Polisen: För mycket porrsurf gör dig till pedofil

Postat Wednesday, October 20, 2010 om Media

Det finns en hel del anmärkningsvärt att säga om dagens tillslag mot 21 barnporrmisstänkta runtom i landet. Att 20 av dem, av slump, just denna gång, var kvinnor är en av de saker som bör anmärkas på.

Polisen menar att man inte har någon anledning varför det blivit så. Generellt är det 10 gånger fler män än kvinnor som rapporteras i samband med pedofili-relaterade övergrepp, men forskare menar att det är sannolikt att den verkliga andelen kvinnor är betydligt större, då kvinnors sexualbrott med unga killar tenderas att inte tas på så stort allvar och kvinnor har större möjlighet att förgripa sig på barn som inte har möjlighet att anmäla.

Ännu mer anmärkningsvärd är polisens förklaring. I TV4s nyheter intervjuades Björn Sellström från Rikskriminalen:

“Nu när man sitter och surfar mycket på pornografi, så kommer man till slut att tröttna på, så att säga, sin vanliga sexuella preferens, då. Man vill hela tiden ha något nytt i pornografin, om man nu blir missbrukare av pornografi.

Då kommer man söka sig till sidor som erbjuder material som är av en helt ny karaktär för en, och däri ligger bland annat barnpornografin.”

Jag tycker det här är anmärkningsvärt. Dels påstår människan att “surfa mycket på pornografi” leder till missbruk av pornografi, och att  om man i det fallet då råkar på barnpornografi så kommer man att tycka om det, bara för att man tröttnat på sin vanliga porr-stil.

Ursäkta, men det köper jag inte. Om det var så lätt att bli pedofil skulle vi nog ha större problem än vi redan har, och jag motsätter mig starkt denna sorts försök att koppla “porrsurfande på Internet” till “bli pedofil”. Det är klart att det är lätt att skylla alla problem på Internet, men det är att stoppa huvudet i sanden.

Nu har man arresterat väldigt många kvinnor för detta. Det är anmärkningsvärt att man går till sådana längder för att hitta på bakomliggande orsaker, och att man sjunker till någon form av nivå där man ursäktar det lite grann. De var inte “riktiga” pedofiler, de hade bara porrsurfat lite för mycket?

Nej, ni rikskrim… ni får nog bakläxa på det där. Kanske är det så att ni borde gå mer på spåret “vi hade kanske missat den här gruppen” och fundera lite mer på varför det var så. Och kanske borde någon journalist ifrågasätta denna sortens uttalanden, snarare än att okritiskt klippa in dem i ett nyhetsinslag.


Bildcredits: Merrick Monroe

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Piratpartiet måste ta ställning för den sexuella integriteten

Postat Monday, October 4, 2010 om Piratpartiet

Hax skriver om Piratpartiets misslyckande i valet, och tar upp behandlingen av Falkvinges radioblunder. Jag håller inte med om att det skulle gå att pinna hela valutgången på att folk tappat förtroende för oss i och med den vändningen – det är i det närmsta lite naivt.

Upphovsrättslobbyn använder barnporrargumentet just för att de vet hur kraftfullt det är när det gäller att spela på folks känslor. Det är därför mycket möjligt att vi förlorade lika mycket röster på utspelet som på vändningen. I ärlighetens namn tror jag inte varken eller spelade så stor roll.

Som jag skrev då hade det utspelet inte diskuterats ordentligt intert, och hade därför inget särskilt brett stöd heller. Däremot måste jag nu när det lugnat sig uttrycka en viss besvikelse över alla de pirater, inklusive funktionärer och aktivister som borde veta bättre, och som ändå reagerade med uttryck av äckel inför utspelet utan att så mycket som försöka tänka igenom den informationspolitiska bakgrunden till det. Jag är ledsen om det låter hårt, men det är exakt den reaktionen som gör att upphovsrättslobbyn och censurivriga politiker får fritt spelrum.

I själva verket finns det otroligt goda anledningar att inte förbjuda innehav av barnpornografi. Till att börja med är det otroligt enkelt att placera bevis hos någon. Vidare är det otroligt problematiskt att vi har rättegångar där bevismaterialet är brottsligt och därför hemligt vilket innebär att dessa står helt utom allmänhetens insikt. Och hur hjälper detta egentligen barnen, på något konkret sätt?

