Extra Lagrad Svensk Hushållsdata
I dag klubbades alltså datalagringsdirektivet i Sveriges riksdag. När beslutet togs strax efter fyratiden på eftermiddagen i dag fullständigt exploderade mitt twitterflöde i ilska. Det är inte så konstigt. Det som däremot får mig att höja på ögonbrynen är att så många uppvisar en sorts förvåning, som att det hade varit mer väntat att något mirakel skulle stoppat beslutet i sista stund.
Det finns en del att säga om direktivet och om beslutet, och en hel del har redan sagts.
Till att börja med anordnar Ung Vänster en workshop med Peter Sunde pÃ¥ ämnet digitalt självförsvar. Ordvalet är helt brilliant, för det visar samtidigt pÃ¥ sÃ¥ mÃ¥nga olika aspekter av vad det handlar om. Kryptering för oss vanliga medborgare är inte ett sätt att dölja nÃ¥got fuffens – det är vanligt hederligt självförsvar mot övergrepp. Det är nÃ¥got som används i försvar, inte ett anfallsvapen för terrorister. Samtidigt väcker själva ordets existens en helt annan medvetandenivÃ¥ om att det finns nÃ¥got att försvara sig mot. Bra jobbat, Ung Vänster!
Så här är det: Okunskapen är stor. Till och med inom de led där man strider mot direktivet. Det var en väldans massor med prat om hur det är dags att börja kryptera sin internetanslutning, som om det stora problemet med direktivet är att staten ser att du anslutit till google.com igen eller ens vad som händer online via din dator. Jag menar nu inte att det inte är ett problem, men det går i alla fall relativt enkelt att komma runt och det finns betydligt värre aspekter.
Det finns bitar av direktivet som inte kommer att gå att komma runt utan att avsevärt begränsa sin användning av modern kommunikaitonsteknologi. Det främsta är att din mobiltelefon kommer att lämna ett spår efter sig. Var den än används kommer din position att sparas tillsammans med informationen om vem du kontaktat. Det enda sättet att komma runt detta är att sluta använda din telefon som telefon (eller se till att telefonen inte kan knytas till dig, vilket blir svårt utan mängder med extra arbete).
Än värre än okunskapen är ointresset. Nästan ingen dök upp till debatten. Röstsiffrorna är förkrossande 233 mot 41. Bara MP och V röstade mot direktivet, tillsammans med nÃ¥gra fÃ¥ eldsjälar inom C. Det innebär att en enorm majoritet av det svenska folket representeras av nÃ¥gon som röstat ja. Ramaskriet uteblev… demonstrationerna som föregick beslutet samlade bara den vanliga skaran av engagerade.
En del tror att detta kommer slÃ¥ tillbaks mot de förtroendevalda nästa val. Man kan ju alltid hoppas men jag tycker det är lite naivt att sätta sin tro till det… nästa val kommer liksom tidigare att handla om vÃ¥rd, om skatter, om skolor och sÃ¥ vidare… i alla fall om ointresset och medvetandenivÃ¥n om vad som hÃ¥ller pÃ¥ att hända tillÃ¥ts ligga kvar i bottenläge. Gemene man kommer inte att märka av datalagringen i sin vardag, och det finns trots allt mycket annat skit som är väl värt medborgarnas uppmärksamhet inför ett val.
Tveksamheten inför Piratpartiet är stor var man än vänder sig. Jag har full förstÃ¥else för den. NÃ¥got av de etablerade partierna skulle enkelt kunna snappat en hel del röster pÃ¥ att pÃ¥ allvar anamma frÃ¥gorna (Centern sÃ¥g ett tag ut att vara pÃ¥ väg att göra det). Nu hÃ¥ller det fönstret pÃ¥ att stänga sig, där det enda riktigt trovärdiga alternativet kvar är V, som i sin övriga politik inte är mainstream nog att dra sÃ¥ mÃ¥nga röster. Naturligtvis finns individer… men det räcker inte — makten hÃ¥lls av de övervakningsivriga.
Vill vi ändra den väg samhället beslutsamt vandrar mÃ¥ste det helt enkelt till en medvetandeförändring. Det kommer inte att gÃ¥ att vända detta med en bra valkampanj eller en snabb spurt – detta kräver en maratoninsats där det mÃ¥ste gÃ¥ upp för varenda medborgare med en mobil precis hur detta pÃ¥verkar dem, och hur det skulle kunna missbrukas. Det är inte fel att ta till domedagsretoriken när Saurons trupper redan ställt upp sig i led vid landsgränsen.
LÃ¥t inte politikerna komma undan med detta nu. De har ljugit och hemlighÃ¥llt och smusslat för att fÃ¥ igenom detta. De närmsta tvÃ¥ Ã¥ren mÃ¥ste vi konstant tjata och pÃ¥minna om hur deras beslut pÃ¥verkar oss, hur landet förvandlats till en övervakningsstat. Att detta konstant finns kvar i allas medvetande är enda chansen att undvika en upprepning av förra valrörelsen där integritetsfrÃ¥gorna helt enkelt ignorerades ihjäl – det fÃ¥r inte hända igen.
Det kommer kräva mer än samma gamla bloggposter och twittrande. Det kommer krävas att vi hittar pÃ¥ innovativa sätt att nÃ¥ ut, att beröra. Börja tänk pÃ¥ det redan nu… om nÃ¥gra Ã¥r när valet närmar sig är det för sent.
Bildcredits: Chisel Wright.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Integritet, Övervakning, Piratpartiet.
Luktspår från ohederlig politik
Politiker, i alla fall i Sverige, älskar utredningar. Det spelar ingen roll hur illa folk far, hur uppenbart fel nÃ¥got är, det man gör för att visa krafttag mot felaktigheterna i samhället är att… tillsätta en grundlig utredning i frÃ¥gan som ska vara klart senast om tre Ã¥r.
