Can’t happen here
Det senaste året med mitt ökade engagemang i Piratpartiet har inneburit en hel del debatterande av integritetsfrågor, både online men även efter att jag blivit indragen i diverse diskussioner runt middagsbord och fikabord (ni vet, med verklighetens folk).
Det allra svåraste och mest vanligt förekommande argumentet är nog foliehatts-argumentet: “Tror du verkligen det där skulle kunna hända här? Vi bor ju inte i Ryssland.”
Det uppstår ett moment 22 här: när någon reagerar på det som håller på att ske, får denne gärna höra att det inte kan ske, för då skulle någon reagerat. Jag håller med… det är alldeles vansinnigt att tro att samtliga riksdagspartier skulle ställa sig bakom en lagändring som gör alla mobiltelefoner till statliga spårsändare, och sparar undan precis alla du talar med, var du var och när det skedde.
Det låter fullständigt orimligt. Jag skulle aldrig tro på det, om jag inte med egna ögon såg det ske… och just där uppstår problemet, eftersom andra inte alla gånger kan se att det händer. Det är lättare att tro på alla utsagor om att FRA-lagen skulle vara rättssäker än att vira huvudet runt konceptet att precis alla vill övervaka mina telefonsamtal utan att jag är misstänkt för något brott.
Det finns så många små invändningar man kan dra om man verkligen inte vill tro på att det inte kan hända i vår fina demokrati.
Jag har inga bra svar — vi ser hur hela deklarationen om de mänskliga rättigheterna mals sönder i politikens kvarnar, men kan inte förmedla det till andra som tror att något sådant aldrig skulle kunna ske. Man kan peka på diverse beslut och dokument, men det ser aldrig så allvarligt ut om man tittar på ett beslut i taget…
Vi kommer att se det med all tydlighet i valrörelsen. Piratpartiet kommer ta upp hur både alliansen, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet vill genomföra datalagringsdirektivet. De etablerade partierna kommer att slå ifrån sig… och för den som inte redan är insatt finns risken att vi enkelt ignoreras som doomsayers som pratar om världens ände.
Jag har inga bra svar på hur man kan lösa det på ett sätt att kommunikationen fungerar även med de som inte redan är insatta i piratfrågorna, men det känns som att det är den kanske viktigaste frågan vi har att lösa inför valrörelsen. Förslag och åsikter uppskattas!
Jag menar för övrigt inte att budskapet aldrig går fram. Jag menar bara att det når nog ofta inte fram med den tydlighet och styrka som allvaret i frågorna kräver.
Bildcredits: jonycunha
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, FRA, Integritet, Piratpartiet, Riksdagsval
Bildt avslutar diskussionen
Carl Bildt har svarat på Rick Falkvinges kritik av hans utspel i diverse tidningar om hur han vill försvara nätfriheten.
Jag skulle tro att de allra flesta av dem som verkligen är engagerade för frihets- och integritetsfrågorna på nätet snarare applåderar.
Jag lever uppenbarligen inte i samma värld som Carl Bildt. Det är mycket fint prat, men väldigt lite verkstad. Utrikesministern skulle till exempel mycket enkelt kunna ta reda på vad “de allra flesta av dem som verkligen är engagerade för frihets- och integritetsfrågorna på nätet” tycker, istället för att tro.
Jo, det är nämligen så att på nätet kan dessa ansiktslösa människor själva komma till tals. Man skulle alltså av den så kallade bloggbävningen kunna dra slutsatsen att “de allra flesta av dem som verkligen är engagerade för frihets- och integritetsfrågorna på nätet” inte tycker att FRA är sådär jättehett.
Men man behöver inte gräva så djupt. Det skulle nog räcka om utrikesministern läste kommentarerna till hans egen debattartikell på nätet. Men det går naturligtvis inte — Bildts svar är märkt “slutreplik”, som om det räcker med att man tillräckligt tydligt och högt säger
Sverige är en öppen demokrati och en fungerande rättsstat.
för att det ska bli sanning. Men alla tjänar väl på att debatten lägger sig, kanske?
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Rick Falkvinge, Piratpartiet, Internet
Andra som skriver om Bildt’s svar: Syrrans Granne, Full Mental Straightjacket.
Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt
Jag skriv ett svar till Carl Bildts kolumn i Washington Post, på min engelska blogg: “Internet Freedom Starts Back Home, Minister Bildt“. Läs och kommentera gärna!
Läs även andra bloggares åsikter om Carl Bildt, Övervakning, FRA, Informationspolitik, Integritet, Internet, Piratpartiet, Yttrandefrihet
Tjuvargumentet når FRA-frågan
Piratpartiets anhängare och pirater i allmänhet har länge fått stå ut med att kallas tjuvar, eftersom fildelning är stöld. Utom att vi tycker foliehatt är senaste modet och skriker lite för högt för allmän bekvämlighet i FRA-frågan har det i alla fall inte dragits så stora växlar som i fildelningsfrågan. Tills nu.
Dagens händelse började med att Peter Sunde skrev ett inlägg som skiss på hur vi skulle kunna skydda vår kommunikation från övervakning a’la FRA på stor skala. Andreas Ekström svarade på detta med stora kanonen: Peter Sunde är samhällets fiende och en odemokratisk kraft. Detta eftersom han försöker bygga system för att ta sig runt (inte bryta mot) FRA-lagen, som enligt Ekström beslutats om i god demokratisk ordning.
Den sant intressanta delen av diskussionen återfinns bland kommentarerna och med en del intressanta bloggsvar. Det finns så många saker som är så fel med resonemanget att det skulle ta upp betydligt mer plats än ursprungsinlägget att förklara allihop, men jag gör ett försök att välja de 10 viktigaste:
1
Att bryta mot lagen är inte odemokratiskt eller antidemokratiskt. Det gör en till brottsling, inget annat… det här är precis samma ordförstörelse och inflation av betydelse som sker när man kallar fildelning för stöld.
