Piratpartiet, IP-adresserna och fusket

Det har framkommit hur en medlem i Piratpartiet har fuskat i interna val som han själv kandiderat till. Det hela har skett genom att han har registrerat ett antal fake-medlemmar för att kunna rösta flera gånger.

Jag är en av dem som varit mycket kritiska till hur interndemokratin och kommunikationen i partiet skötts. Just därför tycker jag att det är viktigt att även låta andra sidan av myntet komma fram här, att det inte bara förekommer internt skäll utan även cred, vilket det är så lätt att glömma.

Jag vill därför säga att jag tycker styrelsen har skött det som har hänt på ett exemplariskt sätt. Det är skönt att se att man inte ryggat för den rätt drastiska åtgärden att ta om hela distriktsledarvalet i Stockholm på grund av detta, och dessutom gör det helt öppet.

För en “insider-vy” på det hela, läs Troberg som skriver mycket bra om det. Uppdatering: Även Ravenna skriver nu mycket läsvärt.

Som en liten sidonotering kan jag berätta att jag träffade personen i fråga innan valsedelsutdelningen för EU-valet. Han var trevlig då, men jag har med viss skepsis efteråt observerat hans interna karriär, där han plockat på sig mer och mer inflytande genom att ställa upp för fler och fler frivilliga funktionärsposter. Han föranledde vid primärvalet en kommentar från min sida om hur jag hellre röstar på någon jag känner sedan länge via en blogg än någon som lagt upp en blogg bara för en riksdagskandidatur, och jag förvånades även av hur många röster han hade fått när resultatet kom. Det visade sig alltså vara en bra princip.

Samtidigt får partiet en del kritik för att vi använt IP-adresser för verifiering. Mikael Persson hänvisar på twitter till PUL och undrar om vi verkligen har tillstånd att använda IP-adresserna, som klassas som personuppgifter. Svaret är där ett direkt ja: PUL §10 reglerar detta. Partiet sparar ju inte bara IP-adresser utan även andra personuppgifter i sitt medlemsregister, som t.ex. namn och adress. Jag har mycket svårt att se hur detta skulle kunna vara dåligt.

Persson vill då få det till en fråga om datalagring. Jag är inte säker på vad han menar här. Partiet är absolut inte emot lagring av data i allmänhet, inte ens av personuppgifter när så behövs. Jag har till exempel inget emot att min bank sparar undan min IP-adress när jag gör en överföring, eftersom det finns en anledning att jag ska identifiera mig.

Det samma gäller val. Det är helt okej att PP registrerar att jag röstat i ett internt val. Om detta görs via min IP-adress eller något annat är rätt oväsentligt egentligen — mitt medlemmsnummer är redan inblandat, och om jag inte har fler än ett medlemsnummer (dvs fuskar) så är jag redan unikt identifierbar. På samma sätt har PP inget emot att man måste identifiera sig för allmänna val (t.ex. riksdagsvalet) och att det registreras att personen röstat, eftersom det just där finns ett syfte med identifieringen och registreringen.

Mark Klamberg funderar kring problemen runt att rösta på Internet, och kombinationen anonymitet och identifierbarhet, och tycker att PP skulle blivit mycket upprört om man använt IP-adresser i något annat sammanhang, och att det skulle vara integritetskränkande. Jag har svårt att se hur det är kränkande att en IP-adress sparas i samband med ett viktigt demokratiskt val. Jag är som sagt redan identifierad. Att staten vet var jag var när jag röstade (poströst vs lokal röst) är precis lika lite problem som att PP vet vilken IP-adress jag hade när jag röstade.

Likheten med en vanlig röstlängd i fysiskt format är slående. Varför så många verkar tycka att det finns någon skillnad när den befinner sig på nätet kan jag inte riktigt förstå.

Jag håller däremot med Mark om att det vore bra att helt enkelt ringa upp alla medlemmar. Inte för att jag egentligen tycker det vore “mindre kränkande” (eftersom jag inte anser att det är kränkande att behöva identifiera sig vid ett val), utan för att det helt enkelt vore ett säkrare och bättre sätt att förhindra fusk i förväg. Det är naturligtvis inte en helt felsäker lösning, men betydligt bättre.

Jämförelsen med Moderaterna håller dock inte. Partierna är ungefär lika stora räknat i medlemsantal, men Moderaterna har 37,4 miljoner kronor i statligt partistöd att använda till att organisera sådant. Piratpartiet har inga statliga pengar alls. Även om man bara ser till nya medlemmar blir det ohållbart — tillväxten i de två partierna är mycket olika. Moderaterna har enligt DN 500 nya medlemmar att kontrollera, vi har runt 35 000.

Att anställa någon att ringa 50 000 personer är rätt rimligt. Att frivilliga ska göra det är inte bara orimligt, det är direkt rent olämpligt. Om en funktionär kan fuska i ett internt val kan denne även fuska när en sådan “rundringning” görs, så då har vi inte åstadkommit något. Vi har helt enkelt inte råd för närvarande, men jag hoppas att vi kan titta på liknande metoder om vi lyckas få statligt stöd framöver.

Skyttedal skriver om personval som ett sätt att tackla fusket. Jag håller absolut med henne om att det vore bra med ett mer rimligt personvalssystem som ger någon sorts faktisk makt till väljarna, men jag tycker inte det är en lösning — fusket får absolut inte förekomma så att någon kommer med på en riksdagslista. Det hör inte hemma i en demokrati, oavsett om väljarna kanske sedan skulle kunna “rätta till” resultatet.

Även locrian, Jacob, Andersson, Jinge, Blågrön Röra och Lake skriver.

Läs även HAX och Lars-Erick som funderar om partier som inte ens har några primärval borde vara så högljött kritiska.

Även DN, SvD, SR, Fria Tidningen, GT, Trelleborgs Allehanda och Expressen rapporterar.

---

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Demokrati, Valfusk, Riksdagsval, Primärval

En dyster omvärld

Medans våra underbara väst-demokratier är i full gång att avskaffa sig själva visar Iran idag upp hur härligt resultatet kan bli:

Iran New Agency reports that nine prisoners are planned for execution on Sunday, February 7. From a letter sent to Iran News Agency:

The government’s fear of [upcoming] protests has resulted in its leaders using execution as a method to stop the people.

The previous day, I heard from a relative who is a [regime] guard high up in the system that on Sunday February 7, 2010, nine political prisoners are scheduled for public execution.