Tre Ã¥r senare är frÃ¥gan nästan bortglömd, och när utredningens femtontusen sidor levereras ser det ut som om nÃ¥got görs när utredningens “rekommendation” röstas igenom — inte helt sällan en verkningslös ordexercis med nÃ¥gon enstaka faktisk ändring dold bakom en veritabel vägg av juridisk text.
Inom olika omrÃ¥den talas det ibland om “smells” — sätt man kan “lukta sig till” tecken pÃ¥ att nÃ¥got är fel, även om det kanske inte alltid gÃ¥r att bevisa eller ens sätta fingret exakt pÃ¥ varför. När politiker helt plötsligt gör tvärt emot vad man vanligen gör är detta just ett sÃ¥dant luktspÃ¥r.
Även utan att vara insatt i själva sakfrågan kan man alltså misstänka att något var lurt när svenska politiker gjorde allt i världen för att införa ett EU-direktiv bara ett par veckor innan en stor utvärdering om direktivet skulle levereras. Ville man inte ha en utvärdering av det, för en gångs skull? Varför inte det?
Så här i efterhand kan man bara konstatera att vi som kritiserat hela handhavandet haft rätt på varenda punkt. Våra makthavare ville skyffla igenom direktivet medans EU fortfarande kunde användas som svepskäl. Väl medvetna om att direktivet skjutits i sank i flera andra länders högsta instanser och att utvärderingen skulle innehålla svidande kritik försökte man skynda det hela så man kunde ursäkta sig i efterhand med att det var farbror EUs fel. Strategin var förmodligen rätt smart, med tanke på vilken omåttlig aptit svenskarna tycks ha på övergrepp från EU utan att EU-kritiken växer nämnvärt.
I vilket fall som helst: Utvärderingen kom till sist, och hade ett och annat att säga:
Datalagringen har inte alls uteslutande används för bekämpning av allvarliga brott, eller ens uteslutande av brottsbekämpande myndigheter. Lagringen har medfört stora kostnader för operatörer, och har medfört allvarliga ingrepp i den privata integriteten.
Slutsats: Datalagringen måste omarbetas, vilket kan ta flera år.
Jaha. Det var ju synd att vi inte hann med det då.
Min tilltro till att våra makthavande inte kommer rösta igenom skiten när de får chansen om ett år är dock fortfarande otroligt låg. Kan man vifta undan alla andra relevanta argument kan man även vifta undan denna utvärdering. Om jag ska sia lite kan jag se framför mig att det kommer låta ungefär så här:
“EU-kommisionen hÃ¥ller pÃ¥ att arbetar fram ett förbättrat direktiv, men tills det är klart är vi ändÃ¥ skyldiga att införa det direktiv som nu finns. Annars fÃ¥r vi betala jättemassormiljarder i böter och smÃ¥ söta kattungar kommer offras.”
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Informationspolitik, Integritet, Lagar, Övervakning
Registrera mina känslor
Jag känner att jag borde skriva om datalagringen som nu ska upp för omröstning i riksdagen, men de senaste dagarna när jag försökt samla tankarna har jag inte riktigt kommit någonstans.
För någonstans på vägen gick luften ur mig. Alla argument känns så gamla, alla lögnerna så ofta upprepade och sedan gång på gång sågade och motbevisade att de som har något som helst intresse av frågan vid det här laget haft alla möjligheter att förstå och se igenom det fullständigt genomskinliga.
Då känns det liksom poänglöst att återigen tålmodigt förklara hur direktivet går rakt emot källskydd och grundlagsskyddade rättigheter, hur det kostar mer att införa än att ta böterna. Det pågår så mycket fulspel runt direktivet att det för mig i alla fall är fullständigt uppenbart att detta inte handlar om oförstående, vilseledda politiker i behov av förklaring utan snarare maktkåta mästermanipulatörer som bestämt sig för att fuska och ljuga igenom direktivet till varje pris.
Det fanns en eller annan katt bland hermelinerna i FRA-omröstningen som gav lite hopp, men en del slängdes ut och andra visade sig snarare vara trogna sällskapshundar med kattdräkten som chiq modeaccesoir — och nu har husse visslat.
Jag var passionerat engagerad och förbannad över det sätt det hela förts in pÃ¥. Arg, över en sÃ¥dan brist pÃ¥ respekt för andra människors rättigheter men med en brinnande vilja att försöka pÃ¥verka, förändra, förbättra. Nu är jag mest uppriktigt sÃ¥rad och ledsen. Ja, jag känner mig personligt sÃ¥rad av hur politiker trampar ner mig i gyttjan. Det finns mÃ¥nga elaka saker som människor gör mot varandra, men fÃ¥ som slÃ¥r mot sÃ¥ mÃ¥nga pÃ¥ en gÃ¥ng, och ja det drabbar mig inte bara som teoretiskt begrepp i nÃ¥gon torr politiskt debatt som politiskt aktiv utan pÃ¥ ett högst personligt plan. Det handlar inte längre om “terrorister” eller “grova brottslingar”, det handlar om mig.
Det är *mig* ni kartlägger. Det är *mina* uppgifter som riskerar att läcka eller missbrukas av ett polisväsende som gjort det till en vana att missbruka befogenheter. Det är *jag* som riskerar att granskas i sömmarna för att kusinen till nÃ¥gon jag köpte begagnade möbler av snattade en godisbit. Det enda som inte registreras är mina känslor — min trötthet och min sorg.
Kanske klarar vi oss undan ett år, och i så fall bara av ren slump när man misslyckades att enas om hur mycket man skulle gnugga efter att man tryckt ner oss i gyttjan. Det är lite talande.