2
Det är hyckleri att påstå att det är odemokratiskt att vilja bryta mot just en viss lag, men inte andra. Det finns försvinnande få människor i vårt land som är helt 100% laglydiga, av avsikt (som t.ex. fortkörning) eller bara helt enkelt av misstag eftersom vår lagstiftning är så omfattande.
Andreas har med all tydlighet bland sina kommentarer visat att det är han, just han som ska få avgöra vilka lagar som är giltiga att bryta mot. Homosexuella var absolut inte odemokratiska på den tiden det var olagligt att vara homosexuell. Asylsökanden som olagligt tar sig in i ett land är också okej. Abort var ok, även när aborter var olagliga.
Men att skydda sin korrespondens är absolut inte det.
3
Med ett tydligt uppvisande av att inte ha någon aning om vad frågan handlar om påstår Ekström att det bara är människor som vill dölja sitt piratkopierande som behöver använda sig av kryptering:
Rasmus: Eh… nej, det var inte så jag menade. Och jämförelsen som sådan är nog olycklig, asylsökandes situation är mycket viktigare och allvarligare och svårare än den för den genomsnittlige piratkopieraren som inte vill åka fast.
Inte bara odemokratiska och samhällets fiender, vi är så klart tjuvar också!
Uppdatering: Det här citatet från en ny kommentar signerad Ekström var för bra för att lämna utanför:
I just det här fallet, med Peter Sunde och Ipredator, är det i mina ögon alldeles kristallklart: Ipredator har kommit till för att runda lagen. Finns bara därför. Illegal fildelning ska kunna fortgå ostört, det har ju alltid varit The Pirate Bay-grundarnas själva kärnpoäng.
Jag har så många skäl att inte vilja bli övervakad av FRA som inte har med fildelning att göra att det är löjligt. Men har människan inte insett det vid det här laget så är det nog lönlöst att försöka — att han som journalist inte ser paralellen till källskyddet är oroväckande.
4
I sina försök att slingra sig ur situationen försöker han påstå att det är värre att bygga system för att kringå lagen än att göra själv det själv. Detta är det sluttande plan som leder till att fildelningsprogramvara och släggor förbjuds. Man kan givetvis förbjuda allt producerande av saker som bara kan användas för olagliga ändamål. Mängden saker som ingår där är lätt att räkna, och förbjuds inte av den enkla anledningen att militären vill ha just sådana prylar.
Att, som Sunde gör, bygga system som låter människor kommunicera legitimt utan att vara övervakade kan aldrig anses vara en gärning som leder till mindre demokrati. Det är nästan att slå knut på sig att påstå att någon som främjar kommunikation utan att bli övervakad på det sättet på något sätt sänker demokratin.
5
Han kallar Peter Sundes agerande för maktberusning. Jag undrar lite stillsamt var man hittar den makten. Det är samma makt som homosexuella hade när de gömda bakom perienner i släkta rum kunde våga visa lite kärlek i hopp om att ingen såg. Det är samma makt som de som gjorde abort utövade när de i smutsiga rum med undermåliga verktyg gjorde abort med livet som insats.
Vilken makt finns det i att gömma sig? Vari finns makten i att vägra acceptera sin maktlöshet inför ett övergrepp?
6
Det finns ett intressant dubbelt budskap här. FRA-lagen är absolut inte menad för oss svenska medborgare — det handlar ju bara om spaning mot utlandet och vanliga medborgare har inget att frukta. Vad är det då för problem att någon bygger ett system för att kringgå övervakningen?
På vilket sätt blir någon samhällets fiende för att denne håller sig undan någon som inte letar? Blir jag brottsling bara för att jag gömmer mig från polisen en helt vanlig lördag? Om jag inte gjort något, och inte behövs för att lämna några uppgifter? Jag bara litar inte polisen och vill gömma mig… Är det odemokratiskt?
Det stora problemet i en sådan situation är att myndighetens förtroende fallit så lågt att helt vanliga medborgare känner ett behov att gömma sig, inte att de gömmer sig eller metoderna de använder för att hålla sig gömda.
7
Det här är inget superkrångligt teknologiskt system som han vill bygga för att undvika lagen. Sunde visar på ett sätt att koppla ihop existerande teknologi. Terroristerna kan redan allt detta, och använder det (vilket är en av anledningarna vi har upprepat otaliga gånger för varför FRA-lagen inte fyller sitt syfte). Det han presenterar är helt enkelt ett sätt att tillgängliggöra teknologin för helt vanliga medborgare.
Många medborgare använder redan teknologin på ett uppenbart legitimt sätt. Blir det brottsligt för att han gör det för att komma undan staten istället för crackers? Är det tanken som räknas, på något sätt? En åsiktslagstiftning?
8
Ekström påstår att FRA-lagen ska respekteras eftersom den beslutats om demokratiskt. Det är något vansinnigt blåögt. FRA-frågan är den i särklass mest protesterade frågan på mycket länge, där det förekommit så mycket fulspel, lögnaktighet och ren och skär mobbning att den svenska demokratin borde skämmas för att något sådant förekommit.
Att lyfta detta som något skinande exempel på demokratisk ordning och till och med kalla det odemokratiskt att brya mot den är nästan skrattretande. Är det något som var odemokratiskt var det allianspartiernas förtryck av riksdagsledamöter för att få igenom lagen.
9
Vi har en grundlag. Den slår fast att varje medborgare har rätt till precis det Sunde försöker ge dem: privat korrespondens utan statlig övervakning. Hur är det med den lagen då? Ska inte den följas?
Är det kanske inte en aning “odemokratiskt” att införa en massa skitlagar om statens ökade makt över människors kommunikation i strid med vår egen grundlag, och sedan kalla dessa medborgare för samhällets fiende när de gärna vill ha sin grundlagsstödda rättighet?
10
All civil olydnad bygger på samhällets system, snarare än står utanför dem. Det är en uppvisning av det absurda i systemen genom att kringgå dem eller bryta mot dem, med full förståelse för vilka konsekvenser detta har. I många fall handlar det om att bryta mot lagen, och acceptera konsekvenserna av detta.
