Cirkus SJ

Postat Friday, December 24, 2010 om Övrigt

Jag fick ett mail som bara var för bra för att inte dela med mig av. Det måste finnas bättre sätt att sköta det där med tågresor…

Ska med tåget 16:37 till Örebro.   Kollar SJs web innan jag åker hemifrån – inga problem med det tåget. Kommer till Centralen, och efter en stund kommer tåget upp på stora tavlan – inga förseningar, tåget går från spår 5. Cool 🙂

Går ut till spår 5 – där står ett annat tåg, det är tåget innan mitt som också går mot Örebro.
Jag inväntar att det tåget åker så att det kan lämna plats för mitt tåg vid perrongen.
Tåget åker – *därefter* kommer meddelande upp om att mitt tåg är inställt. Tänk att de kom på det 3 minuter före avgångstid… Ersättningsbussar ska gå från gate 9.

Går till gate 9 där en förvirrad SJ-representant inte vet någonting. Packat med folk med antingen något tomt eller något förtvivlat i blicken. Vissa har väntat i 6 timmar på bussar som “är beställda” men som ingen vet var de är. Om det överhuvud taget dyker upp en buss så inser jag att jag står rätt långt bak i kön.

Så jag tänker att om jag ändå ska ut på vägarna så kan jag lika gärna ta min egen bil. Börjar så smått baxa mig åt fel håll i kön för att komma bort från eländet, men fastnar vid en SJ-representant med walkie-talkie.

Efter mycket snack så får vi beskedet att det står ett tåg på spår 11 och om vi (en liten grupp som pratade med henne) skyndar oss dit så kan vi komma med.

Så skyndar oss gör vi. Precis innan jag kastar mig på tåget frågar jag en konduktör ifall tåget stannar i Örebro. Nix, det är ett direkttåg till Göteborg.
Jag kastar då ett öga på spår 12, och där stod ett tåg till Örebro…eller? Det står i alla fall Örebro på skylten, men tåget är tomt…

Jag hoppar in och slår mig ner och inväntar anstormningen av resenärer…som aldrig kommer. I högtalarna bekräftar de att tåget går till Örebro…så fort de får tag på en lokförare…

10 minuter försenat åker tåget iväg – tomt till 75% Antagligen står väl alla resenärer kvar och väntar på en buss som ingen vet var den är, och informationen om att ett tomt tåg stod och väntade på dem försvann väl i det allmänna kaoset.

Bra jobbat, SJ

/Gunnar


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Ett samhälle på tomgång

Postat Sunday, July 12, 2009 om Politik

Det finns många bra anledningar till att jag drogs till Piratpartiet, men som förutsättning hade jag ju inte dragits någon annan stans innan dess. Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det tydligt att det har samma orsak: Det finns inga “gammelpartier” som löser problematiken. Det gäller integritet och fildelning, och där fyller Piratpartiet upp hålrummet duktigt, men det gäller lika mycket på andra områden.

Jag har hört det sägas att Olof Palme var den sista sanna visionären i svensk politik, och det skulle ju kunna förklara en hel del om ointresset bland unga för politiken. Hela samhället känns som om det körs på tomgång av en massa politiker som inte har någon särskild övergripande plan. Allt handlar om driftsdetaljer, nästan inget om visioner om en bättre värld.

Vi har stagnerat. Världen utvecklas vidare, men samhället står still. När vi inte längre har råd med gamla metoder så skär vi ner istället för att utveckla något nytt som fungerar. Allt handlar om att minimera risktagandet, att inte bryta mot några regler eller kliva på någons tår.

Det tjatas väldigt mycket om vad Piratpartiet skulle ha för skolpolitik, till exempel. Men vad har de andra partierna för skolpolitik då? Det enda jag ser är en diskussion om tidigare eller senare betygsättning och andra detaljer. För oss som är rimligt unga och faktiskt har kvar vårt sinne för nöjet i att lära sig saker är det dock tydligt att inga ändringar i betygssystemet kommer ändra på faktum att vårt skolsystem är trasigt på ett mycket grundläggande sätt.

