Reklamstatstelevisionen

Postat Monday, September 3, 2012 om Media

Den oberoende, reklamfria reklamen på SVT har länge irriterat många. Program som “sponsras av” en hel radda med kända och okända företag och produkter som i tid och otid ska räknas upp är tydligt för varje tänkande människa just reklam, även om man försöker gömma sig bakom någon teknikalitet.

Nu senast blev SVT:s reklam helt absurd under OS-sändningarna. På twitter ondgjorde några sig för att detta minnsann var det sista OS som skulle sändas av den reklamfria stats-TV:n. Snyft. Själv fick jag byta till reklamkanalen Eurosport varje gång statstelevisionen behagade göra reklam för sina kommande program i höst (vilket i regel var endast marginellt mindre ofta än reklamen på reklamkanalerna).

Jag är verkligen ingen fan av TV3, och hoppas att nätet mognat nog till nästa OS att man kommer kunna streama från vilken TV-kanal i världen som helst, eller till och med direkt från evenemanget själv. Jag ser egentligen ingen anledning att köpa ett paket med sport-bytande och kommentatorer inbyggt – jag borde helt enkelt kunna välja att se på en viss sport eller match, och därtill välja vilken kommentator jag vill ha (om någon). Man kan tänka sig att utbudet både kunde bestå av kommentatorer på alla möjliga olika språk från världens televisionskanaler men även av amatörer med brinnande intressen världen över. Det är sådant som Internet möjliggör och förenklar, vilket visas tydligt inom E-sporten. Men även om utvecklingen går snabbt framåt är det nog tyvärr några fler år dit.

Det var ett litet sidospår – i vilket fall som helst så har vi så långt alltså konstaterat att SVT både säljer reklamplats och därtill även irriterar tittarna på precis samma sätt som en reklamkanal – vilket annars brukar framhållas som den stora fördelen med en statsfinansierad television. Utbudet är dessutom lika dåligt och såpa-orienterat som vilken annan reklamkanal som helst, så jag vet egentligen inte varför vi ska betala alla dessa pengar (oavsett om det sker via jakt och utpressning eller skatt).

Idag behövde jag kolla upp en del referensvideor på youtube på jobbet. C:a 10 videor i rad drabbades jag av en reklamvideo á 20 sekunder för SVT:s “Fridlyst”… och någon stans här är kortslutningen total. Jag har alltså här betalat en (relativt dyr) TV-licens för att finansiera reklamfri televsion, vilket statstelevisionen använt för att köpa reklam som stör mig när jag vill se på videoklipp på youtube.

Det har debatterats fram och tillbaks en hel del om huruvida statstelevisionen bör finansieras via licensavgifter eller skatt och om eventuella licensavigifter bör tas ut baserat på innehav av mottagare som förr eller för alla datorenheter. Jag föreslår ett nytt alternativ: Lägg ner.

Vill man ta ut en avgift eller skatt för TV-produktion kan pengarna lämpligtvis istället spenderas på informativa dokumentärer och nyhetsrapportage som kan läggas upp på youtube eller liknande. Då skulle statstelevisionen i alla fall tillföra något av värde till nätet, istället för bara irritation.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Comments Off

Debattklimatförändringar

Postat Monday, February 27, 2012 om Media

Samhällsdebatten i Sverige tycks alltmer dra sig mot ett enkelspårigt ja-sägande där endast ett fåtal frågor får förekomma där det faktiskt diskuteras. Allt annat råder någon sorts konsensus om i samhällsdebatten och tidningarna stänger ute alla som inte håller med.

Så fort någon ny fråga slipper igenom detta filter svingar debattörerna de stora släggorna. Det är precis allt utom just logisk och rationell debatt som gäller — det ska vädjas till människornas känslor, ju upprördare desto bättre och argumenten hoppas gärna över till fördel för personangrepp redan från början.

Det händer gång på gång, till och med i debatten om så enkla saker som språkanvändning.