I just detta fall handlar det om att kringgå lagen, vilket inte är samma sak som att bryta mot den. Genom att visa hur enkelt den kan kringgås av den som vill, visar Sunde hur verkningslös lagen egentligen är. Terroristerna kan redan, som sagt.
Om det är brottsligt att visa på att lagen är absurd och inte fungerar, så kommer det inte heller att vara möjligt att ändra lagen. Steget är inte långt till att det helt enkelt är brottsligt att kritisera lagen. Att kombinera ihop snack om demokratins finhet med taktfast trampande i den riktningen känns riktigt absurt.
Bildcredits: Micah A. Ponce, Faithful Chant
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Informationspolitik, FRA, Övervakning, Demokrati
Övervakningens tidslinje: Del 3 – En självuppfyllande profetia?
Detta är tredje och avslutande delen i en tre delars serie om hur övervakningen utvecklats och vart den är på väg:
- Historik — I första delen gav jag lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
- Ett nexus av möjligheter — Den andra delen diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
- En självuppfyllande profetia? — I denna del drar jag mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.
Jag kommer att gå igenom framtidsutsikterna både på mycket kort sikt och på lång sikt.
Ett vägval
Vi står med ganska stor tydlighet inför ett vägval — kanske så snart som detta kommande riksdagsval. Den väg Piratpartiet jobbar för är naturligtvis att medvetenheten om övervakningen ökar, och att det parlamentariska läget blir sådant att de styrande politikerna i toppskiktet tvingas ta hänsyn till detta.
Längs den vägen kommer man tvingas skrota FRA-lagen (och med största sannolikhet även FRA), men även se på ny teknologi, identifiera farorna med denna teknologi ur ett integritetsperspektiv och förbjuda viss användning — särskilt i övervakningssyfte för annat än direkta säkerhetshot. Den slentrianmässiga övervakningen i form av sparad information i samband med resor med RFID-chip-baserade kort måste till exempel regleras.
Det krävs relativt mycket för att detta vägval ska göras. Inte nog med att Piratpartiet måste få mandat i riksdagsvalet, det måste även uppstå en situation där mandaten faktiskt betyder något, vilket förmodligen betyder att det blir otroligt jämt mellan blocken. Just för närvarande ser det väl rätt dystert ut. En lätt förhoppning om att vi kan driva upp valdeltagandet bland unga igen, och vara ett bättre alternativ än SD som vågmästare.
Alternativet är att övervakningsmanin dundrar vidare. Vart den vägen leder är relativt enkelt att se genom att bara fortsätta på samma sätt som idag och förr — mer och mer övervakning kommer ske, instanserna som införs för att skydda mänskliga rättigheter kommer fallera, och människor kommer försöka ta sig runt det hela. Detta resulterar i en ytterligare nedmontering av medborgerliga rättigheter.
Som ren spekulation kan jag gissa att förbud mot kryptolösningar som omöjliggör för statlig avlyssning kommer att diskuteras, och att man som i storbrittanien även här kommer införa lagar som gör det straffbart med fängelse att vägra lämna över kryptonycklar till polisen eller andra myndigheter.
En självuppfyllande profetia?
Det är värt att se närmare på vad resultatet av en alltmer totalitär stat blir. Att det införs allt fler övervakningsmetoder och integritetskränkande lagar för att förhindra terrordåd och säkerställa statens säkerhet innebär en upptrappning i klyftan mellan stat och befolkning.
Den naturliga effekten av en alltmer upptrappad totalitär karraktär på statens agerande mot medborgarna är att den kommer att besvaras av alltmer upptrappade organiserade protester. Dessa två linjer möts någonstans längs vägen, då den statliga paranoian och totalitära styrelsesättet blivit stort nog för att tolka alla organiserade protester som hotfulla, och där protesterna blivit stora nog att låta sig tolkas på detta sätt.
“Because nothing says dictatorship like arresting people for eating ice cream”, som Clay Shirky förklarar det i sin mycket läsvärda bok Here Comes Everybody.
Det är för mig självklart att ett kuppförsök utfört av toppolitiker (vilket den nuvarande utvecklingen kan beskrivas som) förr eller senare kommer att möta ett våldsamt motstånd, av en eller annan karaktär. Ju längre det går, desto tydligare våldsamhet kommer inte bara uppkomma utan även krävas för att störta makteliten och återlämna makten till folket. Det är en oerhört skrämmande tanke.
Jag vill poängtera här att det jag menar absolut inte är att någon ska gå ut och ta till vapen för att förändra samhället i vår demokrati, utan att vid någon tidpunkt om utvecklingen får fortsätta så är demokratin förlorad, och kan då inte återvinnas genom att man röstar rätt eller talar övertygande.
Då har vi hamnat i en situation där den repressiva politiken har skapat just den terrorism som man påstod sig vilja bekämpa! Detta är ytterligare ett faktum som gör anti-terror-lagstiftning så bedräglig — i ett (tillräckligt) korrupt system kan den mycket enkelt användas för att tysta alla kritiska röster.
Vägvalet ligger som sagt framför oss. Det som fyller mig med viss fruktan är att fyra år i sammanhanget är mycket lång tid, då mycket hinner hända. Hur mycket längre längs vägen hinner vi vandra innan vi får nästa chans att välja rätt väg? Hur mycket kommer aggressionssituationen att trappas upp, om vi misslyckas med att vända trenden i detta val?
Vi kämpar för våra demokratiska och mänskliga grundläggande rättigheter. Jag hoppas innerligt att den kampen kan föras med ord, utbildning och argument, snarare än med vapen, blod och våld som människor tidigare tvingats göra, och fortfarande gör i diktatutrer världen över.
