Övervakningens tidslinje: Del 2 – Ett nexus av möjligheter
Detta är andra delen i en tre delars serie om hur övervakningen utvecklats och vart den är på väg:
- Historik — I första delen gav jag lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
- Ett nexus av möjligheter — Denna del diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
- En självuppfyllande profetia? — Jag drar mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.
Jag börjar med en liten varning. Den här artikeln innehåller en hel del referenser till “den äldre” och “den yngre” generationen. Dessa är menade som förenklade begrepp. Jag är mycket väl medveten om att det finns yngre människor med en total avsaknad av förståelse för internet och modern teknologi, precis som det finns äldre människor som har järnkoll.
Ett sluttande plan
Till att börja med borde det stå ganska klart från historiken i del ett att politikers övervakningslusta inte är något nytt. Det som saknats har varit de tekniska möjligheterna. Det har aldrig varit omtyckt, så man har gjort det i smyg (alltifrån medeltidens titthål till Shamrocks avlyssning av telegrafi, IB-affären eller FRAs olagliga spaning), men man har ändå gjort det när man fått möjlighet. Jag skulle vilja påstå att det helt enkelt går tillbaks till en mycket mänsklig paranoia och det maktbegär som oundvikligen sätter in i alla sorters maktsituationer.
Alltså, ju mer det går att övervaka, desto mer vill makthavare övervaka. Vad är då skillnaden nu? Skillnaden är att vi låter det ske. Då menar jag inte nödvändigtvis “vi” som du och jag, kära läsare, men i någon mening så låter “vi” andra (icke-makthavare) det ske nu, världen över, vilket vi inte har förut. Se hur Shamrock omedelbart fick stängas när dess existens avslöjades, till exempel.
Fredrik Holmbom skriver hos opassande i en läsvärd artikel:
Jag är osäker på när det började vända, också svårt att peka ut en direkt orsak utan att låta som en konspirationsteoretiker. Vad som är mycket uppenbart är ialla fall att efter elfte september så eskalerade inskräkningarna i vår så svårt vunna frihet.
Jag vill mena att det egentligen aldrig vände på det sättet, och att det egentligen inte har eskalerat överlag. Det som har hänt är en glidning där det som makthavare olagligt gjort i det dolda lagfästs och tillåts, och att övervakning applicerats på nya områden i större utsträckning än tidigare. Detta gäller många aspekter av totalitärt maktutövande, inte bara övervakning.
Vi ser hur FRAs olagliga kabelspaning leder till ändringar i lagen snarare än beivras — på precis samma sätt som den olagliga polisbrutaliteten i samband med göteborgskravallerna 2001 aldrig följdes upp med straff för de ansvariga, utan där utvecklingen gått åt motsatt håll — samma sorts brutalitet är nu laglig i Danmark under den så kallade “lymmellagen”.
Jämför stängningen av Shamrock och IB-affären med hur Sveriges riksdag klubbar igenom FRA-lagen och diskuterar teledatalagring helt öppet, utan några större protester. Det har tidigare krävts hot och terror i öststats-stil för att undvika massiva protester för dylikt — här blir det visserligen upprört i bloggosfären, men något massivt folkligt motstånd kan man knappast tala om. Lite andra toner är det i länder där folk faktiskt upplevt öststatsterrorn, men där sitter ju dessvärre den gamla batonginstinkten i också.
I takt med att övervakningsmöjligheterna ökar följer övervakningsivern i någon mån med, men protesterna tycks inte ha hängt med i utvecklingen. Varför?
I någon mening finns en effekt som att “koka en groda” — i takt med att vi vänjer oss vid att leva ett alltmer övervakat liv kan övervakningen trappas upp… och särskilt när det gäller övervakningskameror är det mycket tydligt hur detta har skett om man ser till historien. Ofta handlar argumentationen om vår säkerhet eller bekvämlighet. Det sker av ren slentrian när nya, bekväma teknologier införs, utan att särskilt många egentligen reflekterar över varför det ska komma med integritetskränkning och övervakning på köpet.
Men Internet, mobiltelefoner och den totalövervakning som FRA och datalagringsdirektivet innebär? Det ligger något mer och lurar i vassen här.
Maktfördelning och förståelse
Lite förenklat kan man säga att maktkoncentrationen i samhället är direkt proportionelig mot ålder. Det finns både en större grupp äldre människor och mer inflytande hos äldre, om inte annat som en direkt följd av att de haft tid att skaffa sig kontakter och inflytande. Detta blir extra tydligt när man ser till lagstiftande parlament världen över, där medelåldern ofta är mycket hög.