Framför allt är det att vem som helst enkelt kan göras till brottsling som är oerhört problematiskt. Med ett enkelt MMS innehar du plötsligt barnpornografi, vilket är brottsligt, helt utan att du själv gjort något. Själv tycker jag det känns rättssäkerhetsmässigt rimligt att jag ska dömmas för mina egna handlingar, inte för andras.

I den nyaste versionen av lagstiftningen behöver det inte ens vara i ont syfte någon blir brottsling — en flickvän eller pojkvän under 18 som skickar en nakenbild till någon över 18 år, till exempel. Deras sexuella förhållande är lagligt, men bilderna av ena parten eller samvaron är förbjudna för ena parten att inneha.

Detta är bara ett av tecknen på att den sexuella integriteten står under precis lika stort hot som den privata integriteten i övrigt. Piratpartiet har länge hållt sig till ganska stor del borta från den sexuella integriteten, trots det stora engagemanget om privat integritet i övrigt.

Ytterligare ett tecken på att den sexuella integriteten blir allt viktigare för Piratpartiet att ta i är att den står under anfall från de som nu ställt sig på motståndarsidan när det gäller fildelning. Porrproducenterna har nu bestämt sig för att använda skrämselmetoder för att stoppa fildelningen:

– Det kommer att bli rätt så pinsamt för den som hamnar i rätten för att ha spridit en shemale-film, säger Allson Vivas, vd för Pink Visual till AFP.
– Att bli uthängd med sitt namn är förmodligen inte värt risken som de här torrent- och peer-2-peer-användarna tar.

Noterbart här är att detta är ett privat utdömt skamstraff, i klass med Asks färgglada kuvert — det är inte dömandet som är det viktiga, utan stämmandet. Det är misstänkta som ska hängas ut till allmän beskådan, och det är pinsamt för dem just för att deras sexuella integritet brutits. Redan shemales är känsligt, men den naturliga fortsättningen av detta är naturligtvis att hänga ut människor som spridit bögporr. Ni kan ju fundera en stund på vad en sådan sak skulle kunna innebära i ett land som USA.

Piratpartiets engagemang för integriteten gäller fildelarna, gäller medborgarna, men slutar gälla på sängkammargränsen. På annat sätt kan jag inte förklara en vägran att sätta sig emot något som sexköpslagstiftningen. Det protesteras något ordentligt när det sker räder mot fildelare, men samma tänkande ska tydligen inte gälla någon som vill ha sex.

Jag vet att även detta är ett känsligt område för många, men ska man på något rimligt sätt stå upp för den privata integriteten kan man inte sedan komma och anse att det ska vara okej för polisen att slå till om man betalar för något som annars vore okej att göra, och den omedelbara konsekvensen att polisen rotar i folks sexliv.

Det är därför dags att partiet tar ställning mot en integritetsfientlig sexuallagstiftning, på samma sätt som vi tagit ställning mot annan integritetsfientlig lagstiftning. Polisen ska inte övervaka din privata korrespondens, varken på nätet eller i brevlådan, och lika lite bevaka dina sexuella vanor, varken på nätet eller i sängkammaren.


Bildcredits: Jenny Addison

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Grodor om barnporr

Postat Thursday, August 5, 2010 om Piratpartiet

Det verkar tyvärr som om barnporr beklagligt blir en liten följetång här, efter att Piratpartiets partiledare Rick Falkvinge uttalat sig om att innehav av barnpornografi är en inskränkning i informationsfriheten, och att vi därför ska rulla tillbaks hela lagstiftningen från 1999.

Han har förvisso helt rätt i att det är en inskränkning i informationsfriheten, men det innebär för den delen inte att man inte kan anse att det är en rimlig inskränkning, vilket också är den inställning jag uppfattar att många pirater har — det handlar om integritet här.