Jag ber er om en timme av er dyrbara tid, för att ge lite mer bakgrund om vad jag menar. Det finns två föredrag om skolan och skolgång som jag tycker är väl värda den tiden. Det första är från TED, där Ken Robinson talar om skolan och kreativiteten. Kreativitet är i mångt och mycket det bränsle som gör att den nya världen snurrar, men vi har ett skolsystem från en period där kreativitet var ett problem, alltså kväver vi den. Historien om Gillian Lynne är helt fantastisk.

Det andra föredraget är från Dr. Tae, där han talar om vad som är fel med skolans kultur och om att bygga en ny kultur för lärande. Han lyckas spela in hela föredraget med världens torraste och tråkigaste tonläge, men jag hoppas att ni orkar se igenom det ändå, för innehållet är oerhört bra. Mycket träffsäkra bitar om lärarcertifikation vs lärarkvalifikation och det vansinniga med tidsbegränsningen i skolan.

Jag tror at båda föredragen går att applicera rätt bra på den svenska skolan, även om de handlar om skolan i ett internationellt perspektiv.

Och skolan är bara ett exempel. Varje gång jag kommer i närmre kontakt med myndigheter så är det rätt tydligt att det helt enkelt inte fungerar. Äldrevård där människor glöms bort och får liggsår, sjukvård med årslånga köer för rutinoperationer, skolan som lär barn att vetenskap och lärande är tråkigt.

Alla mina kamrater ifrån olika skolor har någon berättelse om den där “obehörige” läraren. Bland alla oengagerade och dåligt pålästa lärarna i den Svenska skolan dyker nämligen ibland upp någon som inte är “behörig”, det vill säga inte gjort sina år på lärarhögskolan. Nästan uteslutande är det dessa lärare som engagerar eleverna, som både lyckas bäst med att lära ut saker och med att underhålla. Historien är nästan alltid en tragedi, där den obehörige sparkas och ersätts av någon behörig.

Jag själv råkade ut för detta på gymnasiet i mina spanskastudier. Jag gick från att vara superintresserad och plugga hemma flera kvällar om veckan till att fullständigt skita i ämnet. Nu är jag glad om jag kommer ihåg ett ord eller känner igen en fras.

Det mest konkreta förslaget om en ändring i grunden är det vansinne som pågår nu med att betyg ska vara fixerade efter ett visst datum. Skolan blir ett militärläger som ska avklaras snarare än en plats där det viktiga är att man lär sig. Att skolan är så dålig att vi inte minns något efteråt är inget problem. Bästa betyg i Spanska, kan inte Spanska = inget problem. Kan jättebra Spanska, bra betyg i Spanska är tydligen ett problem ifall man råkar vara lite för sen. På så sätt reduceras alla våra betyg till någon sorts kombinerat betyg i lydnad och uthållighet.

Och ändå diskuteras inte de här problemen alls. På sin höjd pratar man om att “korta vårdköerna”, men inget om vad man ska göra för att radikalt förändra skolan, vården och omsorgen i grunden för att bygga bort problemen. Ingen vågar bryta status quo, så därför driver skutan vidare utan vind i seglen eller någon vid rodret.

Det är inte så konstigt att människor flockas kring Piratpartiet, trots andra meningsskiljaktiheter. Vi har den enda visionen i Svensk politik (visionen om ett nytt kunskapssamhälle). Alla andra partier är för upptagna med att fånga mittenväljarna för att föra en diskussion som trots allt vore intressant: Den om hur vi ska bygga om vårt samhälle, ta tag i rodret och styra upp i riktning mot en bättre värld.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Comments Off on Ett samhälle på tomgång

Effektivisera?

Postat Wednesday, July 1, 2009 om Politik

Vårt samhälle har förvrängt en del ord.