The government intends to get the Basij forces to monitor the [outdoor] surrounding area to see if people have gathered to protest. If people have gathered then the [regime forces] will not bring the prisoners, and instead, execute them at Evin Prison.

Also, the government plans to close down the streets to have full control.

Detta är ett enormt angrepp på friheten som begrepp, ändå är det knäpptyst. Varför hörs inget? Var är media? Var är din röst i protest? Det finns så många som är snabba med att fördöma övergrepp i västvärlden… varför är det så tyst om detta? Medmänniskor är alltid medmänniskor och mänskliga rättigheter är alltid mänskliga rättigheter.

Se även: Scaber nestor.

---

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Iran, Människorätt, Nyheter

Can’t happen here

Det senaste året med mitt ökade engagemang i Piratpartiet har inneburit en hel del debatterande av integritetsfrågor, både online men även efter att jag blivit indragen i diverse diskussioner runt middagsbord och fikabord (ni vet, med verklighetens folk).

Det allra svåraste och mest vanligt förekommande argumentet är nog foliehatts-argumentet: “Tror du verkligen det där skulle kunna hända här? Vi bor ju inte i Ryssland.”

Det uppstår ett moment 22 här: när någon reagerar på det som håller på att ske, får denne gärna höra att det inte kan ske, för då skulle någon reagerat. Jag håller med… det är alldeles vansinnigt att tro att samtliga riksdagspartier skulle ställa sig bakom en lagändring som gör alla mobiltelefoner till statliga spårsändare, och sparar undan precis alla du talar med, var du var och när det skedde.

Det låter fullständigt orimligt. Jag skulle aldrig tro på det, om jag inte med egna ögon såg det ske… och just där uppstår problemet, eftersom andra inte alla gånger kan se att det händer. Det är lättare att tro på alla utsagor om att FRA-lagen skulle vara rättssäker än att vira huvudet runt konceptet att precis alla vill övervaka mina telefonsamtal utan att jag är misstänkt för något brott.

Det finns så många små invändningar man kan dra om man verkligen inte vill tro på att det inte kan hända i vår fina demokrati.

Jag har inga bra svar — vi ser hur hela deklarationen om de mänskliga rättigheterna mals sönder i politikens kvarnar, men kan inte förmedla det till andra som tror att något sådant aldrig skulle kunna ske. Man kan peka på diverse beslut och dokument, men det ser aldrig så allvarligt ut om man tittar på ett beslut i taget…

Vi kommer att se det med all tydlighet i valrörelsen. Piratpartiet kommer ta upp hur både alliansen, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet vill genomföra datalagringsdirektivet. De etablerade partierna kommer att slå ifrån sig… och för den som inte redan är insatt finns risken att vi enkelt ignoreras som doomsayers som pratar om världens ände.

Jag har inga bra svar på hur man kan lösa det på ett sätt att kommunikationen fungerar även med de som inte redan är insatta i piratfrågorna, men det känns som att det är den kanske viktigaste frågan vi har att lösa inför valrörelsen. Förslag och åsikter uppskattas!

Jag menar för övrigt inte att budskapet aldrig går fram. Jag menar bara att det når nog ofta inte fram med den tydlighet och styrka som allvaret i frågorna kräver.

---

Bildcredits: jonycunha

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, FRA, Integritet, Piratpartiet, Riksdagsval

Att sopa rent framför egen landgång

Ett par diskussioner har blossat upp igen nyligen, som illustrerar något jag kännt ett tag. Jag kommer gå igenom ett par exempel på det här, och på det sättet försöka förklara en grundprincip. Det första kommer genom ett utspel hos Beelzebjörn av Isabella LeMoine och Johan Hellberg: Därför avgår vi.

I Piratpartiets primärval sker nämligen något orimligt: Två av kandidaterna i valet har även hand om, och tillgång till, rösterna och nuvarande ställning. Detta har varit föremål för en hel del kontrovers.

Utöver det har viss avidentifierad information även givits till styrelsen, vilket också ifrågasatts en hel del. Isabella och Johan har fått en hel del hårda ord för sitt utspel och om hur onödigt det är, men med tanke på hur diskussionen återigen satt fart efter att ha lämnats att dö av partiledaren i en forumtråd (vi tjänar kanske alla på om debatten lägger sig?) är det nog bara att konstatera att utspelet tagit effekt.

Det andra exemplet är att det har pågått en diskussion till och från inom partiet om hur kommunikationen internt egentligen fungerar. Lite bakgrund först… partiets principprogram säger följande:

Den offentliga sektorn ska arkivera och göra dokument tillgängliga i öppna format. Det ska gå att kommunicera med myndigheter utan att vara bunden till en viss leverantör av programvara. Användningen av öppen källkod i den offentliga sektorn, inklusive skolor, ska stimuleras.

Öppna format och öppen källkod ska uppmuntras

Det kan då te sig relativt märkligt att partiet internt organiserar stora delar av sina aktiviteter via det slutna systemet Skype. Till att börja med är detta någon sorts konstig hemlis… på piratpartiet.se finns inte ett spår av skype — däremot ett forumsystem och en IRC-chat. Det händer en del på IRC-chatten, och i forumet finns det en hel del intressanta diskussioner… men något saknas.

Det gäller stora delar av samarbetet internt som ligger fördelat över både Skype men även Piratepad och andra tjänster. Gemensamt för mycket av det är att det samordnas via Skype. Det hela har debatterats på forumet och i ett par bloggposter hos MMN-o och xor, men det är ändå konstigt tyst om frågan.

Bristande argument, internt som externt

Det som stör mig med dessa två exempel är inte sakfrågorna i sig. Jag är liksom Björn övertygad om att varken Rick eller Anna skulle få för sig att fiffla med rösterna, och dessutom att både Rick och Anna sitter mycket säkert bara med tanke på deras populäritet i partiet.

När det gäller kommunikationen är det egentligen inget större problem för mig att köra Skype, personligen. Jag har installerat det och irriterats över det, klickat bort reklamen ett par gånger och irriterats över att jag måste hitta folk som kan bjuda in mig snarare än bara ramla in i nån kanal… men det är ett irritationsmoment av många i mitt datoranvändande, det kan jag stå ut med.

Nej, det som stör mig är att principerna bakom frågorna är exakt de principer som vi ständigt argumenterar med andra om. Jag undrar helt enkelt om hur vi ska kunna övertyga andra om att ändra sina sätt, om vi inte kan övertyga oss själva internt med precis samma argument.