Bildcredits: Kristina Alexanderson
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Integritet, Informationspolitik, Demokrati
Källskydd eller datalagring – välj ett alternativ
Det skrivs en hel del om teledatalagringen som är på gång att införas i Sverige. En del undrar om var journalisternas protester är, och det är en fråga med rätt. Ibland får man intrycket av datalagringens förespråkare att om man bara är försiktig kan man nog införa datalagringen utan att förstöra källskyddet, vilket ju låter bra men har den lilla bristen att det inte är sant.
En värld där datalagringsdirektivet har införts kan inte samtidigt vara en värld med källskydd. Om vi antar att direktivet införs, sÃ¥ mÃ¥ste vi direkt se att alla som vill kommunicera elektroniskt med en journalist pÃ¥ ett säkert sätt mÃ¥ste göra detta pÃ¥ nÃ¥got anonymt sätt, t. ex. med hjälp av kontantkort till mobilen — annars registreras det ju att de varit i kontakt med en journalist, vilket bryter mot källskyddet.
SÃ¥ lÃ¥ngt lÃ¥ter det ju bra ändÃ¥, ett kontantkort är ju överkomligt – och visserligen kommer samtalet att positionsbestämmas, men om man ser till att göra det frÃ¥n nÃ¥gon allmän plats med hyffsat bra genomströmning av människor fungerar det bra. Och ja, just det, du mÃ¥ste nog köpa en ny mobil ocksÃ¥, eftersom även utrustningen som används pliktskyldigt noteras. Kanske skapas en ny marknad för engÃ¥ngstelefoner — begagnade mobiler som kan användas en gÃ¥ng och sedan slängas eller säljas vidare?
Man kan även tänka sig att man installerar något anonymiseringsverktyg som TOR och sedan mailar från en anonym adress, vilket dock kräver viss teknisk kompetens. Oavsett tillvägagångssätt står två saker klara: det är fullt möjligt, och det är för den genomsnittlige medborgaren både krångligt och rätt svårt att vara säker på att man gjort helt rätt.
Det är ingen slump att det är sÃ¥ — direktivets syfte är att göra det svÃ¥rt för brottslingar och terrorister att kommunicera anonymt, sÃ¥ därför blir det svÃ¥rt för alla att kommunicera anonymt. Dock ej omöjligt, vilket det ju nyss visade sig.
Detta är naturligtvis inte nÃ¥got som bara kan användas till att kommunicera oegentligheter till journalister – det kan precis lika gärna användas av de brottslingar och terrorister som direktivet avser haffa. Man kan här ställa sig frÃ¥gan om det är mest troligt att de grova brottslingarna och terroristerna eller den pliktskyldige medborgaren som vill meddela journalist om oegentligheter har rÃ¥d och ork att skaffa mobiler och kontantkort anonymt…
I vilket fall som helst är detta ett tydligt kryphÃ¥l — terroristerna kommer ju runt datalagringsdirektivet! Det gör att nästa naturliga steg är att förbjuda anonyma kontantkort och krypteringslösningar.
Här framstår något som väldigt tydligt: om det finns kryphål i datalagringen som kan användas av journalister så kan de även användas av terrorister. Finns det inga kryphål så finns det heller inget källskydd, eftersom det alltid kommer sparas vilka som kommunicerar med journalisterna.
Och finns kryphålen, ja då är dom ju som vi såg ovan lite småkrångliga, och kommer alltså att användas främst av de som verkligen har ett behov, dvs terroristerna. För alla andra kvarstår bara ett förstört källskydd.
Ännu bättre än sÃ¥ är dessutom att ju mer man försöker säkra upp systemet, desto värre blir detta problem. En 100%-ig säkerhet gÃ¥r inte att nÃ¥, sÃ¥ det “bästa” man kan uppnÃ¥ är att det bara är terroristerna och de grova brottslingarna som klarar sig undan. Alla vi andra med rent mjöl i vÃ¥ra pÃ¥sar är de som drabbas av direktivet…
… men det kanske var det som var meningen? Datalagring skulle trots allt vara en betydligt mer effektiv metod för att komma Ã¥t alldagliga brott som fildelning, än allvarliga brott och terrorism.
Bildcredits: ario
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektiver, Integritet, Kryptering, Anonymitet
Ett långsamt uppvaknande
Runtom i världen tycks människor sakta vakna till liv när det gäller frÃ¥gan om det vansinne som pÃ¥gÃ¥r pÃ¥ flygplatser runtom i världen. Det amerikanska pilotfacket har efter ett antal incidenter av korkad art nu gÃ¥tt ut till sina medlemmar att de bör vägra bÃ¥de nakenscanners och den minst sagt “intima” visitation som är alternativet pÃ¥ mÃ¥nga ställen.
Det bör inte förvÃ¥na nÃ¥gon med nÃ¥got som helst grepp om mänsklig natur att individer med “sexig” kropp är i överrepresentation bland de som väljs ut för “kontroll”.
Det bör inte förvåna någon med något som helst grepp om mänsklig natur att bildsystemen missbrukas och att bilder nu börjat läcka.
Det bör inte förvÃ¥na nÃ¥gon med nÃ¥got som helst grepp om mänsklig natur att en hel del religiös klädsel spelar in när de “slumpmässiga” kontrollerna väljs.
Det bör inte hellet förvåna någon med något som helst sinne för historiens upprepande att maskinerna visar sig vara relativt ineffektiva, lättlurade och dyra, eller att en av den före detta sekreterare för Homeland Security som stött att nakenscanners köpts in för dyra pengar visar sig nu jobba för företaget som säljer maskinerna.
Samtidigt börjar det stå ställt alltmer utom tvivel att dessa verklighetsfrånvända märkligheter som kallas säkerhetskontroller inte fungerar. En Amerikansk militär på väg hem berättar:
Vår första mellanlandning var i Shannon på Irland för att tanka. Efter det behövde vi stanna i Indianapolis i Indiana för att släppa av ungefär 100 personer från Indiana National Guard. Det var där dumheterna började.