Det är ingen nyhet att yngre människor tenderar att ha en mer radikal hållning än äldre. Ungdomsförbunden är betydligt mer spretiga i sin hållning politiskt än sina moderpartier, som alla drar åt mitten (särskilt på senare år). Det kan ha mycket naturliga orsaker i att det med åldern finns tendenser att samla på sig fler beroenden — en familj att försörja kräver att man är mer försiktig (dvs konservativ) med det man har. Samtidigt skulle man kunna tänka sig att ålder innebär en möjlighet att samla på sig erfarenheter och insikt om varför ungdomens hastiga slutsatser inte håller.
Vad har då allt detta att göra med övervakning? Jo, just i övervaknings- och integritets-frågorna är nämligen samtliga ungdomsförbunden rörande överens, och samtliga har precis motsatt hållning mot moderpartierna. De enda partier som delar ungdomsförbundens inställning är partier med stor del unga medlemmar och väljare. Hur kommer detta sig, när ungdomen brukar vara så spretig när det gäller starka åsikter?
Svaret är helt enkelt att övervakningsfrågan har blivit svår att förstå för den äldre generationen. Det senaste årtiondet har inneburit en teknologisk revolution med resultatet att den unga generationen lever sina liv på ett fullständigt annorlunda sätt än deras föräldrar gjorde.
Det handlar inte om ett litet skifte, utan om något fundamentalt. Tänk på nivån “läskunnighet”, så kanske vi kommer i närheten av något. En generation som inte är läskunning kan omöjligt förstå hela vidden av en yngre generations beroende av böcker och annan skriftlig information. Kan få en hint, kanske, men aldrig verkligen förstå — utan att själva lära sig läsa.
Detsamma händer i dagens samhälle, men med datorvana och internetkännedom. Den äldre generationen förstår till stora delar inte hur livet hänger ihop för den yngre generationen, och i samband med det varför övervakning och filtrering av “webben” är ett så stort problem.
Terroristhotet — Ett nexus av möjligheter
När man lägger samman oförståelsen för vad förändringarna egentligen betyder med en till synes hotfull situation går det (relativt enkelt) att övertala människor att det är rimliga åtgärder för att åtgärda hotet. För människor som helt saknar möjlighet att avgöra vad chansen är att åtgärderna lyckas eller vad det har för påverkan på vanliga människors liv och kommunikation verkar det som om politikerna gör det som måste göras. Det är dessa människor som köper argumenten om att FRA behöver få kabelspana för att skydda Svenska soldater i Afganistan eller förhindra terrorattentat på hemmaplan. Den yngre generation som ser rakt igenom denna argumentation är just nu i minoritet.
Detta är det nexus av möjligheter där vi befinner oss, och där politikerna uppenbarligen sett chansen: Ett stort steg mot ett säkrande av makten för de styrande är möjligt och sker som ett uttryck för det totala demokratiförakt som ofta tycks råda hos toppolitiker, på ett sätt som kommer ha mycket stor påverkan på livet i framtiden, men där det är en minoritet av folket som faktiskt förstår vad det är som händer.
De politiker i toppskiktet som genomför detta är med säkerhet fullständigt medvetna om konsekvenserna av övervakningen. En del som röstar med är oförstående, en del lurade, ytterligare en del helt enkelt tvingade. Att hela processen är fullständigt demokratifientlig rör dem inte, precis som det aldrig gjort det förut. Då fick man smussla med det, nu har man chansen att göra det öppet och i betydligt högre takt.
Jag vill mena att den accelleration i övervakning som skett i och med Internets genombrott i samhället skulle vara omöjlig om 10 år, när en avsevärd mängd unga som växt upp med teknologin fått rösträtt och tagit sin plats i samhällsdebatten.
Det är även det här som gör att Fredrik hade sådana problem att uttrycka sig hos opassande utan att låta konspiratorisk, och som gör att Piratpartiet gärna ses som skriktigt och vår argumentation gärna ses som överdriven — om man sätter sig in i den äldre generationens situation så är det en fullständigt naturlig reaktion — “övervaka allt? så illa kan det väl ändå inte vara utan att fler reagerar?”.
Det enda som kan göras åt det är att många på en lokal nivå försöker förklara för sin omgivning. Om den enda informationen kommer från ett politiskt parti som tycks ha mycket konstiga åsikter (“ska det vara tillåtet att stjäla?!”) och som lätt avfärdas kommer det aldrig gå att vända den här trenden. Om vi alla sprider informationen till våra nära så kommer det kunna tas på mycket större allvar.
Vart vi tar vägen i framtiden återstår att se, och det kommer den tredje och avslutande delen i denna artikelserie att handla om.