Låt oss se på vad Falkvinge säger om att han har tillgång till rösterna innan omröstningen är avslutad och att det vore bättre med en oberoende valansvarig:

Det här menar jag är en illusion. Bara för att man själv inte kandiderar, så betyder det inte att man inte kan ha något incitament att påverka valutgången. Det kan finnas många sådana — varav det enklaste kanske är vanliga mänskliga vänskapsband; att man talar om för några kandidater hur de ligger till, eller liknande.

Det här låter för mig misstänkt nära den sortens svar vi fick när vi påtalade jävssituationen i samband med TPB-rättegången. Eftersom alla människor skulle kunna ha något sorts litet intresse att påverka utfallet, så spelar det ingen roll om någon som har en uppenbar och stor anledning att påverka utfallet har ansvaret. Det vi reagerade över så stort i fallet TPB var inte ett direkt jäv, utan något annat. SR förklarar:

Men det finns något som heter delikatessjäv också och det betyder att man som domare inte ens får misstänkas vara jävig.

Falkvinge gör något som jag vänt mig mot flera gånger hos våra meningsmotståndare: blandar ihop utfallet med möjliggörandet. Han om någon borde inse att det är extremt viktigt inte bara att det inte förkemmer något fifflande utan att det är uppenbart orimligt att ens misstänka att något fuffens skulle kunna förekomma.

Vanans makt

Argumenten som har kommit upp när det gäller frågan “Varför är Skype bättre” är:

1. Backlog. Detta verkar vara i princip den stora “feature” som går att mäta som Skype har, men t.ex. IRC saknar.
2. “Nybörjarvänlighet” för en normalvan datoranvändare.
3. Lätt installation.
4. Multiplatformsstöd.

Punkt 1 är löst sedan länge när det gäller den tänkta ersättaren, det öppna XMPP-protokollet. Punkt 4 är betydligt bättre för XMPP-programmen. Då återstår lätt installation och “nybörjarvänlighet” på listan.

För det första bestrider jag bestämt att Skype skulle vara särskilt nybörjarvänligt. För någon som mig som kommer utifrån och inte har jättemycket nära kontakt med pirater i den “inre kretsen” är Skype en stängd dörr.

Jag skaffar det efter viss förvirring (vi använder funktionalitet i Skype som är så oviktigt att den inte ens står med på Features-sidan på hemsidan så jag är till en början osäker på om det ens är rätt program), installerar det med viss möda och kommer igång, varpå jag stirrar på en blank skärm utan någon egentlig idé om vart jag ska ta vägen härnäst. Skype är helt enkelt bara Nybörjarvänligt om man känner någon som kan hålla handen genom processen.

Detta skapar ett vattentätt skott mellan den inre cirkeln i partiet och resten. Jag är övertyga det är fullständigt omedvetet, men det är likväl väldigt tydligt när man befinner sig på “utsidan”.

Vidare, och kanske mer väsentligt: oavsett hur man ser på det — öppna alternativ tenderar att vara lite kantigare och inte lika finslipade. Om vi kan använda “Inte nybörjarvänligt” eller “svårinstallerat” som argument för att behålla Skype, vad ska vi då använda för argument när myndigheterna säger att Linux och OpenOffice inte är nybörjarvänligt nog eller är för svårinstallerade? Varför gäller inte exakt samma argument här?

Det handlar om vanans makt — att byta program vore jobbigt för de som använder det, varför man stretar emot. Detta trots att alla som inte tillhör den egna gruppen drabbas av beslutet. Notera hur detta gäller i både fallet Skype och i fallet MS Office. Det är helt enkelt så att det är jobbigt för folk när andra kommer och vill påtvinga en förändring, men om vi inte ens kan förmå oss att göra förändringen internt undrar jag hur vi kan ha mage att påtvinga andra en sådan förändring.

För allas bästa

Det finns en stämning i partiet som ofta blossar upp som känns rätt olustig för mig. Det är en sorts försök att dölja alla interna problem för att inte verka splittrade — vi måste “agera som ett riksdagsparti” om vi ska ha en chans i valet, heter det, vilket närmast för tankarna till Reinfeldts felriktade prat om regeringsdulighet.

Detta syns mycket tydligt i fallen ovan. Isabella och Johan blev i princip omedelbart påhoppade i kommentarfälten med hugg och slag som närmast liknar något som förekommer i en sekt (eller allianspartistisk riksdagsgrupp inför FRA-valet): ren mobbning.

Om interndemokratin (som vi gärna ger andra partier kängor för) redan fallit så långt att det räknas som förräderi att påpeka demokratiproblem, ja då har vi lyckats visa vår oduglighet som riksdagsparti på samma tydliga sätt som alliansen visat sin bristande regeringsduglighet.

Det är på något sätt som om det skulle vara omöjligt att både rensa upp i interndemokratin och kandidera till riksdagsvalet — jag ser båda som viktiga, nödvändiga och framför allt möjliga. Och även om det skulle vara så att det inte gick, så följer jag nog Mattias Bjärnemalms visa ord:

Att vi inte kommer in i riksdagen 2010 innebär inte att vi aldrig kommer in i riksdagen.

själv tror jag att det är bättre att vi kommer in i riksdagen 2014 med ett välfungerande parti än 2010 med ett parti svårt sargat av intern misstro dold under en tunn fernissa av artificiell tillit. Och jag ser att det finns en risk att så blir fallet.

Dessa frågor går djupare än sakfrågorna. Det handlar om förtroende och ideologisk sundhet, inte om primärvalet och Skype — och framför allt handlar det om att reda ut de egna argumenten. Om vi inte kan motivera för oss själva varför demokratins grundläggande principer är så viktiga, hur ska vi övertyga någon annan?

Inte nog med att vi öppnar för barnsliga “men själv då”-argument, på någon djupare nivå har vi inte den moraliska rätten att predika om något vi inte kan övertyga oss själva om internt.

Styrelsens nedåtgående förtroende tror jag till stor del grundas på att någon sorts kritikfri zon bildats runt dem. Inte, då, att ingen kritik finns, för det finns rikligt, utan att kritiken faller i tystnad. Ofta slås den hårt undan, eller tigs ihjäl (se forumtråden om primärvalet), och tas gärna personligt dessutom.