Dystra framtidsvisioner bortom horisonten
Låt oss hoppas och tro att vi väljer rätt väg så snart som möjligt — vi avvecklar statens övervakning av medborgare, och reglerar möjligheten för privata aktörer att övervaka och spara information om medborgarna… då har vi i någon mening löst problematiken för överskådlig framtid. Men kanske inte för alltid?
Med nuvarande teknikutveckling har jag svårt att se att en total övervakning inte någon gång skulle kunna bli möjlig. Då menar jag inte total övervakning i den mening som FRA redan ger, utan en total övervakning av precis allt, online som offline.
Det finns många sätt som det skulle kunna ske med hjälp av ny teknologi. För att spåna fritt: tänk nanoteknologi som gör det möjligt att skapa kameror som är små nog att vara praktiskt taget osynliga och kan ta sig in överallt, eller ett sätt att på avstånd läsa av de elektriska signalerna som flyter i en människas nervsystem — se och höra allt du ser och hör. Förmodligen är det alternativen jag inte kan komma på nu som är mest troliga och skrämmande, men att det inte skulle ske på något sätt vid någon tidpunkt är nästan svårt att tro.
Man kan tänka sig att sådan teknologi skulle vara otroligt komplicerad och dyr till att börja med, men i stil med annan sådan teknikutveckling borde det hela sluta med att i princip vem som helst kan övervaka precis vem som helst, när som helst.
I en sådan situation skulle mänskligheten helt enkelt tvingas vänja sig med att det aldrig fanns några hemligheter eller någon integritet att tala om. Helt nya normer skulle utvecklas i vad man kan tänka sig vara en enormt smärtsam process… på många sätt skulle situationen förmodligen likna dagens situation på upphovsrättsområdet, där ungdomen som växer upp med teknologin har helt annat synsätt än den äldre generationen, som upprörs och förfasas.
Dystopi
Det skulle kunna ses som en mycket dyster framtidsvision, där allt vi kämpar för i termer av personlig integritet och rättigheter gått om intet. Jag ser dock inte den framtidsvisionen som en bestämt negativ situation. Det kan vara en givande utveckling för mänskligheten som helhet (mindre lögner och svek skulle kunna vara positivt…), men det hela hänger på att övervakningsmöjligheterna är ömsesidiga.
Man kan ju också fråga sig om det verkligen är värt att kämpa för dessa värden om det ändå kommer visa sig vara förgäves. Det finns två saker att tänka på: till att börja med det uppenbara i att detta är rena spekulationer om en potentiell avlägsen framtid. Dessutom finns viktiga skillnader med dagens övervakning och de problem som denna för med sig.
Det problem som finns i dagens situation är att kontrollmöjligheterna är riktade åt fel håll för demokratin, vilket skapar ett obalanserat maktförhållande. I en riktigt bra fungerande demokrati utgår all makt från folket, vilket innebär att medborgarna är politikernas uppdragsgivare och alltså även kan och bör granska allt som görs. Staten bör däremot inte ha hemliga uppgifter om medborgarna, vilket går illa ihop med statens våldsmonopol och maktställning.
Och det är just på det området, just nu, som vägarna går i betydligt skilda riktningar, och det är här och nu, året som kommer, som det första slaget om framtiden kommer stå.
Som avslutning på serien och artikeln om framtiden ger jag två citat från en av mina nya favoritbekantskaper på nätet: Andre Jordan från A Beautiful Revolution:
Ett tack är även på sin plats för att du orkat med hela vägen hit. Jag hoppas jag lyckats väcka några intressanta tankar eller funderingar.
Bildcredits: ƒяαиcєscα яσsє, orangachang, stttijn, mermaid99
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, Integritet, Övervakning, Piratpolitik
Övervakningens tidslinje: Del 2 – Ett nexus av möjligheter
Detta är andra delen i en tre delars serie om hur övervakningen utvecklats och vart den är på väg:
- Historik — I första delen gav jag lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
- Ett nexus av möjligheter — Denna del diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
- En självuppfyllande profetia? — Jag drar mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.
Jag börjar med en liten varning. Den här artikeln innehåller en hel del referenser till “den äldre” och “den yngre” generationen. Dessa är menade som förenklade begrepp. Jag är mycket väl medveten om att det finns yngre människor med en total avsaknad av förståelse för internet och modern teknologi, precis som det finns äldre människor som har järnkoll.
Ett sluttande plan
Till att börja med borde det stå ganska klart från historiken i del ett att politikers övervakningslusta inte är något nytt. Det som saknats har varit de tekniska möjligheterna. Det har aldrig varit omtyckt, så man har gjort det i smyg (alltifrån medeltidens titthål till Shamrocks avlyssning av telegrafi, IB-affären eller FRAs olagliga spaning), men man har ändå gjort det när man fått möjlighet. Jag skulle vilja påstå att det helt enkelt går tillbaks till en mycket mänsklig paranoia och det maktbegär som oundvikligen sätter in i alla sorters maktsituationer.
Alltså, ju mer det går att övervaka, desto mer vill makthavare övervaka. Vad är då skillnaden nu? Skillnaden är att vi låter det ske. Då menar jag inte nödvändigtvis “vi” som du och jag, kära läsare, men i någon mening så låter “vi” andra (icke-makthavare) det ske nu, världen över, vilket vi inte har förut. Se hur Shamrock omedelbart fick stängas när dess existens avslöjades, till exempel.
Fredrik Holmbom skriver hos opassande i en läsvärd artikel:
Jag är osäker på när det började vända, också svårt att peka ut en direkt orsak utan att låta som en konspirationsteoretiker. Vad som är mycket uppenbart är ialla fall att efter elfte september så eskalerade inskräkningarna i vår så svårt vunna frihet.
Jag vill mena att det egentligen aldrig vände på det sättet, och att det egentligen inte har eskalerat överlag. Det som har hänt är en glidning där det som makthavare olagligt gjort i det dolda lagfästs och tillåts, och att övervakning applicerats på nya områden i större utsträckning än tidigare. Detta gäller många aspekter av totalitärt maktutövande, inte bara övervakning.