Nu senast har det handlat om att alla som inte håller med Maria Sveland eller Anna-Karin Bratt om… tja, om något alls egentligen, är bundis med Breivik, och vi bör nog hålla ögonen på dem för vi vet ju vilka massmördare de kan visa sig vara när som helst…

Detta är samma typ av logiska felsteg som att debatten om spelvåld blossade upp igen när det framkom att Breivik spelade World of Warcraft. Samma argumentationsfel har upprepats många gånger, som denna artikel om rollspel på ett fint sätt berättar. Argumentationsfelet blir än mer otrevligt när det appliceras direkt på personer i debatten snarare än ett fenomen som spelande.

I detta debattklimat gäller det att vara extra nogrann när man läser eller hör något. Till hjälp vill jag gärna pusha för denna serie med sex instruktionsfilmer om hur logik fungerar, och om varför argumentationsfel låter så övertygande när de är så fel. Det är bara några minuter per film, och kräver inga förkunskaper.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , .

Can’t make this shit up

Postat Friday, January 27, 2012 om Media

Det är väl inte första april än? Nyheterna idag fullständigt kokar av osannolika vansinnigheter.

EU-länderna skriver under ACTA – ett helhemligt handelsavtal, trots massiva protester. Avtalet har helt myglats igenom på ett sätt som gjort att rapportören för ACTA i EU-parlamentet nu avgår i protest och kallar hela förfarandet en maskerad.

Polen ratificerar dessutom som första land fördraget, vilket den ansvariga ministern motiverar genom att helt enkelt ljuga för folket och säga att alla andra EU-länder gjort det först, att man därför måste och att man kommer lägga till några undantag (vilket man inte kan). I polska parlamentet bär politiker Guy Fawkes-masker i protest.

You can’t make this shit up…

På hemmaplan får Socialdemokraterna ny partiledare. I veckan som lett upp till detta har i princip hela svenska journalistkåren kampat utanför socialdemokraternas möten och i brist på verkliga nyheter intervjuat andra journalister om vad de tror nyheterna kanske kommer vara. Detta samtidigt som resten av världen haft en osedvanligt fullpackad nyhetsvecka.

Detta scoop som samtliga medier desperat sökt går hela rikspressen förbi. Istället bryts nyheten av en lokaltidning, som dock inte tycker den är så viktig — förstasidan vigs istället åt en artikel om en mus som fastnat i en bankomat. Nyheten bekräftas senare av den nye partiledarens mamma, som samtidigt bekräftar att utnämningen är en hemlighet tills på fredag.

You can’t make this shit up…

Sedan tog det för övrigt ungefär ett par timmar innan S svängde i frågan om huruvida svenska folket ska betala för en valutaunion som man tidigare röstat nej i en folkomröstning för.

På debattsidan slår författarförbundet bakut över att vi inför bibliotek, vilket naturligtvis kommer utrota allt författande.

Som pricken över i tar SvDs kolumn åter upp det så kallade mordhot (nyanser finnes här) som en teater fått läsa på en blogg efter att de valt att sätta upp Stycka Män-föreningens manifest (skrivet av en kvinna som försökte mörda en man) i teater-form och denna dessutom tvingats på tonårspojkar. Mordhotet på bloggen är absolut allvar, menar man och mäns andra inlägg i debatten likaså, medans Stycka Män-föreningens manifest naturligtvis ska tolkas ironiskt. Är det bara jag som ser ironin i att Stycka Män-föreningens förespråkare är de som reagerar på ironiska mordhot?

You just can’t make this shit up..


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Polisen: För mycket porrsurf gör dig till pedofil

Postat Wednesday, October 20, 2010 om Media

Det finns en hel del anmärkningsvärt att säga om dagens tillslag mot 21 barnporrmisstänkta runtom i landet. Att 20 av dem, av slump, just denna gång, var kvinnor är en av de saker som bör anmärkas på.

