Alldeles märkligt
Det har varit fantastiskt mycket skriverier runt justitieministerns psykbryt för några dagar sedan. Jag har låtit bli att kommentera, eftersom bloggosfären gärna går i vågor över sådant och allt jag någonsin skulle kunna säga redan blivit sagt.
För mig är det egentligen ingen förvånande sekvens av händelser. Den som inte redan innan detta kunnat lista ut att Ask inte har så mycket till övers för rättsstaten. Det som är desto mer intressant är hur vår statsminister följer upp på det hela. Man skulle ju kunna tro att han är en av de som annars tycker hon är “lite vild”?
Nej då. Så här säger han:
“Bea prövade en tanke, alldeles märklig är den inte.”
Eh… Till att börja med finns det två tolkningar: man skulle kunna tolka det som att han tycker att tanken i sig inte är alldeles märklig, det vill säga att han håller med om att det är en okej sak att överväga och fundera lite på. Det skulle i så fall innebära att han har samma bräckliga grepp om vad rättsstaten står för som justitieministern. Vilket i och för sig inte vore någon stor överaskning det heller.
Den andra tolkningen är att det inte är så märkligt att hon helt ogenomtänkt häver ur sig en spontan tanke. I normala fall skulle man kunna hålla med om det, men det finns faktiskt vissa “tankar” som vanliga vettiga människor snappar upp och förkastar med ryggmärgen, som det faktiskt är alldeles märkligt att man över huvud taget yttrar — vid middagsbordet vore det alldeles märkligt, i en intervju med en minister blir det mer än märkligt, det blir anmärkningsvärt.
Tänk er följande scenario: I en diskussion om problemen i de invandrartäta förortsområdena säger justitieministern att en möjlig lösning vore att samla ihop invandrare och avliva i gaskammare. Även om hon senare backat och sagt att “just det där med gaskammare var kanske inte så lyckat” så var det ju inte gaskammaren som var problemet med uttalandet, lika lite som det var färgen på kuverten som var problemet (se, nu transsexköpslagiserade jag det där).
“Bea prövade en tanke, alldeles märklig är den inte.”
Jo, den är alldeles märklig. Vissa principer ska sitta så djupt att de agerar som filter för tankeverksamheten när det gäller idéer för hur vårt samhälle ska fungera. Att justitieministern säger en sådan sak är ett bevis på att dessa principer saknas, vilket inte kan vara annat än ett tecken på att justitieministern är djupt olämplig inte bara som minister, utan som någon som har något som helst att göra med hur vårt land styrs.
Och det är i sin tur alldeles märkligt att statsministern inte förstår det, vilket höjer en viss misstänksamhet över hans lämplighet. Regeringsdugligheten är inte helt tydlig i denna situation, Herr Reinfeldt.
Jag har just nu inte så mycket till övers för något av blocken i det politiska racet mot valet. Det enda jag hoppas är att det vinnande blocket kan få stöd av Piratpartiet i riksdagen, för alldeles tydligt är att det behövs experter på integritet och rättssäkerhet i landets styre.
Bildcredits: jeck crow
Läs även andra bloggares åsikter om Beatrice Ask, Fredrik Reinfeldt, Piratpartiet, Rättssäkerhet, Rättsstaten
Studiebesök i fördelningspolitikens land
Så var årets första partiledardebatt avklarad, och slutsatsen blev väl att det hela var måttligt intressant pajkastning. Moderaterna har närmat sig Socialdemokraterna så mycket att det återstår ganska lite att bråka om. Skumrask sammanfattar det hela på ett utmärkt sätt.
I samband med det så kom jag att tänka på något jag såg i ett kommentarfält nyligen (kommer tyvärr inte ihåg vilket, så någon länkkärlek blir det inte). ProjO visar nämligen ett exempel på det i sin analys av partiledardebatten, men är i gott sällskap då samma sorts uttryck använts av Falkvinge, Livbåten och Troberg, bara för att nämna några. Jag har som sagt inte kvar länken till kommentaren, men det var ungefär så här:
Ni pirater är helt respektlösa. Ni talar om “några procent hit och dit” som om det var oviktigt. Det är våra liv ni talar om!
Det slog mig omedelbart att det finns en djup sanning i det. Vi har alla i partiet bestämt oss att våra frågor är viktigare än fördelningspolitiken. Det är så vi kan enas som en såpass stark politisk kraft. Men det får inte innebära att vi trycker ner andra frågor — dessa frågor är mindre viktiga, men inte oviktiga!
Att benämna fördelningsfrågorna så nedvärderande gör oss alla en otjänst. Dessa frågor är viktiga för människor där ute — de kan innebära skillnaden mellan misär och ett drägligt liv för någon i försäkringskassans klor. Vår uppgift i den stundande valrörelsen är att förklara varför våra frågor är viktigare, inte att se ner på andra frågor (och i förlängningen de människor som anser att de är viktiga).
Vi måste bry oss om dessa människor även om vi inte tar ställning i deras hjärtefrågor. Vi måste förklara hur våra frågor påverkar även dem, och det kräver mer än ett nedvärderande tal om procent hit och dit, hur frustrerande det än kan kännas att människor värderar frågor på ett annat sätt än vi.
Det finns integritetsaspekter på frågor nästan överallt i debatten. Ta fram vår styrka och visa upp hur detta påverkar alla, och framför allt visa empati inför människors livssituation. Kalla ord vinner inga hjärtan.
Bildcredits: SethLemmons
Läs även andra bloggares åsikter om Partiledardebatt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Piratpartiet, Fördelningspolitik
