är förmodligen ytterligare ett bra tillfälle att påminna er allihop om att vi alla var beväpnade med faktiska automatkarbiner och att vissa av oss även bar pistoler.

Så vi står i kö och går igenom en åt gången. En av våra soldater hade ett Gerber multi-verktyg. TSA konfiskerade det. Ganska löjligt, men det blir bättre. Ett par minuter senare tömmer en kille sina fickor och har en nagelklippare. Nagelklippare. TSA informerar soldaten om att dom kommer konfiskera hans nagelklippare. Konversationen gick något så här:

TSA: Du kan inte ta med dig dom där på planet.

Soldat: Va? Jag har haft dom sedan vi lämnade landet.

TSA: Du får inte ha dom.

Soldat: Varför?

TSA: Dom kan användas som ett vapen.

Soldat: [visar på kolven på sitt gevär] Men det här ÄR ju ett vapen. Och jag får ta med mig det.

TSA: Ja, men du kan inte använda det för att ta över planet. Du har inga kulor.

Soldat: Och jag kan ta över planet med nagelklippare?

TSA: [pinsam tystnad]

Vi börjar se rapporter, missnöje och till och med ordnade protester:

Samtidigt närmar vi oss den där punkten: det börjar uppstå konsekvenser för att över huvud taget ifrågasätta dumheterna.

Trots detta stödjer stora delar av Amerikanska folket maskinerna. Rena känslan av en säkrare värld tillåter att korrupta politiker och den multimiljonindustri som terrorskämseln nu matar att införa mer och mer integritetskränkningar, trots att de inte har någon faktisk effekt när det gäller att hindra terrordåd.

Det är lång väg kvar att gå.

Här hemma är vi i full gång att snabb-införa ett datalagringsdirektiv för att hindra denna terrorism, vilket man skyndar sig med att hinna med innan EU underkänner hela direktivet, klämma in det medans det fortfarande finns möjlighet att gå så hårt åt människors integritet man bara kan. HAX har redan skrivit den bästa och mest lättillgängliga förklaring jag sett över varför det är en dålig idé, så jag föreslår att du läser det nu.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

När är vi bortom all återvändo?

Postat Monday, November 15, 2010 om Integritet

I mitt och många andras tycke barkar samhällsutvecklingen åt fel håll. Det är helt okej, och faktiskt helt som det bör vara, i ett demokratiskt samhälle. Om alla håller med om precis allt är det något fuffens som är på gång. Det är också helt okej, eftersom vi i ett demokratiskt samhälle har alla möjligheter att vända utvecklingen — vi får kritisera, vi får argumentera, vi får försöka värva medborgarna i att slå på bromsarna.

Givet en farlig, odemokratisk utveckling finns det dock någon punkt där detta upphör att gälla — en punkt då vi går bortom all återvändo. Den punkten uppstår exakt när det börjar anses brottsligt att kritisera och ifrågasätta. Det kan tyckas paranoidt att tala om sådant — vi har FRA-lagen och datalagringsdirektivet på gång i terroristjaktens namn, men nog har vi inte nått så långt än?

Nej, det har vi naturligtvis inte. Däremot kan det vara intressant att börja se sig om efter vilka tecken man bör uppmärksamma på dess annalkande.

Vi kan till exempel se på de länder som ligger något “före” oss i utvecklingen, till exempel Storbrittanien eller USA. I USA har transportsäkerhetsmyndigheten TSA ansvar för säkerheten vid flygplatser, bland annat.

Chefen för TSA gick till exempel nyligen ut med budskapet att det “kan sända fel budskap till terroristerna att kritisera TSA“. Det är visserligen inte olagligt, men nog kan man ta det som ett tydligt tecken: Är du inte med på noterna är du med på terrorist-laget.

Flertalet incidenter visar också att när lagar väl är på plats som utökar befogenheterna för polis och statsmakt så missbrukas den. I Sverige finns det utmärkta exemplet med tunnelbanepoliserna från “gategate”. I Storbrittanien har poliser börjat jaga vanliga medborgare som fotograferar, och hotat med åtgärder om dessa fotat polisernas arbete eller inte tagit bort redan tagna bilder.

De som misstror tolkar ofta allt tal om sluttande plan, ändamålsglidning och missbruk av maktmedel som att vi helt plötsligt skulle börja se en flod av hemskheter när vi passerat någon viss punkt. Jag tror inte det. Däremot ser vi tydligt redan nu hur det sakta men säkert ökar i intensitet och slutenhet.

Från ett öppet demokratiskt samhälle går vi små pyttesteg mot ett stängt totalitärt samhälle, vilket inte märks i vår vardag alls, men som manifesteras dels i att det sker fler och fler felaktigheter i kampen mot “fienden”, men även i att kampen om informationen hårdnar.

Det första är sådant som polisinsatserna i Göteborg, där man använder de nya övervakningsmöjligheterna till att slå till mot vanliga medborgare med totalt övervåld. Det andra sker direkt därpå, när locket läggs på.