Polisen menar att man inte har någon anledning varför det blivit så. Generellt är det 10 gånger fler män än kvinnor som rapporteras i samband med pedofili-relaterade övergrepp, men forskare menar att det är sannolikt att den verkliga andelen kvinnor är betydligt större, då kvinnors sexualbrott med unga killar tenderas att inte tas på så stort allvar och kvinnor har större möjlighet att förgripa sig på barn som inte har möjlighet att anmäla.

Ännu mer anmärkningsvärd är polisens förklaring. I TV4s nyheter intervjuades Björn Sellström från Rikskriminalen:

“Nu när man sitter och surfar mycket på pornografi, så kommer man till slut att tröttna på, så att säga, sin vanliga sexuella preferens, då. Man vill hela tiden ha något nytt i pornografin, om man nu blir missbrukare av pornografi.

Då kommer man söka sig till sidor som erbjuder material som är av en helt ny karaktär för en, och däri ligger bland annat barnpornografin.”

Jag tycker det här är anmärkningsvärt. Dels påstår människan att “surfa mycket på pornografi” leder till missbruk av pornografi, och att  om man i det fallet då råkar på barnpornografi så kommer man att tycka om det, bara för att man tröttnat på sin vanliga porr-stil.

Ursäkta, men det köper jag inte. Om det var så lätt att bli pedofil skulle vi nog ha större problem än vi redan har, och jag motsätter mig starkt denna sorts försök att koppla “porrsurfande på Internet” till “bli pedofil”. Det är klart att det är lätt att skylla alla problem på Internet, men det är att stoppa huvudet i sanden.

Nu har man arresterat väldigt många kvinnor för detta. Det är anmärkningsvärt att man går till sådana längder för att hitta på bakomliggande orsaker, och att man sjunker till någon form av nivå där man ursäktar det lite grann. De var inte “riktiga” pedofiler, de hade bara porrsurfat lite för mycket?

Nej, ni rikskrim… ni får nog bakläxa på det där. Kanske är det så att ni borde gå mer på spåret “vi hade kanske missat den här gruppen” och fundera lite mer på varför det var så. Och kanske borde någon journalist ifrågasätta denna sortens uttalanden, snarare än att okritiskt klippa in dem i ett nyhetsinslag.


Bildcredits: Merrick Monroe

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Har du råd att skyddas av lagen?

Postat Saturday, August 28, 2010 om Media

Inte helt oväntat har Justitiekanslern nu kommit fram till att Jesper Nilsson, som antastades när han filmade poliser i tunnelbanan, inte skyddas av tryckfrihetslagen. Detta eftersom han inte är registrerad och inte har utgivningsbevis.

Vad detta innebär är att tills en bloggare betalat de 2000 kr som avkrävs som avgift och gått igenom en hel del byrokratiskt krångel så gäller inte yttrandefriheten i Sverige.

Här kommer alltså Informationssamhället på tvären mot lagstiftningen. Internet och bloggandet har i praktiken inneburit en revolution där en 14-åring med bra saker att säga, till exempel, kan nå samma genomslag som den med allra finaste titeln i politiken eller affärsvärlden. Internet har inneburit det största steget mot det klasslösa samhället på länge, där innehåll snarare än tjusig förpackning avgör och där yttrandefriheten verkligen kommer till sin rätt.

Tyvärr har lagstiftningen inte hängt med på något sätt alls. Lagstiftningen är direkt inriktad på tidskrifter där allt går genom en och samma tratt med tillhörande filter för att sedan tryckas i mängder av exemplar i en dyr process.

Som effekt har detta då bland annat att Jesper Nilssons medborgarjournalistik, ett av årets viktigaste händelser, inte klassas lika skyddsvärt i lagens mening som Aftonbladets pladder om hur man skaffar sig en fast rumpa.