Bildcredits: Mikael Hedberg (CC0), Chuckumentary, Anna T, Henrik Ström.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, Integritet, Övervakning, Piratpolitik
Övervakningens tidslinje: Del 1 – Historik
Detta är första delen i en artikelserie om tre delar. Nu när kablarna kopplats in till FRA är det läge att reflektera lite över varför det blir så här just nu, och var vi kan vara på väg i framtiden. Att alla politiska grenar inom alla olika inriktningar och block helt plötsligt skulle enas om något som att börja vilja montera ner våra mänskliga rättigheter är egentligen väldigt osannolikt, och att det dessutom skulle hända på samma sätt på olika platser i världen är mångdubbelt så mycket osannolikt. Hur blev det så egentligen?
Jag tänker försöka svara på frågan i tre delar:
- Historik — Denna del ger lite bakgrund och historia om övervakning som fenomen och teknologi.
- Ett nexus av möjligheter — Diskuterar de unika förutsättningar som gäller just nu och som lett till den situation vi är i idag.
- En självuppfyllande profetia? — Jag drar mig till att sia lite om de olika möjligheter och risker som finns med övervakningsteknologi i framtiden.
Del ett börjar med att vi delar in historien i fem steg.
Steg 1: Avlyssning med stenåldersteknologi
Så fort människan uppfann språk uppstod möjligheten att lyssna på en konversation för vilken man inte var avsedd som lyssnare. Det börjar helt enkelt med någon som tjuvlyssnar på hövdingen gömd i en buske.
När det blev mer organiserat skedde tidig övervakning genom att man helt enkelt placerade ut lyssnare som sedan fick berätta eller skriva ner vad som sagts. Kanske satt någon i ett mörkt hörn?
Det finns relativt gott om medeltidsdramatik där det talas om ihåliga väggar med kikhål, gömda hålor för spioner och liknande. Sannolikt har säkert någon kung eller adlig någonstans nyttjat sådant för att avlyssna sina gäster, men det bör ändå vara ett relativt ovanligt fenomen.
Det intressanta är att detta från början innebar att du behövde permanent tillgång till människors vistelseplats för att kunna övervaka, och bara kunde “spara” det som sagts genom att komma ihåg det, vilket rimligtvis begränsade möjligheterna kraftigt. Det får anses vara steg nummer ett på vägen.
Steg 2: Teknologi för övervakning (1850-1950)
Under andra halvan av 1800-talet började den teknologiska utvecklingen ta fart. Telegrafen uppfanns och kommunikation över långa avstånd förenklades. Cylinderfonografen uppfanns som den första teknologi som kunde bevara och återge ljud. Man lärde sig ta fram och matcha fingeravtryck som ett sätt att identifiera människor.
Just fingeravtrycksteknologin är intressant i det att det var den första teknologin av en idag relativt välbekant typ: en teknologi som underlättar brottsbekämpning, och som med ett ingrepp i den personliga integriteten skulle kunna avsevärt förenkla polisens arbete, i detta fall i form av en databas över alla människors fingeravtryck.
Fingeravtryck började vid sekelskiftet användas av amerikansk polis för att identifiera brottslingar. Förslag på just en sådan databas över hela befolkningens fingeravtryck kom också upp under 1930-talet, men slogs ner. Under ungefär samma tidsperiod började människor numreras. Social Security Numbers infördes i USA på 30-talet, och svenska personnummer infördes 1947.
Samtidigt börjar teknologin för inspelning av ljud på magnetband mogna, och närmar sig nu en form där den kan användas för att i det dolda avlyssna människor. Detta är steg nummer två i utvecklingen — nu behövdes inte längre permanent tillgång till platsen, utan endast möjlighet till förberedelser (sätta upp utrustningen) och slutförande (hämta banden), och banden kan sedan arkiveras och analyseras om och om igen. Naturligtvis var tidsmängden först begränsad, men växte succesivt. Inspelningen var automatisk, avlyssnandet gjordes av människor i efterhand.
Steg 3: Massövervakning (1950-1980)
Samma årtionde påbörjades det första kända storskaliga övervakningsprogrammet: Amerikanska Project SHAMROCK övervakade all telegraftrafik in i och ut ur landet och sparade det på mikrofilm som sedan överlämnades till NSA och dess föregångare. Vid sin höjd avlyssnade och analyserade NSAs personal över 150 000 meddelanden varje månad, innan programmet 1975 avslöjades och lades ner.
Detta är steg nummer 3: den första möjligheten att med hjälp av den nya kommunikationsteknologin samla in och bearbeta stora mängder material om stora mängder människor.
