2022: En personligare framtid
Alldeles nyss publicerades den framtidsvision jag skrivit på 2022.nu, under rubriken “En personligare framtid“. Har du inte hört talas om 2022 så är det en samling visioner för hur framtiden kan komma att se ut om vi får vägledas av en piratideologi — det finns många bra visioner där, så gå gärna in och läs!
Grodor om barnporr
Det verkar tyvärr som om barnporr beklagligt blir en liten följetång här, efter att Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge uttalat sig om att innehav av barnpornografi är en inskränkning i informationsfriheten, och att vi därför ska rulla tillbaks hela lagstiftningen från 1999.
Han har förvisso helt rätt i att det är en inskränkning i informationsfriheten, men det innebär för den delen inte att man inte kan anse att det är en rimlig inskränkning, vilket också är den inställning jag uppfattar att många pirater har — det handlar om integritet här.
Det som står i valmanifestet och det jag själv argumenterat för är att ändringarna från 1999 och 2010 om vad som ska anses vara barnporr måste rivas upp. Det innebär att barnporr ska återgå till att vara bilder eller filmer på tvång eller övergrepp mot riktiga barn. Det finns en hel diskussion att ta i följd av detta, om förbudet mot innehav (varför ska det t.ex. vara tillåtet med filmer av våldtäkt på vuxen, men inte på barn?), men det är en sidodiskussion som inte alls har samma bäring på rättssäkerheten i samhället och Piratpartiets kärnfrågor just nu och som partiet i varje fall inte tar ställning till.
Problemet är alltså att nästan vadsomhelst är barnpornografi nuförtiden, inte att man inte får ha övergreppsbilder hemma i fotoalbumet.
Man kan naturligtvis fråga sig om varför det går så snett att partiledaren uttalar sig på ett sätt som inte alls stöds av partiet. Det handlade inte om någon felsägning eller misstolkning, utan om ett uttalande som for stå för Rick snarare än partiet, och som Rick nu dessutom har backat från. Politiken handlar ytterst om förtroende, och nog är det sant att detta leder till tappat förtroende — ett förtroende som för Ricks del redan är lite kantstött i delar av partiet. Detta är något vi får ta hand om i god tid.
Är vi därmed uträknade ur spelet? Jag har svårt att tro det, med tanke på att människor i allmänhet håller sig rätt illa informerade om vad som händer i politiken. Röstresultatet är en uppsamling av en mängd småsaker, väldigt sällan ett resultat av ett uttalande.
Uppförsbacken blev naturligtvis brantare — men vi är klättrare. Partiet består av så många andra drivna och duktiga aktivister — inte bara av Falkvinge. Det viktiga nu är att vi är tydliga med vad som gäller. Det verkar nu som om vi kommer att göra lite förtydligande ändringar i valmanifesten — bra så. Det här handlar om PPs politik, inte om Falkvinges övertygelser om det ena eller det andra.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Barnporr, Barnpornografi, Rättssäkerhet, Integritet, Politik, Riksdagsval, Val 2010, Groda, Pudel
Valmanifest, kommunikationsmetoder och perfektion
Lagom till min återkomst från en två veckors cykeltur runt Åland släpper Piratpartiet sitt valmanifest, i form av tre så kallade sjökort. Det har mötts av en hel del uppmärksamhet i gammelmedia, vilket är mycket bra, och en hel del negativa kommentarer i sociala media.
Calandrella skriver till exempel:
För det första har jag inte hört ett dugg om processen. Detta kan inte uteslutas bero på att jag varit väldigt politiskt frånvarande under sommaren och kollat min e-mail därefter. Men när jag nu i efterhand går in på min e-mail och söker efter ”valmanifest”, får jag (utöver ett e-mail igår och ett idag) enbart 1 träff.
Jag har lite svårt att förstå det där. Om PP mailade ut allt som alla kunde vara intresserade av skulle vi drunkna i en flod av spam. Istället tycks detta jobb ha gjorts av de som varit intresserade på forumet, som är öppet för alla medlemmar.