Först tvingades alla passagerarna av planet — trots att planet inte skulle tankas igen. Alla 330 passagerarna lämnade planet, snarare än att lÃ¥ta de 100 frÃ¥n ING lämna planet. We leddes frÃ¥n planet till ett samlingsomrÃ¥de. Inga godisautomater, inget sätt att fly. Endast en herr- och damtoalet. Det är förmodligen viktigt att nämna att vi alla var beväpnade. Alla bar en M4-karabin (gevär) och nÃ¥gra, som jag, bar även en M9-pistol. Ã…h, och vÃ¥ra skyttar hade M-240B-maskingevär. Självklart var vapnen inte laddade. Och vi hade genomsökts pÃ¥ all ammunition innan vi ens kom till tullen pÃ¥ Baghram, och sedan IGEN i tullen.
Personalen frÃ¥n TSA pÃ¥ flygplatsen funderade allvarligt pÃ¥ att tvinga oss lasta av allt bagage frÃ¥n det SÄKRADE lastutrymmet för att Ã¥terinspektera det. Bär i Ã¥tanke att detta bagage hade packats upp, inspekterats bit för bit av tulltjänstemän, Ã¥terförseglats och genomsökts i en timme av bombhundar. Efter tvÃ¥ timmars väntan i detta väntomrÃ¥de bestämde sig TSA för att inte Ã¥terinspektera vÃ¥rt bagage — bara att inspektera oss igen: Soldater pÃ¥ väg hem frÃ¥n kriget, som redan hade inspekterats, Ã¥terinspekterats och stängts in i ett SÄKRAT väntomrÃ¥de i tvÃ¥ timmar. Ok, whatever. SÃ¥ vi ställde upp i kö för att gÃ¥ igenom säkerhetsproceduren IGEN.
Detta är förmodligen ytterligare ett bra tillfälle att påminna er allihop om att vi alla var beväpnade med faktiska automatkarbiner och att vissa av oss även bar pistoler.
Så vi står i kö och går igenom en åt gången. En av våra soldater hade ett Gerber multi-verktyg. TSA konfiskerade det. Ganska löjligt, men det blir bättre. Ett par minuter senare tömmer en kille sina fickor och har en nagelklippare. Nagelklippare. TSA informerar soldaten om att dom kommer konfiskera hans nagelklippare. Konversationen gick något så här:
TSA: Du kan inte ta med dig dom där på planet.
Soldat: Va? Jag har haft dom sedan vi lämnade landet.
TSA: Du får inte ha dom.
Soldat: Varför?
TSA: Dom kan användas som ett vapen.
Soldat: [visar på kolven på sitt gevär] Men det här ÄR ju ett vapen. Och jag får ta med mig det.
TSA: Ja, men du kan inte använda det för att ta över planet. Du har inga kulor.
Soldat: Och jag kan ta över planet med nagelklippare?
TSA: [pinsam tystnad]
Vi börjar se rapporter, missnöje och till och med ordnade protester:
Samtidigt närmar vi oss den där punkten: det börjar uppstå konsekvenser för att över huvud taget ifrågasätta dumheterna.
Trots detta stödjer stora delar av Amerikanska folket maskinerna. Rena känslan av en säkrare värld tillåter att korrupta politiker och den multimiljonindustri som terrorskämseln nu matar att införa mer och mer integritetskränkningar, trots att de inte har någon faktisk effekt när det gäller att hindra terrordåd.
Det är lång väg kvar att gå.
Här hemma är vi i full gång att snabb-införa ett datalagringsdirektiv för att hindra denna terrorism, vilket man skyndar sig med att hinna med innan EU underkänner hela direktivet, klämma in det medans det fortfarande finns möjlighet att gå så hårt åt människors integritet man bara kan. HAX har redan skrivit den bästa och mest lättillgängliga förklaring jag sett över varför det är en dålig idé, så jag föreslår att du läser det nu.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Integritet, Säkerhet, Terrorism, TSA, Datalagringsdirektivet
När är vi bortom all återvändo?
I mitt och mÃ¥nga andras tycke barkar samhällsutvecklingen Ã¥t fel hÃ¥ll. Det är helt okej, och faktiskt helt som det bör vara, i ett demokratiskt samhälle. Om alla hÃ¥ller med om precis allt är det nÃ¥got fuffens som är pÃ¥ gÃ¥ng. Det är ocksÃ¥ helt okej, eftersom vi i ett demokratiskt samhälle har alla möjligheter att vända utvecklingen — vi fÃ¥r kritisera, vi fÃ¥r argumentera, vi fÃ¥r försöka värva medborgarna i att slÃ¥ pÃ¥ bromsarna.
Givet en farlig, odemokratisk utveckling finns det dock nÃ¥gon punkt där detta upphör att gälla — en punkt dÃ¥ vi gÃ¥r bortom all Ã¥tervändo. Den punkten uppstÃ¥r exakt när det börjar anses brottsligt att kritisera och ifrÃ¥gasätta. Det kan tyckas paranoidt att tala om sÃ¥dant — vi har FRA-lagen och datalagringsdirektivet pÃ¥ gÃ¥ng i terroristjaktens namn, men nog har vi inte nÃ¥tt sÃ¥ lÃ¥ngt än?
Nej, det har vi naturligtvis inte. Däremot kan det vara intressant att börja se sig om efter vilka tecken man bör uppmärksamma på dess annalkande.
Vi kan till exempel se pÃ¥ de länder som ligger nÃ¥got “före” oss i utvecklingen, till exempel Storbrittanien eller USA. I USA har transportsäkerhetsmyndigheten TSA ansvar för säkerheten vid flygplatser, bland annat.
