My way or the highway

Postat Monday, April 25, 2011 om Piratpartiet

Debatten om styrelsevalet i Piratpartiet hettade till nyligen, då Emma skrev om HAX medverkan i (L). Han förnekade det hela, och när Emma då presenterade nya “bevis” valde han helt sonika att hoppa av partiet helt, utan någon sorts förklaring för dessa. Det ger mig lite dåliga vibbar måste jag erkänna — igår var han inblandad i valet till styrelsen, idag inte med alls. Lite som att om man inte får vara med i toppen (ogranskad) så får det vara. Jag hoppas att så inte var fallet och att det snarare var en reaktion i affekt, men det är ändå lite den bilden man får.

Jag återkommer på något sätt ständigt till att det är de som i vanliga fall pläderar för att makthavare får stå ut med att granskas och ifrågasättas extra noga som verkar tycka att granskningen är obefogad om det är de själva som granskas och ifrågasätts. De som i vanliga fall gnäller om att partipolitiken blivit för pragmatiskt och glömt bort sina ideologiska principer förespråkar här pragmatism över principer. Qeruiem visar detta på ett väldigt tydligt sätt.

Jag har inte funderat så mycket på vad jag själv tycker om någon i PPs styrelse även skulle vara med på en uppsatt position inom L (jag är i grunden positivt inställd till båda partierna), men det är egentligen inte det centrala här. Det centrala är att medlemmarna som ska välja sin styrelse har rätt att veta sådana saker.

Det är lite det som har gått snett med hela jävsdiskussionen också i min mening. Jag hade väldigt gärna sett en diskussion om pragmatism kontra idealism — är jävsproblemet nog för att inte välja in väldigt kompetenta människor i styrelsen? Är kompetensen stor nog att vi kan strunta i jävsproblematiken ett tag till? Den diskussionen uppstod aldrig.

Istället fick vi se en diskussion om huruvida det fanns någon jävsproblematik över huvud taget, med mycket begreppsvrängande och en hel del påhopp, nedsättande uttalanden om “tjafs” och “bråkande”. Emma har här helt rätt när hon talar om debattklimatet — den sortens debatt får vi inte ut något av över huvud taget, och det ser lite ut som om man helt enkelt är ute efter att dölja informationen för medlemmarna.

Det kan vara värt att notera att jag helt enkelt argumenterar för min sak, försöker övertyga inför medlemsmötets omrösntningar — jag vill inte förbjuda någon att ta del i valen eller utesluta någon kandidat. Jag har all respekt för de som tycker att medlemmars kompetens är viktigare än att det föreligger ett så kallat “delikatessjäv”. Jag har all respekt för de som tycker det är helt okej med en styrelsemedlem som även är med i ett annat partis topp. Jag är dessutom väldigt intresserad av att höra deras argument, för jag är inte låst i positionen att det inte skulle kunna finnas anledningar att bryta mot principer när det gäller jävet och har inte ens bildat mig en åsikt i den andra frågan än.

Men icke. Istället förnekande om att problemet över huvud taget finns, pajkastning och barnsliga anklagelser om att vilja förstöra för partiet — kommentartroll som anklagar samtliga av avvikande åsikt för att vara troll — HAX kommentarfält är så barnsligt att man kan bli mörkrädd.

Vad som kommer hända nu är relativt lätt att förutspå. En del av de som propagerat för HAX sak kommer att älta detta länge, och beskylla oss som vågade ta upp frågan för att ha “kostat partiet en värdeful resurs”, i något som i sanning kommer vara enkom destruktivt. Diskussionen om jäv och om principer kontra pragmatism kommer fortsätta föras trots alla försök att tysta den.

Men som någon påpekade kommer det nog kunna gå som förra gången: Det dyker upp en massa medlemmar som skriker högt om hur viktiga personerna är för partiet, röstar för dem i omröstningarna, och försvinner sedan igen för att inte höras av förrns nästa medlemsmöte… alltså kommer Rick och Anna röstas in i styrelsen igen. För min del tyder det på att Rick och Anna har ett oerhört starkt stöd i organisationen. Det är i sin ordning, och i sig ett hälsotecken att Anna som ledare har ett stort förtroende från medlemmarna (och även från mig, bör påpekas) — även om jag tycker nyanserna i valen kanske inte nått fram.

