En inblick i framtiden

Postat Thursday, March 25, 2010 om Informationspolitik

HAX rapporterar om det påbörjade bygget av en Europeisk censurvägg, i mångt och mycket likt den Kinesiska Brandväggen — redan 2012 ska den vara på plats. Man hyllar gärna Google som nu lämnar Kina samtidigt som man själv rustar för att begränsa invånarnas tillgång till “olämplig” information.

Det borde krypa i skinnet på vilken vettig människa som helst att någon politiker utifrån fullständigt godtycke kan komma att bestämma vad som är “lämplig” information — historien visar med all önskvärd tydlighet vad sådant leder till — och det som redan sker i Australien borde vara en varningsklocka av rang.

Jag bjuder på en inblick i hur framtiden kan bli, i form av Kinesiska regimens riktlinjer för hur nyheter om googles sorti ska rapporters, från Sanningsministeriet:

Alla chefredaktörer och ledare:

Google har officiellt tillkännagivit sitt utträde från den Kinesiska markanden. Detta är en högeffektsincident. Den har orsakat nätmedborgares diskussioner som inte begränsas till en kommersiell nivå. Visa därför strikt hänsyn till följande innehållskrav under denna period:

A. Nyheter

  1. Använd endast statens centrala huvudmedias (web) innehåll; använd inget material från andra källor
  2. Återrapportering får ej ske med ändrad rubrik
  3. Nyhetsrekommendationer bör referera till statens centrala huvudmedias webbsidor
  4. Producera ej relevanta ämnessidor; håll ej diskussionssessioner; utför ej relaterad undersökande journalistik;
  5. Online-program med experter och vetenskapsmän om detta ämne måste ansöka om tillstånd i förväg. Denna typ av program är strikt förbjudna på eget initiativ.
  6. Kontrollera noga kommentarfält tillhörande nyhetsartiklar.

Läs det hela (på engelska) hos China Digital Times. Jag slipper gärna ett EUs sanningsministerium helt. Tur att det finns ett parti som står upp för det.


Bildcredits: Wyrmworld

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Människorättskämpen Google, igen?

Postat Tuesday, March 23, 2010 om Informationspolitik

I Januari var Google föremål för en mängd stora rubriker när de hotade att sluta censurera sökresultat i Kina. Jag skrev då och ifrågasatte godheten i detta agerande i ett inlägg med titeln Människorättskämpen Google?

Jag ser ett företag som accepterat att leverera en censurlösning till Kina för profitens skull. Mänskliga rättigheter spelade inte så stor roll då. Inte förrens den egna datorsäkerheten hotats och efter lång tids dåliga affärer i landet agerade man, och då med någon sorts hot om att stänga verksamheten. Jag är övertygad om att det är ett businessbeslut som handlar om profit vs. kostnad och om avtalsdetaljer med de kinesiska myndigheterna.

Idag var det dags igen. “Google stoppar Kinacensur” enligt Aftonbladet och SvD. Det hade varit coolt — en riktigt uppkäftig knäpp på Kinesiska regimens näsa, även om den säkert bara skulle varit ofiltrerad i ungefär tre minuter innan hela sidan stängts av regimen. Även en del bloggar har kommenterat.

Tyvärr är det inte riktigt lika bra som det låter. Det google har gjort är inte att sluta censurera sina sökresultat i Kina, utan snarare stängt hela sin Kinesiska sökmotor helt och hållet. Man kan visserligen hävda att det innebär ett slut på censuren, men det vore som att säga att man fixat problemen med bilen genom börja cykla. Det google har gjort är att man omdirigerat google.cn till google.com.hk — det vill säga googles sökmotor i Hong Kong.

Hong Kong har ju inte haft någon censur redan innan, så var det så enkelt? Hade Kineserna kunnat undvika censuren genom att knappa in google.com.hk istället för google.cn i webbläsaren? Visserligen pratas det om att censuren går att undvika, men så lätt var det väl ändå inte?

Nej, så lätt var det inte. Google censurerar visserligen inte sina sökresultat i Kina längre — nu gör Kinesiska brandväggen det istället. Det har spekulterats en del om att google nu stänger sin söktjänst som man inte riktigt lyckats tjäna pengar på i Kina, men behåller reklamtjänsten och annat som man tjänar bra med pengar på.

Tyvärr gäller nog min slutsats från Januari fortfarande:

Ett företag som Google hade på ett kraftfullt sätt kunnat markera Internets principer om global informationsfrihet genom att helt enkelt vägra censurera sina resultat, i Kina lika väl som i Tyskland eller andra censurglada nationer. Att göra det hade tvingat länderna ta svåra beslut om censur kontra en ökande isolation, men Google har följt pengaströmmen och istället betalat med användarnas informationsfrihet.