Det svenska samhällets öppenhet definieras av offentlighetsprincipen. När mer och mer information hemligstämplas utan egentlig förklaring försvinner medborgarnas möjligheter att kontrollera.

Sakta övergår en rädsla för brottslighet och terrorism i en rädsla för statsmakten, och någon morgon vaknar man upp och inser att man är för rädd för att gå ut och protestera. Förmodligen hade man då inte märkt det, men klart och tydligt har vi då passerat bortom all återvändå.

Just detta att det inte märks är det som gör att vi måste protestera nu, mot allt som gör det möjligt att gå i den riktningen. Det går inte att börja gå lite grann ditåt, men lova att stanna innan det är för sent — varje steg är ju så litet, men många små steg leder lång väg.


Bildcredits: Luke Andrew Scowen

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Minders

Postat Friday, November 12, 2010 om Integritet

Vi nu får reda på precis hur Beatrice Ask vill “värna om den personliga integriteten” genom att bara totalövervaka svenska folket sex månader bakåt och givetvis inte tjuvlyssna på samtalen när man flitigt noterar tidpunkt, plats, kommunikationsutrustning och samtalspartner.

Jag har egentligen inget mer att tillägga om den saken, utan lämnar plats för lite helt okänd musik av den typ som storbolagen aldrig brytt sig om. Från 1995, men dagsaktuell.

Now, not a single day can I rest
’cause every day I’m being put to the test
Minders, they wanna know what’s going on
and label me a player in the criminal zone

No I can’t cope with the deal
Minders, doesn’t really care what you feel
They wanna know who to blame
They’ve got nothing better to do than complain

Insane, they’ll use the mic for anything
Oh it makes me wanna sing like Sting
Every move you make, every step you take,
They’ll be watching you and you know it’s true

That’s why I can’t put the mic on the shelf
I’m fighting for the right to get a moment by myself
I can’t flee, so what can I do?
You’re checking me, but who’s checking you?

Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
And label me a player in the criminal zone

Oh, you’re checking me, but who’s checking you?
It’s time for me to run a check on you too
Ain’t that a shame, is it time for you to run?
I think you better, ’cause I’m close to the outcome.

No respect for the people.
No respect for the people.
You got no respect for the people.
It’s a goddamn lie when you tell me we’re all equal

Bull-shit
you wanna know what I’m talking about
Cause you’re full of it
and yeah, I know you’re still dippin’
you know that it wont be long
That’s why I’m flipping out

There’s no doubt you’re kind of loco
Just cause you wanna know it all, no?
says October 23rd 1972
you’ll be checking me but who’s been checking you?

Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
And label me a player in the criminal zone

Not a single day can I rest
’cause every day I’m being put to the test


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Shock and awe

Postat Wednesday, October 27, 2010 om Integritet

Den amerikanska militärens “måtto” var en period “Shock and awe” — uppvisa sådan massiv styrka och slå till så hårt att motståndarens fokus splittras och viljan att kämpa knäcks. Varje tillslag skulle vara extravagant, högteknologiskt och värre än fienden väntat sig.

För oss som kämpar mot övervakningsstaten känns den här taktiken igen. Gång på gång översköljs jag av ofattbara förslag som införs, varje förslag värre än jag trott, trots att jag är en av världens stora cyniker och pessimister när det gäller denna utveckling. Det är deprimerande ibland, helt enkelt.

Min stridsvilja drunknar. Jag väljer mina strider. ACTA har jag till exempel knappt nämnt på bloggen, trots att jag följt med i turerna… vissa saker orkar jag helt enkelt inte, i all upptagenhet av vansinnet som pågår närmre hemmaplan.

Och visst är det så: oavsett hur vi tjatat om att datalagringen skulle komma efter valet så var det väl ingen som trodde att det skulle presenteras dagen efter regeringsförklaringen? Och oavsett hur mycket vi tjatat om ändamålsglidning så var det väl ingen som trott att den skulle ske redan innan skiten införts, och till en sådan grad att det övergår förståndet? Shocked, and awed.

Den är svårt att hänga med när man mals ner under en aldrig vilande ånvält som plattar till våra grundläggande rättigheter, på ett sätt som jag inte kan beskriva bra med ett svenskt ord. Det får således bli ett engelskt: relentless.

I min analys av övervakningens historia, nutid och möjliga framtid varnade jag för att vi kan landa i en situation där den enda möjliga protesten är en väpnad kamp, och att politikerna då har skapat sig den “terrorism” de hela tiden har varnat för. HAX har varit inne på samma sak — vi måste göra motstånd nu, innan motstånd börjar kallas föräderi, och Q konstaterar att det inte längre är så otroligt att partier med fel åsikt förbjuds redan innan nästa val.

Det krävs egentligen ganska lite. Det som nu byggs upp är en övervakningsapparat med en helt ofattbar effektivitet, som ska användas för att bekämpa brott. Datalagringen är ett steg i detta arbete… med det expanderade förslag som nu läggs blir det i princip fritt fram för polisen att hämta ut vilka data de vill. Det krävs naturligtvis en brottsmisstanke, men erfarenheten visar ju att en sådan är lätt att skapa.

