Principiellt motstånd mot censur
Det har skrivits en del fram och tillbaks om Malmströms censurförslag. Anna Troberg svarade Benny Lindholm om vad Piratpartiet vill egentligen, och Lindholm svarar igen. Tyvärr håller jag med Lindholm i en del av hans svar… mycket av Annas artikel handlar om saker som i diskussionen om censur kontra barnporr är perifera, även om den säger en hel del bra om partiet i allmänhet.
Flera andra pirater har hoppat på Lindholm med ett direkt otrevligt tonfall. Jag tror inte att någonting kan vinnas i debatten av att kalla någon för “nyttig idiot”. Kul för någon som grävt ner sig i en skyttegrav, men knappast givande för förståelse och samspråk. Vi kan bättre än så, Pirater, och det krävs en lite mer ödmjuk ton för att övertyga medborgarna i denna valrörelse.
Jag tolkar själv Lindholms utspel mer som att han faktiskt vill förstå hur Piratpartiet tänker, men inte förstår… speciellt av diskussionen i kommentarerna. Det är därför tråkigt att diskussionen spretar iväg så mycket. Han accepterade i diskussionerna runt det första inlägget att det kanske rent praktiskt inte är genomförbart, men den intressanta frågan är alltså:
“Varför är Piratpartiet motståndare mot ett barnporrfilter, rent principiellt?”
Jag ska försöka svara på den frågan så samlat jag kan, och bortser därför från många praktiska argument som att filtret är lättare att ta sig runt än det är att använda en ficklampa:
Jag utgår från en truism: “Antingen gäller något, eller så gäller det inte”. Om vi från båda fallen kan dra som slutsats att “filtrering är dåligt”, så gäller alltså denna slutsats generellt. Så… Antingen är alla webbsiter som läggs upp i filtret riktiga dokumenterade övergrepp på barn, eller så läggs det upp “oskyldiga” webbsiter i filtret.
Fall nummer 1: Alla webbsiter i filtret är riktiga dokumenterade övergrepp på barn. Att webbsidan filtreras kommer upphovsmännen bakom sidan direkt att märka i så fall (eftersom man kan förmoda att de ofta arbetar med sin egen sida, eller har ett kontaktnät som gör det). Detta ger förövare av övergrepp en chans att radera bevis och komma undan.
Detta är en direkt logisk slutsats. Vi får anta att man inte vet vem som ligger bakom webbsidan (för då hoppas jag verkligen att denne tas fast istället för att blockeras). Alltså kommer alla som försöker gå in på sidan direkt märka att den “inte fungerar”. Filtret får alltså som direkt effekt att det blir lättare för dessa vidriga barnvåldtäktsmän att komma undan! Det kan jag inte på något sätt ställa mig bakom.
Fall nummer 2: Det läggs in webbsidor i filtret som inte har brottsligt innehåll. Det säger sig själv att vi inte kan ha ett godtyckligt filter, så detta måste på något sätt kontrolleras. Samtidigt måste detta ske dolt, eftersom det inte är möjligt att kontrollera filtrets korrekthet utan att kunna förbigå filtret.
Det innebär alltså att, i ett nötskal, vi medborgare måste acceptera och lita på att staten sköter detta finfint. Det kan tillsättas kontrollorgan på vilket sätt som helst utan att jag kan acceptera detta… vi kan inte införa en censur som kan appliceras på godtyckligt material, och det enda medborgarna har som garanti om att “rätt” saker censureras är “lita på oss”.
Man kan ganska enkelt sammanfatta hela resonemanget som ytterligare en fråga:
“Vad gör filtret för nytta?”
Om det nu rör sig om riktigt barnpornografiskt material så ska vi ju ändå ta fast de som står bakom sidorna och stänga ner dem! Materialet ska bort från webben snabbast möjligt! Filtret har i den meningen ingen riktig användning mot ren barnpornografi. Detta förfarande (ta ner sidor direkt) fungerar ypperligt bra världen över när det handlar om bedrägeri-sidor. I regel tar det bara några timmar innan sidorna är nedplockade.