Å andra sidan kanske jag har fel, och i så fall blir det för mig en positiv överaskning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Det är dags att börja ta jävet på allvar

Postat Thursday, April 21, 2011 om Piratpartiet

Förra årsmötet i piratpartiet föregicks av en hel del fulspel. Christian Engström var inte med i valberedningens förslag till ny styrelse, och istället för att argumentera för ett alternativt förslag drog han helt enkelt in ett ekonomiskt stöd till partiet, vilket fick en hel del konsekvenser för individer som anställts av partiet och för valkampanjen.

Detta ledde som ni kanske kommer ihåg till kampanjen “500 bäckar små” på den här bloggen, där vi tillsammans samlade in i runda slängar 90 000 kr — inte i närheten av nog för att täcka bortfallet, men ändå ett helt fantastiskt resultat.

Anledningen till hela rabaldret var den situation som föreligger där Engström faktiskt avlönar flera andra styrelsemedlemmar, vilket gör att en rätt tydlig jävssituation föreligger.

Nu vaknar frågan till liv igen i och med att HAX (som också avlönas av Engström) nominerats till styrelsen.

Jag har viss förståelse för hur resonemangen gick förra året — partiet låg precis inför ett val, och vi hade nog alla förhoppningar om att vi skulle göra ett bra nog riksdagsval att få partistöd och att frågan därmed skulle lösa sig själv, eftersom de som nu avlönas av Engström istället skulle kunna anställas av partiet.

Nu är situationen en annan. Vi missade den chansen, och sitter fast med nuvarande ekonomisk struktur till 2014. Det är därför dags att se hur vi tar oss ur denna problematik, om vi ska ha någon som helst trovärdighet i vår kritik mot jäv inom andra områden.

Jag har sett en del jämförelser med företag, där det är naturligt att de som investerar pengar får mycket inflytande över hur pengarna används. Det är naturligt i ett företag eftersom hela poängen där är att en investering ska ge ekonomisk återbäring — det viktiga är att investeraren får tillbaks sina pengar (och mer). Vi är ett politiskt parti, inte ett företag, och jämförelsen saknar därför relevans. Partiet ska styras på det sätt som bäst främjar vår ideologi, inte det som bäst främjar någon individ, oavsett investering i form av tid eller pengar.

Det ständiga ändrande och justerande som tycks söka efter att i varje givet tillfälle anpassa regelverket och strukturerna till egen fördel liknar ett förfarande jag själv sett i många föreningar där maktspelet mellan individer formar om hela organisationer. Som politiskt parti kan vi inte hålla på så.

Partiet lider redan idag av en ohälsosam stjärnfocus på de största bloggarna (Rick, Anna, Christian, HAX). Jag vägrar att tro att det inte finns tillräckligt många andra kompetenta pirater som kan styra partiet utan samma problem, och jag skulle vilja säga att det är läge nu att se till att lyfta fram andra förmågor. Det skapar även en bredd inför framtiden där vi inte behöver stå och falla med 4-5 överarbetade toppar som medlemmarna inte känner någon kontakt med.

Nu, på detta möte, har vi möjligheten att ta det första steget på vägen mot en bättre interndemokrati. Den vägen bör vi börja vandra.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ideal och konsekvenser

Postat Sunday, October 17, 2010 om Piratpartiet

Diskussionerna om en breddning av Piratpartiets program har tagit fart på allvar. Efter att ha läst en hel del om det har jag kommit fram till att det som är stötestenen egentligen inte är vilken breddning eller icke som ska göras, utan vad själva grundideologin egentligen ska vara.

Där finns två läger, vad jag kan se. Det ena tar sitt avstamp i informationspolitiken, “kopimismen”, och anser helt enkelt att det är politiken rörande informationsflöden i samhället och speciellt på Internet som är grundstenen. De menar med det att vi helt enkelt borde återgå till ett fokus på fildelningen, och släppa de programpunkter som kommit från Integritets-grunden.

Det andra lägret anser att grundideologin ska vara en frihetlig agenda om allas rätt gentemot staten, en stark tanke om rättsstatens plats i det demokratiska samhället och om medborgarrätt, kort och gott.