Det som står i valmanifestet och det jag själv argumenterat för är att ändringarna från 1999 och 2010 om vad som ska anses vara barnporr måste rivas upp. Det innebär att barnporr ska återgå till att vara bilder eller filmer på tvång eller övergrepp mot riktiga barn. Det finns en hel diskussion att ta i följd av detta, om förbudet mot innehav (varför ska det t.ex. vara tillåtet med filmer av våldtäkt på vuxen, men inte på barn?), men det är en sidodiskussion som inte alls har samma bäring på rättssäkerheten i samhället och Piratpartiets kärnfrågor just nu och som partiet i varje fall inte tar ställning till.

Problemet är alltså att nästan vadsomhelst är barnpornografi nuförtiden, inte att man inte får ha övergreppsbilder hemma i fotoalbumet.

Man kan naturligtvis fråga sig om varför det går så snett att partiledaren uttalar sig på ett sätt som inte alls stöds av partiet. Det handlade inte om någon felsägning eller misstolkning, utan om ett uttalande som for stå för Rick snarare än partiet, och som Rick nu dessutom har backat från. Politiken handlar ytterst om förtroende, och nog är det sant att detta leder till tappat förtroende — ett förtroende som för Ricks del redan är lite kantstött i delar av partiet. Detta är något vi får ta hand om i god tid.

Är vi därmed uträknade ur spelet? Jag har svårt att tro det, med tanke på att människor i allmänhet håller sig rätt illa informerade om vad som händer i politiken. Röstresultatet är en uppsamling av en mängd småsaker, väldigt sällan ett resultat av ett uttalande.

Uppförsbacken blev naturligtvis brantare — men vi är klättrare. Partiet består av så många andra drivna och duktiga aktivister — inte bara av Falkvinge. Det viktiga nu är att vi är tydliga med vad som gäller. Det verkar nu som om vi kommer att göra lite förtydligande ändringar i valmanifesten — bra så. Det här handlar om PPs politik, inte om Falkvinges övertygelser om det ena eller det andra.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Barnporr som valfråga?

Postat Tuesday, August 3, 2010 om Rättssäkerhet

Jag hamnade i en intressant diskussion på twitter igår om varför Piratpartiet valt att göra barnporrlagstiftningen till en central valfråga — risken för att stigmat ger en negativ association skulle enligt några vara alltför stor. Jag vill ändå hoppas att en stor del av befolkningen är villig att lyssna på argument, snarare än att bara få spatt av tanken på övergrepp mot barn.

Vi kan inte dölja en direkt konsekvens av vår ideologi bara för att barnporrfrågan är känslig — vilket den naturligtvis är. Det finns ett visst mått av hysteri inblandat. Det finns ingen i debatten som vill att ett enda barn ska kunna utsättas för övergrepp, men det är alltför lätt att kasta den anklagelsen på motståndare i debatten om man inte förstått vad de menar.

Det som egentligen saknas är en beskrivning av varför barnporrlagen är så farlig egentligen. Vi vet redan att en man dömts för innehav av tecknade bilder. Vi vet att det finns en teoretisk risk att en stor del av ungdomarna i landet kriminaliserats med denna lag… men så länge lagen inte nyttjats mot dem… ett fall är beklagligt, men inte en katastrof? Polisen spenderar ju trots allt inte sina resurser på att leta bland folks barndomsbilder.

Jag ska därför försöka förklara problemet mer i detalj. Låt mig börja med att beskriva en fiktiv situation, som förklarar hur ett samhälles rättsväsende kan perverteras från sitt ursprungliga syfte att försvara medborgarna till att vara något som illamenande medborgare kan använda mot andra.

Låt oss säga att vi införde en lag som kriminaliserade i princip varje människa. Tänk att vi skärpte vapenlagen så att den kriminaliserade olaga innehav av t.ex. köksknivar. Det behöver inte ha varit avsikten – något så fint som att minska våldet i samhället kan ha varit syftet bakom lagändringen. Har man bara tillräkligt aggressiv hållning kan man ignorera alla remissinstanser och driva igenom en sådan lag.

Det som händer när en sådan lag träder i kraft är däremot något annat. När det blir bråk mellan personer, som till exempel vid en skillsmässa, kan den ena parten nu komma med en anmälan till polisen. “Jag tror han har olaga vapen hemma”.