Om man som bloggare då skaffar sig ett utgivningsbevis, och blir ansvarig utgivare för sin blogg då? Om vi bortser från att 2000 kr är en rejäl utgift för en hel del människor så har det ett flertal effekter som inte riktigt passar ihop med teknologin.

Eftersom lagarna är anpassade efter att allt ska gås igenom och sedan tryckas, så faller precis allt som “trycks” i en “publikation” under samma regler. Filtrera, sedan Publicera. Internet är mycket mer anpassat till modellen “Publicera, sedan Filtrera”. Den praktiska effekten av detta är att jag i samma stund som jag får lagligt skydd för det jag säger också blir lagligt ansvarig för innehållet i samtliga kommentarer på bloggen.

Jag blir alltså straffrättsligt ansvarig för vad andra säger. Det enda rimliga sättet att hantera detta på är att moderera alla kommentarer, vilket inte bara är en bedrövlig mängd jobb utan även hindrar diskussionen.

Den största journalistiska revolutionen någonsin håller nu på att göra yttrandefriheten till laglöst land, där vem som helst när som helst kan åka dit för precis vad som helst, och framför allt där den bufflige kan sätta dit den som granskar. Piratpartiet går till val på att ändra på detta. Vi anser att yttrandefriheten ska gälla alla.

Se även Kraschkurs som utvecklar skillnaderna i lagen mellan PUL och yttrandefriheten.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Kvällspressens ohederlighet

Postat Thursday, July 15, 2010 om Media

Aftonbladets ordinarie och vikarierande ansvariga utgivare vinglar nu fram över pressetikens landskap likt en jagad man på ett minfält. Ju mer information som kommer till ytan om publiceringen av Littorinaffären, desto mer oklart framstår beslutet att publicera.

Ordinarie ansvarige utgivare Jan Helin skriver ett inlägg om publiceringen:

“På onsdagkväll beslutar vi därför att göra en mycket ovanlig publicering. Vi beslutar att säga a, men inte b. Den ovanliga publiceringen har två syften:

  1. Berätta att det finns en annan möjlig förklaring än den som Littorin själv gav på presskonferensen.
  2. Tydliggöra att vi alltså fortfarande jobbar med historien och behöver Littorins förklaring.”

Detta rimmar illa med vad som faktiskt stod i den artikeln. Där påstod Aftonbladet att man publicerade halva storyn eftersom Littorin inte längre var offentlig person, vilket skulle respekteras genom att resten inte publiceras. På detta lät det som om man inte tänkt publicera resten över huvud taget, vilket borde vara mycket genomskinligt för alla som någonsin läst skvallerkvällspressen — och mycket riktigt räckte Aftonbladets “respekt” för Littorins privatliv ungefär en halv vecka.

Aftonbladet påstår vidare att hela anledningen att man inte publicerat var att Littorin inte dementerat uppgifterna direkt, vilket är anmärkningsvärt. Håller “bevisen” eller håller de inte? Om de gör det så bör väl artikeln publicerat oavsett nekande, annars bör väl artikeln inte publiceras alls, utom vid ett erkännande? Vi får i alla fall inte veta, eftersom Aftonbladet envist upprepar “bevisen är trovärdiga” men vägrar visa upp några bevis över huvud taget.

Enligt Littoring själv har han dessutom dementerat uppgifterna till Aftonbladet, tämligen direkt. Det vet Aftonbladet inget om, och har inte dementerat vad jag vet. Istället denna rant:

“Han har då haft fyra dygn på sig att kontakta Aftonbladet och svara på våra frågor eller dementera de uppgifter han visste att vi hade. Men inte förrän vi publicerat uppgifterna dementerar han.

Hur trovärdigt är det? Den frågan kräver ingen större betänketid för att besvaras. Det är inte trovärdigt alls.”

