Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt

Jag skriv ett svar till Carl Bildts kolumn i Washington Post, på min engelska blogg: “Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt“. Läs och kommentera gärna!

Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Övervakning, FRA, Informationspolitik, Integritet, Internet, Piratpartiet, Yttrandefrihet

Människorättskämpen Google?

Det har skrivits mycket om Google idag, och draget att hota Kina att stänga sin tjänst om inte… något. Vad exakt det är Google vill ha ut av de nya samtalen med kinesiska regeringen är oklart. Vissa påstår att man kräver att få ta bort censuren, vilket i så fall nästan är skrattretande naivt. Handlingen är i alla fall ett svar på att kinesiska regeringens knäckare brutit sig in hos Google och snott information.

I nästan samtliga fall hyllas nu Google som förkämpar för mänskliga rättigheter, som nu bjuder upp till krig mot den stora kinesiska brandväggen (med några trevliga undantag). Det talas om hur detta skulle kunna ha stor betydelse för även oss i väst, och liknande stora ord.

Jag har mycket svårt att se allt det här. Jag ser ett företag som accepterat att leverera en censurlösning till Kina för profitens skull. Mänskliga rättigheter spelade inte så stor roll då. Inte förrens den egna datorsäkerheten hotats och efter lång tids dåliga affärer i landet agerade man, och då med någon sorts hot om att stänga verksamheten. Jag är övertygad om att det är ett businessbeslut som handlar om profit vs. kostnad och om avtalsdetaljer med de kinesiska myndigheterna.

Tänk efter en stund. Vad är det alla förväntar sig ska hända? Kommer Kina, nu när det hotas av en sökmotor som en femtedel av internetanvändarna i landet använder och som man tidigare systematiskt tryckt undan till förmån för lokala alternativ, direkt att backa från sin policy om censur? Det är föga sannolikt — om Google försvann i Kina skulle de inhemska sökmotorerna ta över den trafiken och ingen skulle blinka. Folket är ju ändå vana med att siter stängs till höger och vänster där. Så varför skulle myndigheterna bry sig något nämnvärt? Förmodligen är det enda Google förväntar sig lite ersättning för skedd skada och nya tomma löften om att knäckarna lämnar dem i fred, eller lite förbättring av ett alltmer skamfilat rykte när man ändå tänkt dra sig ur Kina.

Jag välkomnar visserligen det här draget från Google sida, men jag tror inte man ska dra för stora slutsatser av det. Ett företag som Google hade på ett kraftfullt sätt kunnat markera Internets principer om global informationsfrihet genom att helt enkelt vägra censurera sina resultat, i Kina lika väl som i Tyskland eller andra censurglada nationer. Att göra det hade tvingat länderna ta svåra beslut om censur kontra en ökande isolation, men Google har följt pengaströmmen och istället betalat med användarnas informationsfrihet.

Google har genom åren haft många ypperliga tillfällen att ta mänskliga rättigheter i försvar genom att utnyttja nätets globala struktur. Istället har man konsekvent valt att öka sin lokala kapacitet och böja sig för den lokala maktens nyckfulhet. Jag har mycket svårt att tro att det här skulle innebära någon större ändring av den kurs man valt att hålla, även om jag naturligtvis hoppas att jag har fel.

Bildcredits: thelampnyc, noroute

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Censur, Google, Kina, Informationspolitik, Mänskliga Rättigheter

Upphovsrätt som censurverktyg och samhälsfara

Alla med någon som helst koppling till spelvärlden har nog märkt att Infinity Ward och Activision i veckan lanserade Call of Duty: Modern Warfare 2. Lanseringen har föregåtts av en hel del negativ uppmärksamhet, allt från avslöjandet att man i en sektion av spelet spelar som terrorist och skjuter ihjäl oskyldiga på en flygplats till att spelet inte kommer stödja så kallade dedicated servers. Just detta stöd som saknas gör att spelet blir enklare att fuska i online, något som Infinity Ward envist påstått sig ha fixat med hjälp av sitt nya system IWNet.

Det gick dock inte ens ett dygn efter att spelet släppts innan den första videon dök upp på youtube med bilder på någon som fuskade i spelet, tillsammans med en länk till en sida där fusket fanns till försäljning. Man kan tycka lite vad man vill om fuskande i online-spel, det har egentligen inte med saken att göra. Det som hände därefter är däremot lite uppseendeväckande. Nästa gång jag klickade på länken till videon fick jag se detta:

This video is no longer available due to a copyright claim by Activision Games Inc.

Youtube, som de flesta andra stora media-siter tar omedelbart bort material ifall det kommer in upphovsrättsliga klagomål. Det kan nog vara rimligt, men i det här fallet (och flera andra, om man ska tro google) rör det sig inte om någon upphovsrätt. Upphovsrätten för filmen (en fungerande länk, för övrigt). tillhör den som spelat in den.

Man har alltså använt upphovsrättshysterin som råder som ett slagträ. För att undvika dålig PR har man tvingat ett annat företag att censurera en film som man inte har någon rätt till. Detta är helt klart bara möjligt för att företagen blivit så oerhört vana med att det vräks in anmälningar om upphovsrättsbrott.

Situationen blir då att ett företags särintresse att tysta ner obekväm information om deras produkt går före det allmänna intresset av att informationen sprids. På liknande sätt går det att tysta ner konkurrenter. Detta är, ur ett samhällsperspektiv, mycket problematiskt.

I vissa fall tillåts det hela dras ännu längre. Ett litet samhälle i USA har satt upp gratis trådlös internetanslutning i offentlig miljö. Där har någon sedan tankat ner en film, illegalt, vilket MPAA har fått nys om. Resultatet är att man lyckats övertyga staden att stänga av internetanslutningen för alla.

Det går helt absurda proportioner i det här — det är som att sluta att köra en busslinje för att någon tjuvåkt en gång. Var är tankarna på rimlighet? Samhället kan väl inte stänga av central infrastruktur bara för att någon begått ett struntbrott? Vi inför väl inte vägspärrar så fort någon snattat ett tuggummi?

Att man sedan har mage att sitta och skylla bristen på internetanslutning på den som laddat hem filmen är nästan snäppet ytterligare magstarkt.

Historien slutar olyckligt i en situation där staden nu sitter och väljer mellan att ta ordentliga summor av skattebetalarnas pengar för att köpa svindyra “filter” (dvs censur-mjukvara) eller helt enkelt låta anslutningen vara avstängd. Det här tankesättet som lobbyn lyckats inpränta i politiker världen över är direkt samhällsfarligt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om MPAA, Informationspolitik, Censur