Rättssäkerhet på undantag, del 2
Som ett brev på posten efter gårdagens inlägg så kommer då nästa exempel på hur polisen ser rättssäkerheten som något att ta sig runt. Poliser som hotar en fotograf med lite vad som helst, för att skrämmas. När männsikan har mage att veta att han har rätt att fotografera så greppar man efter ett offerlöst brott: du knarkar va?
Vad som helst för att få människan att ge sig, gå med på kohandel och radera bevis mot poliserna. Lögner. Hot. Aggressivitet. Våld.
Så på behörigt avstånd (för att inte störa poliserna i deras arbete) tog jag jag tre snabba bilder med min kamera. Poliserna undrar vad fan jag håller på med och jag förklarar att jag inte fotograferar de båda ungdomarna utan bara de två poliserna. Jag frågar om de är poliser men de svarar avböjande och istället undrar den första polisen varför jag tar foton och jag förklarar att jag skriver om kollektivtrafik och kontrollsystem. Då bryter helvetet lös.
Den andra polisen tar upp en kameramobil och fotar mig. Sedan tar den den andra polisen och rycker kameramobilen ur handen på mig medan polis nummer två trycker in mig i det hörn där de både tonåringarna tidigare stått inklämda. Den första polisen är väldigt hetsig och rycker i mina kläder. Han säger till mig att ta fram legitimation och jag undrar om jag är misstänkt för något brott. De förklarar att det är olagligt att fota här och jag förklarar att “det är det visst inte” och tar fram min legitimation.
Läs hela inlägget. Se på filmen.
Detta är ytterligare ett tydligt tecken på tiden vi är på väg in i. Det är därför Piratpartiet håller rättssäkerheten så högt. Ett polisväsende som använder gangstermetoder vinner inget förtroende från medborgarna, och det är viktigare än mycket annat.
Bild från en liknande händelse i Calgary
Det hela späs på av att det i princip aldrig förekommer några påföljder för övergrepp av den här sorten inom det Svenska polisväsendet. Internutredningar läggs ner, mycket undermålig bevisföring gör att åtal läggs ner, och så vidare. Kravallerna i Göteborg där mängder med oskyldiga tvingades ligga på kall asfalt i timtal ledde som bekant till precis ingenting alls, trots 170 anmälningar.
Sverige behöver en separat organisation för att utreda just sådant här — maktmissbruk från andra myndigheter — och på samma sätt som att våld mot tjänsteman bestraffas hårdare än annat våld måste våld av tjänsteman bestraffas hårdare.
För samtidigt som människors förtroende för polisen dalar och alltfler allvarliga brott ligger ouppklarade spenderas nya resurser på att sätta dit en hel ungdomsgeneration. Priorieringen går inte ihop.
Andra som skriver: Posterous, Alarik, Syrrans Granne, Adde, Arbetarperspektiv, Bea, Edwertz, Emretsson, Juridikbloggen, Tvivlaren, Kulturbloggen, odevetdu, PLC, Söderberg, the witch, Zac, Wagenius, Neo, dabitch, 之乎者也, planka.nu, Pumlan, Doria, Scaber Nestor, Andersson, MMK, Magnihasa, Drottningsylt, Röda linjen, GPF, Farmorgun, FMS, Ottinger, Deckarhuset, Ingerö, Hamburger Train, Hallén, SvDs ledarbloggen, Hornstull.nu, Nordin, Sunflower, Lars-Erick, whinar, Jonk, apelsineld, Segerfeldt, Infallsvinkel, soso, DNM, futuriteter, Ravenna, Svensson, Maloki, 301, Livbåten, Dynamic Man.
Även media börjar vakna: Nyheter24, SR, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet TV.
Bildcredits: thivierr
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Maktmissbruk, Polisen, Piratpartiet, Rättssäkerhet
Rättsäkerhet på undantag
Det blir allt tydligare hur våra rättigheter sprungna ur principen om rättsstaten ses som hinder av våra myndigheter snarare än något att värna om. I fall som rör Internet och annan “ny” teknologi kan man kanske ursäkta det med någon sorts oförståelse för tekniken, eller i alla fall att den teknologiska utvecklingen skapat kryphål i lagstiftningen.
Ibland ser man dock andra fall som gör det utan tvekan tydligt att det handlar om mycket medvetet iscensatta taktiker för att komma runt rättssäkerhetens åtklämmande ramar.