Det far en hel del anklagelser hit och dit. De som vill ha en stark rättssäkerhet har “kapat” partiet från fildelsförespråkarna. Allting som inte är rättssäkerhetsbaserat är populism.

Själv ser jag en hel del populistiska argument och ett par ideologiska. Den sexuella integriteten (eller det “sexliberala”) och kritik mot det allmäna förbudet mot drogpåverkan och därav följande drakoniska befogenheter för polisen (eller det “drogliberala”) kritiseras starkt, oftast från populistiska grunder som att det skulle kosta väljare. Detta tror jag är felaktigt, eftersom just dessa är frågor som i likhet med SDs upplockade frågor inte tas i av något annat parti. Jag tror det skulle ge ett plus i väljarstatistiken, men det är som sagt populistiska argument, som för mig inte är särskilt intressanta.

Vi kan inte backa från en rimlig följd av vår ideologi bara för att folk i allmänhet inte gillar den — hade vi gjort det hade vi aldrig kunnat existera, med tanke på att fildelningsfrågan var så stigmatiserad när partiet bildades. Med det sagt tror jag en ideologi som enbart innehåller “rent” informationspolitiska frågor blir alldeles på tok för smalt för att ha någon chans att lyckas. Så vilka ideal är det egentligen vi arbetar för att uppnå?

För mig har aldrig de informationspolitiska frågorna varit det centrala, utan det är effekten den informationspolitiska utvecklingen har på samhället i stort. Jag tycker visserligen att den fantasiska kulturella möjlighet som Internet har bringat är intressant, och att hyperdistributionen medför väldigt intressanta möjligheter för samhället som jag gärna driver en politik för att utforska… det är helt klart intressant.

Men att den tekniska och politiska utvecklingen innebär att rättsstaten håller på att plockas sönder i små bitar och att medborgarrätten håller på att försvinna, det är akut. Det är där den brinnande punkten finns, det är det som är grunden till mitt politiska engagemang. Det är främst ur det perspektivet som fildelningsproblematiken blir intressant… då den blir föremål för statens och de stora företagens övergrepp på medborgarna.

Det ska bli intressant att se i vilken riktning det driver. Tecknen jag ser nu pekar på att den inriktning som driver mot en grund i integritetstänket och rättsstaten är ganska väl tydlig tonförare i debatten bland bloggar, men att den faktiskt har ganska svagt stöd bland medlemmarna i allmänhet.

Det kanske sämsta möjliga resultatet ser därför reltativt troligt ut: Att vi inte kommer att välja någon av inriktningarna och därför inte kommer att komma loss ur problematiken i framtiden. Då sjunker de allra bästa argumenten från denna valrörelse, och jag tvivlar på att det går att hitta bättre inom den ramen.

Det politiska alternativ som uppstått och som egentligen orsakat PP en del problem är Liberaldemokraterna… problem eftersom en hel del av de som annars hade pressat för att driva PP i frihetlig riktning nu vacklar. Partiet borde egentligen vara högintressant för min del, men tycks om något ha ännu större problem med egocentrerat ledarskap.

För egen del lutar det nu i alla fall åt att jag kommer att följa efter en del andra och skaffa ett andra medlemskap i L för att ge stöd och hålla mig uppdaterad om vad som händer. Jag har inga planer att överge PP just nu, men partiet blir för min del betydligt mindre intressant om man begränsar sig till den otroligt smala fildelningsproblematiken eller fastnar i ett mellanting där partiet inte ordentligt tar ställning för rättsstatens återupprättande och bevarande, vilket ändå är den inriktning som gällt de år jag varit medlem.

Det vore trist om jag behövde överge de informationspolitiska kärnfrågorna, men det vore otänkbart att överge de medborgarrättsliga.


Bildcredits: LuMaxArt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Piratpartiet måste ta ställning för den sexuella integriteten

Postat Monday, October 4, 2010 om Piratpartiet

Hax skriver om Piratpartiets misslyckande i valet, och tar upp behandlingen av Falkvinges radioblunder. Jag håller inte med om att det skulle gå att pinna hela valutgången på att folk tappat förtroende för oss i och med den vändningen – det är i det närmsta lite naivt.