Det blir lite som att man inte får kritisera styrelsen, som alla vet jobbar och sliter hårt för partiet (vilket de flesta av oss är noga med att upprepat påpeka hur vi uppskattar). Jag menar dock att det är minst lika viktigt att göra rätt som att göra mycket och att “jobbar hårt” aldrig får bli en ursäkt för “gör fel”.

Vi har redan visat att vi kan åstadkomma opinionsbildning och politisk påverkan även utanför riksdagen. Att vi står starka är viktigt inför valrörelsen, men att stå starkt och stabilt innebär att alla muskler i benen hjälper till, inte att vi gipsat benen, även om det vid första anblick kan tyckas vara en rigid och bra grund. Det är inte första gången detta påtalas heller, och ju längre vi väntar innan vi verkligen går till botten med det, desto mer vatten kommer sippra in i skutan.

Jag ställer mig bakom Bjärnemalms uppmaning till styrelsen om att resolut agera i frågan, och hoppas att Beelzebjörn har rätt när han säger att det jobbas på det i Piratepad. Jag hör ju som sagt inte till kretsen som vet hur man hittar sådant att delta i (vilket säkert kommer framställas som mitt eget fel).

Uppdatering: Se denna nya forumtråd för utvärdering av omröstningen. Jag välkomnar ett sådant arbete, även om jag inte alls är säker på att det räcker till. Vi har här en chans att göra något åt det demokratiska underskottet här och nu, istället för att vänta och i efterhand konstatera att “ja det där var ju inte så lyckat” — jag tycker den chansen är värd att ta. Jag tror dessutom att styrelsen skulle vinna en hel del förtroendekapital på ett kraftfullt handlande snarare än en utvärdering inför något om fyra år, en uppvisning i avsaknaden av den sortens “prestige” som annars är så tragiskt vanlig i sammanhanget.

---

Bildcredits: Gauis Caecilius, Nils Geylen, prc1333

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Interndemokrati, Primärval, Skype, Kommunikation

Tjuvargumentet når FRA-frågan

Piratpartiets anhängare och pirater i allmänhet har länge fått stå ut med att kallas tjuvar, eftersom fildelning är stöld. Utom att vi tycker foliehatt är senaste modet och skriker lite för högt för allmän bekvämlighet i FRA-frågan har det i alla fall inte dragits så stora växlar som i fildelningsfrågan. Tills nu.

Dagens händelse började med att Peter Sunde skrev ett inlägg som skiss på hur vi skulle kunna skydda vår kommunikation från övervakning a’la FRA på stor skala. Andreas Ekström svarade på detta med stora kanonen: Peter Sunde är samhällets fiende och en odemokratisk kraft. Detta eftersom han försöker bygga system för att ta sig runt (inte bryta mot) FRA-lagen, som enligt Ekström beslutats om i god demokratisk ordning.

Den sant intressanta delen av diskussionen återfinns bland kommentarerna och med en del intressanta bloggsvar. Det finns så många saker som är så fel med resonemanget att det skulle ta upp betydligt mer plats än ursprungsinlägget att förklara allihop, men jag gör ett försök att välja de 10 viktigaste:

1

Att bryta mot lagen är inte odemokratiskt eller antidemokratiskt. Det gör en till brottsling, inget annat… det här är precis samma ordförstörelse och inflation av betydelse som sker när man kallar fildelning för stöld.

2

Det är hyckleri att påstå att det är odemokratiskt att vilja bryta mot just en viss lag, men inte andra. Det finns försvinnande få människor i vårt land som är helt 100% laglydiga, av avsikt (som t.ex. fortkörning) eller bara helt enkelt av misstag eftersom vår lagstiftning är så omfattande.

Andreas har med all tydlighet bland sina kommentarer visat att det är han, just han som ska få avgöra vilka lagar som är giltiga att bryta mot. Homosexuella var absolut inte odemokratiska på den tiden det var olagligt att vara homosexuell. Asylsökanden som olagligt tar sig in i ett land är också okej. Abort var ok, även när aborter var olagliga.

Men att skydda sin korrespondens är absolut inte det.

3

Med ett tydligt uppvisande av att inte ha någon aning om vad frågan handlar om påstår Ekström att det bara är människor som vill dölja sitt piratkopierande som behöver använda sig av kryptering:

Rasmus: Eh… nej, det var inte så jag menade. Och jämförelsen som sådan är nog olycklig, asylsökandes situation är mycket viktigare och allvarligare och svårare än den för den genomsnittlige piratkopieraren som inte vill åka fast.

Inte bara odemokratiska och samhällets fiender, vi är så klart tjuvar också!

Uppdatering: Det här citatet från en ny kommentar signerad Ekström var för bra för att lämna utanför:

I just det här fallet, med Peter Sunde och Ipredator, är det i mina ögon alldeles kristallklart: Ipredator har kommit till för att runda lagen. Finns bara därför. Illegal fildelning ska kunna fortgå ostört, det har ju alltid varit The Pirate Bay-grundarnas själva kärnpoäng.

Jag har så många skäl att inte vilja bli övervakad av FRA som inte har med fildelning att göra att det är löjligt. Men har människan inte insett det vid det här laget så är det nog lönlöst att försöka — att han som journalist inte ser paralellen till källskyddet är oroväckande.

4

I sina försök att slingra sig ur situationen försöker han påstå att det är värre att bygga system för att kringå lagen än att göra själv det själv. Detta är det sluttande plan som leder till att fildelningsprogramvara och släggor förbjuds. Man kan givetvis förbjuda allt producerande av saker som bara kan användas för olagliga ändamål. Mängden saker som ingår där är lätt att räkna, och förbjuds inte av den enkla anledningen att militären vill ha just sådana prylar.

Att, som Sunde gör, bygga system som låter människor kommunicera legitimt utan att vara övervakade kan aldrig anses vara en gärning som leder till mindre demokrati. Det är nästan att slå knut på sig att påstå att någon som främjar kommunikation utan att bli övervakad på det sättet på något sätt sänker demokratin.

5

Han kallar Peter Sundes agerande för maktberusning. Jag undrar lite stillsamt var man hittar den makten. Det är samma makt som homosexuella hade när de gömda bakom perienner i släkta rum kunde våga visa lite kärlek i hopp om att ingen såg. Det är samma makt som de som gjorde abort utövade när de i smutsiga rum med undermåliga verktyg gjorde abort med livet som insats.

Vilken makt finns det i att gömma sig? Vari finns makten i att vägra acceptera sin maktlöshet inför ett övergrepp?