Chefen för TSA gick till exempel nyligen ut med budskapet att det “kan sända fel budskap till terroristerna att kritisera TSA“. Det är visserligen inte olagligt, men nog kan man ta det som ett tydligt tecken: Är du inte med pÃ¥ noterna är du med pÃ¥ terrorist-laget.
Flertalet incidenter visar ocksÃ¥ att när lagar väl är pÃ¥ plats som utökar befogenheterna för polis och statsmakt sÃ¥ missbrukas den. I Sverige finns det utmärkta exemplet med tunnelbanepoliserna frÃ¥n “gategate”. I Storbrittanien har poliser börjat jaga vanliga medborgare som fotograferar, och hotat med Ã¥tgärder om dessa fotat polisernas arbete eller inte tagit bort redan tagna bilder.
De som misstror tolkar ofta allt tal om sluttande plan, ändamålsglidning och missbruk av maktmedel som att vi helt plötsligt skulle börja se en flod av hemskheter när vi passerat någon viss punkt. Jag tror inte det. Däremot ser vi tydligt redan nu hur det sakta men säkert ökar i intensitet och slutenhet.
FrÃ¥n ett öppet demokratiskt samhälle gÃ¥r vi smÃ¥ pyttesteg mot ett stängt totalitärt samhälle, vilket inte märks i vÃ¥r vardag alls, men som manifesteras dels i att det sker fler och fler felaktigheter i kampen mot “fienden”, men även i att kampen om informationen hÃ¥rdnar.
Det första är sådant som polisinsatserna i Göteborg, där man använder de nya övervakningsmöjligheterna till att slå till mot vanliga medborgare med totalt övervåld. Det andra sker direkt därpå, när locket läggs på.
Det svenska samhällets öppenhet definieras av offentlighetsprincipen. När mer och mer information hemligstämplas utan egentlig förklaring försvinner medborgarnas möjligheter att kontrollera.
Sakta övergår en rädsla för brottslighet och terrorism i en rädsla för statsmakten, och någon morgon vaknar man upp och inser att man är för rädd för att gå ut och protestera. Förmodligen hade man då inte märkt det, men klart och tydligt har vi då passerat bortom all återvändå.
Just detta att det inte märks är det som gör att vi mÃ¥ste protestera nu, mot allt som gör det möjligt att gÃ¥ i den riktningen. Det gÃ¥r inte att börja gÃ¥ lite grann ditÃ¥t, men lova att stanna innan det är för sent — varje steg är ju sÃ¥ litet, men mÃ¥nga smÃ¥ steg leder lÃ¥ng väg.
Bildcredits: Luke Andrew Scowen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Demokrati, FRA, Integritet, Maktmissbruk, Yttrandefrihet, Övervakning
Minders
Vi nu fÃ¥r reda pÃ¥ precis hur Beatrice Ask vill “värna om den personliga integriteten” genom att bara totalövervaka svenska folket sex mÃ¥nader bakÃ¥t och givetvis inte tjuvlyssna pÃ¥ samtalen när man flitigt noterar tidpunkt, plats, kommunikationsutrustning och samtalspartner.
Jag har egentligen inget mer att tillägga om den saken, utan lämnar plats för lite helt okänd musik av den typ som storbolagen aldrig brytt sig om. Från 1995, men dagsaktuell.
Now, not a single day can I rest
’cause every day I’m being put to the test
Minders, they wanna know what’s going on
and label me a player in the criminal zone
No I can’t cope with the deal
Minders, doesn’t really care what you feel
They wanna know who to blame
They’ve got nothing better to do than complain
Insane, they’ll use the mic for anything
Oh it makes me wanna sing like Sting
Every move you make, every step you take,
They’ll be watching you and you know it’s true
That’s why I can’t put the mic on the shelf
I’m fighting for the right to get a moment by myself
I can’t flee, so what can I do?
You’re checking me, but who’s checking you?
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
And label me a player in the criminal zone
Oh, you’re checking me, but who’s checking you?
It’s time for me to run a check on you too
Ain’t that a shame, is it time for you to run?
I think you better, ’cause I’m close to the outcome.
No respect for the people.
No respect for the people.
You got no respect for the people.
It’s a goddamn lie when you tell me we’re all equal
Bull-shit
you wanna know what I’m talking about
Cause you’re full of it
and yeah, I know you’re still dippin’
you know that it wont be long
That’s why I’m flipping out
There’s no doubt you’re kind of loco
Just cause you wanna know it all, no?
says October 23rd 1972
you’ll be checking me but who’s been checking you?
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
Minders, they wanna know what’s going on
And label me a player in the criminal zone
Not a single day can I rest
’cause every day I’m being put to the test
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Integritet, Musik
Shock and awe
Den amerikanska militärens “mÃ¥tto” var en period “Shock and awe” — uppvisa sÃ¥dan massiv styrka och slÃ¥ till sÃ¥ hÃ¥rt att motstÃ¥ndarens fokus splittras och viljan att kämpa knäcks. Varje tillslag skulle vara extravagant, högteknologiskt och värre än fienden väntat sig.
För oss som kämpar mot övervakningsstaten känns den här taktiken igen. Gång på gång översköljs jag av ofattbara förslag som införs, varje förslag värre än jag trott, trots att jag är en av världens stora cyniker och pessimister när det gäller denna utveckling. Det är deprimerande ibland, helt enkelt.
Min stridsvilja drunknar. Jag väljer mina strider. ACTA har jag till exempel knappt nämnt pÃ¥ bloggen, trots att jag följt med i turerna… vissa saker orkar jag helt enkelt inte, i all upptagenhet av vansinnet som pÃ¥gÃ¥r närmre hemmaplan.