Upphovsrättslobbyn använder barnporrargumentet just för att de vet hur kraftfullt det är när det gäller att spela på folks känslor. Det är därför mycket möjligt att vi förlorade lika mycket röster på utspelet som på vändningen. I ärlighetens namn tror jag inte varken eller spelade så stor roll.

Som jag skrev då hade det utspelet inte diskuterats ordentligt intert, och hade därför inget särskilt brett stöd heller. Däremot måste jag nu när det lugnat sig uttrycka en viss besvikelse över alla de pirater, inklusive funktionärer och aktivister som borde veta bättre, och som ändå reagerade med uttryck av äckel inför utspelet utan att så mycket som försöka tänka igenom den informationspolitiska bakgrunden till det. Jag är ledsen om det låter hårt, men det är exakt den reaktionen som gör att upphovsrättslobbyn och censurivriga politiker får fritt spelrum.

I själva verket finns det otroligt goda anledningar att inte förbjuda innehav av barnpornografi. Till att börja med är det otroligt enkelt att placera bevis hos någon. Vidare är det otroligt problematiskt att vi har rättegångar där bevismaterialet är brottsligt och därför hemligt vilket innebär att dessa står helt utom allmänhetens insikt. Och hur hjälper detta egentligen barnen, på något konkret sätt?

Framför allt är det att vem som helst enkelt kan göras till brottsling som är oerhört problematiskt. Med ett enkelt MMS innehar du plötsligt barnpornografi, vilket är brottsligt, helt utan att du själv gjort något. Själv tycker jag det känns rättssäkerhetsmässigt rimligt att jag ska dömmas för mina egna handlingar, inte för andras.

I den nyaste versionen av lagstiftningen behöver det inte ens vara i ont syfte någon blir brottsling — en flickvän eller pojkvän under 18 som skickar en nakenbild till någon över 18 år, till exempel. Deras sexuella förhållande är lagligt, men bilderna av ena parten eller samvaron är förbjudna för ena parten att inneha.

Detta är bara ett av tecknen på att den sexuella integriteten står under precis lika stort hot som den privata integriteten i övrigt. Piratpartiet har länge hållt sig till ganska stor del borta från den sexuella integriteten, trots det stora engagemanget om privat integritet i övrigt.

Ytterligare ett tecken på att den sexuella integriteten blir allt viktigare för Piratpartiet att ta i är att den står under anfall från de som nu ställt sig på motståndarsidan när det gäller fildelning. Porrproducenterna har nu bestämt sig för att använda skrämselmetoder för att stoppa fildelningen:

– Det kommer att bli rätt så pinsamt för den som hamnar i rätten för att ha spridit en shemale-film, säger Allson Vivas, vd för Pink Visual till AFP.
– Att bli uthängd med sitt namn är förmodligen inte värt risken som de här torrent- och peer-2-peer-användarna tar.

Noterbart här är att detta är ett privat utdömt skamstraff, i klass med Asks färgglada kuvert — det är inte dömandet som är det viktiga, utan stämmandet. Det är misstänkta som ska hängas ut till allmän beskådan, och det är pinsamt för dem just för att deras sexuella integritet brutits. Redan shemales är känsligt, men den naturliga fortsättningen av detta är naturligtvis att hänga ut människor som spridit bögporr. Ni kan ju fundera en stund på vad en sådan sak skulle kunna innebära i ett land som USA.

Piratpartiets engagemang för integriteten gäller fildelarna, gäller medborgarna, men slutar gälla på sängkammargränsen. På annat sätt kan jag inte förklara en vägran att sätta sig emot något som sexköpslagstiftningen. Det protesteras något ordentligt när det sker räder mot fildelare, men samma tänkande ska tydligen inte gälla någon som vill ha sex.

Jag vet att även detta är ett känsligt område för många, men ska man på något rimligt sätt stå upp för den privata integriteten kan man inte sedan komma och anse att det ska vara okej för polisen att slå till om man betalar för något som annars vore okej att göra, och den omedelbara konsekvensen att polisen rotar i folks sexliv.

Det är därför dags att partiet tar ställning mot en integritetsfientlig sexuallagstiftning, på samma sätt som vi tagit ställning mot annan integritetsfientlig lagstiftning. Polisen ska inte övervaka din privata korrespondens, varken på nätet eller i brevlådan, och lika lite bevaka dina sexuella vanor, varken på nätet eller i sängkammaren.