Polisen kan då följa upp anmälan, mycket riktigt hitta vapen hos personen, varpå denne straffas för olaga vapeninnehav vilket kan förstöra i livet på ett sätt som annars aldrig skulle vara möjligt för en person orsaka en annan. Dryga böter, kanske mer, med statens våldsmonopols goda minne.

Denna fiktiva situation är nog rätt osannolik, tycker du nog nu, och det hoppas jag verkligen att den är… men om den i alla fall förklarar hur ett gott syfte kan leda till ett övertramp som vänder hela rättssamhället upp och ner så bör det vara rimligt enkelt att se anslutningen till dagens situation.

Det talades innan förra valet att det inte gick att kriminalisera en hel generation… vilket man direkt efter valet ändå gjorde. Det som har hänt nu med barnporrlagstiftningen är att i princip hela befolkningen kriminaliserats. Kan du med någon som helst säkerhet garantera att du inte i någon fil på datorn, i något fotoalbum undanstoppat i bokhyllan eller i någon bok, film eller seriealbum har en bild på en naken eller sexuellt menande (i någon odefinierad människas ögon) person under 18 års ålder? Även om du räknar bilder på dig själv och din familj?

Jag kan inte garantera det. Snarare är jag relativt säker på att jag har något som enligt dessa regler skulle kunna klassas som barnpornografi, även om jag inte vet exakt vad.

När i princip varenda människa har något olagligt hemma som kan få polisen att ta till stora släggan (husrannsakan, beslagtagna datorer) blir samhällets skyddssystem istället ett vapen som kan användas i godtycke.

Det är precis det som hänt denna gång också… en före detta flickvän har som hämnd och för att få fördel i en vårdnadstvist av falskanmält mangaöversättaren (vilket för övrigt är en beklagligt vanlig förekomst med Sveriges nuvarande lagstiftning på området), och därmed lyckats nyttja rättsväsendet som gigantiskt slagträ mot mannen — en lyckad hämnd.

Människor som är så skrupelfria att de kan utnyttja ett sådant system i en vårdnadstvist är på inga sett de föräldrar jag tror är bäst för barnen. En lagstiftning som saknar reson på detta sätt skyddar ingen från några övergrepp, den snarare möjliggör nya typer av övergrepp.

Därför är det viktigt att vi faktiskt talar om det här i valrörelsen… barnen behöver skyddas, både från övergrepp och från samvetslösa föräldrar som försöker förstöra deras kontakt med den andra föräldern.


Bildcredits: spodzone

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hur webbfilter blir åsiktscensur

Postat Saturday, July 10, 2010 om Informationspolitik

Vi pirater pratar ofta om censur. Ofta är det foliehattsvarning på resonemangen, som tenderar att vara relativt abstrakta. Vi talar om sluttande plan, om ändamålsglidning, om lockelsen att utöka filtermöjligheter när de väl finns, och allt det där verkar rätt  avlägset och otroligt. Inte skulle väl…?

Om vi nu utgår från att människor inte är skvatt galna, vem skulle då vid sitt rätta sinne föreslå åsiktscensur?

Många gånger har jag debatterat något som t.ex. filtrering av barnporr på Internet och mötts av argumentet att det inte är ett filter i sig som är problemet, utan problemet är att ett filter missbrukas till att filtrera annat än barnporr.

Det ligger visserligen något i det argumentet — det är inte fängslande i sig som är problemet, utan fängslandet av oskyldiga människor, vore en analogi som nästan vore korrekt. Skillnaden när det gäller censur är att dess natur innebär att vi inte kan kontrollera om saker går rätt till eller inte.

I varje fall — för att komma bort från dessa abstrakta argument tänkte jag ta några praktiska exempel om hur filter övergår från att bekämpa barnporr eller terrorism till att handla om ren censur av åsikter.

Ett första exempel är att webbfilter i regel är rätt fyllda med fel. På jobbet kör vi ett webbfilter vid namn Websense. Det första som hände när jag satte upp min första blogg var att jag inte kom åt den från jobbet. Potentially damaging content påstod Websense. Andra misstag är det rätt uppenbart hur de uppstår — ett klassiskt exempel är det så kallade “Scunthorpe problem“, där en webbsida blockeras eftersom den innehåller ett ord (i detta fallet “cunt”), varpå invånarna i Scunthorpe får väldigt svårt att hitta information om lokala affärer.