Jag tycker vi applicerar tidningens egen logik om trovärdighet här på den här storyn själv. För fyra år sedan köper en man sex av en kvinna. Han kallar sig något namn, säger sig jobba med finans i Gamla Stan i Stockholm. Senare (hur mycket senare får vi inte veta) tycker hon sig få syn på honom på TV — det är Littorin.

Så går det fyra år. Kvinnan slutar någon gång under perioden att sälja sex. Som av en händelse får hon nu helt plötsligt för sig att det vore en bra idé att berätta för Aftonbladet om händelsen fyra år tidigare. Aftonbladet “jobbar med det” “en längre tid”, och det slumpar sig så att storyn är färdig för publicering just i tid för Almedalsveckan när alla strålkastare är riktade mot politikerna där.

Aftonbladet konfronterar honom med uppgifterna, och vi vet historien därifrån via en onödigt utdragen process där Aftonbladet utan tvivel sålde många lösnummer på ett antal artiklar en dag i taget som avslöjade allt mer. Man säger sig ha “trovärdiga bevis” men vill inte lägga fram dessa. Kvinnan sägs “vara trovärdig” men förblir anonym. Hur trovärdigt är det? Till skillnad från Aftonbladet vill jag hellre att ni drar era egna slutsatser än att jag ska försöka lägga dem i munnen på er.

För mig känns det hela mest dumt. Har Littorin köpt sex? Jag vet inte. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om den saken. Visst kan man tolka hans beteende som suspekt, men samtidigt är det bara suspekt utifrån Aftonbladets uppgifter… och just nu vill jag nog inte lita på Aftonbladets uppgifter till någon större grad.

Samtidigt beter sig Aftonbladet som en buffel, kräver dementi signerad i blod och låtsas som om man över huvud taget tänkt på Littorins integritet eller på pressetik i soppan. “Tänker vi inte publicera med hänsyn till att han inte längre är en offentlig person” har blivit “Det hade varit publicistiskt oförsvarbart att tiga” på en vecka.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sextips i feminismens spår

Postat Sunday, August 30, 2009 om Media

Läkaren och samhällsdebattören Pelle Billing skrev igår om den Manliga sexualiteten (en fortsättning på en tidigare post, även den läsvärd).

Jag tycker det är lite spännande med sex-kneps-löpsedlarna. Man har ju sett ett antal nu, och jag tycker mig kunna urskilja ettvisst mönster. För kvinnor handlar det alltid om att våga och att njuta… som Sexgudinnor:

“Läs om Tina, Camilla och Nina, som är sexgudinnor på sina villkor.”

För män handlar det istället om prestation. Tips om hur du blir bättre på att tillfredsställa, tester för hur “bra” du är, och liknande — om man har tur. I värsta fall (och dessvärre vanliga fall) handlar det helt enkelt om hur män gör misstag, inte räcker till och i allmänhet är helt värdelösa i sängen. A’la Killar – det här bör ni INTE göra i sängen:

“Det verkar inte finnas någon hejd på mannens klumpighet i sängen.”

Det är i princip så att manlig sexualitet fortfarande är ett tabubelagt ämne offentligt. Med ständiga positiva artiklar om kvinnors sexualitet, för att inte nämna serier som Sex and the city har kvinnlig sexualitet i princip avdramatiserats. Det anses fortfarande vara ett spännande och privat ämne, vilket inte ska förväxlas med den tabubeläggning som tidigare funnits (och som fortfarande finns kvar på den manliga sidan).

Efter många diskussioner och en del runtletande online har jag börjat undra om inte det kan få rätt dåliga konsekvenser för män och kvinnor idag. Många män jag talat med känner sig nästintill utnyttjade — de lägger en massa energi på att lära sig bli så bra som möjligt på att ge sina partner njutning, medan partnern i fråga tycks ta det för självklart att mannen får det han behöver, fokuserar på sig själv, och kanske rentutav klagar lite på prestationen.