Själv vet jag om att jag missar saker genom att inte hålla koll på forumen. Det är en avvägning jag gör med tanke på hur mycket tid jag är villig att plöja ner i partiarbete och att hålla koll på omvärden, och med tanke på hur mycket tid jag redan lägger ner på bloggen. Det är alltså upp till mig själv att hålla mig informerad om jag är intresserad av att vara med och jobba på saker.
I slutändan är detta det enda möjliga sättet att jobba på. Vi måste reservera push-kommunikation som epost (skickas ut till alla, oavsett intresse) för de verkligt stora sakerna som årsmöten och för snabba sammanfattningar. Allt annat ska finnas öppet (dvs inte på Skype) och tillgängligt men inte tryckas på utan hämtas efter intresse.
Det finns naturligtvis även klagomål på innehållet i manifestet, som jag även delar… sektionen om straff för att ens väcka talan i ogilitigt upphovsrättsärende är till exempel helt uppåt väggarna galet, och skulle behöva rättas till. Här uppstår en skiljelinje mellan nätets ständiga arbete med förfinande och uppdaterande och det nödvändiga med att i tid få fram ett utkast och nå ut i tryckt media.
Nej, det är inte ett perfekt valmanifest. Hade vi jobbat på det till perfektion hade vi nog inte nått ut med det ordentligt. Jag tycker vi är långt bättre än många andra partier, och jag tror att vår öppenhet inför vår egen organisation är en fördel. Inget annat parti granskar sitt eget valmanifest på samma sätt.
Istället för en organisation där partiledningen trycker ner ett valmanifest i halsen på de aktiva, är vi en organisation där en del intresserade jobbar fram ett valmanifest, som de flesta verkar tycka är okej, även om det har sina brister. Där det i många andra partier är naturligt att ta order är det hos oss naturligt att granska och att delta. Det ser jag som en enorm styrka.
Det är ett liberalt manifest, och jag hoppas att de flesta kan se det som något positivt. Det är tråkigt när ord förvrängs enligt en endimensionell politisk skala som inte har med saken att göra.
Bildcredits: henke
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Politik, Val 2010, Valmanifest
Alla har rätt till en åsikt
Försvarsmakten tapetserar stan med en ny kampanj.
“Din kompis vill inte ha någon hjälp vid naturkatastrofer”
“Din mamma tycker inte att vår demokrati behöver skyddas”
Alla affischerna avslutas med samma checka slutkläm:
Har du det som krävs för att ha en åsikt?
Det är inte bara korkat, det är direkt osmakligt. Här har vi försvarsmakten, som påstår sig skydda vår demokrati, men ändå har missat det där grundläggande med en demokrati: allas rätt till en åsikt.
Vår demokrati är under konstant hot, men tyvärr skyddar inte försvarsmakten från dessa hot. Det är hot inifrån, som försvarsmakten varken kan eller bör göra något åt. Här handlar det istället om en politisk situation där samtliga etablerade partier närmat sig samma mittlinje, och sedan sakta börjat avveckla vårt demokratiska samhälle.
Det som krävs för att göra något åt situation är därför att byta ut politikerna i dessa partier, vilket i systemet på grund av särbehandling av etablerade partier i valprocessen, mediatystnad och 4%-spärr är rejält svårt.
Med generationsklyftan där väldigt många i de yngre generationerna förstår den tekniska labyrinten där allt detta döljer sig, så är det extra ironiskt att försvarets kampanj just nämner “din mamma”. Demokratin behöver just nu försvaras av ett nytt parti, och piratpartiet skulle vara en mycket bättre matchning för en sådan slogan. Det stora problemet är dock inte frågan om din mamma skyddar demokratin eller ej…
Jag följer alltså upp de remixer som redan gjorts med en egen.