Bildcredits: pamhule

Inressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Transgenus – nu i php

Postat Monday, March 15, 2010 om Teknologi

Transgenus hade i ursprungsversion problemet att vara skrivet i python, något som många webbhotell inte tillåter att man kör. Nu har Ztripez på Paranoianormal kodat om programmet till php, vilket innebär att det kan köras mer eller mindre var som helst. Bra jobbat!

Den nya källkoden hittar ni här (eller speglad här). Bara att packa upp och köra.

Noterar även att det börjat dyka upp diverse andra speglar. Mycket trevligt att se.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Censur medelst upphovsrätt, del 2

Postat Sunday, March 14, 2010 om Replik

Så var det då dags igen. Som jag skrev om i Upphovsrätt som censurverktyg och samhällsfara används ibland upphovsrätten för att rent ut tysta människor, fast någon upphovsrättsproblematik egentligen inte finns inblandad.

Nu är det Matte Matik som råkat illa ut på grund av sin Transgenusmotor. Uppsala Nya Tidning har blivit så upprörda att de skrivit mail och lite dolt sådär hotar med en polisanmälan. Detta alltså för att någon läser tidningen på ett sätt som man inte har avsett.

Jag undrar hur långt de tror att upphovsrätten sträcker sig? Måste jag använda deras tidning enligt instruktioner? Vad begår jag för brott om jag läser den upp och ner, om jag målar roliga grimasher på deras bilder, eller annat liknande?

Det som nu hänt är i klass med att hota med polisanmälan för att någon ser på en tavla man målat med färgade solglasögon. Och det är klart, UNT märker ju tydligt att Matte har fel färg på sina genusglasögon.

Det är visserligen en webbserver med i spelet, men programmet transgenus skulle precis lika bra kunna skrivas som et webbläsartillägg till t.ex. Firefox. Det skulle fungera lika bra som program, men mindre bra som poäng i debatten.

Detta är oerhört farligt för den öppna debatten. Transgenusmotorn är inget verktyg för att publicera saker, och har alltså inte publicerat saker — det är ett verktyg för att visa upp information som redan är publicerad, precis som en vanlig webbproxy, som googles översättningstjänst. Det är dessutom inget nytt påhitt — sidor som Smurfalizer har gjort samma sak mer eller mindre sedan webben uppfanns.

Matte orkar inte bråka, så han stängde tjänsten. Jag bråkar dock gärna för yttrandefrihetens och den öppna debattens skull (vilket inte borde vara någon nyhet). Bring it on, UNT.

Transgenus.skivadlime.se

Jag uppmanar alla piratpartister, piratsympatisörer och andra som bryr sig om fri debatt att spegla sidan, om ni har möjlighet. Jag har skapat nya versioner av filerna som Matte inte inkluderade och fixat en bugg som skapades av införandet av en GPL-kommentar. Hela paketet finns här.

Uppdatering: Efter Tors förslag i kommentarerna har jag lagt till en frame högs upp som klargör att transgenusifiering har skett och som tillhandahåller en länk till ursprungssidan. Paketet med källkoden innehåller även dessa.

Uppdatering 2: Det visar sig att det redan har lämnats in en polisanmälan, från Sundsvalls Tidning. Se lite mer info på cybernormer.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Människorättskämpen Google?

Postat Wednesday, January 13, 2010 om Informationspolitik

Det har skrivits mycket om Google idag, och draget att hota Kina att stänga sin tjänst om inte… något. Vad exakt det är Google vill ha ut av de nya samtalen med kinesiska regeringen är oklart. Vissa påstår att man kräver att få ta bort censuren, vilket i så fall nästan är skrattretande naivt. Handlingen är i alla fall ett svar på att kinesiska regeringens knäckare brutit sig in hos Google och snott information.

I nästan samtliga fall hyllas nu Google som förkämpar för mänskliga rättigheter, som nu bjuder upp till krig mot den stora kinesiska brandväggen (med några trevliga undantag). Det talas om hur detta skulle kunna ha stor betydelse för även oss i väst, och liknande stora ord.

Jag har mycket svårt att se allt det här. Jag ser ett företag som accepterat att leverera en censurlösning till Kina för profitens skull. Mänskliga rättigheter spelade inte så stor roll då. Inte förrens den egna datorsäkerheten hotats och efter lång tids dåliga affärer i landet agerade man, och då med någon sorts hot om att stänga verksamheten. Jag är övertygad om att det är ett businessbeslut som handlar om profit vs. kostnad och om avtalsdetaljer med de kinesiska myndigheterna.