Den radikalfeministiska dominansen i samhällsdebatten har lett till någon sorts allmän inställning att det är fel för en tjej att göra något bara för en killes skull. Efter otaliga “du ska inte raka dig bara för att han vill det”-kolumner har det skapats en mental blockering i många unga tjejers huvud, som inte är särskilt hälsosam.

Det måste helt enkelt alltid vara okej att göra saker för någon man älskar. Att tuta i unga tjejer att de alltid bara ska bry sig om sig själva är ett ordentligt snedsteg, och att gå ännu längre till att säga att du inte ska göra något bara för att någon annan vill det är riktigt vrickat.

Det behövs här en avdramatisering — det är inte konstigare att raka sig för sin partners skull eller ge oralsex (trots att det inte är favoritaktiviteten) än det är att klä upp sig eller slita en hel eftermiddag för att laga den perfekta romantiska middagen — det kanske inte hör till det man gör utan anledning, men det gör det inte varken förbjudet eller dåligt.

Samtidigt är det i princip tabu för unga killar att prata sex. Det skapas även här en blockering för det egentligt viktiga, när killars fokus hamnar på prestationen. Ämnet blir så laddat att det enda som kommer ut är någon sorts skryt-lögner om erövranden, medan osäkerhet och skuldkänslor över den egna otillräckligheten växer.

Allt det här är, i slutändan, varken bra för kvinnor eller män.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ,

Taggat: , ,

Verkliga livet, i all dess hemskhet

Postat Sunday, June 21, 2009 om Media

Svenska nyheter har i små klipp lite rapportering från Iran. SVT rapporterar på några minuter om hur protesterna fortsätter, och om hur “polisen” använder tårgas och vattenkanoner för att skingra demonstranterna. Man säger sig vara så noggrann med sin källfontroll att man inte vill vidarebefordra mobilkamera-bilder eller medborgarrapporter från gatorna, samtidigt kan man inte hålla isär Khomeini och Khamenei, eller de olika grupperna i landet.

På svensk TV får man någon sorts intryck av att det är lite demonstrationer och polisen som försöker hålla ordning. Att det är en massiv revolt som pågår, där polisen tagit sida med demonstranterna och det är den Iranska millitären och paramilitära grupper som Basij och det Revolutionära Gardet som nu massakrerar demonstranterna hör man inte mycket om. “Polisen skjuter varningsskott” säger nyheterna — i verkligheten har fler människor än jag vill försöka hålla räkning på dödats.

På nätet binds allt ihop. Här är vi inte längre så isolerade ifrån händelserna, vi sitter inte längre och blir varnade för att “inslaget kan obehagliga bilder” om det är lite blod med i ett rapportage — vi följer och ser direkt vad som egentligen händer.

Det är är riktiga händelser, riktiga människor som kräver att världen öppnar ögonen på ett sätt som aldrig förut hänt. Det går inte längre att gömma sig och glömma bort att det som händer är riktigt jävla hemskt.

Mymlan säger det bäst: So fucking far from okay. Obligatorisk läsning, oavsett hur obehagliga bilder det innehåller. Nu handlar det inte längre om ett “oj då” framför TV:n, det handlar om vad DU kan göra, IDAG, för att hjälpa dina medmänniskor.

Comments Off

Uppror i Iran, media gäspar sömnigt

Postat Sunday, June 14, 2009 om Media
teheran

Iranskt Mod

Gammelmedia talar ofta om hur det är kris nu — folk får hellre sina nyheter på nätet än köper en tidning eller slår på en nyhetskanal. Idag är det riktigt tydligt varför.

Det är uppror i Iran. Protesterna efter det påstådda valfusket som ledde till att Ahmadinejad återvaldes som president har brutit ut i våldsamheter. Iranierna själva anser att det kan vara den viktigaste aktionen mot regimen på 20 år. Twitter kokar av nyhetsrapportering.