Ta “effektivisera”, till exempel. Det är nog för många helt tydligt att en hel del Svenska myndigheter, skola, vård, omsorg och annat inte är sådär särskilt effektiva. I jämförelse efter jämförelse tappar vi mark mot övriga Europa och världen när det gäller kvalitet på allt det ovannämnda.

Samtidigt pratas det om att effektivisera, men bara i kristider. “Effektivisera” betyder i Sverige alltså att göra lika mycket med mindre resurser. Det självklara resultatet är helt enkelt att man gör mindre med mindre resurser, vilket de flesta nog inser. I andra sammanhang kallas detta att “spara”, men det låter så illa så vi kallar det “effektivisera” eller “strukturomvandling” eller något liknande.

Ungefär på samma sätt som “lokalvårdare” skulle låta bättre än “städare”, som om det var ordet och inte innebörden som var det viktiga.

Vi har socialdemokratiserats till den milda grad att “effektivisera” betyder att spara pengar på, och “förbättra” betyder att betala mer pengar. Det görs satsningar hit och dit, nerdragningar här och där, men det är en rent ekonomiskt kvantitativ bild av att driva en verksamhet, som missar något väldigt väsentligt: kvaliteten på verksamheten.

Rapporter om allahanda mätningar ramlar in lite då och då där vi tenderar att ligga i topp. Nummer 5 på listan över sjukvårdskvalitet i Europa. Men reflekterar det verkligen sanningen? Milslånga vårdköer som man aldrig skulle drömma om att acceptera i andra länder, en totalhavererad psykvård, och så vidare? Svaret finns i att man helt enkelt definierar bort problemet. Försäkringskassan tycker folk är friskare än någonsin, och alltså är problemet löst och statistiken ser bra ut. Men några rapporter om den faktiska kvaliteten får vi inte höra så mycket om.

Samma sak med skolan. Mycket prat om hur bra vi är, lite verkstad. I en undersökning om arbetssökandes uppfattning om skolsystemet i 33 länder hamnade det Svenska skolsystemet sist. Jumboplatsen alltså. Ändå är allt tyst om saken. Den borgerliga regeringen gör visserilgen lite småändringar, men den stora reaktionen uteblir.

Man skulle ju annars kunna vänta sig en rejäl näve i bordet och krav om svar på vad fan det är som händer egentligen? Vi med vårt upptrissade skattetryck får ändå sämst resultat! Hallå, det här är inte okej!

Men det är som att hela apparaten har gått i baklås. Man bråkar om detaljer som hur betygen ska sättas snarare än att reflektera över hur vi ska göra nått åt att vi faktiskt misslyckas med att ge folk den utbildning de behöver för att kunna lyckas med sina liv.

Det är helt enkelt ingen som pratar om det man faktiskt skulle behöva göra: effektivisera. Och då menar jag inte skära ner och få ut samma resultat för mindre pengar, jag menar se till att få bättre resultat för samma pengar. Det finns uppenbarligen länder som betalar mindre för sin sjukvård och skola, men får bättre resultat. Om vi blir lika effektiva som de är skulle vi alltså kunna ha en betydligt bättre sjukvård och skola.

Man kan naturligtvis debattera fram och tillbaks om vi ska ha världens högsta skattetryck, men oavsett vad man tycker i den frågan måste vi ju börja med att se till att få valuta för pengarna. Istället är de politiska blocken fast i någon sorts pajkastning om fördelningspolitik där det mer handlar om att få bestämma och få sätta käppar i hjulet för andra sidan än om att göra någon nämnvärd skillnad i kvaliteten på de tjänster som staten tillhandahåller för medborgarna.

Det är dags att vakna ur drömmen om välfärdssverige till verklighetens slöserisverige, där vi vräker ner skattepengar i diverse verksamheter som helt enkelt inte fungerar. Det är jobbiga frågor att ta i, det kräver att vi omvärderar oss själva och faktiskt erkänner våra brister. Men tills det görs har jag svårt att ta någon som helst fördelningspolitik på allvar.

Comments Off on Effektivisera?