Ta till exempel mannen som var misstänkt för en mordbrand i Gävle. Polisen hade stora problem att skrapa ihop bevis mot mannen. Man funderade då ihop följande plot för att snärja honom: en polis blev vän med mannen under en längre tid. Han lurades sedan att han skulle kunna få ett jobb, flögs till Holland för en “intervju” (för att kringå svenska regler), och fick där veta att företaget höll på med en del olagligheter.
“Intervjun” var alltså egentligen ett polisförhör, där poliserna sitter och ljuger friskt för en människa för att få denne att tala om diverse saker, utan att enligt lag fått veta att han misstänkts för brott.
Inget av det ovanstående har med ny teknologi att göra, eller något annat man brukar anklaga Piratpartiet för att snöa in på. Ändå handlar det om våra hjärtefrågor, om rättssäkerheten och hur polisstaten kommer krypande.
Det gör det mer än önskvärt tydligt att nedmonterandet av mänskliga rättigheter och vår demokrati inte har något med Internet att göra, inte beror på varken terrorism eller fildelning, och framför allt inte bara är någon sorts misstag i välvilja.
Man använder Internet-specifika lagar där man sätter rättssäkerheten ur spel som ett första steg mot en mer repressiv värld.
Rättssäkerheten ska gälla alla, alltid, som garant för alla oskyldiga medborgare oavsett vad statens avsikter är. Det spelar ingen roll hur övertygade poliserna är om att en viss person är skyldig. Det spelar ingen roll vilket brott man är misstänkt för. Det spelar ingen roll vilket kommunikationsmedel man använder för att kommunicera eller, för den delen, om man kan luras att flyga till Holland för en anställningsintervju.
Alla.
Alltid.
Bildcredits: Jaume d’Urgell
Tack för tipset: Lonely Savage
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Människorätt, Piratpartiet, Rättssäkerhet
Kommunen tystar riksdagskandidat
I vanliga fall brukar man tala om lagens långa arm. Detta har i Sverige uppenbarligen slutat med, och övergått till att tala om vad de styrande vill, snarare än vad lagen säger. Piratpartiets nyligen valda riksdagskandidat Mikael Nordfeldth har fått sitt kontor raidat at polis.
Det är naturligtvis i sin ordning att polisen slår till om det finns någon brottsmisstanke. Enligt svensk lag krävs ett brott med fängelse i straffskalan för att polisen ska få göra en husrannsakan… men det tycks inte vara någon husrannsakan det handlar om. Eftersom Nordfeldth höll till i kommunens lokaler kunde polisen gå in utan husrannsakan. Kommunens ansvariga såg uttryckligen till att ingen kontaktade Nordfeldth. Väl inne bestlagtogs ett antal serverdatorer, en laptop och en extern hårddisk.
Brottet då? Inget alls. När Nordfeldth tagit sig till polisstationen och lyckats få tag på någon fick han veta att han inte var misstänkt för något brott alls. Kommunens polisanmälan hade gjorts på grund av “mycket trafik mot en IP-adress”. Inget brott, luddig anmälan — men polisen lämnar inte tillbaks datorerna.
Detta är lite som att polisen beslagtar mängder med utrustning, inklusive dokumentskåp och pärmar, för att någon viss adress får mycket post. Fler och fler tillslag på senare tid vittnar om att polisen tycks kunna bete sig lite hur som helst om det är datorer inblandade. Det beslagtas till höger och vänster, och finns ingen sorts rimlighet i hur länge prylarna behålls.
Till saken hör även att riksdagskandidatens blogg tystnade och försvann när polisen beslagtog servern som drev den. Det ställer oss i ett mycket intressant läge där kommunen tystar en kritiker i opposition. Jag är inte konspirationsteoretiskt lagd nog för att tro att detta var meningen, men på mycket luddiga grunder är det ändå det man har gjort.
Bloggen är nu uppe igen på en annan server, och Nordfeldth berättar själv om tillslaget. Jag misstänker att det kommer gå med detta som med alla andra tillslag på senare tid: polisen kommer vägra lämna tillbaks utrustningen inom rimlig tid, och saken kommer glömmas bort och rinna ut i sanden. Fotavtrycken spolas snart bort, och ingen märker vår sakta vandring mot en polisstat av rang.
