Har du råd att skyddas av lagen?

Postat Saturday, August 28, 2010 om Media

Inte helt oväntat har Justitiekanslern nu kommit fram till att Jesper Nilsson, som antastades när han filmade poliser i tunnelbanan, inte skyddas av tryckfrihetslagen. Detta eftersom han inte är registrerad och inte har utgivningsbevis.

Vad detta innebär är att tills en bloggare betalat de 2000 kr som avkrävs som avgift och gått igenom en hel del byrokratiskt krångel så gäller inte yttrandefriheten i Sverige.

Här kommer alltså Informationssamhället på tvären mot lagstiftningen. Internet och bloggandet har i praktiken inneburit en revolution där en 14-åring med bra saker att säga, till exempel, kan nå samma genomslag som den med allra finaste titeln i politiken eller affärsvärlden. Internet har inneburit det största steget mot det klasslösa samhället på länge, där innehåll snarare än tjusig förpackning avgör och där yttrandefriheten verkligen kommer till sin rätt.

Tyvärr har lagstiftningen inte hängt med på något sätt alls. Lagstiftningen är direkt inriktad på tidskrifter där allt går genom en och samma tratt med tillhörande filter för att sedan tryckas i mängder av exemplar i en dyr process.

Som effekt har detta då bland annat att Jesper Nilssons medborgarjournalistik, ett av årets viktigaste händelser, inte klassas lika skyddsvärt i lagens mening som Aftonbladets pladder om hur man skaffar sig en fast rumpa.

Om man som bloggare då skaffar sig ett utgivningsbevis, och blir ansvarig utgivare för sin blogg då? Om vi bortser från att 2000 kr är en rejäl utgift för en hel del människor så har det ett flertal effekter som inte riktigt passar ihop med teknologin.

Eftersom lagarna är anpassade efter att allt ska gås igenom och sedan tryckas, så faller precis allt som “trycks” i en “publikation” under samma regler. Filtrera, sedan Publicera. Internet är mycket mer anpassat till modellen “Publicera, sedan Filtrera”. Den praktiska effekten av detta är att jag i samma stund som jag får lagligt skydd för det jag säger också blir lagligt ansvarig för innehållet i samtliga kommentarer på bloggen.

Jag blir alltså straffrättsligt ansvarig för vad andra säger. Det enda rimliga sättet att hantera detta på är att moderera alla kommentarer, vilket inte bara är en bedrövlig mängd jobb utan även hindrar diskussionen.

Den största journalistiska revolutionen någonsin håller nu på att göra yttrandefriheten till laglöst land, där vem som helst när som helst kan åka dit för precis vad som helst, och framför allt där den bufflige kan sätta dit den som granskar. Piratpartiet går till val på att ändra på detta. Vi anser att yttrandefriheten ska gälla alla.

Se även Kraschkurs som utvecklar skillnaderna i lagen mellan PUL och yttrandefriheten.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hot blogs

Postat Sunday, July 4, 2010 om Replik

Kent Persson kör en feature han kallar för veckans bloggdebatt. Veckans tema var: “Vilka bloggar tycker du är bra?”, och jag tänkte hänga på diskussionen lite, som inte bara har handlat om vilka bloggar som är bra utan även vad som gör en blogg bra.

En särskilt intressant meta-debatt har dykt upp där Anna Troberg anlade genusperspektiv på det hela efter HAX svar i debatten. Själv konstaterar jag precis som Maloki att jag inte ens funderade över könen på bloggarna, och inte ser varför man ska räkna kukar och fittor i en blogglista. En hel del feminister skulle säkert tolka detta som att jag är en kugge i patriarkatet (och Maloki är säkert indoktrinerad på ett sätt eller annat hon med). Själv ser jag inte det jämställda i att fokusera på könet.

Scaber Nestor tycker att vi inte ska vara blyga. Jag håller med, och även om jag tycker min blogg är rimligt bra tycker jag att både han och jag själv har högre höjder att sikta mot.

Andra delar av Annas inlägg håller med henne om mycket starkt när det gäller vad som gör en blogg bra, särskilt följande.

Jag delar inte Hax uppfattning att ett inlägg aldrig kan vara för kort. Även om jag bara skriver ett kort inlägg för att tipsa om en länk etc, så försöker jag att alltid tillföra något själv. Det kan vara fyra fem meningar, men NÅGOT eget tycker jag att man ska bidra med. Om jag inte har tid eller orkar, så hamnar det på twitter.

Jag själv skulle vilja gå ännu längre. HAX tycker att bra bloggar ska blogga minst en gång om dagen, och att det inte kan vara för kort. Generellt så försöker jag dela med mig av länktips och liknande främst över twitter — inte för att jag inte orkar blogga eller inte har tid, utan för att twitter helt enkelt är en mycket bättre kommunikationsform för den sortens kommunikation. Blogginlägg kan mycket väl både bli för korta och för långa.