Bildcredits: Emil Isberg, Mikael Hedberg
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Politik, Försvarsmakten, Krig, Demokrati
Att våga, och att orka, stå upp
Jag har reflekterat en del om Piratpartiets inhopp som internetleverantör åt the Pirate Bay. Jag blev till att börja med rätt förvånad över det draget, men kom ganska snabbt fram till att det på många sätt liknar mitt eget tillvägagångssätt när det gäller t. ex. Transgenusmotorn – det handlar om vem som har modet och energin att stå upp för yttrandefriheten och informationsfriheten.
Det är att utsätta sig sjäv för en risk för sina principers skull, att ställa sig i en utsatt position, både som markering och stöd till andra som givit upp kampen då de har andra prioriteringar, men även för att den som bäst kan försvara något är den som håller det som högst värderat. För mig är yttrandefriheten den primära poängen, för Matte Matik var budskapet i transgenus självt poängen.
Samma princip gäller för Piratpartiet och internetleverantörerna som åkt på däng när det gäller Pirate Bay. För dem är poängen primärt att tjäna pengar — för oss är den att stå upp för det vi tror på, och inte låta någon censurera bort sökmotorer från Internet.
Anna Troberg har flera gånger skrivit om vilket trevligt bemötande hon fick från pirater när hon debatterade med oss från “andra sidan”, men hur det motsatta inte alltid gäller. Jag känner av det själv också… inte minst på jobbet, som ju borde vara en samlingsplats för antipirater om man ska tro på gängse uppfattning om kulturskapare.
Min uppfattning är dock att otroligt många där sympatiserar med pirater, även om de håller ganska tyst om det publikt. Det förekommer en del diskussioner på maillistorna, och varje gång jag sätter ner foten i en sådan diskussion tycks jag få ett antal tacksamma mail från andra som inte vågat eller velat tala ut.
Sedan finns det en grupp antipirater också. Det finns en del intressanta iakttagelser att göra om den gruppen, eftersom det är svårt att undgå att märka att precis samma människor dyker upp i andra diskussioner och tycks ta åt sig otroligt hårt av allt som inte sätter den egna verksamheten och tjänandet av pengar allra högst. Som exempel kan nämnas att samma människor som gärna kallar alla pirater idioter i hårda ordalag kategoriskt reagerade mycket kraftigt på något så enkelt som Obamas uttalande om att barn inte bör spendera all sin tid framför TV-spel.
Jag märker även här hur jag tar en publik ställning framför alla andra piratsympatisörer och pirater som inte vågar träda fram i den miljön. Jag förstår dem också, för det bemötande man får är allt annat än vänligt…
Det hela är intressant eftersom dessa människor behandlar andra pirater med respekt, även några som jag vet publikt uttryckt sitt stöd tidigare, som varit på partiets demonstrationer, men som inte är lika envisa och offentliga som jag och som därför kanske inte dragit uppmärksamhet till sig på samma sätt.
Med tanke på allt jag hör privat så känns det som att det publika ställningstagandet behövs för att skapa en balans, för att alla som sympatiserar inte ska gå och känna att det finns ett otrevligt klimat där man i det närmaste blir verbalt ihjälslagen för sina ställningstaganden.
För mig räcker inte tyckandet. För mig krävs en handling, även om den handlingen bara är att ställa sig upp och säga “detta är inte okej”. Politik i praktisk handling, även om det kanske känns jobbigt att vandra den vägen.
Det samma gäller även i det större fallet om Pirate Bay. Att partiet ställer sig i vägen för advokatkanonen kan nog skapa ett visst andrum och viss tillit hos andra, som annars känner sig som kanonmat för storföretagen. Det är ett skickligt drag som måste vara fantastiskt frustrerande att försöka komma undan, eftersom det med all önskvärd tydlighet visar hur det är något fuffens med storbolagens taktik.