Andra som kommenterar: Troberg, Full Mental Straightjacket, Webhackande, Soso, Ershag.
Bildcredits: inevernu
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Makt, Polisen, Rättssäkerhet
Människorättskämpe avskedad efter anonyma mailhot
Chefredaktören för Villaliv, Ingrid Carlqvist, har engagerat sig i frågor som rör rättsäkerhet i sexualfall. Hon gav nyligen ut boken “Inte utan mina söner”, om ett fall där en mamma kidnappade sina barn (som pappan hade enskild vårdnad om), och om hur svenska myndigheter sedan vägrade pappan hjälp när han desperat sökte efter dem. I samband med detta startade hon en blogg.
Under hela denna tid har hon trakaserats av någon som skickat mail med en massa absurda påståenden som att hon “har för vana att besöka pedofiler i fängelse och tala för deras sak”. Detta polisanmäldes, men polisen lade ner förundersökningen. Personen i fråga mailade tidigare även hennes chef, som tvingade henne att lägga ner en blogg. Nu har hon alltså börjat blogga igen, och som “straff” har hon avskedats.
Detta är inte okej. Man kan tycka vad man vill om hennes åsikter i sakfrågan hon bloggar om, men att förfölja henne är inte okej, och att någon tror på innehållet i några mail utan att undersöka sanningshalten och ser till att få någon avskedad över saken är direkt bestörtande. Åsiktsfriheten och yttrandefriheten måste få råda!
– Jag vill bara debattera rättsäkerhet, säger Ingrid Carlqvist. Och nu har de tagit min försörjning från mig.
Tidningens VD som tagit beslutet verkar inte ha någon särskilt frisk syn på demokrati och yttrandefrihet. Läs hans svar till Medborgarperspektiv, till exempel. Han påstår att det inkommit påtryckningar från annonsörer, vilket Second Opinion avslöjar som en lögn.
Att någon sparkas för åsikter uttryckta på sin blogg är något går tvärs emot både mina egna och Piratpartiets värderingar.
Jag uppmanar alla som över huvud taget bryr sig om människorätt och yttrandefrihet att protestera mot detta. Det är upp till dig och mig att visa att sådant här agerande är så oerhört mycket mer skadligt för en tidning än någon som har förskräkliga åsikter (som att det vore trevligt om rättsäkerheten gällde alla…).
- Skriv till den ansvarige och berätta hur du känner: VD för Villaliv, Fredrik Lindblahd.
- Sprid detta på twitter, skriv på din egen blogg om du har en, lägg en till bricka i bloggväggen:
Bloggar om detta: Pelle Billing, Medborgarperspektiv (och igen), Ord av Jerry, Pians, EP, Monica Arnesdotter Antosson, Daddy, Lilla My, Gunilla, GenusNytt, PappaRättsGruppen, Aktivarium (och igen), Dick Erixon, Kimhza Bremer, Mellan hägg och syrén, Tofflan, Catta, Ann Helena Rudberg, Maukonen, Mathisson, Dexion, Juristens Funderingar, och så klart Inte utan mina söner (och igen).
Media: Resumé, Pressmedelande från Blue Media, Helsingborgs Dagblad, Second Opinion, Journalisten.se, Corren, Expressen, Dagens Juridik.
Uppdatering: Jag har precis skickat iväg detta mail till Fredrik Lindblahd. Fritt att kopiera eller remixa efter behov:
Hej,
Jag skriver till dig angående avskedandet av Ingrid Carlqvist som chefredaktör för Villaliv. Det är sedan länge känt att det förekommit en hatkampanj mot henne, och att försöka tysta henne genom att avskeda henne på så lösa grunder är både ynkligt och fegt. Att alla får uttrycka sina åsikterär en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.
Att hon dessutom brinner för just rättssäkerhet gör det hela ännu mer allvarligt. Självklart sätter hon sig i en utsatt situation när hon avslöjar hur vårt samhälles rättssystem missbrukas av sjuka individer, som hon gjort med både sin bok och sin blogg. Att hon blir anfallen av dessa individer är beklagligt men knappast inte oväntat. Att dessa sjuka individer får hjälp av tidningens utgivare är däremot bedrövligt.