6

Det finns ett intressant dubbelt budskap här. FRA-lagen är absolut inte menad för oss svenska medborgare — det handlar ju bara om spaning mot utlandet och vanliga medborgare har inget att frukta. Vad är det då för problem att någon bygger ett system för att kringgå övervakningen?

På vilket sätt blir någon samhällets fiende för att denne håller sig undan någon som inte letar? Blir jag brottsling bara för att jag gömmer mig från polisen en helt vanlig lördag? Om jag inte gjort något, och inte behövs för att lämna några uppgifter? Jag bara litar inte polisen och vill gömma mig… Är det odemokratiskt?

Det stora problemet i en sådan situation är att myndighetens förtroende fallit så lågt att helt vanliga medborgare känner ett behov att gömma sig, inte att de gömmer sig eller metoderna de använder för att hålla sig gömda.

7

Det här är inget superkrångligt teknologiskt system som han vill bygga för att undvika lagen. Sunde visar på ett sätt att koppla ihop existerande teknologi. Terroristerna kan redan allt detta, och använder det (vilket är en av anledningarna vi har upprepat otaliga gånger för varför FRA-lagen inte fyller sitt syfte). Det han presenterar är helt enkelt ett sätt att tillgängliggöra teknologin för helt vanliga medborgare.

Många medborgare använder redan teknologin på ett uppenbart legitimt sätt. Blir det brottsligt för att han gör det för att komma undan staten istället för crackers? Är det tanken som räknas, på något sätt? En åsiktslagstiftning?

8

Ekström påstår att FRA-lagen ska respekteras eftersom den beslutats om demokratiskt. Det är något vansinnigt blåögt. FRA-frågan är den i särklass mest protesterade frågan på mycket länge, där det förekommit så mycket fulspel, lögnaktighet och ren och skär mobbning att den svenska demokratin borde skämmas för att något sådant förekommit.

Att lyfta detta som något skinande exempel på demokratisk ordning och till och med kalla det odemokratiskt att brya mot den är nästan skrattretande. Är det något som var odemokratiskt var det allianspartiernas förtryck av riksdagsledamöter för att få igenom lagen.

9

Vi har en grundlag. Den slår fast att varje medborgare har rätt till precis det Sunde försöker ge dem: privat korrespondens utan statlig övervakning. Hur är det med den lagen då? Ska inte den följas?

Är det kanske inte en aning “odemokratiskt” att införa en massa skitlagar om statens ökade makt över människors kommunikation i strid med vår egen grundlag, och sedan kalla dessa medborgare för samhällets fiende när de gärna vill ha sin grundlagsstödda rättighet?

10

All civil olydnad bygger på samhällets system, snarare än står utanför dem. Det är en uppvisning av det absurda i systemen genom att kringgå dem eller bryta mot dem, med full förståelse för vilka konsekvenser detta har. I många fall handlar det om att bryta mot lagen, och acceptera konsekvenserna av detta.

I just detta fall handlar det om att kringgå lagen, vilket inte är samma sak som att bryta mot den. Genom att visa hur enkelt den kan kringgås av den som vill, visar Sunde hur verkningslös lagen egentligen är. Terroristerna kan redan, som sagt.

Om det är brottsligt att visa på att lagen är absurd och inte fungerar, så kommer det inte heller att vara möjligt att ändra lagen. Steget är inte långt till att det helt enkelt är brottsligt att kritisera lagen. Att kombinera ihop snack om demokratins finhet med taktfast trampande i den riktningen känns riktigt absurt.

---

Bildcredits: Micah A. Ponce, Faithful Chant

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Informationspolitik, FRA, Övervakning, Demokrati

EU-spiralen spinner vidare

Så här dagen efter FRA-beslutet kan det vara bra att ägna sig åt något annat. Jag har en artikelserie på gång som är ett försök till svar på frågan som DeepEd ställer: “Varför blev det så här?”

Men som sagt, just idag tänkte jag ägna mig åt att plita ner en tanke om EU som slog mig för ett tag sedan, istället för att tänka vidare om FRA. Minns ni hur det lät när vi skulle gå med i EU…? Unionen handlade om “fri rörlighet”, något som för individer manifesterade sig genom att vi slapp visa pass när vi flög utomlands. På ett sätt som numera känns igen från alla möjliga folkomröstningar (senast Irland) marknadsfördes inte de viktiga aspekterna av ett EU-medlemskap, utan snarare de personliga fördelar som det skulle individen (på samma sätt som EMU marknadsfördes med “slipp växla pengar”).

EU har nu kommit hela varvet runt. Nu ska vi alla inte bara identifiera oss när vi flyger, nu ska även listan av alla resenärer sparas (PNR), och EU-mandatet används istället för att införa liknande reglering av inrikestrafik, snarare än att öppna marknaden inom Europa.

Fördelarna vi skulle få av att gå med i unionen har ersatts av regleringar, yttre påtryck och ett ofantligt demokratiskt underskott. De fina tankarna om en inre marknad handlar nu mer om att ge fördelar till branscher som inte är livskraftiga nog att stå på egna ben (de franska bönderna och hela musikindustrin, till exempel). Vem vet var vi är och hur djupt vi sjunkit efter ett varv till i spiralen.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, EU, Integritet.

FRA: Vilka blir Sveriges fyra hjältar?

Om bara några dagar röstar riksdagen om FRA-lagen igen. Den här gången handlar det om det så kallat “förbättrade” lagpaketet, FRA 2.1. Problemet är att alla som vet något över huvud taget ser igenom alla “åtgärderna” — och ser att problemen fortfarande finns där. Grisen har fortfarande ett tryne under sminket — och de begränsningar som skulle gälla har en efter en lyfts.

Det ger helt enkelt ingenting att ha en domstol om det ändå bara är en person som väljs av de styrande politikerna, och där allt sker i hemlighet… mer mascara för svinet. Den trista sanningen är att det är samma unkna lag som ska röstas igenom igen, och det enda hoppet står till att några borgerliga politikers samvete tar över.

Dessvärre har det blivit prestige i frågan. För många inom partitopparna på den borgerliga sidan har det upphört att vara en fråga om att mass-avlyssna Internet och de svenska medborgarna, och blivit en fråga om att vinna. Det är en viktig förklaring till läget vi befinner oss i — många av de politiker som har avancerat högt upp i partiorganisationerna är riktiga vinnarskallar, och nu har frågan gått och blivit viktig att vinna av rena prestigeskäl.