Alla ovanstående misstag är nog att betrakta som relativt harmlösa i sammanhanget. Websense, samma filter som på mitt jobb, har däremot även lyckats med konststycket att filtrera samtliga Obamas kandidatsidor under kategorin “sex” mitt under brinnande valkampanj. Vi kan förutsätta att det är misstag som ligger bakom även detta, även om det verkar lite misstänkt. Även människorättsorganisationer filtreras undan som “sexually explicit”.

Misstag händer, så vi accepterar även det. När sidor som uttrycker kritiska åsikter om webbfiltrering börjar filtreras bort som barnporr har jag däremot på något sätt passerat gränsen för min goda tro. Därifrån är steget inte långt till det medvetna valet att censurera Internetsidor om krig för tjänstemän på Utrikesdepartementet.

När vi väl filtrerar och alla redan är med på det tåget är det alltså dags att ta nästa steg. Nu är det dags att censurera webbsidor med obehagliga åsikter i stor skala. Det är någonstans här det börjar låta för otroligt för att vara sant i dagens läge. Det tycker jag också… med det lilla förbehållet att det faktiskt redan börjat ske:

“Mailet skickades till alla anställda på TSA från IT-avdelningen på fredagseftermiddagen.

Där klargörs att från och med första juli kommer anställda på TSA ej längre ha tillgång till fem kategorier av webbsidor som har ansetts “olämpliga för myndighetstillgång”.

Kategorierna är

  • Chat/Messaging
  • Kontroversiella åsikter
  • Kriminell verksamhet
  • Extremt våld (inklusive tecknat våld) och otäckt innehåll
  • Spel”

Min markering.

Just i detta fall verkar det som om TSA nu tvingades att ändra sig, men exemplet visar ändå hur vi börjat komma rätt långt bort från barnporr och terror, ett litet steg i taget — från en enkel början med att vi kan komma överens om att vi inte vill se en massa porrsurfande på arbetstid (hur vanligt är det ändå?) till att kategorin “kontroversiella åsikter” rätt upp och ner censureras.

Någonstans fick någon med en hel del makt idén om att det vore bra att censurera bort kontroversiella åsikter — och detta fick gå så långt att det blev ett direktiv som sjösattes för en hel myndighet. Det måste ha funnits många tillfällen på vägen att stoppa detta, men det gjordes inte. Varför?

Det finns alltid människor som anser sig vara lite bättre än andra, ha lite bättre koll, moral eller annan egenskap varför denne tycker sig lämplig att bestämma vad andra ska få ta del av för information, ofta för deras eget bästa men ibland för egen vinning. Vad politiker har för nytta av att tysta oliktänkande borde vara relativt uppenbart. Just därför är det en bra idé att inte beväpna dem med verktyg att genomföra just detta.

En röst på Piratpartiet är en röst för ett fritt och öppet Internet utan censur.


Bildcredits: sparkieg

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I sexualfientlighetens land

Postat Saturday, May 22, 2010 om moral

De senaste dagarna har gått i sexualfientlighetens tecken. Den första nyheten handlar om kampanjen mot langning av alkohol som drog igång i veckan, med en affisch om din dotters kyskhet. Det finns naturligtvis många problem med detta, läs Hanna Wagenius som förklarar hur kvinnor kanske skulle kunna få vara mer än sitt kön, eller projO och Livbåten som gör kopplingen till hederskultur.

Det som bekymrar mig mest med detta är att det är så sexualfientligt, och att detta sitter så djupt i vår kultur att det inte är något som reflekteras över. Detta med starka kopplingar till en enorm jämställdhetsproblematik där könens sexuella stereotyper lever och mår väl.

Det förutsätts nästan vara så att tjejer inte vill ha sex, alls. Å andra sidan är det “killarna” som lurar till sig sex med alkoholens hjälp. Kvinnligt sex är tabu, lite fint och måste skyddas bakom murar så det inte släpps för fritt — gärna äktenskap kanske? Manligt sex är å andra sidan fult, äckligt och nästan per definition övergrepp — eller i alla fall misstänkt. I vilket fall som helst är sexet något vi bör hålla oss borta från.