I Sverige införs samtidigt möjlighet för särskild telefonavlyssning och telefonövervakning i samband med misstänkt brott, dock villkorat på att det misstänkta brottet är grovt nog att ge 2 års fängelse.
Kameraövervakning börjar smått användas i områden med hög säkerhetsrisk (t.ex. banker), men är fortfarande för dyr för att användas i stor utsträckning. Bildmässigt har övervakningen nu hunnit ikapp avlyssningen: man kan spela in bilder och sedan låta dessa övervakningsband gås igenom i efterhand av personal.
Samtidigt används denna teknologi i stor utsträckning av hemlig polis i det kommunistiska östblocket.
Under tiden har en del hänt — mikroprocessorn uppfinns, kreditkort blir vanliga, satelliter skickas upp. Det är dock först på 80-talet som utvecklingen verkligen tar fart.
Steg 4: Total spårbarhet (1980-2009)
Den uppfinning med absolut i särklass största påverkan på människosläktet i modern tid som dök upp på 80-talet måste vara persondatorn. Den innebar startskottet till en fantastiskt accelererande digitalisering av vår tillvaro. Digital lagring av dokument och av ljud slår igenom under samma årtionde. Samtidigt blir övervakningskameror allmänt tillgängliga och billiga.
På nittiotalet sker internetexplosionen. Komprimeringsteknologin utvecklas kraftigt och komprimerat ljud i form av mp3-formatet blir vardagsmat. Digitala kameror och digitala videoformat slår igenom stort. För ljud är nu lagringsmöjligheterna i princip oändliga och upptagningsteknologin liten nog för att i princip kunna gömmas varsomhelst.
Samtidigt sker en ökad privat övervakning av individer. Affärskedjorna börjar använda lojalitetskort med bonuspoäng och registrering av allt du köpt för att kunna optimera reklam och utbud. Mängden direktreklam ökar dramatiskt.
Parallellt med den tekniska utvecklingen börjar en omfattande utveckling av en ny klass lagar som möjliggör snarare än begränsar övervakning. I USA skapas till exempel CALEA-lagen som svar på att allt fler telefonväxlar blivit digitala och alltså försvårar avlyssning. Lagen kräver att alla teleoperatörer tillhandahåller möjlighet för myndigheterna att avlyssna vid behov.
GPS uppfinns och börjar användas så smått innan slutet på 1990-talet. Slutligen utvecklas biometrin kraftigt, och FBI inför elektroniska arkiv för såväl fingeravtryck som DNA-prov.
Efter sekelskiftet accelererar utvecklingen ytterligare. RFID uppfinns och börjar utnyttjas i fler och fler produkter. Övervakningskamerorna krymper, blir billigare och bättre och börjar dessutom få analyshjälpmedel — både automatisk ansiktsigenkänning och läsare för registreringsskyltar på bilar utvecklas och tas i bruk.
Samtidigt som vi alltmer använder oss av Internet för allt vi gör blir det möjligt för annonsörer och andra att via cookies och andra tekniker spåra och spara allt vi gör för att analysera mönster och vanor. Våra digitala fotspår blir allt tydligare i bit-sanden. Samtidigt får vi möjlighet att digitalisera mer och mer av våra liv då mobiler med kameror och internetanslutning möjliggör en explosion av socialt delande av bilder och upplevelser.
Vi befinner oss nu i steg nummer 4, där det blivit omöjligt att inte lämna en mer eller mindre komplett signatur efter sig i form av olika registreringar och spårbart data. Nästan alla köp görs digitalt eller binds till ditt betalkort, i princip all kommunikation sker via sammanbundna elektroniska nät och det är troligt att du har enheter med GPS-sändrare med dig överallt, vars position riskerar att lämnas till myndigheter. Övervakningskamerorna täcker större delen av städerna.
Denna information är dock utspridd hos en mängd aktörer. En avsevärd mängd finns hos myndigheter, men en icke-försumbar del finns hos olika affärskedjor, internetleverantörer och andra kommunikationsaktörer. Viss handel med informationen förekommer.
Steg 5: Automatisk totalövervakning (2009-)
Så kopplades kablarna alltså in till slut, och FRA-lagens övervakningssamhälle är ett faktum. Det här är början på det sista steget i historiken, och skillnaden är att nu har teknologin nått en punkt där den enorma arbetsinsatsen som tidigare krävts av människor ersatts av automatiserade filter.
Detta innebär en stor kostnadssänkning för övervakningen, vilket gör att man nu kan övervaka precis all kommunikation, mellan alla. Samtidigt centraliseras nu all övervakning (eller, för att vara mer korrekt, det läggs till ytterligare en centraliserad övervakning).