Det talas en del om att vi skulle landa i facket om att bara tänka på fildelning igen. Det är kanske synd, men samtidigt tycker jag att jag sett en liten tendens att försöka komma undan fildelningsfrågan, som om den vore något gammalt bagage att skämmas över. Vi lämnar då våra principer — vi måste stå upp för att fildelningsfrågan är intimt knuten till integriteten och informationsfriheten. Det är en helhetssyn som alla andra partier saknar, och börjar vi försöka tona ner en aspekt av den blir det mycket svårt att upprätthålla andra aspekter.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Pirate Bay, Informationspolitik, Internet, Fildelning
Debattartikel upphittad, återfås mot beskrivning
Lite kort bara: Aftonbladet har nu återpublicerat artikeln som drogs tillbaks igår, tillsammans med ett meddelande från Debattchefen:
På grund av en miss i våra rutiner prövades inte frågan om namnpublicering.
Vi tog då ned artikeln tillfälligt för att kontakta ansvarig utgivare om namnpubliceringen och erbjuda den utpekade polismannen utrymme för replik.
Så har nu skett och vi gör därför åter artikeln tillgänglig. Inget är ändrat i artikeln. Polismannen har avböjt att replikera.
Jag tycker det är mycket bra att man klargör vad som skett och varför, eftersom det hela gick mycket märkligt till (särskilt att kalla det för “faktakoll”). Det är klart sådana missar kan ske, men jag undrar fortfarande vad det har för motsvarighet i en tryckt tidning. Inte värt att ödsla mer energi på den frågan i vilket fall som helst, så jag nöjer mig med ett “klumpigt, Aftonbladet”.
Falkvinge påpekar också att det inte bör kallas censur, och jag kan kanske hålla med om det, även om jag tycker att det finns en gråskala här, inte bara svart och vitt.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Val 2010, Rick Falkvinge, Debatt, Aftonbladet.
Ring så censurerar vi
Hur många gånger har det inte påpekats om faktafel i debattartiklar? Det händer titt som tätt — debattsvar och på bloggar, i kommentarfält och överallt egentligen. Piratpartiet brukar inte ens få “plats” för ett debattsvar när vi ber om det. Platsbrist, heter det då.
Men någon har tydligen påpekat “Faktafel” i Rick Falkvinges debattartikel, varpå den direkt tagits bort från nätet av Aftonbladet. Mycket spännande syn på vad en debattartikel är, från redaktionen. Vad har ändrats, Aftonbladet, som gör att man inte faktakollar innan man publicerar, utan istället använder nätets nya publikationsform till att “av-publicera”? Eller drar ni tillbaks tryckta tidningar också?
Aftonbladets redaktion har telefonnummer 08 725 2000. Ring och be att få tala med webbredaktionen, så kanske de kan förklara lite bättre vad den öppna debatten betyder för dem. Om någon har kört showen “Ring så censurerar vi” så kan vi nog också köra “Ring så debatterar vi”.
Egentligen finns det ett antal frågor jag skulle vilja ställa till Aftonbladets webbredaktion… den typen av frågor som journalister annars ställer till andra.
- Hur vanligt är det att en debattartikel tas ner för faktakoll?
- När hände det senast?
- Vad för sorts påstående måste man komma med för att få en debattartikel nedtagen?
- Hur lång tid brukar en sådan faktakoll ta?
Jag har tyvärr inte tid med det nu… Kvällen ska gå åt till att fira min sambos födelsedag. Men om någon annan har tid och lust att ringa och ställa dessa frågor, så hör gärna av er med vad svaren blev.
Redan nu börjar man för övrigt märka av min favoriteffekt på nätet: Streisandeffekten. Om du vill läsa debattartikeln kan du göra det hos Falkvinge själv, Faidros, Full Mental Straightjacket, PiratJanne. Den kommer med stor säkerhet att spridas vidare.