Bildcredits: Jenny Addison

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bättring

Postat Wednesday, September 22, 2010 om Piratpartiet

Några dagar har gått, och det känns som om det är läge för de där tankarna jag haft om valet och valkampanjen. Frågan som bör besvaras är helt enkelt: Vad gjorde vi för fel?

Det är visserligen sant att de etablerade partierna och media tillsammans stonewallade ihjäl våra frågor. Frågan jag ställer mig är om vi helt enkelt finner oss i att därför stå utanför, eller om vi kan bättre. Jag är övertygad om att vi kan bättre.

Vi är ett litet parti. I EU-valet fick vi sätta agendan. Det är naturligtvis tacksamt, och det är trevligt att människor i stor utsträckning förstår nyttan i vår politik när allt handlar om våra frågor. Nu gjorde det inte det. Nu handlar det om ett riksdagsval, med blockpolitik med allt vad den innebär och alla andra frågor människor tycker är viktiga.

Vi kan inte förvänta oss att få sätta agendan i en sådan situation. Att försöka göra det är lönlöst, och det visar sig tydligt i resultatet. Det innebär inte att vår ideologi är irrelevant, bara att vi inte ens bekymrade oss om att försöka övertyga väljarna om vad som gör den relevant. Istället tjatade vi om våra frågor på vårt sätt, i vårt hörn.

Det är sällan jag tycker media fokuserar på särskilt viktiga frågor i valdebatterna. Men oavsett om man tycker om det eller inte så är det den spelplanen som gäller. Vi måste spela på den spelplanen, inte stå och bolla med en billig plastboll mot bollplanket på andra sidan vägen. Det handlar om att ta de tillfällen som ges.

I ett praktiskt exempel: Valets slutspurt handlade i princip uteslutande om försäkringskassan. Vår politik applicerad på försäkringskassan har vi publicerat som debattartiklar, tangerande ämnen som patienträtt finns med i lokala program. Det är en politik som jag är övertygad om att väldigt många väntar på. Medans de etablerade partierna bråkar om hur jakten på fuskare ska skjötas så säger vi ifrån att det inte är acceptablet att fuskhysterin går ut över individuella medborgare — rättssäkerheten måste gälla även i kontakt med försäkringskassan.

Men vad hände när försäkringskassan blev det mest brännheta i valdebattens slutskede? Vi nämnde knappt denna politik! Officielt tog partiet aldrig ens någon tydlig ställning i stöd för den artikel vi hade — som om vi inte ens märkt att detta var något som intresserade människor just nu. Det är denna sorts applicerad piratpolitik vi måste bli bättre på. Chansen kom, och vi pratade fildelning.

Jag tror vi måste hitta en struktur där det blir lättare att lära sig vad som kan fungera som applicerad piratideologi, utan att det för den delen blir ett publikt megabråk av det hela. Det är ett område där “publicera först och bråka sen”-mentaliteten inte riktigt fungerar, så vi måste hitta något bättre, men samtidigt måste vi komma ifrån nuvarande situation där det känns som att nästan bara partiledningen vågar gå utöver de traditionella områdena och applicera ideologin vidare.

Ett till exempel: I skolvalet finns det kommuner där Sverigedemokraterna närmar sig egen majoritet (!) Man kan fråga sig vad som är ursprunget till ett sådant resultat. Inte känns det som att det är en human, modern skolmiljö i alla fall. Vi pratar om att förstagångsväljarna är vår starka grupp, men i det faktiska resultatet är det knappt bättre bland förstagångsväljarna än i övrigt. Ändå har vi skolpolitik som jag är övertygad om att många skulle tycka om.

Vi måste nog lära oss att svälja våra kärnfrågor lite grann, och helt enkelt prioritera det som är hett. Precis som Miljöpartiet gärna pratar vindkraft när dom får chansen, men i första hand pratar om det som är på agendan, måste vi prata försäkringskassa, skola och sjukvård om det är det som är på tapeten, i första hand — men utifrån vårt perspektiv. När vi väl är med i debatten kommer tillfällena komma att ställa alla andra mot väggen på våra områden, men först måste vi vara med på spelplan.