Steg nummer fem är alltså en automatisering av den tidigare mänskliga faktorn i övervakningen, och en samling av all den insamlade datan i en och samma databas.
Och det är alltså här vi tar avstamp i nästa del om varför saker är som de är just nu.
Bildcredits: Cigdem Sidney, Matthew Boyle, annethelibrarian, Mikael Hedberg, ezioman, Pixelsior, Försvarets Radioanstalt.
Övriga källor: A Brief History of Surveillance, Project Shamrock – Wikipedia, Recording Technology History, Medieval Spies, Mass Surveillance – Wikipedia, Facial Recognition System – Wikipedia.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, Integritet, Övervakning, Piratpolitik.
Svart tisdag
(Kopierat från Infallsvinkel. Även hos: Rick, Aspera, Livbåten, PiratJanne, Dexe, Osmidigt, Opassande, Thorlin, Moppa, Bloggsam, Ola Nyström, Klasg, Piratpartisten, Bandhunden, Tieowbeijas, NPC[Otyg, Jardenberg, Vänsterteknik, Scraps, Webpal, Hepp, Cynatic, Daniel, Sjumilakliv, Peppad, Doktor Spinn, Morpheo, The Jennie, Skrymta, Reuterås, Brihed, Annarkia, Veronica, Darkangel, Kjellberg, Kverulant, Argast, Aspiebloggen, Mirfak, MiNimaliteter, Faidros, Laakso, Techrisk, Jens O)
Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg – kopiera och publicera på din blogg.
Från stoppaFRAlagen.nu:
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Sorg, Svart Tisdag, Massavlyssning, Integritet
En svart advent
Jag har inte tid.
Men jag skriver i alla fall. Det här är så oerhört viktigt, så bestörtande tråkigt och så fantastiskt absurdt att det över huvud taget händer. Nu är det bara timmar kvar tills klockan slår över till första december, 2009. Det är startskottet för inkopplingen av Sveriges utan motstycke största övervakning av sina medborgare någonsin, något som får IB-affären att likna barnens hemliga klubb i trädkojan med småskvaller.
Opassande frågar “Vad gjorde du när kablarna kopplades in?” Mitt svar får bli “jobbade”… men jag kan inte låta det hela gå obemärkt förbi, så jag ger er några tänkvärda citat för dagen:
Drottningsylt filosoferar om varför hon lägger ner sån energi och motivation på kampen:
I grund och botten handlar det för mig ändå om att jag ska kunna se min son i ögonen och säga att jag gjorde vad jag kunde och orkade. För din skull, för att du inte skulle växa upp och tro att det är normalt att andra har rätt att kontrollera all din kommunikation oavsett om det är din mamma eller staten.
Falkvinge uppmärksammar uppropet för att få Telia att låta bli att koppla in kablarna, där jag får känslan att lite vadsom kommer med. Min egen post länkas till exempel, trots att den knappast är en post i uppropet och dess något mörkare budskap… men jag skulle trots allt bli mycket glatt överaskad ifall det nu skulle bli så att Telia gick den vägen. Rick avslutar med något jag verkligen tror på:
Enda sättet att få dem att bry sig är att slå där det gör ont. Det finns två sådana ställen: deras budget och deras maktbas. Skammen att fällas för brott mot mänskliga rättigheter är inget de bryr sig om. (Och det säger väl något i sig.)Piratpartiet slår redan mot deras maktbas. Det är dags att få det att göra ont på andra ställen också. Vi må ha fått en smäll, men vi reser oss upp som en och tar helt enkelt inte vad som helst.
Det fångar lite andemeningen i mitt förra inlägg. Det är upp till oss, vi måste göra det vi kan på egen hand. Att ha Telia som enda hopp är lite fattigt.
Josh vänder och vrider på saken för att komma fram till det faktum att lagen införs i total brist på faktiska yttre eller inre hot mot rikets säkerhet, och att det därför måste finnas något annat skäl att vilja övervaka allt och alla:
Med sin övervakningsiver har regimen blivit ett hot mot allmänheten, och därför finns det i framtiden en reell risk för att allmänheten blir ett hot mot regimen (vilket i regimens ögon är detsamma som ett hot mot rikets säkerhet) och således motiverar införandet av FRA-lagen införandet av FRA-lagen. Hängde ni med?
Den första december är en mörk dag i år. Det sedvanliga ljuständandet och glimmandet med en början till nedräkning inför julen finns liksom inte där. Glädjen saknas.