Vi ser hur FRAs olagliga kabelspaning leder till ändringar i lagen snarare än beivras — på precis samma sätt som den olagliga polisbrutaliteten i samband med göteborgskravallerna 2001 aldrig följdes upp med straff för de ansvariga, utan där utvecklingen gått åt motsatt håll — samma sorts brutalitet är nu laglig i Danmark under den så kallade “lymmellagen”.
Jämför stängningen av Shamrock och IB-affären med hur Sveriges riksdag klubbar igenom FRA-lagen och diskuterar teledatalagring helt öppet, utan några större protester. Det har tidigare krävts hot och terror i öststats-stil för att undvika massiva protester för dylikt — här blir det visserligen upprört i bloggosfären, men något massivt folkligt motstånd kan man knappast tala om. Lite andra toner är det i länder där folk faktiskt upplevt öststatsterrorn, men där sitter ju dessvärre den gamla batonginstinkten i också.
I takt med att övervakningsmöjligheterna ökar följer övervakningsivern i någon mån med, men protesterna tycks inte ha hängt med i utvecklingen. Varför?
I någon mening finns en effekt som att “koka en groda” — i takt med att vi vänjer oss vid att leva ett alltmer övervakat liv kan övervakningen trappas upp… och särskilt när det gäller övervakningskameror är det mycket tydligt hur detta har skett om man ser till historien. Ofta handlar argumentationen om vår säkerhet eller bekvämlighet. Det sker av ren slentrian när nya, bekväma teknologier införs, utan att särskilt många egentligen reflekterar över varför det ska komma med integritetskränkning och övervakning på köpet.
Men Internet, mobiltelefoner och den totalövervakning som FRA och datalagringsdirektivet innebär? Det ligger något mer och lurar i vassen här.
Maktfördelning och förståelse
Lite förenklat kan man säga att maktkoncentrationen i samhället är direkt proportionelig mot ålder. Det finns både en större grupp äldre människor och mer inflytande hos äldre, om inte annat som en direkt följd av att de haft tid att skaffa sig kontakter och inflytande. Detta blir extra tydligt när man ser till lagstiftande parlament världen över, där medelåldern ofta är mycket hög.
Det är ingen nyhet att yngre människor tenderar att ha en mer radikal hållning än äldre. Ungdomsförbunden är betydligt mer spretiga i sin hållning politiskt än sina moderpartier, som alla drar åt mitten (särskilt på senare år). Det kan ha mycket naturliga orsaker i att det med åldern finns tendenser att samla på sig fler beroenden — en familj att försörja kräver att man är mer försiktig (dvs konservativ) med det man har. Samtidigt skulle man kunna tänka sig att ålder innebär en möjlighet att samla på sig erfarenheter och insikt om varför ungdomens hastiga slutsatser inte håller.
Vad har då allt detta att göra med övervakning? Jo, just i övervaknings- och integritets-frågorna är nämligen samtliga ungdomsförbunden rörande överens, och samtliga har precis motsatt hållning mot moderpartierna. De enda partier som delar ungdomsförbundens inställning är partier med stor del unga medlemmar och väljare. Hur kommer detta sig, när ungdomen brukar vara så spretig när det gäller starka åsikter?
Svaret är helt enkelt att övervakningsfrågan har blivit svår att förstå för den äldre generationen. Det senaste årtiondet har inneburit en teknologisk revolution med resultatet att den unga generationen lever sina liv på ett fullständigt annorlunda sätt än deras föräldrar gjorde.
Det handlar inte om ett litet skifte, utan om något fundamentalt. Tänk på nivån “läskunnighet”, så kanske vi kommer i närheten av något. En generation som inte är läskunning kan omöjligt förstå hela vidden av en yngre generations beroende av böcker och annan skriftlig information. Kan få en hint, kanske, men aldrig verkligen förstå — utan att själva lära sig läsa.
Detsamma händer i dagens samhälle, men med datorvana och internetkännedom. Den äldre generationen förstår till stora delar inte hur livet hänger ihop för den yngre generationen, och i samband med det varför övervakning och filtrering av “webben” är ett så stort problem.
Terroristhotet — Ett nexus av möjligheter
När man lägger samman oförståelsen för vad förändringarna egentligen betyder med en till synes hotfull situation går det (relativt enkelt) att övertala människor att det är rimliga åtgärder för att åtgärda hotet. För människor som helt saknar möjlighet att avgöra vad chansen är att åtgärderna lyckas eller vad det har för påverkan på vanliga människors liv och kommunikation verkar det som om politikerna gör det som måste göras. Det är dessa människor som köper argumenten om att FRA behöver få kabelspana för att skydda Svenska soldater i Afganistan eller förhindra terrorattentat på hemmaplan. Den yngre generation som ser rakt igenom denna argumentation är just nu i minoritet.
Detta är det nexus av möjligheter där vi befinner oss, och där politikerna uppenbarligen sett chansen: Ett stort steg mot ett säkrande av makten för de styrande är möjligt och sker som ett uttryck för det totala demokratiförakt som ofta tycks råda hos toppolitiker, på ett sätt som kommer ha mycket stor påverkan på livet i framtiden, men där det är en minoritet av folket som faktiskt förstår vad det är som händer.
De politiker i toppskiktet som genomför detta är med säkerhet fullständigt medvetna om konsekvenserna av övervakningen. En del som röstar med är oförstående, en del lurade, ytterligare en del helt enkelt tvingade. Att hela processen är fullständigt demokratifientlig rör dem inte, precis som det aldrig gjort det förut. Då fick man smussla med det, nu har man chansen att göra det öppet och i betydligt högre takt.
Jag vill mena att den accelleration i övervakning som skett i och med Internets genombrott i samhället skulle vara omöjlig om 10 år, när en avsevärd mängd unga som växt upp med teknologin fått rösträtt och tagit sin plats i samhällsdebatten.