Synd att fokus flyttas från artikeln till handhavandet runt artikeln för övrigt. Det är en riktigt bra och läsvärd text.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Aftonbladet, Val 2010, Pirate Bay, Rick Falkvinge, Censur
Fattigdom, pulvermos och mobiltelefoner
När jag var student och bodde tillsammans med en flickvän som precis flyttat till Sverige hamnade vi under ett par år i den mindre trevliga situationen att leva två personer på mitt studiemedel och det lilla extra jag lyckades jobba ihop vid sidan av studierna. Det var precis på gränsen att det över huvud taget gick… vi levde på storpack pulvermos som annars bara såldes till korvkioskerna och letade fram den billigaste falukorven på Willys.
Det var rätt hårt, men på något sätt karaktärsbildande, och något som gör att jag alltid kommer uppskatta den ekonomiska situation jag är i nu… jag kommer aldrig glömma vilken lyx det är att inte behöva våndas över hur vi ska ha råd med middag idag.
Det var också så att man tvingades inse att det fanns en del saker som man behövde, men som man inte hade råd med. Saker som för andra personer inte skulle ha gått att klara sig utan, men som ett fattigt par helt enkelt fick prioritera bort.
Anledningen till att jag drar detta till minnes nu en sömnlös natt är det som Scaber Nestor skriver om: Partiledningens budgetpost för telefoner och abonnemang. 182 000 kr, för att vara mer precis, vilket kan tyckas vara enormt mycket pengar i en organisation som har väldigt ont om pengar. Så ont om pengar att vår kampanjledare i praktiken förväntas jobba gratis.
Nu är det inte riktigt så illa som det låter. Det handlar om en kostnad över två års bindning, som inte betalas i en klumpsumma utan per månad eller kvartal och det hintas om att vi kanske har fått billigare offerter än så, men det handlar ändå om en rätt ordentlig mängd pengar under tiden fram till valet.
I dagsläget har partiet ett nummer som mest går till en telefonsvarare. Det är naturligtvis inte okej. I forumtråden beskrivs ett antal andra problem med dagens system, som också kostar en del pengar för diverse personer i partiet. Rick lämnar ett särskilt svart/vitt svar om att det helt enkelt inte fungerar som det är nu… vilket inte säger så mycket. Det måste finnas fler alternativ än “gör inget” och “lägg 182 000 kr”.
Det är här man måste komma tillbaks till det jag inledde med. Vi är ett fattigt parti. Vi har inte råd med allt som andra partier skulle se som det politiska livets absoluta nödtorft. Vi får klara oss på pulvermoset och falukorven — med lite tur har vi råd med ketchup till.
Och har vi inte råd med allt vi skulle behöva, så återstår en fråga om att prioritera bort det minst kritiska. Vi ser en kampanjledare som jobbar gratis, andra människor som donerar till 500 bäckar små trots svåra ekonomiska situationer — så svåra att det värker i själen av både stolthet och medlidande när man ser det.
Det är mot den bakgrunden man måste betrakta frågan om telefonin — inte mot bakgrunden att “vi måste fixa en växel istället för vår kassa telefonsvarare”. Det är synd att vi inte har råd med allt vi vill ha råd med. Ännu värre: det är synd att vi inte har råd med allt vi verkligen behöver. Det är synd att vi måste ha folk som ur egen plånbok fixar fram valstugor, en partiledare som länge inte hade någon inkomst alls och annat fantastiskt som folk ställer upp med. Hela partiet drivs av donationer.
Är det då inte lite märkligt att man inte kan förutsätta att det får vara okej att en del av telefonkostnaderna landar på funktionärer i partiet? Alla är ju redan införstådda med att detta kostar enorma mängder tid, och med den kompetensen jag ser i partiets medlemmar och funktionärer är den tiden verkligen inte gratis. Har någon inte råd kan vi väl från fall till fall se vad vi kan göra, och prioritera detta utifrån rådande situation? Det finns rejält många fler som har stora telefonräkningar i partiet än den lilla grupp som omfattas av detta.
I vilket fall som helst saknar jag en respekt för den ekonomiska situation vi befinner oss i, och lite mer helhetssyn på medlen vi har att röra oss med. Vi ska med oerhört små medel försöka sno åt oss lite utrymme från ett antal ekonomiska giganter. Då finns det bättre saker att lägga pengarna på än nya, toppmoderna mobiler.