Kom ihåg vad du gjorde när kablarna kopplades in, och hur det kändes, när det drar ihop sig till val nästa år.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Integritet, Informationspolitik, December, Piratpartiet
Televerkets anda och FRA
Det pågår ett bloggupprop för att få Telia att ta FRA till domstol, tillsammans med en Facebook-grupp med samma syfte. Det är på något sätt lite underligt att se Telia hamna i den positionen, och att folk på allvar tror att Telia skulle stå upp som någon sorts frihetens försvarare.
Låt oss titta på lite historia. Telia var alltså Televerket, som i likhet med dom flesta andra monopoliserade statliga verk gjorde allting i ungefär en kvarts hastighet av vad som är brukligt i ett konkurrensutsatt företag, och dessutom till det dubbla priset. I den “företagskulturen” fanns inte en gnutta service-mentalitet eller omtanke om kunder — det främsta ansvaret var ju mot Staten, och det var alltså Statens intressen man såg till, inte till den enskildes.
När Telia bolagiserades var det egentligen inte så mycket som ändrades. Bolaget är enormt, med en hel del extra fett längs kanterna som hänger med utan att tillföra särskilt mycket.
Om man tittar lite krasst på tele- och bredbandsmarknaden i Sverige idag kan man härleda nästan allt som är dåligt med den till Telia. Trött på ComHems usla bredband och kundservice som man fusk-sålt (man ljög ordentligt till min f.d. bostadsrättsförening iaf) in till varenda lägenhet i landet? ComHem är (surprise!) ett gammalt dotterbolag till Telia, en gång i tiden skapat som Televerket Kabel-TV.
Så om man då vill komma undan ComHem kan man ge sig in på telefonburet bredband. Där kan vi välja på Telia (heh), Tele2, Telenor och en drös småbolag. Det varierar kraftigt hur pass bra teknologi och kundservice dessa har, men vissa tjänster har märkligt lika fördröjningar. Att flytta sin telefon och sitt bredband tre veckor hos samtliga operatörer, och är i regel ordentligt dyrt. Hur kommer sig detta? En telefonflytt i dagens system innebär i princip inget jobb, så varför tar det tre veckor?
Det visar sig att det handlar om den underleverantör som sköter det svenska nätet, vid namn Skanova (ett företag som PTS har beslutat tar ut överpriser av andra operatörer än Telia, för övrigt). Skanova är (double surprise!) ett av Telias gamla dotterbolag. Det spelar alltså ingen roll vilken internetleverantör du väljer (om du inte råkar ha tillgång till fiber), du är ändå utsatt för gammal klassisk Televerks-service.
Så även om vi då har konstaterat att denna företagskultur fullständigt struntar i sina kunder och tar ut överpris, kan vi inte ändå hoppas på att det sitter någon idealistisk jävel i Telias ledning och man bestämmer sig att det ändå vore en bra idé att ta FRA till domstol? Då får man ju ändå konstatera att ett företag svarar mot sina ägare. Och vem är det som äger Telia? Jo, till stor del (närmre 40%) är det Svenska Staten. Samma Svenska Stat som vars ledning ju bekant bestämt att det vore najs om vi tog hela folkets kabeltrafik och kollade av den så det inte föregår nått fuffens.
Kablarna kommer kopplas in, och att göra något åt saken är upp till oss… och även om jag gärna ser konsumentmakt i form av ett byte av internetleverantör räcker det inte här. Det som behövs är ett byte av förtroendevalda, och det kan bara ske genom att frågorna ges högsta vikt. Det är bara Piratpartiet som ger frågorna högsta vikt. Det är val om mindre än ett år.
Tills dess? Lev övervakad eller kryptera all trafik.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Telia, ComHem, Skanova, Piratpartiet
FRA: Avgjort
Då är det alltså klart. Efter en lång debatt som drog över tiden ganska rejält så beslutade riksdagen att FRA-lagen införs.
Jag följer Dexion i en minnesstund för Privatlivets död.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Integritet, Privatlivets död.
FRA: Sista dagen, sista chansen
Idag är det dags för den stora omröstningen. Idag bestäms om kablarna faktiskt ska kopplas in till FRA, eller om det fria samhället får en sista chans.
HAX manar om att hålla trycket uppe och rapporterar om manifestationen idag utanför riksdagen med början klockan 14:30. Om du har någon som helst möjlighet, gå dit! Själv sitter jag med största sannolikhet fast på jobbet inför en stor deadline på fredag, men jag kommer att hänga på refresh-knappen för att få veta resultatet om jag inte lyckas komma loss.