Och visst är det så: oavsett hur vi tjatat om att datalagringen skulle komma efter valet så var det väl ingen som trodde att det skulle presenteras dagen efter regeringsförklaringen? Och oavsett hur mycket vi tjatat om ändamålsglidning så var det väl ingen som trott att den skulle ske redan innan skiten införts, och till en sådan grad att det övergår förståndet? Shocked, and awed.
Den är svårt att hänga med när man mals ner under en aldrig vilande ånvält som plattar till våra grundläggande rättigheter, på ett sätt som jag inte kan beskriva bra med ett svenskt ord. Det får således bli ett engelskt: relentless.
I min analys av övervakningens historia, nutid och möjliga framtid varnade jag för att vi kan landa i en situation där den enda möjliga protesten är en väpnad kamp, och att politikerna dÃ¥ har skapat sig den “terrorism” de hela tiden har varnat för. HAX har varit inne pÃ¥ samma sak — vi mÃ¥ste göra motstÃ¥nd nu, innan motstÃ¥nd börjar kallas föräderi, och Q konstaterar att det inte längre är sÃ¥ otroligt att partier med fel Ã¥sikt förbjuds redan innan nästa val.
Det krävs egentligen ganska lite. Det som nu byggs upp är en övervakningsapparat med en helt ofattbar effektivitet, som ska användas för att bekämpa brott. Datalagringen är ett steg i detta arbete… med det expanderade förslag som nu läggs blir det i princip fritt fram för polisen att hämta ut vilka data de vill. Det krävs naturligtvis en brottsmisstanke, men erfarenheten visar ju att en sÃ¥dan är lätt att skapa.
Den data polisen fÃ¥r är häpnadsväckande — de fÃ¥r i princip ett exakt positionsspÃ¥r pÃ¥ varje medborgare som inte stänger av sin mobiltelefon (vilket motverkar dess syfte) titt som tätt. Dessa lagar kommer alltsÃ¥ direkt motverka den fantastiska teknologiska framgÃ¥ng som skett de senaste Ã¥rtiondena.
Ju större denna apparat växer sig, desto mer omöjligt blir det att vända på utvecklingen den dagen den vänds mot medborgare med avvikande åsikter.
Det lÃ¥ter naturligtvis som paranoia, pÃ¥ ett sätt som nyheternas och politikernas rabblande om terrorhot i ett land som inte drabbats av terrorattentat under de flesta invÃ¥narnas livstid aldrig gör. Jag ber om ursäkt för det intrycket… men när det gäller ett samhälle sÃ¥ är jag av den bestämda uppfattningen att det ska byggas för att stÃ¥ emot även sÃ¥dant.
I Vitryssland används Internet för at ordna demonstrationer mot diktaturen. Polisen vet även detta och använder bloggarnas information för att vara förberedda på att slå till. För dessa medborgare är Internet ett fantastiskt verktyg i en verklig frihetskamp och demokratikamp. Kanske borde man stanna upp och tänka efter när vi i Sverige vill införa samma inskränkningar som den Vitryska regimen.
Nog är det lättare att bygga ett samhälle som fungerar smärtfritt förutsatt att dess maktpositioner inte missbrukas, men det innebär inte att det är bättre än att bygga ett samhälle vars maktpositioner inte kan missbrukas. Själv är jag relativt övertygad om att missbrukandet kommer. Kanske inte så stort eller så tydligt till en början, men när det väl är tydligt är det ofta för sent.
Bildcredits: Andrew Huff
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, Demokrati, Integritet, Maktmissbruk, Övervakning
Vänsterpartiets informationspolitik
I mitt inlägg härom dagen talade jag om de etablerade partiernas informationspolitik, eller snarare brist på sådan. Jag skrev bland annat om Vänsterpartiet:
“Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgÃ¥, och bara en kandidat frÃ¥n Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.
Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltsÃ¥ att man inte har nÃ¥got hÃ¥rt att komma med när det gäller integritetsfrÃ¥gan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal Ã¥r nu.”
Micke vK från bloggen Vänsterteknik bestred detta i kommentarerna och till viss del i ett eget inlägg, och berättade bland annat att en av vänsterns huvudpunkter i sitt valmanifest är integriteten och att man utsett en integritetspolitisk talesperson.
Detta är ju naturligtvis trevligt, så jag fick ta en liten paus där för att läsa igenom materialet och återkomma med denna uppdatering. Jag tycker i mångt och mycket att det är en vettig grund som förs fram i vänsterpartiets integritetsmanifest, även om det ramlat med några riktiga stolpskott om digitala bibliotek och liknande.
SÃ¥ lÃ¥ngt, sÃ¥ gott dÃ¥… men dÃ¥ Ã¥terstÃ¥r ju en frÃ¥ga kan man säga. Varför driver inte V dessa frÃ¥gor? Man har ju guldläge att dra röster inom det röd-gröna samarbetet med dessa argument, man kan sätta all världens press pÃ¥ alliansen och kanske till och med dra lite röster över blockgränsen? Föra upp frÃ¥gorna pÃ¥ valrörelsens agenda helt enkelt. Det är det man brukar göra när man har en frÃ¥ga som en prioriterad frÃ¥ga i en valrörelse.
Det är helt enkelt sÃ¥ att det fanns en anledning till att jag inte visste om integritetsmanifestet — det är läskigt tyst om det. Lägg dÃ¥ detta till hur det rödgröna samarbetet ser ut med Socialdemokraterna som styrman. Micke har ett svar pÃ¥ detta ocksÃ¥ i samma kommentar:
“Men du missar det viktiga: du föreställer dig att S skulle vara beredda att riskera regeringsmakten för att driva igenom dÃ¥liga lagar pÃ¥ integritetsomrÃ¥det. SÃ¥ är det inte. Den svÃ¥ra nöten är DLD, men vare sig vad gäller FRA eller Ipred handlar det om nÃ¥gra hjärtfrÃ¥gor för deras del. Vad gäller t ex övervakning i arbetslivet skulle de säkert vara med pÃ¥ tÃ¥get”
Det lÃ¥ter ju bra… men även om FRA och IPRED (1) är de stora tunga namnen frÃ¥n den senaste mandatperioden sÃ¥ är det ändÃ¥ fortfarande sÃ¥ att Datalagringen är ett sosseprojekt och om man kikar pÃ¥ de övervakningslagar som redan införts i terrorbekämpningens namn och allt möjligt annat sÃ¥ är fortfarande en klar majoritet frÃ¥n en mandatperiod dÃ¥ rödgrönt satt vid rodret.