Utmanarkandidaten Mousavi sägs ha satts i husarrest. Rykten cirkulerade om att man bestämt sig för att samlas vid ett visst klockslag utanför hans kampanjhögkvarter för att därifrån marchera i protest, vilket senare ryktades ha varit en fälla för att samla alla hans supporters på samma ställe.

Iransk TV visar filmer och håller tyst om händelserna. All el i Teheran stängdes av för en stund, mobil-näten har varit avstängda, Twitter blockerats tillsammans med stora delar av webben, och andra liknande åtgärder har setts för att hindra demonstranterna att organisera sig. Polisen använder batonger och tårgas.

Bilder från oroligheterna hittas på nätet. Filmer sprids på youtube, bland annat på polis som sparkar liggande demonstranter och en folkmassa som skanderar “Ingen islamistisk stat” och där vi är vana att se folkmassor skandera “död åt amerika”  hörs nu “död åt regimen” (1 2 3 4 5 6).

Media då?  På med TV:n — man skulle ju kunna förvänta sig “Breaking News” på CNN, BBC och de andra jättarna. På CNN var det ett reportage om något nytt återvinningsbart pappersmaterial. BBC kör något om bergsklättrare. Tydligen har man tidigare kört en 5-minuters sammanfattning. CNN körde en minut. Detta om något som kan bli en historisk händelse.

SVT har rätt bra bevakning på nätet, men kör inget på TV. Dessutom är nyheten så oviktig att den hamnat långt ner på webbsidan, under något om att skolbarn kan tvingas gå om år och under ett rapportage om golf. Under tiden brinner eldar på gatorna, politiker arresteras och batonger viner.

Tänk på det nästa gång ni gnäller om att tittarna sviker, media.

För den som vill följa händelserna, följ Change_for_Iran, IranRiggedElect och keyvan på Twitter.

Comments Off

Pranks och hot

Postat Saturday, June 6, 2009 om Media

Henrik Pontén har fått sitt namn ändrat till Pirate Ponten. Det finns ett antal uppseendeväckande saker med det här… dels är det naturligtvis dåligt att någon gör sånt här. Alla sorters hot, våld och pranks som utförs mot anti-pirater tjänar bara till att ge dem mer utrymme i media och sänker vår trovärdighet.

Det är rätt tydligt att rätt många på olika forum och bloggar skrattar gott åt det här. Jag har svårt att inte ha viss förståelse för det ändå, viss förståelse för att en del där ute känner för att “trakassera tillbaka”, för det handlar trots allt om en antipiratbyrå vars enda syssla är att sätta dit folk för att leva på 2000-talet. För att någon faktiskt sätter emot.

Och är inte det här trakasseri, så säg — samtidigt måste ju den person som gör sånt här förstå att man inte vinner något på att sjunka till deras nivå. Att trakassera andra är helt enkelt förkastligt, oavsett andra omständigheter.

Det finns däremot två andra mycket intressanta företeelser i artikeln: För det första, att just Piratpartiet ska lastas för och borde ta avstånd till händelsen, som att det på något sätt varit en piratpartist som utfört detta. Jag har lite svårt att se hur man får ihop det — det är en ren självklarhet att Piratpartiet inte sysslar med sånt. Det här är lite som att Miljöpartiets skulle få stå till svars för varenda militant veganaktion, saboterad fabrik eller sönderslaget pälsbutiksfönster.

Det andra är självklart det centrala: Vad i helvete håller Skatteverket på med? Hur kan man tillåta att någon byter namn utan att ens kontrollera vem det är man har att göra med? För att först i efterhand skicka ut en bekräftelse?

Att det just händer Pontén är nog mest tur. Jag skulle inte ha blivit förvånad om någon hade hittat kryphålet och döpt om hela regeringen — vilket hade varit härligt löjeväckande för Sverige internationellt. Det blir bara mer och mer uppenbart att staten och myndigheterna inte har det så värst bra ställt när det gäller integritetskontroll.

Andra som kommenterar: Scaber Nestor, Splittrad, Hell-man.

Comments Off