Den andra nyheten är att lagen om tittförbud för barnpornografi har godkänts av riksdagen. Detta innebär bland annat en urvattning av vad barnpornografi egentligen innebär och att det blir straffbart att avsiktligt titta på “barnpornografiskt” material.

Lagen om tittförbud har ett kryphål, som både Intensifier och HAX påtalar: om man nu inför den eftersträvade censuren (som ju redan finns i Sverige), så kan man inte sedan utnyttja tittlagen (eftersom personen i fråga ju inte fått se någon barnpornografi).

Detta kommer naturligtvis att åtgärdas. Jag är övertygad om att de etablerade politikerna kommer att lösa detta problem genom att införa möjligheten till ett “försök till”-brott, där det räcker med att man går in på en blockerad sida för att begå en brottslig handling. Det är den naturliga utvecklingen som följer av denna sorts lagstifning.

Vi har fjärmat oss så pass långt bort från det ursprungliga syftet (att hindra sexuella övergrepp på barn) att hela lagstiftningen nu saknar relevans. Det har slutat handla om brott som skadar någon annan människa, eller ens något som skulle kunna leda till brott som skadar någon annan människa. Nu handlar det om en rent sexualfientlig moralistisk jakt. Denna jakt bedrivs dels på “snuskgubbar”, i något som egentligen bara går ut på att moralistiska översittare vill spärra in personer som “äcklar” dem på mycket lösa grunder.

Jakten bedrivs dock även på de (i princip uteslutande kvinnliga) ungdomar som inte behagar inrätta sig under det kristliga idealet om “renlighet” (dvs avhållsamhet), vilket i förlängningen leder fram till en höjning av åldersgränsen för sexuellt umgänge. Denna mobbning av sexuellt aktiva ungdomar är så djupt ingrodd i vårt samhälles moralistöversittare att ingen ens reagerar på en annons likt stoppa langningens innan den trycks upp och tapetseras upp runtom i landet.

Händerna på täcket. Spara dig till bröllopsnatten.

Det är inte svårt att se hur detta leder i direkt riktning mot ingrepp även mot vuxenpornografi. Förebildslandet i frågan är ju Australien, där det redan är förbjudet för kvinnor med små bröst att medverka i porr, och där det nu är tänkt att tullen ska få leta reda på porr på datorer som medtags över gränsen (exakt vad som skall göras med den porr som hittas är oklart).

Det hela är så långsökt för normalt funtade människor att det blir fullständigt genomskinligt — allt detta kopplas till samma rädsla för “barnporr”, som i slutändan botnar i ett sexualfientligt moralistiskt förmynderi. Någon faktisk koppling till barn finns inte längre, bara vissas begär att påtvinga andra sin sexualfientliga moral. Tids nog har vi backat hela vägen till ett totalförbud av porr och all sex annat än missionärsställningen i mörkret.

Samtidigt är samhället på väg i raketfart åt andra hållet. Internet har låst upp människors frihet att göra som de vill utan att exponeras ut framför vänner och familj. Det fungerar som en kontaktyta där det är mer naturligt att träffa likasinnade än att hålla sig till sin egen geografiskt placerade grupp, åldersgrupp eller samhällsklass.


Bildcredits: Chris Blakeley, Kali187

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Principiellt motstånd mot censur

Postat Sunday, May 2, 2010 om Rättssäkerhet

Det har skrivits en del fram och tillbaks om Malmströms censurförslag. Anna Troberg svarade Benny Lindholm om vad Piratpartiet vill egentligen, och Lindholm svarar igen. Tyvärr håller jag med Lindholm i en del av hans svar… mycket av Annas artikel handlar om saker som i diskussionen om censur kontra barnporr är perifera, även om den säger en hel del bra om partiet i allmänhet.

Flera andra pirater har hoppat på Lindholm med ett direkt otrevligt tonfall. Jag tror inte att någonting kan vinnas i debatten av att kalla någon för “nyttig idiot”. Kul för någon som grävt ner sig i en skyttegrav, men knappast givande för förståelse och samspråk. Vi kan bättre än så, Pirater, och det krävs en lite mer ödmjuk ton för att övertyga medborgarna i denna valrörelse.