Jag hoppas du inser hur skadligt detta är för tidningens namn, och jag hoppas du kan göra det rätta: ändra beslutet och gå ut med en offentlig ursäkt.
Min blogg om det hittar du här, och den är som du nog insett knappast ensam.
Hälsningar,
Mikael Hedberg
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Rättssäkerhet, Ingrid Carlqvist, Människorätt, Yttrandefrihet, Åsiktsfrihet, Villaliv
Diskriminering och maktmissbruk hos socialtjänsten
Jag vill med detta korta inlägg uppmärksamma på det systematiska maktmissbruk och den diskriminering som pågår hos socialtjänsten. Läs ett mycket viktigt inlägg på Daddys blogg om hur socialtjänsten struntar i både lagar, polisens bedömningar och tingsrättens krav för att kunna gå på mammans linje, trots att det redan bevisats att hon ljuger. Ett kort utdrag:
Det konstateras att R enbart visar tecken på att inte må bra då hon är
hemma hos sin mor. Hon visar inga sådana tecken på förskolan eller hemma
hos sin far. Detta tas som ett tecken på att något otillbörligt sker hemma
hos fadern. Hur har man gjort denna slutledning?
Det är en skam att detta tillåts förekomma i Sverige över huvud taget. Att vi inte har lämnat medeltida könsroller om den ofelbara kvinnan bakom oss (lika väl som den starka mannen som aldrig klagar eller gråter) till en större grad är kanske naturligt, men att myndighetsutövning baseras på intryck och fördomar istället för fakta och ordentlig utredning om det individuella fallet är, rent ut sagt, förjävligt.
Om du har möjligthet, snälla, sprid detta vidare. Låt det inte bara förpassas till ytterligare ett på högen av fall där barn far illa på grund av socialtjänstens agerande.
Läs även andra bloggares åsikter om Rättsäkerhet, Socialtjänsten, Jämställdhet, Diskriminering
Snabb IPRED-notis i skuggan av FRA
Så här i FRA-tider blir det inte särskilt mycket annat än FRA-postande.
Då kan det ju vara trevligt att få en liten paus med en trevlig nyhet om IPRED: Ephones överklagande vann i Hovrätten som nu bestämmer att företaget inte behöver lämna ut IP-nummer till de fem bokförlag som lämnat in anmälan.
Rätten anser att det inte är bevisat att någon annan än Antipiratbyrån varit inne på servern. Det är ett stort steg i rätt riktning… nu återstår alltså bara den enkla slutsatsen: Antipiratbyrån begick ett brott när de bröt sig in i servern.
Uppdatering: Även SvD skriver.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Ephone, Rättssäkerhet
Bruk och missbruk av upphovsrätt
När allt hårdare krav införs i lag och ordning om vad som gäller runt upphovsrätt öppnar man dörren för missbruk av lagen. Den uppföljning som borde ske är naturligtvis att man ser på allt lagen används till, och funderar på om det blev som man avsett. Var det här till samhällets fördel eller inte?
Med IPRED-1 såg vi relativt omedelbart att företag började försöka bända den till sin vilja och få ut uppgifter om saker som bara på ytan liknar upphovsrättsbrott. I USA kan vi hitta mer långtgående exempel efter den omtvistade Digital Millenium Copyright Act (DMCA-lagen).
TechDirt rapporterar om hur sjukvårdsföretag i USA tvingar patienterna att skriva på ett kontrakt för att de inte ska sätta betyg på läkare online (vilket man tydligen anser är ett problem). De senaste sådana kontrakten är uppbyggda på ett sådant sätt att patienten överför all sin upphovsrätt när det gäller texter som handlar om läkare på företaget till läkaren själv. Nu kan man ju tycka att det inte alls var sådant här upphovsrätten var tänkt att skydda, och ha alldeles rätt.
Samhället gagnas nog betydligt mer av att folk får informera varandra om läkare som är otrevliga mot sina patienter än av att dessa ska skriva över sin upphovsrätt för framtida recensioner. Problemet med att överföra mer och mer makt till företag (a’la IPRED) blir rätt tydligt här. Eftersom det nu är ett upphovsrättsbrott kan företagen förbigå polis, åklagare och all annan sorts sansad rättsprocess och direkt börja skicka hotbrev till webbplatser där det finns recensioner av deras läkare.
