Gott nytt bloggår
Jag har roat mig med att se tillbaks över året som gått. Det känns som om jag alltid haft denna blogg, men den startade ju trots för mindre än ett år sedan, i maj. Det började med en fråga, gick via hur musikvärlden kontrolleras, The Pirate Bay, EU-valet och valfusket, uppror i Iran till direkta kommentarer om FRA-valet och inkopplingen av kablarna.
Parallellt med hela det har det förekommit en intressant interndebatt i partiet, om allt från den video om “valfusk” som cirkulerade i samband med valet till diskussioner om samarbete med F!. Allra senast verkar den ha landat i en metadebatt om interndebatten, vilken i sig är mycket intressant men som jag inte har hunnit med att kommentera mer på själv än.
Det finns ett antal längre artiklar jag får kalla mina favoriter, när jag ser tillbaks på året (annat än Övervakningens tidslinje-serien som nog är min mest ambitiösa, men som jag skrev för nyligen för att ha fått något egentligt perspektiv på än). Bloggen hade problem med indexeringen hos webbtjänsterna och levde länge i fullständig isolation, så dessa är några artiklar jag inte riktigt känner fått den uppmärksamhet de förtjänar:
- Effektivisera?
- Ett samhälle på tomgång
- Tala om Lime-policyn
- Kulturhinder
- Våldtäktsvansinne
- Och kanske till slut denna, som årets bästa titel: “Försäljningen av nerladdade bensinstations-CD ökar med massor av procent”
Och om man nu ska sammanfatta året på något sätt, så görs det nog bäst med en bild, som ju bekant säger mer än tusen ord. Från maj, tusen ord om samhällets förfall:
Gott nytt år!
Missa inte även Scaber Nestors tillbakablick, del 1 och del 2 är uppe nu, och HAX nyårshälsning med en längre historik över hur fantastisk utvecklingen varit.
Läs även andra bloggares åsikter om nyår, piratpartiet, tillbakablick, 2009
Skrämseltaktik
När argumenten tryter så kommer gärna de personliga påhoppen. Det har vi sett ett flertal gånger redan — Ricks sexliv fick sig en dänga, och alla är vi barnpornografi-kramare och knarklangare.
I dagens kolumn i metro kommer Stefan Wahlberg med en ny anfallsvinkel: skrämseltaktiken. Han tar verkligen fram stora släggan och talar om hur Piratpartiets politik är omöjlig att genomföra, eftersom ett genomförande skulle innebära ragnarök, kaos och världens ände (nästan). Smaka på det här, t.ex.:
Det råkar nämligen vara så att det inte är fildelning, utan artisternas och konstnärernas upphovsrätt, som idag skyddas av Europakonventionen och FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.
De mänskliga rättigheterna är i fara! Om fri fildelning för personligt bruk blev lagligt, då skulle konstnärers upphovsrätt inte existera längre! Tänk bara ifall vem som helst kunde få läsa vilken bok som helst utan att betala, bara genom att gå till ett bibliotek. Så kan vi väl inte ha det?
Det råkar nämligen vara så att kopiering redan är lagligt för personligt bruk. Jag kan kopiera en skiva och ge till mina nära och kära utan att oroa mig för att farbror blå ska sparka in dörren och släpa mig till fängelsehålan. Att påstå att det skulle vara något sorts brott mot de mänskliga rättigheterna att göra precis samma sak på nätet är synnerligen konstigt.
Piratpartiet vill inte avskaffa upphovsrätten, utan ändra den. Den (i mitt tycke) självklara ideella upphovsrätten som innebär att jag äger rätten att förknippas med mitt verk ska självklart vara kvar, men den ekonomiska upphovsrätten måste ändras i form och varaktighet så att den passar ihop med ett modernt samhälle.
Vad jag vet står det inte inskrivet i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna exakt hur många miljoner Gessle måste tjäna på varje skiva — eller hur många miljoner hans skivbolagsdirektör måste tjäna, för den delen.
Utöver att vi skulle hamna i öppen strid med bland annat FN, Europarådet, EU och USA så skulle vi tvingas frånträda åtminstone ett halvdussin internationella avtal och konventioner – däribland den FN-kontrollerade Bernkonventionen och avtalet med Världshandelsorganisationen WTO.
Piratpartiet ställer nu upp i EU-parlamentsvalet för att kunna jobba för vår politik inom EU. Hur skulle vi då kunna hamna i öppen strid med just EU? Att USA tycker illa om det vore ju beklagligt, men USA tycker ju redan illa om vårt socialistiska arv, vi kanske ska ta hänsyn till det också? Det finns gott om diktaturer som tycker illa om vår demokrati, kanske dags att avveckla den för att undvika “öppen konflikt” med dessa?