Bloggar som vräker ur sig material ser jag snarare som spammiga och som en klar nackdel — ett flertal bloggar som jag funderat på att följa har inte lagts in i min läsare (eller tagits bort) på grund av att de helt enkelt hade för hög volym. Jag har inte obegränsat med tid att läsa bloggposter, och får jag för många olästa inlägg i läsaren blir det bara jobbigt.

Mitt eget tips om du ska starta en blogg har alltid varit att skriva längre texter som inlägg som manar till tanke istället för att försöka vräka ur sig poster med någon viss frekvens, och att se till att kvaliten på texten är så hög det bara gå. Lägg tid på styckeindelning, formatering, att hitta bilder, etc.

Visst är det tråkigt när bloggar är alltför tysta, men det kostar mig inget att ha kvar en sådan blogg i läsaren. Kvalitet är viktigare än kvantitet helt enkelt. När jag själv skriver ägnar jag mina inlägg en hel del tid och är rätt petig… jag skriver, korrekturläser, länkar, korrekturläser, ändrar, lägger till bilder, korrketurläser. Ett inlägg måste få ta sin tid för att bli riktigt bra… och har jag inte tiden får inlägget hellre vänta än publiceras halvdant.

Ordentligt länkande är en annan faktor som är viktig. Länkar ger möjligheten till fördjupning, breddning eller fungerar som källhänvisning när länkarna gjorts på ett bra sätt. Länkväggar i varierande grad av doldhet tillför ingenting i de allra flesta fallen — vilket även gäller de helt orelaterade sista paragrafer en del bloggare börjat köra med sist i alla inlägg som går igenom en mängd inlägg. Länka relevanta inlägg för sammanhanget, i texten på relevanta ställen. Rasmus skrev för en tid sedan ett mycket intressant inlägg om denna trend.

Så, vilka bloggare anser jag då är de allra skarpaste?

Innan jag börjar lista bloggnamn så bör jag nämna att jag följer en hel mängd bloggar om olika ämnen. Dessa är de svenska politiska bloggar som platsar, eftersom det matchar temat för denna blogg.

Jag måste börja med Josh på Enligt Min Humla. Hans texter är alltid läsvärda, välskrivna och med en stor mängd humor av en sällsynt bra kvalitet. Jag har alltid förundrats och inspirerats av honom, och hans förmåga har ända sedan jag startade bloggen varit föremål för min avundsjuka.

Nästa blogg i listan får bli Sagor från Livbåten, vars skribenter ofta lyckas väcka tankar om händelser genom att anföra nya perspektiv.

Hanna Wagenius får nästa omnämnande. Hon har dessvärre skrivit rätt sällan på senaste, men när hon skriver är det alltid läsvärt, och hon drar sig inte för att kliva över alla gränser om vad som anses politiskt korrekt.

Opassande har nu varit osedvanligt tyst några dagar, och det är nästan så man får abstinens. Emma är nog den som är allra bäst på att väva samman andras inlägg och skapa bild över läget om en viss händelse eller fråga. Hon har dessutom stått bakom initiativ som översikten över övervakningslagar.

Niklas Dougherty på 之乎者也 är en stark röst som alltid skriver intressant. Han håller alltid den liberala fanan högt och gör analyser som tyvärr är alltför sällsynta.

Innan jag slutar vill jag även nämna Motpol som på något sätt alltid lyckas skriva intressant. Även kul att notera att jag tycks ha en svaghet för bloggare som har en svaghet för Kina. Märklig korrelation.

Om jag tog upp hela listan med motivationer skulle den bli alldeles för lång. Utöver ovanstående finns det mängder av läsvärda bloggar som jag följer. För att nämna några: Anna Troberg, Beelzebjörn, Farmor Gun, Christopher Kullenberg, Full Mental Straightjacket, Lake, Hultin och Liberal och Långsint.


Bildcredits: Daniel Henriquez

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Internet flyttar gränserna

Postat Saturday, May 8, 2010 om Informationspolitik

Emma på opassande inspirerar igen med ett inlägg om gränsdragning… hur påverkas vi och vårt förtroende av gåvor och annat egentligen? Hon sätter där fingret på något jag tänkt på ett bra tag, men inte egentligen kommit fram till något smart svar på.

Det är onekligen så att Internet flyttar gränser, och kanske till och med suddar ut dem? Har man korrumperat sig om man accepterar en bok som en gåva när man är representant för ett politiskt parti? Vem gäller det då? Gäller det Emma, som inte är riksdagskandidat för partiet, men ändå har en stark roll inom det? Gäller det mig, som aldrig haft några förtroendeuppdrag för partiet alls, utan bara är en stark röst som uttalat stödjer partiet?

Det enda rimliga svaret är att man måste dra det hela vägen, och det måste gälla alla. Som direkt följd av det blir det orimligt att använda ord som “korrumperande”. Det jag tycker mig se är att det på Internet förekommer ett mycket mer direkt utvärderande mellan skribent och läsare, där förtroendekapitalet blir mer flytande.