Det leder till den sortens mobbning och regelrätt fusk som vi såg inför förra omröstningen. Nu är inga medel undantagna, nu måste vi vinna den här omröstningen, och alltså ger man sig på partikamraterna med otroligt starka påtryckningar, och skyr inga medel för att se till att rösterna hamnar rätt. Det krävs ett enormt starkt psyke för att stå emot ett sådant tryck, och i förra omröstningen hade bara två personer den styrkan — Camilla Lindberg (fp) som röstade mot förslaget och Birgitta Ohlsson (fp) som avstod vid omröstningen. De centerpartister som hotat att fälla lagen saknade den styrkan då.

Det förklarar även den total brist på bra debatt som råder nu. Man har bestämt sig, inte för att man kommit fram till att det är rätt i sakfrågan — sakfrågan spelar de facto ingen roll längre. Nu handlare det om att vinna över dom andra.

Nu behövs det fyra borgerliga ledamöter som har den egna styrkan att rösta emot, eller åtta som vågar avstå. Det känns svårt, men samtidigt måste de veta att det finns en stor och växande folkrörelse att stötta sig emot. De fyra som fäller FRA-lagen kan komma att bli inskrivna i historieböckerna som hjältar. Men för det krävs sant hjältemod, och ett stort stöd.

Demonstrationen i lördags var en uppvisning av stödet, även om uppslutningen var låg och det känns som om många håller på att tappa hoppet. En sista uppvisning av det stödet händer på onsdag. Om du över huvud taget har någon som helst möjlighet, dyk upp då. Jag håller med om att det kanske verkar som om chansen är liten, men det är i alla fall viktigt att vi tar den chansen.

Annars händer det otänkbara, och det är mycket svårare att gå tillbaks därifrån. Det är ett litet steg för en riksdagsledamot, men ett enormt feltramp för Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, FRA-lagen.

Blogg-väggen:
JL, Badlands Hyena, Calandrella, ME, Gun, SB, F&T, HAX, EHT, IDG, CS, MMK, PA, SvD, KB, DN, Sossar mot Storebror, Gun2, Blå Borgen, Klamberg, Adam, Apelsineld, Josh, Lake, Linander, Tomas sida, Olofb, Scaber Nestor, Stoppa FRA-lagen.nu, Newsmill, Farmorgun i Norrtälje, Mitt i steget, Rick Falkvinge (PP), Mark Klamberg, Mark Klamberg, HAX, HAX, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Liberal och långsint, Niklas Frykman, Sebastian Hall¡én, Mathias Sundin, opassande, Tankar från rooten, annarkia, SvD, DN, DN, Per pladdrar på, Anders Widén, Sagor från Livbåten, Svensson, projO/gothbarbie, Seved Monke, Scaber Nestor, XOR, Calandrella2, Scaber Nestor2, Mitt i steget, Farmorgun2, opassande2, Sagor från livbåten, opassande3, Stefan Tornberg (c), Blågrön röra, Scaber Nestor, Mattias, Svensson2, OlofB2, Kommunisterna, Anna jobbar och bloggar, ArvidFalk, Dagens Konflikt, Jinge, TantraBlog, Minimaliteter, MMK2, Moppa’s Hörna

Piratpartiet, Feminismen och Kvinnorna

Jag drog mig rätt länge för att faktiskt kommentera det här, men när jag nu gör det så måste det ändå bli ordentligt gjort. Jag har spenderat rejält mycket tid långt innan jag gick med i piratpartiet med att diskutera genusfrågor och feminism, och jag tycker det finns rätt många hål i diskussionen som nu förs inom partiet (vilket inte är så konstigt, vi är experter på annat än feminism).

Jag ska försöka fylla i hålen så gott jag kan. Därför är det troligt att den här artikeln blir rätt lång, och jag hoppas ni orkar med.

Bakgrund

Efter att alla piratpartister kallats för våldtäktsmän, fått sakfrågan iförd våldtäktskläder, och en smutskastningskampanj mot partiet som om det fanns någon snaskig intern porrklubb så återkommer vi till den centrala frågan om piratpartiet, kvinnorna och feminismen.

Jag ska försöka ta tag i de olika aspekterna av det här.

Feminism kontra F!

Man kan tycka vad man vill om feminism i allmänhet, och jag vill inte ge mig in på en debatt om feminism kontra anti-feminism… det här handlar för mig om F! som parti, vilket är en mycket specifik samling åsikter vid namn radikalfeminism, vilket absolut inte är all feminism, men som i alla fall i Sverige ofta får föra mycket av feminismens talan i media.

Att PP skulle ta ställning för radikalfeminismen framför alla andra grenar av feminism är precis lika illa som att vi skulle liera oss med folkpartiet och alltså ta ställning för en viss typ av fördelningspolitik.

Troberg nämner också något om detta när det gäller porr-uttalandena: Vi får inte förknippas med dom här frågorna. Engström och HAX har redan gått ut och försvarat HAX porrfilmande från en relativt liberal ståndpunkt. Det är lite trist, för det missar liksom poängen: “nyheten” är felrapporterad och PP tar inte ställning alls i frågan om porr. Däremot kan man ju tycka att det är viktigt med lite press-etik då och då.

Det trampas på många tår i debatten runt feminism, ofta just för att radikalfeminismen framhålls som det enda alternativet. Vi som inte nödvändigtvis tycker den träffar så rätt blir ofta påmålade åsikter som kvinnohat. Vi har allt att vinna på att ha bättre nivå på debatten. Jag tycker till exempel att det är mycket tråkigt att vi som inte vill liera oss med F! får utstå att kallas icke läskunniga i debatten hos opassande. Kontraproduktivt och trist.

Radikalfeminism är inte all feminism, och F! som parti för definitivt inte för alla feministers talan. Att göra en sådan förenkling är varken produktivt för oss eller dem, och även om vi inte ska gå in på det längre så finns det hela falanger inom feminismen som anser att radikalfeminismen är en stor orsak till att saker ser ut som de gör, snarare än att de tillför något.

Feministiskt Initiativ

Troberg spinner vidare lite angående en diskussion som förts i kommentarerna till opassande, angående en tanke om ett samarbete mellan PP och F!.

Där för hon fram ståndpunkten att det är mycket förutfattade meningar om F! i diskussionen. Jag tycker det här är väldigt intressant, för mina åsikter i saken kommer i mångt och mycket från saker som F! själva presenterar, vilket gör det lite konstigt att tycka att det på något sätt skulle vara media som tutat i mig detta. Diskussionen tycks ha runnit ut lite i sanden och det återstår en hel del obesvarade frågor, och därmed en hel del polarisering av debatten.