Så om det inte handlar om dokumenterade övergrepp mot barn så återstår annat, som i lagens mening inte är barnpornografi, men som av styrande kan anses moraliskt tveksamt, vilket mycket riktigt även är sådant som de Svenska och Australiensiska filtren använts för. Teknad porr, porr med kvinnor med små bröst, bonsai-träd, eller var det nu kan landa. Praktiken bekräftar principen.
Motfrågan som det står upp till Lindholm, Malmström eller någon annan som står bakom filtret att svara på blir alltså:
Vad är det som blir bättre av att man censurerar siterna istället för att bara slå till mot upphovsmännen och ta ner sidorna? Hur förbättras situationen av att upphovsmännen får en chans att radera bevismaterial?
Notera nu att vi fortfarande pratar principiellt, inte rent praktiskt. Det praktiska kan vi återkomma till när vi klarat ut vart vi står rent principiellt… jag har ett eller annat att säga om den saken också.
Bildcredits: pinkangelbabe
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Censur, Demokrati, Informationspolitik, Barnporr, Piratpartiet, Rättssäkerhet, Cecilia Malmström, Benny Lindholm, Anna Troberg
Barnporr + Censur = Vansinne?
Cecilia Malmström svarar idag i en artikel på europaportalen på anklagelserna om att hon vill införa censur av nätet på EU-nivå. Malmström förnekar att det är censur det rör sig om och tycker anklagelserna är helt vansinniga:
– Jag tycker det är tråkigt. Jag har i hela mitt politiska liv slagits för yttrandefrihet och att blockera nätsidor med barnporr är inte censur. Censur och barnporr kan knappt nämnas i samma mening.
Jag kan respektera att någon har en annan hållning än jag i frågan, men vi kan väl börja med att ena oss om att den existerar? Kalla ett päron för ett päron? Jag släpade fram mitt gamla exemplar av “Svenska Ordboken” (ja, en sådan i papper). Så här säger den:
censurer/a verb ~ade ~at • förbjuda publicering eller visning av (del av) tryckt el. inspelat alster □ äv. utöva granskande verksamhet □ äv. utvidgat: han gav uttryck för tankar som han annars ~ade.
Jag skulle vilja påstå att det är precis det det handlar om: Att censurera barnpornografiskt material. Man kan naturligtvis diskutera om det är en bra eller dålig idé att censurera barnpornografiska webbsidor, men vi kan väl börja med att sluta oss att det enligt definitionen är censur? Att man inte skulle kunna applicera censur på barnporr anser Malmström beror på att barnporr är olagligt:
– Det är helt vansinnigt. Det handlar inte om yttrandefrihet eller åsikter, det handlar om barnporr, något som är kriminellt i hela EU.
Tyvärr kan man inte gömma sig bakom det, Cecilia. Det är censur, oavsett om materialet man censurerar är “kriminellt” eller inte. Det är precis lika mycket censur som när totalitära stater censurerar bort saker som de anser är olagliga. Vi kan diskutera om det är bra eller dåligt att det görs, men det är i alla fall censur.
För att ta det hela ett steg längre bör vi alltså fråga oss: Är censur rätt verktyg att ta itu med barnporren med? Vad händer när en barnpornografisk sida blockeras? Jo, innehavaren får omedelbart reda på saken, tar bort allt materialet, och ser i ett slag till att polisen inte har någon som helst chans att spåra materialet till dess källa. Alltså kan övergreppen på filmerna fortsätta utan att polisen har någon möjlighet att ingripa.
Det är också detta som gjort att ett antal intresseorganisationer för offer till sexuella övergrepp på barn protesterar mot censurförslaget — vi ska ta itu med problemet, inte dölja det bakom stoppskyltar.
Cleanternet skapat en film till stöd för Malmströms fantastiska censurförslag. Se den, den förklarar saker bättre än jag någonsin kan här:
För övrigt: Idag är det demonstration i Stockholm mot galenskaperna i ACTA-avtalet. Ses vi där kanske?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Censur, Demokrati, Informationspolitik, Internet, Cecilia Malmström