Den data polisen får är häpnadsväckande — de får i princip ett exakt positionsspår på varje medborgare som inte stänger av sin mobiltelefon (vilket motverkar dess syfte) titt som tätt. Dessa lagar kommer alltså direkt motverka den fantastiska teknologiska framgång som skett de senaste årtiondena.

Ju större denna apparat växer sig, desto mer omöjligt blir det att vända på utvecklingen den dagen den vänds mot medborgare med avvikande åsikter.

Det låter naturligtvis som paranoia, på ett sätt som nyheternas och politikernas rabblande om terrorhot i ett land som inte drabbats av terrorattentat under de flesta invånarnas livstid aldrig gör. Jag ber om ursäkt för det intrycket… men när det gäller ett samhälle så är jag av den bestämda uppfattningen att det ska byggas för att stå emot även sådant.

I Vitryssland används Internet för at ordna demonstrationer mot diktaturen. Polisen vet även detta och använder bloggarnas information för att vara förberedda på att slå till. För dessa medborgare är Internet ett fantastiskt verktyg i en verklig frihetskamp och demokratikamp. Kanske borde man stanna upp och tänka efter när vi i Sverige vill införa samma inskränkningar som den Vitryska regimen.

Nog är det lättare att bygga ett samhälle som fungerar smärtfritt förutsatt att dess maktpositioner inte missbrukas, men det innebär inte att det  är bättre än att bygga ett samhälle vars maktpositioner inte kan missbrukas. Själv är jag relativt övertygad om att missbrukandet kommer. Kanske inte så stort eller så tydligt till en början, men när det väl är tydligt är det ofta för sent.


Bildcredits: Andrew Huff

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1000 oskyldiga män i polisens arkiv

Postat Friday, October 1, 2010 om Integritet

Minns ni färjan där alla män filmades när de klev av, för att en gruppvåldtäkt begåtts? Det visar sig nu att det inte går att bevisa att det begåtts någon våldtäkt över huvud taget. I vanlig ordning är händelser på dylika kryssningar inte alls så glasklara som de först kan tyckas.

Det jag funderar över är vad som nu sker med filmerna. Det kan knappast anses vara bevismaterial, eftersom det inte ens finns någon misstänkt, trots denna sökning bland hela båtens manliga gästskara. I någon mån kanske det kan anses vara utredningsmaterial för denna specifika utredning.

Frågan är bara… kommer filmerna nu förstöras? Eller är det som med så mycket annat, att det “kan vara bra att ha”, och därför sparas? Naturligtvis visar det sig att det är så. De personer som hade oturen att födas med fel kön och vara på fel färja vid fel tidpunkt får i så fall sin frihet lite inskränkt:

“Materialet kommer ju aldrig hamna någon annanstans än i vårt arkiv, säger Petra Sjölander på Citypolisen.”

Nej, precis på samma sätt som DNA som lämnats av forskningsändamål helt plötsligt används för brottsbekämpning i en massiv avsökning bland hela befolkningen.

Jag vet inte vad du tycker, men för mig känns det inte helt okej att bilder och filmer på mig sparas undan i “polisens arkiv” utan att jag har något att göra med ett brott.

På polisen är man dessutom nöjda med tilltaget.

“Trots att filmerna på männen inte hjälpte polisen att gripa några våltäktsmän så tycker Petra Sjölander på Citypolisen i Stockholm att det var rätt metod som polisen hade använt sig av.

– Det hade kunnat leda till att polisen skulle kunna styrka brott.”

Jo, det är klart det hade kunnat. Det hade även kunnat ske om man tagit in alla män, torterat dem och hoppats på ett erkännande. Allt är inte okej bara för att man “skulle kunna styrka brott”.

“Om man ska ställa det i relation till den kränkning som den här tjejen kan ha varit utsatt för, så är det mycket värre än kränkningen att eventuellt bli fotad och filmad”

Ja, naturlivtvis är det så, men varför ska man ställa det i relation till den kränkningen? Polisens uppgift är inte “att vara mindre kränkande än den brottsling de utreder”. Vad är okej att göra för att lösa ett mord, då? Allt, så länge ingen stryker med?

Och sedan kan man ju fråga vilka urvalskriterier ska vara okej, när polisen trålar efter misstänkta? Om någon överfalls av någon mörkhyad, är det då okej att särskilja och flima alla med mörk hy? Just män är en av de få grupper som är okej att behandla som potentiella brottslingar. Har man inget att gå på försöker man söka så brett att man kan hoppas att man av ren tur råkar hitta någon misstänkt.

Det är lite som att gå till Eniro och söka på “Erik”. Visst är det nog så att man kanske kan hitta den man ville åt i listan någonstans… men det ett löjligt sätt att arbeta på. Om det dessutom innebär att man trampar alla vid namn Erik på tårna bör man kanske tänka efter, och när det är människors integritet det handlar om bör man vara ännu lite mer försiktig än så.

Men det är klart, när polisen lagt ner allt polisarbete, då behövs väl drastiska metoder för att sätta dit någon.


Bildcredits: Jeff E.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,