Piratpartiet är sprunget ur en mycket teknologisk idégrund. Många av våra tidigare slogans har tagit avstamp i det: “Vi gillar internet”, och till och med det ganska torra “Integritet — kultur — kunskap” är väldigt fokuserat på teknologi eller information. Ändå är min bild av piratideologin en som tar en avstamp ur en väldig medmänsklighet — här finns tanken om medborgaren som skyddsvärd, som inte finns någon annan stans i dagsläget.

Jag tror vi måste ha den vinkeln för att nå fram — frågan som sloganen ska besvara är “Varför ska jag rösta på er”. “Vi bygger kunskapssamhället” är en hyffsad bit på vägen, men vi kan bättre. “Vi värnar om din medborgarrätt” är inte så catchy, men mer åt det håll jag vill komma.

Samtidigt har vi rent praktiska problem att motivera våra aktivister och i att vara effektiva i det vi företar oss. Som en primärt internetbaserad organisation känns det som att steget mellan intresserad och aktiv är alldeles för stor just nu. I det tror jag att vi måste lära oss lite av de klassiska partierna, och bli bättre på att brygga gapet och samlas AFK.

Det blir lite som att man måste ha en blogg eller ha råkat lyckats lura sig in på Skypekanalerna för att komma in i organisationen ordentligt, och först därefter finns en chans att man träffar pirater AFK. Vi måste bygga en organisation där vi känner varandra bättre, helt enkelt. Det krävs både för att vi ska kunna ha en effektiv lokal spridning av jobb, men också för att hålla motivationen uppe.

Jag spånade om praktiska idéer när det gäller sådant med Emma, Anna och Qeruiem över en lunch igår, och tror nog att det finns embryon till något bra där… men vi har mycket att göra, och även om jag inte på något sätt vill att vi ska gå mot en klassisk parti-hierarkisk maktstruktur så är det möjligt att det finns anledningar att bygga en mer “klassisk” social struktur. Det går att göra roliga saker tillsammans även när man inte delar flygblad eller affischerar.


Bildcredits: Anne Kekki, visitmanchester.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

En snabb reflektion

Postat Monday, September 20, 2010 om Piratpartiet

Jag skrev tidigare att allt över 1% vore godkänt. Det är helt klart så att resultatet är icke godkänt. Värre än så, det är inte bara ett nederlag utan ett stort misslyckande. Framför allt tycker jag det är intressant att fundera över varför vi kännt ett stöd från väljare som inte funnits där. När det kom till kritan var det nästan ingen som röstade på oss, trots att vi kännt ett stöd där. Hur kommer det sig?

Våra förhoppningar om ett högre resultat än vad undersökningarna visade grundade sig ju på att en del av våran typiska väljargrupp inte har fast telefon. Vilket nu visade sig inte spela någon som helst roll, eftersom nästan ingen i den gruppen röstade på oss ändå. Detta är något vi måste analysera noga, och förstå för att kunna gå vidare och resa oss starkare ur situationen.

Jag har idéer, men just nu är inte rätt tidpunkt att presentera dem (för att inte nämna att jag är på tok för trött). När dammet lagt sig och det exakta resultatet är klart så kommer en tid för det också.

Ett tack är i alla fall på sin plats. För allt stöd, för allt slit från alla aktivister, och framför allt för det fantastiska sätt detta nederlag har hanterats av pirater på valvakan och över landet.


Läs även andra bloggares åsikter om ,

Your call

Postat Sunday, September 19, 2010 om Piratpartiet

Efter en förkylning, kulturbombning, 3 och en halv timmars flygbladsutdelning i trapphus samt en och en halv timme rundcykling med valsedlar är jag nu helt slutkörd. Kroppen är trött som attans, trots ett par timmars extra sömn mitt på dagen idag.

Samtidigt som rapporterna om valfusk börjar strömma in, och det på i det närmaste samtliga vallokaler är felaktigt upplagt, måste jag säga att även om förhandsröstningslokalerna i området krånglade lite, så fungerade röstlokalerna idag desto bättre. Det är nedslående vilket dåligt skick svensk demokrati är i, och det skulle behöva göras något åt…

Men vet ni vad? Jag känner att jag har gjort precis allt jag kan för att föra ut vårt budskap och övertyga andra om att det är rimligt. Så nu överlåter jag helt enkelt åt svenska folket att sätta betyg.