Det är även det här som gör att Fredrik hade sådana problem att uttrycka sig hos opassande utan att låta konspiratorisk, och som gör att Piratpartiet gärna ses som skriktigt och vår argumentation gärna ses som överdriven — om man sätter sig in i den äldre generationens situation så är det en fullständigt naturlig reaktion — “övervaka allt? så illa kan det väl ändå inte vara utan att fler reagerar?”.
Det enda som kan göras åt det är att många på en lokal nivå försöker förklara för sin omgivning. Om den enda informationen kommer från ett politiskt parti som tycks ha mycket konstiga åsikter (“ska det vara tillåtet att stjäla?!”) och som lätt avfärdas kommer det aldrig gå att vända den här trenden. Om vi alla sprider informationen till våra nära så kommer det kunna tas på mycket större allvar.
Vart vi tar vägen i framtiden återstår att se, och det kommer den tredje och avslutande delen i denna artikelserie att handla om.
Bildcredits: Mikael Hedberg (CC0), Chuckumentary, Anna T, Henrik Ström.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, Integritet, Övervakning, Piratpolitik
Övervakningens tidslinje: Del 1 – Historik
Detta är första delen i en artikelserie om tre delar. Nu när kablarna kopplats in till FRA är det läge att reflektera lite över varför det blir så här just nu, och var vi kan vara på väg i framtiden. Att alla politiska grenar inom alla olika inriktningar och block helt plötsligt skulle enas om något som att börja vilja montera ner våra mänskliga rättigheter är egentligen väldigt osannolikt, och att det dessutom skulle hända på samma sätt på olika platser i världen är mångdubbelt så mycket osannolikt. Hur blev det så egentligen?
Jag tänker försöka svara på frågan i tre delar:
- Historik — Denna del ger lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
- Ett nexus av möjligheter — Diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
- En självuppfyllande profetia? — Jag drar mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.
Del ett börjar med att vi delar in historien i fem steg.
Steg 1: Avlyssning med stenåldersteknologi
Så fort människan uppfann språk uppstod möjligheten att lyssna på en konversation för vilken man inte var avsedd som lyssnare. Det börjar helt enkelt med någon som tjuvlyssnar på hövdingen gömd i en buske.
När det blev mer organiserat skedde tidig övervakning genom att man helt enkelt placerade ut lyssnare som sedan fick berätta eller skriva ner vad som sagts. Kanske satt någon i ett mörkt hörn?
Det finns relativt gott om medeltidsdramatik där det talas om ihåliga väggar med kikhål, gömda hålor för spioner och liknande. Sannolikt har säkert någon kung eller adlig någonstans nyttjat sådant för att avlyssna sina gäster, men det bör ändå vara ett relativt ovanligt fenomen.
Det intressanta är att detta från början innebar att du behövde permanent tillgång till människors vistelseplats för att kunna övervaka, och bara kunde “spara” det som sagts genom att komma ihåg det, vilket rimligtvis begränsade möjligheterna kraftigt. Det får anses vara steg nummer ett på vägen.
Steg 2: Teknologi för övervakning (1850-1950)
Under andra halvan av 1800-talet började den teknologiska utvecklingen ta fart. Telegrafen uppfanns och kommunikation över långa avstånd förenklades. Cylinderfonografen uppfanns som den första teknologi som kunde bevara och återge ljud. Man lärde sig ta fram och matcha fingeravtryck som ett sätt att identifiera människor.
Just fingeravtrycksteknologin är intressant i det att det var den första teknologin av en idag relativt välbekant typ: en teknologi som underlättar brottsbekämpning, och som med ett ingrepp i den personliga integriteten skulle kunna avsevärt förenkla polisens arbete, i detta fall i form av en databas över alla människors fingeravtryck.
Fingeravtryck började vid sekelskiftet användas av amerikansk polis för att identifiera brottslingar. Förslag på just en sådan databas över hela befolkningens fingeravtryck kom också upp under 1930-talet, men slogs ner. Under ungefär samma tidsperiod började människor numreras. Social Security Numbers infördes i USA på 30-talet, och svenska personnummer infördes 1947.
Samtidigt börjar teknologin för inspelning av ljud på magnetband mogna, och närmar sig nu en form där den kan användas för att i det dolda avlyssna människor. Detta är steg nummer två i utvecklingen — nu behövdes inte längre permanent tillgång till platsen, utan endast möjlighet till förberedelser (sätta upp utrustningen) och slutförande (hämta banden), och banden kan sedan arkiveras och analyseras om och om igen. Naturligtvis var tidsmängden först begränsad, men växte succesivt. Inspelningen var automatisk, avlyssnandet gjordes av människor i efterhand.
Steg 3: Massövervakning (1950-1980)
Samma årtionde påbörjades det första kända storskaliga övervakningsprogrammet: Amerikanska Project SHAMROCK övervakade all telegraftrafik in i och ut ur landet och sparade det på mikrofilm som sedan överlämnades till NSA och dess föregångare. Vid sin höjd avlyssnade och analyserade NSAs personal över 150 000 meddelanden varje månad, innan programmet 1975 avslöjades och lades ner.
Detta är steg nummer 3: den första möjligheten att med hjälp av den nya kommunikationsteknologin samla in och bearbeta stora mängder material om stora mängder människor.
I Sverige införs samtidigt möjlighet för särskild telefonavlyssning och telefonövervakning i samband med misstänkt brott, dock villkorat på att det misstänkta brottet är grovt nog att ge 2 års fängelse.
Kameraövervakning börjar smått användas i områden med hög säkerhetsrisk (t.ex. banker), men är fortfarande för dyr för att användas i stor utsträckning. Bildmässigt har övervakningen nu hunnit ikapp avlyssningen: man kan spela in bilder och sedan låta dessa övervakningsband gås igenom i efterhand av personal.
Samtidigt används denna teknologi i stor utsträckning av hemlig polis i det kommunistiska östblocket.
Under tiden har en del hänt — mikroprocessorn uppfinns, kreditkort blir vanliga, satelliter skickas upp. Det är dock först på 80-talet som utvecklingen verkligen tar fart.