I slutändan är det ändÃ¥ sÃ¥ att de rödgröna inte har kommit fram med nÃ¥gon gemensam överenskommelse. Vad som kommer förhandlas bort Ã¥terstÃ¥r alltsÃ¥ att se. Jag hoppas naturligtvis att Micke har rätt om den situationen uppstÃ¥r… men jag är lÃ¥ngt ifrÃ¥n säker.
En sista kommentar om nej till datalagringen som bara en vänsterpartist skrivit under pÃ¥… detta menar Micke är en fördel, eftersom det förmodligen inte kommer bli sÃ¥ att datalagringen avgörs i en rak votering. SÃ¥ mÃ¥ vara fallet, men för mig är inte det den viktiga poängen med väljarkontrakten. För mig handlar det om förtroende och rakryggad väljarkontakt. Det är ett litet steg av Ã¥terupprättat förtroende i en värld där partiernas vallöften inte är värda pappret de trycks pÃ¥ i mÃ¥ngas ögon.
Vänsterpartiets kandidater skulle inte ha något att förlora på att skriva under kontraktet hela bunten, även om det nu är så att man anser sig ha en bättre väg att gå för att stoppa direktivets införande i Sverige.
SÃ¥…
Det låter bra. Efter att ha läst på kan jag inte säga annat än att det låter väldigt bra. Om valresultatet blir rödgrön egen seger så sätter jag mitt hopp till dessa fina ord. Men samtidigt kommer jag inte undan känslan av att man inte riktigt är beredda att slänga sin vikt bakom det och faktiskt göra något åt saken. Resultatet är en kvarvarande gnagande osäkerhet på om V inte när det kommer till kritan ändå kanske kommer att prioritera ner och förhandla bort någon vital del.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Informationspolitik, Integritet, Piratpartiet, Vänsterpartiet, Datalagringsdirektivet, Val 2010
Otillräcklig informationspolitik
När vi talar om kontrollsamhället, övervakningslagarna och informationspolitiken är det inte helt ovanligt att vi i Piratpartiet får medhåll från en del av de andra partierna. De är ofta snabba att visa upp någon viss aspekt av sin informationspolitiska hållning för att på det sättet visa upp sig som trovärdigt alternativ, där det snarare finns minor som efter valet kommer visa sig röra sig om något helt annat än förbättrad integritet.
Medan de i sin tur är snabba på att peka ut områden där Piratpartiet inte har en heltäckande politik gör de allt för att se ut som om de själva har en heltäckande informationspolitik. Jag tänkte här spräcka den bubblan: Det finns inget annat parti som går att lita på när det gäller informationspolitiska frågor eller när det gäller det framväxande övervakningssamhället. Här nedan kommer en analys av partierna i bokstavsordning.
Centerpartiet
Centerpartiet gick till val 2006 på att stärka integriteten och många andra saker som lät väldigt lovvärda. Det gjorde nog att partiet fick en hel del röster. Väl efter valet har man regelmässigt struntat i dessa löften, och kritik internt såväl som externt har fallit för döva öron.
Nu har partiet helt släppt kritiken mot FRA, på någon sorts lösa grunder om att gjort är gjort, vilket pekar på en total och hopplös brist på insikt om det grundläggande problemet. Trots detta fortsätter partiet att kritisera datalagringsdirektivet i någon form av PR-drag, som när det väl kommer till kritan inte kommer innebära något konkret alls.
Detta har lett till att till och med Integritetskännande Centerpartister bestämt sig för att rösta Pirat.
Folkpartiet
Folkpartiet huserar Liberati, en frihetlig gruppering som strävar efter att styra om partiets inriktning när det gäller frihetsfrågor, där inkluderat övervakning och liknande.
Inom partiet Ã¥terfinns ocksÃ¥ hjältinnan frÃ¥n FRA-omröstningen — den enda riksdagskandidat som höll ut och stod fast vid sina principer: Camilla Lindberg. Detta ger naturligtvis ett bra intryck, vilket även faktum att FP är det riksdagsparti som har flest underskrifter pÃ¥ Nej till datalagring (12 kandidater, att jämföra med 70 frÃ¥n PP) gör.
Trots detta första intryck beter sig partiet som helhet som en stabil stöttepelare för moderaterna i alliansen. Partiets utspel inför valet har handlat mer om ordning och reda, mer kontroll (särskilt inom skolan) och flirtande med främlingsfientliga grupperingar. På så sätt visar sig partiet vara på väg bort från en förbättring snarare än mot en.
Jag ser en hel del potential i de inre frihetliga strömningarna när det gäller informationspolitiken, men för detta val är den gruppen alldeles för svag för att ha någon påverkan.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna profilerar sig som värnande om “Verklighetens folk”, en term man därför varumärkesskyddat sÃ¥ att inga andra partier ska fÃ¥ använda den. PÃ¥ sÃ¥ sätt lyckas man visa hur man själva är villiga att missbruka informationslagstiftningen, för att fÃ¥ styra debatten själv.
Ingen av partiets kandidater har skrivit på väljarkontraktet mot datalagring, och partiets EU-parlamentariker och tillika vallokomotiv sedan urminnes tider, Alf Svensson, är den enda svenska parlamentariker som skrivit under ett förslag om att utöka datalagringsdirektivet till att alla webbsökningar ska sparas undan i flera år.