Allt över 1% är godkänt.

Allt över 2,5% är en vinst.

Allt över 4% är en episk erövring.

Själv lägger jag mitt bud i den interna budgivningen på 3,3% — mer än opinionsundersökningarna visar, men kanske inte fullt så mycket mer som jag och andra ändå hoppas på.

Alldeles strax är det dags att påbörja resan mot piratpartiets valvaka i Stockholm. Jag hoppas vi ses där, och att vi inte är alltför trötta för att njuta av kvällens spänning.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 anledningar att rösta pirat

Postat Friday, September 17, 2010 om Piratpartiet

Det finns många olika politiska synsätt. Alla kommer fram till olika slutsatser, och de olika partierna har svårt att hitta särskilt många saker de håller med varandra om. Därför kan man förundras lite, över att vissa frågor tycks korsa alla gränser.

Tänker du rösta på Socialdemokraterna, men tycker integriteten och kunskapssamhället kontra övervakningssamhället är viktigt? Kanske du borde göra som Henrik Brändén, och rösta Pirat.

Tänker du rösta på Vänsterpartiet, men tycker att Bodström går lite för hårt fram och att du faktiskt inte vill att datalagringsdirektivet ska bli svensk lag? Då kanske du borde resonera som Jinge, och överväga Piratpartiet?

Tänker du rösta på Miljöpartiet, men tycker att politiken ska styras av ideal och sakfrågor, inte av karriärlusta och lobbyister? Kanske borde du då lyssna på MPs tidigare språkrör, Anders Nordin Altersbruk, och välja Piratpartiet.

Tänker du rösta på Moderaterna, men tycker inte att det är okej att en hel serverhall rensas och oskyldigas datorer förverkas, bara för att storbolagen vill behålla förra århundradets affärsmodeller? Kanske borde du följa i Göran Widhams fotspår, och bli Pirat.

Tänker du rösta på Centerpartiet, men tycker att FRA-lagen och IPRED-lagen inte var särskilt bra, och bör debatteras trots att de klubbats i riksdagen. Kanske borde du göra som Markus Berglund, och rösta Pirat.

Tänker du rösta på Folkpartiet, men vill ha företrädare som kan skillnaden mellan ägande och immaterialrätt, kanske borde du ta efter Christoffer Willenfort, som  bytte till Piratpartiet.

Och vill du inte rösta på något av riksdagspartierna, i protest? Tänker du dig en röst på Sverigedemokraterna? Kanske borde du istället fundera på om inte du också är mogen piratideologin, precis som Jan Rume.

Och tänker du sitta hemma, kanske borde du då göra som jag gör… jag som alltid varit bitter och cynisk, sett på politikerna med stort förakt, och inte haft någon tilltro till deras vallöften, men som nu hittat en aning hopp om vår demokrati. Jag röstar Pirat.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

En röst att kasta bort från demokratins ringmur

Postat Thursday, September 16, 2010 om Piratpartiet

Svensk demokrati innehåller en hel del mått för att hålla nykomlingar borta. Man skulle kunna likna den svenska demokratimodellen vid en fästning, omgiven av tre försvarsmurar.

Utanför den yttersta muren finns partiregistreringen. Det är ett trästaket som enkelt bemästras i sammanhanget: 1500 underskrifter krävs, vilket ungefär innebär motsvarande 0,03% valresultat i ett riksdagsval.

Sedan stöter vi på den första muren: Valsedlarna. Partier som inte har fått mer än 1% av rösterna i landet måste själva betala, distribuera och placera ut sina valsedlar i samtliga röstlokaler. För detta krävs alltså en rikstäckande organisation, en hel del pengar och tusentals människor i alla landets hörn som är villiga att spendera veckor med att besöka förröstlokaler och tidigt en söndagmorgon springa runt och placera ut valsedlar.

Allt detta är för ett nykomlingsparti i princip omöjligt, och utan att lyckas kan man knappast räkna med att få de röster som behövs för att slippa problemet nästa val. Moment 22 alltså.