Tänk efter en stund. Vad är det alla förväntar sig ska hända? Kommer Kina, nu när det hotas av en sökmotor som en femtedel av internetanvändarna i landet använder och som man tidigare systematiskt tryckt undan till förmån för lokala alternativ, direkt att backa från sin policy om censur? Det är föga sannolikt — om Google försvann i Kina skulle de inhemska sökmotorerna ta över den trafiken och ingen skulle blinka. Folket är ju ändå vana med att siter stängs till höger och vänster där. Så varför skulle myndigheterna bry sig något nämnvärt? Förmodligen är det enda Google förväntar sig lite ersättning för skedd skada och nya tomma löften om att knäckarna lämnar dem i fred, eller lite förbättring av ett alltmer skamfilat rykte när man ändå tänkt dra sig ur Kina.

Jag välkomnar visserligen det här draget från Google sida, men jag tror inte man ska dra för stora slutsatser av det. Ett företag som Google hade på ett kraftfullt sätt kunnat markera Internets principer om global informationsfrihet genom att helt enkelt vägra censurera sina resultat, i Kina lika väl som i Tyskland eller andra censurglada nationer. Att göra det hade tvingat länderna ta svåra beslut om censur kontra en ökande isolation, men Google har följt pengaströmmen och istället betalat med användarnas informationsfrihet.

Google har genom åren haft många ypperliga tillfällen att ta mänskliga rättigheter i försvar genom att utnyttja nätets globala struktur. Istället har man konsekvent valt att öka sin lokala kapacitet och böja sig för den lokala maktens nyckfulhet. Jag har mycket svårt att tro att det här skulle innebära någon större ändring av den kurs man valt att hålla, även om jag naturligtvis hoppas att jag har fel.


Bildcredits: thelampnyc, noroute

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Upphovsrätt som censurverktyg och samhälsfara

Postat Saturday, November 14, 2009 om Informationspolitik

Alla med någon som helst koppling till spelvärlden har nog märkt att Infinity Ward och Activision i veckan lanserade Call of Duty: Modern Warfare 2. Lanseringen har föregåtts av en hel del negativ uppmärksamhet, allt från avslöjandet att man i en sektion av spelet spelar som terrorist och skjuter ihjäl oskyldiga på en flygplats till att spelet inte kommer stödja så kallade dedicated servers. Just detta stöd som saknas gör att spelet blir enklare att fuska i online, något som Infinity Ward envist påstått sig ha fixat med hjälp av sitt nya system IWNet.

Det gick dock inte ens ett dygn efter att spelet släppts innan den första videon dök upp på youtube med bilder på någon som fuskade i spelet, tillsammans med en länk till en sida där fusket fanns till försäljning. Man kan tycka lite vad man vill om fuskande i online-spel, det har egentligen inte med saken att göra. Det som hände därefter är däremot lite uppseendeväckande. Nästa gång jag klickade på länken till videon fick jag se detta:

This video is no longer available due to a copyright claim by Activision Games Inc.

Youtube, som de flesta andra stora media-siter tar omedelbart bort material ifall det kommer in upphovsrättsliga klagomål. Det kan nog vara rimligt, men i det här fallet (och flera andra, om man ska tro google) rör det sig inte om någon upphovsrätt. Upphovsrätten för filmen (en fungerande länk, för övrigt). tillhör den som spelat in den.

Man har alltså använt upphovsrättshysterin som råder som ett slagträ. För att undvika dålig PR har man tvingat ett annat företag att censurera en film som man inte har någon rätt till. Detta är helt klart bara möjligt för att företagen blivit så oerhört vana med att det vräks in anmälningar om upphovsrättsbrott.

Situationen blir då att ett företags särintresse att tysta ner obekväm information om deras produkt går före det allmänna intresset av att informationen sprids. På liknande sätt går det att tysta ner konkurrenter. Detta är, ur ett samhällsperspektiv, mycket problematiskt.

I vissa fall tillåts det hela dras ännu längre. Ett litet samhälle i USA har satt upp gratis trådlös internetanslutning i offentlig miljö. Där har någon sedan tankat ner en film, illegalt, vilket MPAA har fått nys om. Resultatet är att man lyckats övertyga staden att stänga av internetanslutningen för alla.

Det går helt absurda proportioner i det här — det är som att sluta att köra en busslinje för att någon tjuvåkt en gång. Var är tankarna på rimlighet? Samhället kan väl inte stänga av central infrastruktur bara för att någon begått ett struntbrott? Vi inför väl inte vägspärrar så fort någon snattat ett tuggummi?

Att man sedan har mage att sitta och skylla bristen på internetanslutning på den som laddat hem filmen är nästan snäppet ytterligare magstarkt.

Historien slutar olyckligt i en situation där staden nu sitter och väljer mellan att ta ordentliga summor av skattebetalarnas pengar för att köpa svindyra “filter” (dvs censur-mjukvara) eller helt enkelt låta anslutningen vara avstängd. Det här tankesättet som lobbyn lyckats inpränta i politiker världen över är direkt samhällsfarligt.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments Off