Slutresultatet blir i regel att recensionerna tas bort illa kvickt. Maktbalansen och den energi som krävs för att göra något åt saken från patienternas sida gör att det är relativt säkert för företagen att pyssla med den här sortens missbruk.
Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, DMCA, Upphovsrätt
Rätten till mänskliga misstag
Hax beskriver konsekvenserna av mer och mer övervakning: Människors beteende tvingas in i en viss fåra. Vi beter oss helt enkelt inte som vi egentligen vill, utan som vi behöver bete oss inför kameralinserna.
Jag tror det finns något mer bakom det också. När vi inför mer och mer övervakning mot brott och mot överträdelser av alla de slag, så kan jag inte undgå att känna att man förutsätter en sorts övermänsklighet ifrån övervakarnas sida. Det är ju nämligen så att mäniskor gör misstag.
Allteftersom fler och fler misstag ska fångas på bild och spelas in för all framtid, tvingas vi överge mer och mer av vår mänsklighet. Tänk efter… tänk om du hade tvingats stå för varenda litet övertramp, varenda litet felsteg i hela din uppväxt och ditt liv?
Vad får det för konsekvenser när människor förväntas leva perfekt efter reglerna? Vem klarar den sortens förväntningar?
Det finns naturligtvis de som tror att vi skulle få ett bättre samhälle av det. Ett samhälle utan brott. Själv tror jag att vi mest skulle få ett samhälle byggt på rädsla och osäkerhet, där brott bara begås av de som sitter tillräckligt högt upp i staten och övervakningsmaskineriet för att komma undan.
Det är naturligtvis så att man får mindre fortkörning om man exakt registrerar hur alla kör bil. Man får renare gator om man har kameror överallt och dömer ut dryga böter för nedskräpning. Men frågan är: är det verkligen mindre fortkörning och renare gator som är det vi mest vill åstadkomma med våra samhällen?
Användarinfo säljs till RIAA
Här är något som svenska bloggare verkar ha missat helt.
På den engelska bloggen techcrunch avslöjas hur det har gått till när tjänsten last.fm (eller deras moderbolag) sålt eller givit bort användarnas uppgifter, inklusive IP-adresser, till Recording Industry Association of America — RIAA.
Den anställd som avslöjade det hela från början avskedades, och har dessutom hotats med rättsåtgärder, och techcrunch erbjuder nu hjälp med rättskostnader för denna person.
Jag vet inte exakt vad RIAA har tänkt sig ha för nytta av informationen — vad jag vet är det inte olagligt att lyssna på musik man inte köpt på plastbit (än), och hur det från informationen om vilka skivor jag har lyssnat på ska kunna avgöras vad jag inte betalat för är ett mysterium… men det kan kanske vara värt att tänka ett extra steg innan man använder den sortens tjänster på nätet igen.
Tredje gången gillt
Som nog de flesta vet vid det här laget tillsattes Tomas Norström att döma i målet om The Pirate Bay. Han tyckte själv att det var lämpligt att han dömde målet, trots att han själv är medlem i och till och med ordförande för ett antal föreningar för stärkt upphovsrätt och skarpare straff för upphovsbrott. I dessa föreningar satt dessutom målsägandens företrädare som han tidigare arbetat nära tillsammans med, vilket han inte heller tyckte var något problem.
Det tog förvånansvärt lång tid innan detta kom upp i ljuset. Samtliga försvarsadvokater hävdade jäv, och krävde att rättegången togs om. Hela ärendet gick till hovrätten, som tillsatte Ulrika Ihrfelt att döma i målet. Ihrfelt har också tidigare varit medlem av samma föreningar, men det tyckte hon inte heller var något problem.
Två försök var inte bra nog — så nu byter hovrätten ut Ihrfelt mot någon från en annan avdelning, som då alltså inte har varit med i dessa föreningar. Samtidigt tillsätter man en utredning om jävsituationen mot Tomas Norström — ledd av Anders Eka, som också är medlem i samma orgnisation, Centrum för kommersiell rätt, som målsägarsidans företrädare.
Det hela har någon sorts komisk karaktär… om det inte hade varit på allvar, inom rättsväsendet. Det mest positiva jag kan se i det är att nu har svenska journalisthundarna verkligen fått upp doftspåret här, så det lär knappast kunna slinka förbi några fler liknande dumheter obemärkt.