Oscar Swartz skriver en mycket läsvärd tillbakablick på hur det var förra gången det skulle röstas om FRA-lagen. Emma reflekterar över att de som ska rösta fortfarande inte vet vad det är som lagen handlar om, trots allt envist undervisningsarbete från aktivister.
Föga förvånande har precis samma typ av mobbning som förra gången upprepats denna gång. Den tröst jag ser i detta är det enorma stöd hon får i kommentarerna. Jag kan inte annat än att hålla med Jerker Montelius:
Stå på dig.
Ta med dig en dold mikrofon på nästa riksdagsgruppsmöte. De som förespråkar avlyssnig borde väl inte ha något emot att bli avlyssnade?
En mycket spännande, men skrämmande dag.
Läs även andra bloggares åsikter om FRA, FRA-lagen, Integritet
FRA: Vilka blir Sveriges fyra hjältar?
Om bara några dagar röstar riksdagen om FRA-lagen igen. Den här gången handlar det om det så kallat “förbättrade” lagpaketet, FRA 2.1. Problemet är att alla som vet något över huvud taget ser igenom alla “åtgärderna” — och ser att problemen fortfarande finns där. Grisen har fortfarande ett tryne under sminket — och de begränsningar som skulle gälla har en efter en lyfts.
Det ger helt enkelt ingenting att ha en domstol om det ändå bara är en person som väljs av de styrande politikerna, och där allt sker i hemlighet… mer mascara för svinet. Den trista sanningen är att det är samma unkna lag som ska röstas igenom igen, och det enda hoppet står till att några borgerliga politikers samvete tar över.
Dessvärre har det blivit prestige i frågan. För många inom partitopparna på den borgerliga sidan har det upphört att vara en fråga om att mass-avlyssna Internet och de svenska medborgarna, och blivit en fråga om att vinna. Det är en viktig förklaring till läget vi befinner oss i — många av de politiker som har avancerat högt upp i partiorganisationerna är riktiga vinnarskallar, och nu har frågan gått och blivit viktig att vinna av rena prestigeskäl.
Det leder till den sortens mobbning och regelrätt fusk som vi såg inför förra omröstningen. Nu är inga medel undantagna, nu måste vi vinna den här omröstningen, och alltså ger man sig på partikamraterna med otroligt starka påtryckningar, och skyr inga medel för att se till att rösterna hamnar rätt. Det krävs ett enormt starkt psyke för att stå emot ett sådant tryck, och i förra omröstningen hade bara två personer den styrkan — Camilla Lindberg (fp) som röstade mot förslaget och Birgitta Ohlsson (fp) som avstod vid omröstningen. De centerpartister som hotat att fälla lagen saknade den styrkan då.
Det förklarar även den total brist på bra debatt som råder nu. Man har bestämt sig, inte för att man kommit fram till att det är rätt i sakfrågan — sakfrågan spelar de facto ingen roll längre. Nu handlare det om att vinna över dom andra.
Nu behövs det fyra borgerliga ledamöter som har den egna styrkan att rösta emot, eller åtta som vågar avstå. Det känns svårt, men samtidigt måste de veta att det finns en stor och växande folkrörelse att stötta sig emot. De fyra som fäller FRA-lagen kan komma att bli inskrivna i historieböckerna som hjältar. Men för det krävs sant hjältemod, och ett stort stöd.
Demonstrationen i lördags var en uppvisning av stödet, även om uppslutningen var låg och det känns som om många håller på att tappa hoppet. En sista uppvisning av det stödet händer på onsdag. Om du över huvud taget har någon som helst möjlighet, dyk upp då. Jag håller med om att det kanske verkar som om chansen är liten, men det är i alla fall viktigt att vi tar den chansen.
Annars händer det otänkbara, och det är mycket svårare att gå tillbaks därifrån. Det är ett litet steg för en riksdagsledamot, men ett enormt feltramp för Sverige.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, FRA-lagen.