Till att börja med vill man kanske avgöra vad olika saker är för indikationer på människosynen i F!… så vi börjar väl med kamp-ramsan då, eftersom den alltid kommer på tal. Det här svaret dök upp från E-mannen:

http://tungviktaren.blogspot.com/2009/01/dag-439.html

Är det inte dags att sluta dra upp den där låten helt ur sitt sammanhang jämt å ständigt?

Inlägget han länkar till är definitivt värt att läsa om man tänker sig att man ska använda några argument runt den ramsan. Frågan är sen ändå vad det innebär. Någon skrev detta vidare längre ner, men det tycks ha ignorerats: Gör det att det är okej, bara för att man hade en förklaring om att det här gäller våldtäktsmän? Hade det varit okej att köra en ramsa med “Jävla invandrare, jag ska slita dig i stycken”, om man före hade sagt att man minsann bara menar invandrarna som bildar gäng?

Frågan är vad man har för principer egentligen: är det okej att diskriminera en grupp eller inte? Svaret brukar vara nej utan särskilt lång betänketid, men följs det upp med handlingar från varje fall till fall? Ett enkelt sätt att se om man är konsekvent i sitt tänkande och tyckande är att alltid uppgradera målgruppen till den grupp som man värnar mest om i diskrimineringsmål.

Som exempel kan vi applicera detta på kamp-ramsan, och “uppgradera” den till att gälla det mer tydliga ämnet invandrare vs svenskar istället för män vs kvinnor, och ersätta slangorden med andra:

Blatte Neger jävla invandrare
Förstör vår värld helt utan skam
Våldtar krigar slåss och förstör
Fatta att du inte kan eller bör
Ta mig på fittan när du blir kåt
Elller på brösten när lusten faller på
Jag hatar dig du jävla invandrare
Du tror du vet du tror du kan
Allt om Svenskar allt om våra liv
Men du vet inget så ta ett jävla kliv
Till sidan, till kanten, ställ dig vid randen
Ramla i, det skiter jag i
Vår nu är det vår tur
Det här är vår revansch
Vi ska visa dig
Nu tar vi vår chans
Du gav dig rollen själv som gud så jävla patetiskt
Jaha så du har kuk är det ett skäl nog att tvinga på mid ideal
För din egna skull och egna jävla välbehag
Jag ska visa att jag kan, bättre än dig
Även fast jag är en ‘korkad, liten Svenne’
Blatte Neger jävla invandrare
Bäst du börjar springa
För här ser du en Svensk
Som hatar dig så mycket
Vi ska slita dig i stycken

Visst, det finns lite saker kvar om fittor och kukar, men det är rätt tydligt vilket håll det lutar åt? Säg att man ersatte kukarna och fittorna med hudfärger eller kulturkrockar och något annat likvärdigt med tafsande, skulle det då vara okej att köra den med en liten förklaring först om hur den bara handlar om gängvåld?

Att man över huvud taget använder ord på de sätt det görs är för många ett tecken på en mycket unken människosyn, som slår igenom gång på gång ju mer jag läser av Feministiskt Initiativs egna publiceringar och uttalanden (det går också mycket väl ihop med det kollektiva skuldbeläggandet inom radikalfeminismen).

Praktiskt, politiskt samarbete

Att vi samarbetar med F! praktiskt om valsedlar är en självklarhet. Vi måste stå upp för demokratin: Vi slåss för F!s rätt att föra fram sina åsikter, men vi slåss inte för F!s åsikter. Två andra saker som jag tog upp i debatten, och som inte heller fick några svar:

F! tycker det är helt okej med ändamålsglidning av vårt DNA-register som inrättades för forskningsbruk, utan några integritetshänsyn alls. Ett samarbete med partiet skulle alltså gå direkt emot vår centrala princip om integritet.

Dessutom, hur okej är det att samarbeta med ett parti som vill ha omvänd bevisbörda för vissa brottmål, och själva tala högtravande om rättssäkerhetens urholkande?

Ett politiskt samarbete känns mycket långsökt, eftersom vi har fullständigt skilda prioriteringsordningar. PP kommer alltid att sätta integriteten först, F! gör det definitivt inte.

Att lära sig av andras misstag

Både Troberg och Drugge talar om väldigt viktiga saker på olika ställen i diskussionen: Vad vi kan lära oss från F!s misstag. Att F! har blivit hårt ansatta av media råder ingen tvekan om, och att lära sig från deras misstag vore enormt bra. Man får däremot inte dra slutsatsen att så fort någon inte gillar deras politik är det på grund av den mediala kampanjen.

F! polariserade det Svenska medielandskapet totalt vad det gäller feminism, vilket är en stor del av orsaken till att nuvarande situation uppstod. Qer skriver som kommentar:

Skadan är skedd, oavsett vem som är mest skyldig. Det är definitivt värt att studera F! för att undvika att PP drabbas av samma sak. Hela blogosfären vet väl tex vid det här laget sanningen bakom HAX’ porrkarriär, men hur många av Expressens läsare vet det…?

Det är naturligtvis sant, och det fakto är PP på mycket god väg att hamna i en rätt liknande polariserad situation när det gäller andra frågor. F! har nu problemet att det inte går att diskutera feminism ordentligt eftersom begreppet kapats. Se denna kommentar från linda till exempel:

för mig är feminism en lika fruktansvärd människosyn som rasism och främlingsfientlighet. samarbetar pp med partier av sådana sorter är det uteslutet att jag någonsin mer i hela mitt liv lägger min röst på pp.

Om jag nu ska försöka mig på någon form av “sanning” kan jag ju definitivt säga att feminism som helhet inte är en rasism-liknande människosyn. Radikalfeminismen har en del sådana drag, dock, och F! är extrema i sin radikalfeministiska hållning, trots att den tonats ner lite på senaste.

Frågan vi måste ställa oss är om vi tycker det är okej att hamna i precis lika polariserad ställning själva?

Piratpartiet och kvinnorna

I kommentarerna till Troberg diskuteras image-problemen för partiet på ett konstruktivt sätt.

Till slut landar man på PPs image som grabbigt (eller pojkaktigt, som någon skrev), och våra problem med att locka kvinnliga väljare. Jag tror att det finns mycket man kan göra här, för jag har svårt att se hur kvinnor i allmänhet tycker integritet är mindre viktigt än män tycker det är, till exempel.