Steg 4: Total spårbarhet (1980-2009)
Den uppfinning med absolut i särklass största påverkan på människosläktet i modern tid som dök upp på 80-talet måste vara persondatorn. Den innebar startskottet till en fantastiskt accelererande digitalisering av vår tillvaro. Digital lagring av dokument och av ljud slår igenom under samma årtionde. Samtidigt blir övervakningskameror allmänt tillgängliga och billiga.
På nittiotalet sker internetexplosionen. Komprimeringsteknologin utvecklas kraftigt och komprimerat ljud i form av mp3-formatet blir vardagsmat. Digitala kameror och digitala videoformat slår igenom stort. För ljud är nu lagringsmöjligheterna i princip oändliga och upptagningsteknologin liten nog för att i princip kunna gömmas varsomhelst.
Samtidigt sker en ökad privat övervakning av individer. Affärskedjorna börjar använda lojalitetskort med bonuspoäng och registrering av allt du köpt för att kunna optimera reklam och utbud. Mängden direktreklam ökar dramatiskt.
Parallellt med den tekniska utvecklingen börjar en omfattande utveckling av en ny klass lagar som möjliggör snarare än begränsar övervakning. I USA skapas till exempel CALEA-lagen som svar på att allt fler telefonväxlar blivit digitala och alltså försvårar avlyssning. Lagen kräver att alla teleoperatörer tillhandahåller möjlighet för myndigheterna att avlyssna vid behov.
GPS uppfinns och börjar användas så smått innan slutet på 1990-talet. Slutligen utvecklas biometrin kraftigt, och FBI inför elektroniska arkiv för såväl fingeravtryck som DNA-prov.
Efter sekelskiftet accelererar utvecklingen ytterligare. RFID uppfinns och börjar utnyttjas i fler och fler produkter. Övervakningskamerorna krymper, blir billigare och bättre och börjar dessutom få analyshjälpmedel — både automatisk ansiktsigenkänning och läsare för registreringsskyltar på bilar utvecklas och tas i bruk.
Samtidigt som vi alltmer använder oss av Internet för allt vi gör blir det möjligt för annonsörer och andra att via cookies och andra tekniker spåra och spara allt vi gör för att analysera mönster och vanor. Våra digitala fotspår blir allt tydligare i bit-sanden. Samtidigt får vi möjlighet att digitalisera mer och mer av våra liv då mobiler med kameror och internetanslutning möjliggör en explosion av socialt delande av bilder och upplevelser.
Vi befinner oss nu i steg nummer 4, där det blivit omöjligt att inte lämna en mer eller mindre komplett signatur efter sig i form av olika registreringar och spårbart data. Nästan alla köp görs digitalt eller binds till ditt betalkort, i princip all kommunikation sker via sammanbundna elektroniska nät och det är troligt att du har enheter med GPS-sändrare med dig överallt, vars position riskerar att lämnas till myndigheter. Övervakningskamerorna täcker större delen av städerna.
Denna information är dock utspridd hos en mängd aktörer. En avsevärd mängd finns hos myndigheter, men en icke-försumbar del finns hos olika affärskedjor, internetleverantörer och andra kommunikationsaktörer. Viss handel med informationen förekommer.
Steg 5: Automatisk totalövervakning (2009-)
Så kopplades kablarna alltså in till slut, och FRA-lagens övervakningssamhälle är ett faktum. Det här är början på det sista steget i historiken, och skillnaden är att nu har teknologin nått en punkt där den enorma arbetsinsatsen som tidigare krävts av människor ersatts av automatiserade filter.
Detta innebär en stor kostnadssänkning för övervakningen, vilket gör att man nu kan övervaka precis all kommunikation, mellan alla. Samtidigt centraliseras nu all övervakning (eller, för att vara mer korrekt, det läggs till ytterligare en centraliserad övervakning).
Steg nummer fem är alltså en automatisering av den tidigare mänskliga faktorn i övervakningen, och en samling av all den insamlade datan i en och samma databas.
Och det är alltså här vi tar avstamp i nästa del om varför saker är som de är just nu.
Bildcredits: Cigdem Sidney, Matthew Boyle, annethelibrarian, Mikael Hedberg, ezioman, Pixelsior, Försvarets Radioanstalt.
Övriga källor: A Brief History of Surveillance, Project Shamrock – Wikipedia, Recording Technology History, Medieval Spies, Mass Surveillance – Wikipedia, Facial Recognition System – Wikipedia.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, Integritet, Övervakning, Piratpolitik.
Svart tisdag
(Kopierat från Infallsvinkel. Även hos: Rick, Aspera, Livbåten, PiratJanne, Dexe, Osmidigt, Opassande, Thorlin, Moppa, Bloggsam, Ola Nyström, Klasg, Piratpartisten, Bandhunden, Tieowbeijas, NPC[Otyg, Jardenberg, Vänsterteknik, Scraps, Webpal, Hepp, Cynatic, Daniel, Sjumilakliv, Peppad, Doktor Spinn, Morpheo, The Jennie, Skrymta, Reuterås, Brihed, Annarkia, Veronica, Darkangel, Kjellberg, Kverulant, Argast, Aspiebloggen, Mirfak, MiNimaliteter, Faidros, Laakso, Techrisk, Jens O)
Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg.
Från stoppaFRAlagen.nu:
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Sorg, Svart Tisdag, Massavlyssning, Integritet
En svart advent
Jag har inte tid.
Men jag skriver i alla fall. Det här är så oerhört viktigt, så bestörtande tråkigt och så fantastiskt absurdt att det över huvud taget händer. Nu är det bara timmar kvar tills klockan slår över till första december, 2009. Det är startskottet för inkopplingen av Sveriges utan motstycke största övervakning av sina medborgare någonsin, något som får IB-affären att likna barnens hemliga klubb i trädkojan med småskvaller.