Det är givetvis ingen slump att upphovsrätten har fått ett så starkt internationellt skydd i både ideella konventioner och globala kommersiella avtal. Upphovsrätten har nämligen ett ekonomiskt värde – precis som alla andra produkter som kan säljas och stjälas.
Jag väljer här att ignorera stjälande-referensen. Den börjar bli så trött. Att något kan regleras så att det går att säljas är inget värde i sig. Låt oss leka den roliga leken där vi ersätter några ord:
Det är givetvis ingen slump att slaveriet har fått ett så starkt internationellt skydd i både ideella konventioner och globala kommersiella avtal. Slavar har nämligen ett ekonomiskt värde – precis som alla andra produkter som kan säljas och stjälas.
Det ekonomiska värdet på en företeelse är fullständigt ointressant i sammanhanget om man ser till samhället i stort. Det ekonomiska intresset ligger ju ändå hos en mycket liten minoritet i samhället, medan det övergripande samhällsintresset når många fler individer. Vi måste fråga oss vad vi vill ha för samhälle och arbeta utifrån det, oavsett om det innebär att det finns slavdrivare som inte kan tjäna sitt levebröd som förut.
Allt detta i en lång kolumn utan att ens en stund reflektera över vad alternativet till fri fildelning egentligen är? Hur ska vi kontrollera att fildelning inte sker? Övervakning, spionprogram på medborgarnas datorer, dryga böter från privata företag? Eller är det bättre att behålla nuvarande situation där alla låtsas som att fildelning inte sker i stor skala, och slumpvist valda medborgare blir offer för storföretagens blodtörstiga advokathundar?
Sovrumskameralagen
Sakine Madon skriver i expressen idag om hur det råder en “krigspsykos” i bloggosfären, där vi alla som bryr oss om integritetsfrågorna lider av någon sorts kollektiv psykos och menar att det vi framför är någon slags konspirationsteori. Det finns två problem med det resonemang hon för — det ena är att hon mest skriver om övervakningskameror, antingen som analogi eller som faktiskt representativt för integritetsfrågan, vilket har stora brister. Det andra är att hon likställer möjlighet med utnyttjande.
Låt mig börja med kamera-delen. Det första problemet är alltså att den större delen av kolumnen handlar om övervakningskameror som om det vore ett stort integritetsproblem. För mig är det inte det — det handlar om proportioner, privat kontra publikt. Det är visserligen oturligt att det ska sättas upp kameror överallt och det kan man ju diskutera, men det är inte riktigt samma sak som att det jag gör på nätet övervakas.
När jag går ut genom dörren på morgonen så accepterar jag att jag inte är hemma längre — jag befinner mig i en publik värld där jag väntar mig att någon kan se vad jag gör, så därför stänger jag in delar av min personlighet och låter bli att göra en del saker som jag kanske skulle göra hemma i sovrummet. Att övervaka allt som görs på nätet är mer likt att sätta upp övervakningskameror i varje svenskt sovrum än det är att sätta upp en kamera på stortorget.
Visst, kameror i sovrummen skulle mycket möjligt sänka mängden våldsbrott i hemmet, vilket vore mycket bra. Men det vore ändå inte värt det, ens i närheten av det, och det finns det nog inte en enda person som skulle säga emot i debatten. På nätet gäller detta tydligen inte. Där är det okej att smygfilma nakenbilder, spela in intima konversationer och registrera människors politiska åsikter.
Det andra problemet med kolumnen är att Sakine jämställer möjlighet med utnyttjande. Låt mig förklara det lite närmre… det finns saker som man skulle kunna göra möjliga, utan att det skulle innebära några direkta nackdelar rent konkret. När detta då utnyttjas uppstår den dåliga effekten, men det egenliga felet ligger i möjliggörandet.
Man skulle t.ex. kunna införa en lag om att den som vinner ett val närsomhelst får utropa sig till envåldsdiktator för landet. Jag tror nog vi kan vara överens om att det vore en mycket dålig lag, även innan den utnyttjades. Detsamma gäller övervakningssamhället som håller på att införas.
Alltså: Även om jag inte tror att någon har för avsikt att utnyttja signalspaningslagen för att registrera åsikter på meningsmotståndare är det ändå en skitlag. Och när någon väl utnyttjar den är det för sent. Man behöver alltså inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att tycka att vi borde stifta lagar som inte kan utnyttjas.