Varje läsare får själv sätta sin gräns. Jag har följt några bloggar som jag själv tycker har gått över gränsen och gör alldeles för mycket reklam för produkter som de själv tjänar pengar på att folk köper — så mycket att det inte finns något egentligt innehåll. Jag tappar förtroendet för innehållet. Där drar jag min egen gräns… andra kan säkert tycka att det är helt okej.

Samtidigt måste vi röra oss fram till en ny tid där det är okej att tjäna lite pengar på saker. Vi måste komma ifrån det där ursvenska Jante-tänket om att allt ska göras som en god gärning och att inget som ger betalt är en god gärning.

I förlängningen tror jag detta är ett av de stora problemområden som den nya tiden för med sig, som vi knappt ens börjat snegla på än. Även den samling människor som har bäst koll på det nya informationssamhället har helt missat delar av detta, vilket gäller både Piratpartiets principprogram och Creative Commons-licenser.

Det man måste inse är att gränsen mellan hobby, aktivism och näringsverksamhet håller på att flyttas, och kanske suddas ut helt. Jag tjänar ingenting på denna blogg. Om jag skulle få en eller två böcker gratis eftersom jag driver den, innebär det att jag har tjänat något på den? Ur en strikt synpunkt har jag naturligtvis det… men om man ska börja värdera det blir det mycket problematiskt.

Skattemässigt och juridiskt landar man i en situation där det i princip blir obligatoriskt att starta en firma för att kunna driva en blogg, vilket i princip skulle döda mediet (just lättheten är en pelare, och att starta/driva firma i Sverige är allt annat än “lätt”, oavsett hur många regeringar som struntat i sina löften att förenkla för småföretag). Effekten går dessutom i flera led — även om jag inte tjänar ett öre på något jag företar mig på nätet så är det sannolikt att någon drar ekonomisk nytta av det på något sätt.

Det är just detta som CC-licenser eller PPs principprogram inte heller problematiserar. “Fritt för icke-kommersiell användning”. “Fildelning ska vara fritt för icke-kommersiellt bruk”. Vad innebär det?

Om jag bloggar på en blogg med reklambanners, får jag använda CC-licensierade bilder då? Om jag har en blogg med p2p-länkar till musik där jag recenserar musiken, är det kommersiellt? Med direkta nerladdningslänkar? Om jag inte har några reklambanners, blir det okej då? Är det i det fallet okej att webbhosting-tjänsten tjänar pengar på att jag driver min icke-kommersiella blogg där? Är det okej även om det är jag som driver webbhosting-tjänsten? Eller om jag jobbar för företaget som gör det? Om jag har CC-licensierade bilder i gamla blogginlägg och lägger upp reklam på bloggen? Och så vidare.

Det är enkelt att hitta en gradvis skala där det i ena änden är tydligt kommersiell verksamhet och i andra självklart icke-kommersiell användning. Däremellan finns ett rätt svårt gränsdragningsproblem som ingen egentligen givit sig på att reda ut, som har mängder med spretiga delproblem.

Skillnaden mellan PP och etablerade partier är däremot att vi tar denna typ av frågeställning på allvar. Denna värld är en ny värld för oss alla, och det krävs mycket tankearbete och funderande om moral och etik för att hitta vägen framåt. De etablerade partiernas svar på detta är att tycka att det är okej att köra på i gamla spår. Det skulle innebära att man måste starta enskild firma så fort man slänger upp en reklambanner på sin blogg, en flattr-knapp (vilket jag för övrigt funderat på att slänga upp en) eller en donationsknapp.

Själv har jag (via andra bloggar) dragit ihop en handfull kronor på mitt bloggande. Det är inte i närheten av vad domänerna har kostat, så jag går absolut back på det. Finns det någon magisk gräns? När man drar in första kronan? När man första gången går plus? Något godtyckligt värde?

Vi börjar se effekterna av det i Skatteverket som börjat ge sig på bloggare som får in en del pengar. I förlängningen tror jag att detta kommer att behöva få påverka samhällsstrukturen betydligt mer i grunden än någon liten regeländring för bloggande. Ett samhälle där pengar flyter åt alla håll via donationer, mikrotransaktioner och flattringar fungerar inte på samma sätt som ett samhälle där alla löneslavar åt Stora Företaget och bara ett fåtal behöver bekymra sig om skatteimplikationerna för inkomster och “näringsverksamhet”.

Går det ens att ha ett högskattesamhälle som det vi idag lever i, om det hela tiden flyter pengar i små mängder mellan medborgarna? Om varje mikrotransaktion innebär en inkomst och ska redovisas, sätter detta stopp för det spontana i nätverket? Jag har inga bra svar, trots mycket funderande. Det enda jag definitivt ser är ett stort behov av förenkling i samhället, men där de etablerade politikerna driver på vad som bättre beskrivs som förkrångling.

Gränsen mellan företaget och individen håller på att flyttas. Samhället måste följa med. Var nya gränser ska dras kan jag inte tala om, men jag kan bestämt berätta att det inte kommer fungera att hålla fast vid gamla gränser som om inget har hänt.


Bildcredits: Brooks Elliott, dolphinsdock.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,