Opassande frågar “Vad gjorde du när kablarna kopplades in?” Mitt svar får bli “jobbade”… men jag kan inte låta det hela gå obemärkt förbi, så jag ger er några tänkvärda citat för dagen:
Drottningsylt filosoferar om varför hon lägger ner sån energi och motivation på kampen:
I grund och botten handlar det för mig ändå om att jag ska kunna se min son i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde och orkade. För din skull, för att du inte skulle växa upp och tro att det är normalt att andra har rätt att kontrollera all din kommunikation oavsett om det är din mamma eller staten.
Falkvinge uppmärksammar uppropet för att få Telia att låta bli att koppla in kablarna, där jag får känslan att lite vadsom kommer med. Min egen post länkas till exempel, trots att den knappast är en post i uppropet och dess något mörkare budskap… men jag skulle trots allt bli mycket glatt överaskad ifall det nu skulle bli så att Telia gick den vägen. Rick avslutar med något jag verkligen tror på:
Enda sättet att få dem att bry sig är att slå där det gör ont. Det finns två sådana ställen: deras budget och deras maktbas. Skammen att fällas för brott mot mänskliga rättigheter är inget de bryr sig om. (Och det säger väl något i sig.)Piratpartiet slår redan mot deras maktbas. Det är dags att få det att göra ont på andra ställen också. Vi må ha fått en smäll, men vi reser oss upp som en och tar helt enkelt inte vad som helst.
Det fångar lite andemeningen i mitt förra inlägg. Det är upp till oss, vi måste göra det vi kan på egen hand. Att ha Telia som enda hopp är lite fattigt.
Josh vänder och vrider på saken för att komma fram till det faktum att lagen införs i total brist på faktiska yttre eller inre hot mot rikets säkerhet, och att det därför måste finnas något annat skäl att vilja övervaka allt och alla:
Med sin övervakningsiver har regimen blivit ett hot mot allmänheten, och därför finns det i framtiden en reell risk för att allmänheten blir ett hot mot regimen (vilket i regimens ögon är detsamma som ett hot mot rikets säkerhet) och således motiverar införandet av FRA-lagen införandet av FRA-lagen. Hängde ni med?
Den första december är en mörk dag i år. Det sedvanliga ljuständandet och glimmandet med en början till nedräkning inför julen finns liksom inte där. Glädjen saknas.
Kom ihåg vad du gjorde när kablarna kopplades in, och hur det kändes, när det drar ihop sig till val nästa år.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Integritet, Informationspolitik, December, Piratpartiet
Televerkets anda och FRA
Det pågår ett bloggupprop för att få Telia att ta FRA till domstol, tillsammans med en Facebook-grupp med samma syfte. Det är på något sätt lite underligt att se Telia hamna i den positionen, och att folk på allvar tror att Telia skulle stå upp som någon sorts frihetens försvarare.
Låt oss titta på lite historia. Telia var alltså Televerket, som i likhet med dom flesta andra monopoliserade statliga verk gjorde allting i ungefär en kvarts hastighet av vad som är brukligt i ett konkurrensutsatt företag, och dessutom till det dubbla priset. I den “företagskulturen” fanns inte en gnutta service-mentalitet eller omtanke om kunder — det främsta ansvaret var ju mot Staten, och det var alltså Statens intressen man såg till, inte till den enskildes.
När Telia bolagiserades var det egentligen inte så mycket som ändrades. Bolaget är enormt, med en hel del extra fett längs kanterna som hänger med utan att tillföra särskilt mycket.
Om man tittar lite krasst på tele- och bredbandsmarknaden i Sverige idag kan man härleda nästan allt som är dåligt med den till Telia. Trött på ComHems usla bredband och kundservice som man fusk-sålt (man ljög ordentligt till min f.d. bostadsrättsförening iaf) in till varenda lägenhet i landet? ComHem är (surprise!) ett gammalt dotterbolag till Telia, en gång i tiden skapat som Televerket Kabel-TV.
Så om man då vill komma undan ComHem kan man ge sig in på telefonburet bredband. Där kan vi välja på Telia (heh), Tele2, Telenor och en drös småbolag. Det varierar kraftigt hur pass bra teknologi och kundservice dessa har, men vissa tjänster har märkligt lika fördröjningar. Att flytta sin telefon och sitt bredband tre veckor hos samtliga operatörer, och är i regel ordentligt dyrt. Hur kommer sig detta? En telefonflytt i dagens system innebär i princip inget jobb, så varför tar det tre veckor?
Det visar sig att det handlar om den underleverantör som sköter det svenska nätet, vid namn Skanova (ett företag som PTS har beslutat tar ut överpriser av andra operatörer än Telia, för övrigt). Skanova är (double surprise!) ett av Telias gamla dotterbolag. Det spelar alltså ingen roll vilken internetleverantör du väljer (om du inte råkar ha tillgång till fiber), du är ändå utsatt för gammal klassisk Televerks-service.
Så även om vi då har konstaterat att denna företagskultur fullständigt struntar i sina kunder och tar ut överpris, kan vi inte ändå hoppas på att det sitter någon idealistisk jävel i Telias ledning och man bestämmer sig att det ändå vore en bra idé att ta FRA till domstol? Då får man ju ändå konstatera att ett företag svarar mot sina ägare. Och vem är det som äger Telia? Jo, till stor del (närmre 40%) är det Svenska Staten. Samma Svenska Stat som vars ledning ju bekant bestämt att det vore najs om vi tog hela folkets kabeltrafik och kollade av den så det inte föregår nått fuffens.
Kablarna kommer kopplas in, och att göra något åt saken är upp till oss… och även om jag gärna ser konsumentmakt i form av ett byte av internetleverantör räcker det inte här. Det som behövs är ett byte av förtroendevalda, och det kan bara ske genom att frågorna ges högsta vikt. Det är bara Piratpartiet som ger frågorna högsta vikt. Det är val om mindre än ett år.
Tills dess? Lev övervakad eller kryptera all trafik.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Telia, ComHem, Skanova, Piratpartiet