Det handlar alltså om att nå ut, och att göra det arbetet är inte något statistiskt jobb vi ska göra för att reda upp i könsbalansen i partiet, utan ett viktigt jobb att göra för att alla ska kunna förstå vad piratpartiet handlar om.

Därför hade jag tänkt bli helt konkret här, innan artikeln blir på tok för lång, och ge mina tankar och tips.

• Vi måste bli tydligare om vad som gäller inom partiet och utom det. Med det menar jag att vi måste lära oss att hantera vilka åsikter som partiet står för, och vilka åsikter som enskilda partimedlemmar står för.

  Så oavsett om jag håller med Emma om hennes feministiska åsikter eller HAX om hans porrliberala inställning måste jag svara på hela uppståndelsen om HAX bakgrund med “Det får han väl stå för själv. Vi som parti tycker det är viktigare att vi inte inför en övervakningsstat än att föra fram några åsikter åt ena eller andra hållet om porr”.

• Vi måste börja tala Svenska. Piratpartiets argumentation är alldeles för ofta kritik mot bokstavskombinationer. Det är viktiga frågor internt om FRA, IPRED och ACTA, men när vi för en dialog med andra måste vi tala så att så många som möjligt förstår. Eftersom många unga män idag är vana med jargongen blir det naturligt att vi har lättast att nå fram där.
• Vi måste relatera bättre till våra grundprinciper inom alla frågor (något som vissa är bättre än andra på — se till exempel hur Amelia Andresdotter helt brilliant relaterar miljöpolitik till PPs grundtankar). Alltför ofta snöar vi in oss på de kontreta sakfrågorna om ett visst lagförslag eller viss handling. Vi måste även kunna tala om mer abstrakta värden, och nå fram med information om varför vår politik vore bra för den vi talar med.

  Vad får egentligen en ensamstående mamma ut av PPs politik? Den frågan ska inte behöva ställas för att vi ska tala om det! Att vi proaktivt går ut och talar om hur vår politik påverkar människors liv är nyckeln till att nå ut till andra som inte lever och tänker som vi.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Demokrati, Feminism, Feministiskt Initiativ, Media, Piratpartiet, Politik

Midsommar med eftertanke

Jag förbereder mig för att resa ut på landet och fira midsommar, samtidigt som jag följer upp en forumtråd om de som dödats i protesterna i Iran. Kombinationen känns overklig, och något jag först lade märke till i början av Iran-konflikten blir extra tydligt idag:

Det här är en ny sorts nyheter. En ny sorts kommunikation. När media gäspar sömnigt och politikerna skakar yrvaket på huvudet så rapporterar de iranska medborgarna själva ut sina nyheter via nätet, och något speciellt händer, som aldrig riktigt hänt förut: Jag lider med dessa personer, som så många andra, och det är inte andra länders politiker som hjälper till utan andra länders medborgare.

Det här är inte nyhetssändningarnas avlägsna rapportering av fakta och siffror, inte politikernas tal om avtal och förhandlingar. Det här är riktiga personer, riktiga känslor, riktig kamp med riktig desperation, sorg och förtvivlan. Det som händer är att människor runt om i världen bryr sig, på ett helt nytt plan.

Medan västvärlden är upptagen med att försöka komma åt dom snyltande piraterna på the Pirate Bay är just dessa pirater inte tillgängliga — de är upptagna med att försöka rädda den fria tillgången till Internet i Iran, att stoppa försöken att förtrycka folket genom att frånta dem deras möjligheter att kommunicera.

Ett folk som slåss för sin frihet, och som hjälps av en global rörelse som når bortom alla nationella gränser, bortom alla religiösa gränser till en kärna av ren medmänsklighet och en stark tilltro på alla människors rätt till frihet.

Jag ser med hopp ett embryo till vad som kan komma att ske i framtiden i denna enorma slagkraft som mänsklighetens samlade styrka har i en svärm. Så med det räcker jag ut en hand till alla i hela världen med en lyckönskning om en god midsommar när jag firar denna hedninska högtid.

Uppror i Iran, media gäspar sömnigt

Gammelmedia talar ofta om hur det är kris nu — folk får hellre sina nyheter på nätet än köper en tidning eller slår på en nyhetskanal. Idag är det riktigt tydligt varför.

Det är uppror i Iran. Protesterna efter det påstådda valfusket som ledde till att Ahmadinejad återvaldes som president har brutit ut i våldsamheter. Iranierna själva anser att det kan vara den viktigaste aktionen mot regimen på 20 år. Twitter kokar av nyhetsrapportering.

Utmanarkandidaten Mousavi sägs ha satts i husarrest. Rykten cirkulerade om att man bestämt sig för att samlas vid ett visst klockslag utanför hans kampanjhögkvarter för att därifrån marchera i protest, vilket senare ryktades ha varit en fälla för att samla alla hans supporters på samma ställe.

Iransk TV visar filmer och håller tyst om händelserna. All el i Teheran stängdes av för en stund, mobil-näten har varit avstängda, Twitter blockerats tillsammans med stora delar av webben, och andra liknande åtgärder har setts för att hindra demonstranterna att organisera sig. Polisen använder batonger och tårgas.

Bilder från oroligheterna hittas på nätet. Filmer sprids på youtube, bland annat på polis som sparkar liggande demonstranter och en folkmassa som skanderar “Ingen islamistisk stat” och där vi är vana att se folkmassor skandera “död åt amerika”  hörs nu “död åt regimen” (1 2 3 4 5 6).

Media då?  På med TV:n — man skulle ju kunna förvänta sig “Breaking News” på CNN, BBC och de andra jättarna. På CNN var det ett reportage om något nytt återvinningsbart pappersmaterial. BBC kör något om bergsklättrare. Tydligen har man tidigare kört en 5-minuters sammanfattning. CNN körde en minut. Detta om något som kan bli en historisk händelse.

SVT har rätt bra bevakning på nätet, men kör inget på TV. Dessutom är nyheten så oviktig att den hamnat långt ner på webbsidan, under något om att skolbarn kan tvingas gå om år och under ett rapportage om golf. Under tiden brinner eldar på gatorna, politiker arresteras och batonger viner.

Tänk på det nästa gång ni gnäller om att tittarna sviker, media.

För den som vill följa händelserna, följ Change_for_Iran, IranRiggedElect och keyvan på Twitter.