Jag tolkar själv Lindholms utspel mer som att han faktiskt vill förstå hur Piratpartiet tänker, men inte förstår… speciellt av diskussionen i kommentarerna. Det är därför tråkigt att diskussionen spretar iväg så mycket. Han accepterade i diskussionerna runt det första inlägget att det kanske rent praktiskt inte är genomförbart, men den intressanta frågan är alltså:

“Varför är Piratpartiet motståndare mot ett barnporrfilter, rent principiellt?”

Jag ska försöka svara på den frågan så samlat jag kan, och bortser därför från många praktiska argument som att filtret är lättare att ta sig runt än det är att använda en ficklampa:

Jag utgår från en truism: “Antingen gäller något, eller så gäller det inte”. Om vi från båda fallen kan dra som slutsats att “filtrering är dåligt”, så gäller alltså denna slutsats generellt. Så… Antingen är alla webbsiter som läggs upp i filtret riktiga dokumenterade övergrepp på barn, eller så läggs det upp “oskyldiga” webbsiter i filtret.

Fall nummer 1: Alla webbsiter i filtret är riktiga dokumenterade övergrepp på barn. Att webbsidan filtreras kommer upphovsmännen bakom sidan direkt att märka i så fall (eftersom man kan förmoda att de ofta arbetar med sin egen sida, eller har ett kontaktnät som gör det). Detta ger förövare av övergrepp en chans att radera bevis och komma undan.

Detta är en direkt logisk slutsats. Vi får anta att man inte vet vem som ligger bakom webbsidan (för då hoppas jag verkligen att denne tas fast istället för att blockeras). Alltså kommer alla som försöker gå in på sidan direkt märka att den “inte fungerar”. Filtret får alltså som direkt effekt att det blir lättare för dessa vidriga barnvåldtäktsmän att komma undan! Det kan jag inte på något sätt ställa mig bakom.

Fall nummer 2: Det läggs in webbsidor i filtret som inte har brottsligt innehåll. Det säger sig själv att vi inte kan ha ett godtyckligt filter, så detta måste på något sätt kontrolleras. Samtidigt måste detta ske dolt, eftersom det inte är möjligt att kontrollera filtrets korrekthet utan att kunna förbigå filtret.

Det innebär alltså att, i ett nötskal, vi medborgare måste acceptera och lita på att staten sköter detta finfint. Det kan tillsättas kontrollorgan på vilket sätt som helst utan att jag kan acceptera detta… vi kan inte införa en censur som kan appliceras på godtyckligt material, och det enda medborgarna har som garanti om att “rätt” saker censureras är “lita på oss”.

Man kan ganska enkelt sammanfatta hela resonemanget som ytterligare en fråga:

“Vad gör filtret för nytta?”

Om det nu rör sig om riktigt barnpornografiskt material så ska vi ju ändå ta fast de som står bakom sidorna och stänga ner dem! Materialet ska bort från webben snabbast möjligt! Filtret har i den meningen ingen riktig användning mot ren barnpornografi. Detta förfarande (ta ner sidor direkt) fungerar ypperligt bra världen över när det handlar om bedrägeri-sidor. I regel tar det bara några timmar innan sidorna är nedplockade.

Så om det inte handlar om dokumenterade övergrepp mot barn så återstår annat, som i lagens mening inte är barnpornografi, men som av styrande kan anses moraliskt tveksamt, vilket mycket riktigt även är sådant som de Svenska och Australiensiska filtren använts för. Teknad porr, porr med kvinnor med små bröst, bonsai-träd, eller var det nu kan landa. Praktiken bekräftar principen.

Motfrågan som det står upp till Lindholm, Malmström eller någon annan som står bakom filtret att svara på blir alltså:

Vad är det som blir bättre av att man censurerar siterna istället för att bara slå till mot upphovsmännen och ta ner sidorna? Hur förbättras situationen av att upphovsmännen får en chans att radera bevismaterial?

Notera nu att vi fortfarande pratar principiellt, inte rent praktiskt. Det praktiska kan vi återkomma till när vi klarat ut vart vi står rent principiellt… jag har ett eller annat att säga om den saken också.