Partiet tycker att FRA-lagen blev bra till slut och fick tillräckligt bra integritetsskydd, och går även till val på att föreningsfriheten ska inskränkas och på att införa undantag i banksekretessen för att kunna jaga terrorister och barnporrköpare.
Miljöpartiet
Miljöpartiet är det parti som jag själv ser som närmsta andra kandidat i informationspolitiska frågor. Det kan nog bero på att partiet i mångt och mycket har unga medlemmar, och en större förståelse för de nya generationernas sätt att leva integrerat med den nya sociala tekniken.
Trots det har man svaga punkter i rustningen, brister i isoleringen. Särskilt visar deras track record att man ofta viker ner sig för S i regeringssamarbetet. Ett bra exempel på detta är hur man plötsligt var för datalagringens införande i Sverige tidigare i år. Det var rätt tydligt att detta var någon form av kompromiss i S-V-MP-samarbetet, men i stället för att säga rakt ut att man förhandlat bort datalagringen så var en hel drös företrädare för partiet för teledatalagringens införande helt plötsligt.
Den uppgörelsen har sedan rivits upp, men något tydligt ställningstagande verkar inte ha funnits sedan dess. Det är därför rimligt att tro att MP kommer göra samma prioriteringar nästa gång, det vill säga fokusera på sina kärnfrågor: miljöfrågorna, och låta andra frågor bli lidande.
Partiet vill riva upp IPRED-lagen, men har inte kommit överens med S och V om saken, och verkar inte särskilt angelägna om att göra det heller. Av intresse är även att endast en enda Miljöpartist återfinns på listan av underskrifter på väljarkontraktet mot datalagring.
Moderaterna
Moderaterna kan tyckas vara borta ur racet redan frÃ¥n början. ÄndÃ¥ kommer de med jämna mellanrum med utspel om reformerad upphovsrätt eller dylikt. Klart är dock att partiet inte har en grundläggande framtidsinriktad syn pÃ¥ frÃ¥gan — hos M är banden starka till upphovsrättsbranchens lobbyister och verklighetsbeskrivning.
Reinfeldt och Ask får nog ses som de enskilt mest drivande för övervakningssamhällets införande, och det odemokratiska sätt som FRA-lagen tvingades, trycktes och mobbades igenom de egna leden borde vara en varningsklocka för alla som tänkt sig att rösta på Moderaterna.
Detta parti har varit drivande när det gäller väldigt många av de övervakningslagar vi har idag.
Socialdemokraterna
Socialdemokraterna var det parti som satt vid makten när övervakningen började rullas ut i snabb takt. Socialdemokraterna påbörjade FRA-lagen, men lade den sedan på is. Socialdemokraternas styre har till och med påverkat hela europa i negativ riktning i och med datalagringsdirektivet som antogs på EU-nivå, och som ursprungligen förhandlats fram av Bodström.
Även om Socialdemokraterna ursprungligen varit ett motstÃ¥nd mot FRA-lagen under orden “Riv upp, gör om, gör rätt!” sÃ¥ har det sedan kastats en skugga över vad innebörden av detta egentligen är. Eftersom FRA-lagen ursprungligen var ett S-förslag, och eftersom det pratas om att “göra rätt” när det gäller avlyssning av kabel ställer mÃ¥nga frÃ¥gan om Socialdemokraterna kanske egentligen mest är ute efter att fÃ¥ sätta sin egen prägel pÃ¥ massövervakningen, eller klippa PR-poäng.
Partiet har även en historia av att köra över sina samarbetspartners.
Sverigedemokraterna
SD gör ingen hemlighet av sin strävan efter hÃ¥rdare straff och mer kontroll (av vissa samhällsgrupper, i alla fall). Man har tydligt tagit ställning för nÃ¥gon form av FRA-liknande övervakning. SD ser “terrorhotet” som ett av vÃ¥r tids stora problem, och Ã¥tgärderna kommer därefter.
Nu senast vill Ã…ksesson ha övervakningskameror “pÃ¥ alla platser där vÃ¥ldtäkt är vanligt”, sÃ¥ dÃ¥ är det väl bara att sätta upp kameror i sovrummen dÃ¥, med tanke pÃ¥ att de allra flesta vÃ¥ldtäkterna sker i hemmet. Jag tänker inte gräva djupare än sÃ¥ i partiets Ã¥sikter.
Vänsterpartiet
Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgå, och bara en kandidat från Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.
Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltså att man inte har något hårt att komma med när det gäller integritetsfrågan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal år nu.
Obs: Efter lite ny information i en kommentar har jag skrivit ett uppdaterat inlägg om vänsterpartiets informationspolitik.
Sammanfattning
Om du tycker att fokusfrågorna rörande integritet, rättssäkerhet, kultur och kunskap är centrala, tänk efter mycker väl innan ni röstar på något av partierna ovan. Visserligen finns det alltid i alla fall något namn som är värt att kryssa, men resultatet av valet är i alla fall att partiets officiella politik genomförs, och där är bristerna stora.
Röstar du istället på Piratpartiet så kan du vara helt säker på att integriteten, rättssäkerheten och informationspolitiken hamnar i fokus. Det är visserligen sant att du då lämnar skolan, vården, omsorgen och skatterna för andra att bestämma.
Tycker du Ã¥ andra sidan att skolan, vÃ¥rden, omsorgen eller skatterna är det viktigaste, sÃ¥ ska du definitivt rösta pÃ¥ nÃ¥got annat parti… men minns dÃ¥ att du med säkerhet lämnar informationspolitiken att driva vind för vÃ¥g, pÃ¥ precis motsvarande sätt.
Bildcredits: Bright Tal
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om demokrati, övervakning, informationspolitik, integritet, rättssäkerhet, val 2010