Fixar ni valstugor istället för mobiler så lovar jag att stå där och bjuda på pulvermos och falukorv. Jag har några bra recept.
Bildcredits: motoyen.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Val 2010, Riksdagsval, Pengar, 500 Bäckar, 500 Bäckar Små
Piraterna och extremisterna
Det talas en del och skrivs en del om att piratpartiet skulle dela väljarbas med SD. Det är förvisso sant att båda partierna existerar på grund av ett totalt misslyckande från de etablerde politikerna i olika frågor — integriteten och rättssäkerheten för Piratpartiet, integrationspolitiken för SD.
Att de etablerade politikerna misslyckas med en fråga är dock ingen garanti för att ett utomstående parti har en bättre lösning, och att båda har grund i samma sorts problematik innebär inte att vi delar väljare. SDs sätt att skylla alla problem på en syndabock istället för att ta itu med dem ger jag inte mycket för.
Man kan naturligtvis tänka sig ungdomar som bor i en invandrartät miljö med hög brottslighet där polisen gärna trakasserar med lite knarkkontroller eller annat… ungdomar som tröttnat och funderar på om dom ska välja SD:s syndabocklinje eller hellre vill få behålla sin integritet med en röst på PP. Jag har dock svårt att tänka mig att det är en särskilt stor grupp väljare.
Om man börjar se till det politiska innehållet är det snarare så att partierna är varandras motsatser, vilket leder mig till det som är det egentliga innehållet i det här inlägget: en av de faktorer som gör mig så utomordentligt rädd för samhällsutvecklingen är de framgångar i opinionen som extrempartier som SD skördar kombinerat med utrullandet av en polisstat av sällan skådat slag.
Det är just den kombinationen som får allt prat om rent mjöl att eka så ihåligt. När SD börjar få inflytande och tala om mer “tuffa tag” mot både det ena och den andra, vem är det då som bestämmer vad som är vitt nog… både när det kommer till mjöl i påsen och färg på huden?
Det är just den kombinationen som ger mig kalla kårar när jag tänker på vad en så hatisk grupp skulle kunna utföra med den allmänna övervakningen i en nedmonterad rättsstat.
Men det är också just den kombinationen som ger mig ett litet hopp om att kunna väcka den sovande massan som blint litar på sina politiker. Nej, Sahlin och Reinfeldt kanske inte vill dig annat än väl… men vad händer när de tvingas göra upp med Åkesson på grund av den politiska situationen efter ett val?
Är du fortfarande lika säker på att möjligheterna inte kommer missbrukas när SD får kontroll över kamerorna i din trappuppgång eller all information om hur du rör dig och vilka du pratar med? När SD är med och bestämmer vad FRA letar efter?
Lägg samman det hela med förslag om att börja lägga ut DNA i allmänt tillgängliga databaser så blir det hela än mer skrämmande. Då börjar vi närma oss punkten när det åter börjar talas om vissas överlägsenhet — och ärligt talat, vet du vad som någon kommer se som svagt eller oönskat i ditt eget DNA?
Piratpartiet står för det rättssäkra samhället. Det är den stora väktaren som skyddar oss från hatiska krafters genomslag, och den håller sakta på att ställas åt sidan — det tänker vi inte tillåta. Tänk på det nästa gång någon påstår att Piratpartiet har någon sorts farligt samband med extremistiska krafter.
Bildcredits: Emma
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Sverigedemokraterna, Val 2010, Politik, Extremism, Främlingsfientlighet
500 bäckar små på Facebook
Det finns nu en Facebook-grupp för projekt 500 bäckar små. Gå med i den, hjälp till att sprida till dina vänner — alla kan hjälpa till att sprida budskapet.
Projektet är för närvarande uppe i nästan 70 000 kr insamlat.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, 500 bäckar, 500 bäckar små, Pengar, Facebook