Det är ett mirakel att Piratpartiet har lyckats såpass bra att ta sig över denna mur. Det tog SD 14 år att långsamt bygga en lokal organisation över hela landet för att slutligen i valet 2002 få sitt procent. F! har hittills inte haft några större framgångar.

Att Piratpartiet knäckte gränserna i valet till Europaparlamentet förra året är således en organisatorisk triumf, vilket bara kunde ske med Internets hjälp. Trots det är det bara dagar kvar till valet, och vi har fortfarande inte täckning i 20% av vallokalerna. Tänk dig att förlora en femtedel av rösterna på grund av valsedelsdistributionsproblem. Då måste vi ha 5% av rösterna för att komma in i riksdagen — som om 4% inte var svårt nog.

Nästa försvarsmur ligger på 2,5%. Om ett parti får mer än 2,5% av rösterna i landet blir det berättigat till partistöd. Det handlar om väldigt mycket pengar, jämfört med den sits småpartierna sitter i nu, där man är helt beroende av medlemmarnas och sympatisörernas donationer.

I valrörelsen ställs alltså bjässar till partier som får 51 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar i partistöd mot andra som drivs helt ideellt. Det säger sig självt att det är svårt att göra sig hörd, särskilt om man samtidigt måste ödsla mängder med tid och pengar på att distribuera valsedlar — att bestiga två försvarsmurar samma val är alltså nästintill omöjligt.

Först därefter kommer den innersta, mest uppenbara försvarsmuren: 4%-spärren, som fungerar i vissa lägen som självuppfyllande profetia där människor väljer att inte “kasta bort sin röst” på ett parti som “ändå inte kommer in i riksdagen”, avgjort efter någon opinionsundersökning eller liknande. Om tillräckligt många människor resonerar så blir resultatet självklart att partiet inte kommer in i riksdagen.

Efter varje besegrad mur finns reella vinster för ett parti. Det är alltså av högsta betydelse att Piratpartiet får 1% i detta riksdagsval. Det är alltså otroligt viktigt att Piratpartiet får 2,5% av rösterna. Det är riktigt värdefullt om Piratpartiet får 4% av rösterna. Men även om du inte tror att vi kommer klara spärren är din röst på Piratpartiet (eller något av de andra små partierna, för den delen) på inget sätt bortkastad.

Ju fler murar vi bräcker detta val, desto större chanser har vi nästa gång. För jag tror inte att trenden om att införa övervakningssamhället kommer vända, om inte Piratpartiet kommer in (eller ens om vi kommer in, om Alliansen får egen majoritet, som det nu ser ut). Jag tror inte de ansvariga helt plötsligt kommer vakna, inse “nämen, vi har ju inga terrordåd i Sverige”, riva upp FRA-lagen, strunta i datalagringsdirektivet, göra något åt Indect, och så vidare.

Och vet du vad?

Då står vi här igen om fyra år. Och om fyra år hoppas jag att jag kan spendera min tid med att informera om vår politik, istället för att springa runt på förröstningsställen och kontrollera om valsedlarna finns kvar eller har gömts under hyllan. Det räcker med försvarsmurar, ge inte demokratins inneboende varm tjära och facklor.


Bildcredits: Robin & Bazylek

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Booster

Postat Wednesday, September 15, 2010 om Piratpartiet

Väldigt många av partiets aktivister är trötta nu. Vi kämpar i motvind, har kämpat länge. Det är brott mot vallagen (även i de två vallokalerna i mitt område), det är stress, det är mediaskugga och det är opinionsundersökningar som medvetet utesluter våra kärnväljare och vägrar särredovisa vårt resultat.

Många av oss har redan röstat själva, och med tröttheten kan lätt infinna sig en känsla av att det är över nu, att vi gjort vårt. Trots det är det nu det gäller. En femtedel av alla väljare har fortfarande inte bestämt sig, och ju längre vi orkar fortsätta föra fram vårt budskap desto bättre är våra chanser – för att inte tala om att valsedlarna måste ut.

Det är nu det är dags att ta fram stimpacket, vrida på adrenalinet och köra ända in i planket. På måndag får ni krypa ihop i fosterställning tillsammans med Björn, förhoppningsvis vilande i vetskap om ett bra valresultat.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,