Blogg-väggen:
JL, Badlands Hyena, Calandrella, ME, Gun, SB, F&T, HAX, EHT, IDG, CS, MMK, PA, SvD, KB, DN, Sossar mot Storebror, Gun2, Blå Borgen, Klamberg, Adam, Apelsineld, Josh, Lake, Linander, Tomas sida, Olofb, Scaber Nestor, Stoppa FRA-lagen.nu, Newsmill, Farmorgun i Norrtälje, Mitt i steget, Rick Falkvinge (PP), Mark Klamberg, Mark Klamberg, HAX, HAX, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Liberal och långsint, Niklas Frykman, Sebastian Hall¡én, Mathias Sundin, opassande, Tankar från rooten, annarkia, SvD, DN, DN, Per pladdrar på, Anders Widén, Sagor från Livbåten, Svensson, projO/gothbarbie, Seved Monke, Scaber Nestor, XOR, Calandrella2, Scaber Nestor2, Mitt i steget, Farmorgun2, opassande2, Sagor från livbåten, opassande3, Stefan Tornberg (c), Blågrön röra, Scaber Nestor, Mattias, Svensson2, OlofB2, Kommunisterna, Anna jobbar och bloggar, ArvidFalk, Dagens Konflikt, Jinge, TantraBlog, Minimaliteter, MMK2, Moppa’s Hörna
Ändamålen helgar godtycket
Jag tänkte vi skulle tala lite om ändamålsglidning. Det känns som ett sånt ämne som gärna ses som lite konspirationsteoretiskt när man tar upp det. “Skulle väl dom aldrig göra?”
“Händer inte mig”-attityd i all ära, och hur mycket förtroende som helst för våra folkvalda och myndigheter, men kanske vi bör se lite på tidigare händelser för att se hur det brukar gå. Kan vi rent av ha fel om folks hederlighet och välvilja?
För några veckor sedan fick finsk polis tag på en kidnappare. Bra jobbat, med hjälp av en svensk myndighet som kan vara bekant: Försvarets radioanstalt, FRA. Men vänta nu, skulle inte FRA syssla med hot mot rikets säkerhet?
Vänder man blicken utomlands kan man direkt se hur lagar som instiftats för att stoppa tung brottslighet som terrorism används lite på måfå. För att få statistik att se bättre ut, till exempel.
Echo kommenterar det hela bra på Twitter:
Polisen får makt, använder den för att de kan, och folk blir förvånade.
Det kanske är dags att kisa lite med de helsvenska, helblå ögonen och fundera på varför politikernas och myndigheternas profil ser ut som ett monster i motljus.
Sovrumskameralagen
Sakine Madon skriver i expressen idag om hur det råder en “krigspsykos” i bloggosfären, där vi alla som bryr oss om integritetsfrågorna lider av någon sorts kollektiv psykos och menar att det vi framför är någon slags konspirationsteori. Det finns två problem med det resonemang hon för — det ena är att hon mest skriver om övervakningskameror, antingen som analogi eller som faktiskt representativt för integritetsfrågan, vilket har stora brister. Det andra är att hon likställer möjlighet med utnyttjande.
Låt mig börja med kamera-delen. Det första problemet är alltså att den större delen av kolumnen handlar om övervakningskameror som om det vore ett stort integritetsproblem. För mig är det inte det — det handlar om proportioner, privat kontra publikt. Det är visserligen oturligt att det ska sättas upp kameror överallt och det kan man ju diskutera, men det är inte riktigt samma sak som att det jag gör på nätet övervakas.
När jag går ut genom dörren på morgonen så accepterar jag att jag inte är hemma längre — jag befinner mig i en publik värld där jag väntar mig att någon kan se vad jag gör, så därför stänger jag in delar av min personlighet och låter bli att göra en del saker som jag kanske skulle göra hemma i sovrummet. Att övervaka allt som görs på nätet är mer likt att sätta upp övervakningskameror i varje svenskt sovrum än det är att sätta upp en kamera på stortorget.
Visst, kameror i sovrummen skulle mycket möjligt sänka mängden våldsbrott i hemmet, vilket vore mycket bra. Men det vore ändå inte värt det, ens i närheten av det, och det finns det nog inte en enda person som skulle säga emot i debatten. På nätet gäller detta tydligen inte. Där är det okej att smygfilma nakenbilder, spela in intima konversationer och registrera människors politiska åsikter.
Det andra problemet med kolumnen är att Sakine jämställer möjlighet med utnyttjande. Låt mig förklara det lite närmre… det finns saker som man skulle kunna göra möjliga, utan att det skulle innebära några direkta nackdelar rent konkret. När detta då utnyttjas uppstår den dåliga effekten, men det egenliga felet ligger i möjliggörandet.
Man skulle t.ex. kunna införa en lag om att den som vinner ett val närsomhelst får utropa sig till envåldsdiktator för landet. Jag tror nog vi kan vara överens om att det vore en mycket dålig lag, även innan den utnyttjades. Detsamma gäller övervakningssamhället som håller på att införas.
Alltså: Även om jag inte tror att någon har för avsikt att utnyttja signalspaningslagen för att registrera åsikter på meningsmotståndare är det ändå en skitlag. Och när någon väl utnyttjar den är det för sent. Man behöver alltså inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att tycka att vi borde stifta lagar som inte kan utnyttjas.