Bildcredits: pinkangelbabe

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Förnuftsförlust

Postat Friday, June 12, 2009 om Politik

Det finns en del ämnen där moraliserandet direkt tar över. Mycket starka känslor bubblar upp till ytan, förnuftet i princip försvinner, och saker som vanligtvis skulle tyckas vara absurda blir både tänkbara och accepterade.

Fildelningsfrågan är naturligtvis ett sådant ämne, och den fantastiskt absurda idén att vi ska införa ett övervakningssamhälle med en antipirat-polis som opererar på samma sätt som maffian är ett exempel på en sådan reaktion. Men det finns andra också, och ett sådant är sex.

I Sverige har vi sexköpslagen. Den säger att det är förbjudet att köpa en tjänst som någon är villig att sälja, på grund av att någon tredje part (lagstiftaren) anser att det är moraliskt fel att sälja en sådan tjänst. Det absurda i det hela blir tydligt när det faktiskt är okej att ge bort samma tjänst.

Hanna beskriver på ett mycket bra sätt hur det hela rinner över på ett speciellt känsligt område inom sex: ungas sex, pedofili och hebefili, vilket naturligtvis är starkt kopplat till barnpornografi. Absurdheten blir enorm när man ser följderna av denna sorts moraliserande över vem som ska få bestämma över sin egen kropp.

Från USA kommer till exempel berättelsen om Alex (som heter något annat), som med nöd och näppe kom undan 30 års fängelse för ett sådant “barnpornografibrott” när han fick tag på bilder på en 14-årig flicka — trots att han själv var 16 år gammal. Och han är inte ensam om att ha råkat ut för det.

Någonstans dör förnuftet så fort sex kommer på tal som ämne. Att vi i ett samhälle där kondomen existerar över huvud taget moraliserar över vad två unga personer väljer att göra tillsammans är fantastiskt absurdt.

Särskilt underligt är det att det i alla fall behövs någon form av gränsdragning. Låt mig illustrera det hela med sexköpslagen. Lagens förespråkare menar att det ska vara olagligt att ge någon pengar i utbyte mot sexuella tjänster, så låt oss börja med ett sådant scenario:

  • Adam letar upp Berits annons på nätet. Han kontaktar henne, hon kommer hem till honom, de har sex, Adam betalar Berit pengar.

Låt mig nu ändra några detaljer. Vad jag vill veta är vad som är gränsdragningen… Vilka av följande alternativ är helt okej, och vilka är olagliga?

  • Adam letar upp Berit på ett internetcommunity. Han tycker hon verkar spännande, och de bestämmer att de ska träffas på stan. De tar en fika, snackar lite sex, och Berit tycker det vore spännande att sälja sex till honom. Han accepterar förslaget, de går hem till honom, har sex och Adam betalar Berit pengar.
  • Adam går ut på krogen och träffar Berit. Hon har inga pengar kvar, så han betalar några drinkar åt henne i förhoppning att hon ska vilja ha honom. De drar sig senare tillbaks till hans sängkammare och har sex.
  • Adam går ut på krogen och träffar Berit. Hon har inga pengar, så han ger henne pengar. Hon köper sig några drinkar och senare går de hem till honom och har sex.
  • Berit träffar Adam. Hon är egentligen inte så attraherad av honom, men han är stenrik så hon går med på att ha ett förhållande med honom — de har sex, och han ger henne gåvor.
  • Berit träffar Adam. Hon är intresserad av honom, och han är rik så hon inleder ett förhållande med honom — de har sex, och han ger henne gåvor.
  • Berit gifter sig med Adam. Hon är egentligen inte så attraherad av honom, men han är rik och betalar för hennes uppehälle och ger henne gåvor. Allt hon behöver göra är hålla sig i form och ha sex med honom, vilket passar henne bra.
  • Berit gifter sig med Adam. Hon älskar honom, och han är rik och betalar för hennes uppehälle och ger henne gåvor.

Förhoppningsvis är det rätt tydligt att det inte är själva handlingen som är problemet, utan motivet. Det är alltså helt enkelt så att man moraliserar över hur andra människor tänker… på ett sätt som har mer gemensamt med lagstiftningen i Iran än de flesta sexlagsförespråkare skulle vilja erkänna.

Comments Off