Fildelningen och mångfalden

Postat Sunday, January 24, 2010 om Kultur

Karl Sigfrid rapporterar om hur skivindustrin spelar nationalistkortet: fildelningen dödar icke-engelsk musik, påstås det, med förhoppningen att nationalistiska (speciellt Franska) krafter ska hänga på i jakten mot fildelare.

Min egen erfarenhet är exakt den motsatta. Innan fildelningen kom var jag låst i att endast lyssna på det skivbolagen tyckte jag skulle lyssna på: svensk och engelsk mass-producerad musik, och då allra främst engelskspråkig sådan.

Med fildelningens intåg skedde en omfördelning av min möjlighet att ta del av annan musik och annan kultur. Skivbolagen kunde inte längre begränsa mig.

Jag lyssnade på portugisiska visor, på ryska ballader, på tysk depp-synt, på belgisk/fransk elektro, på arabisk musik, indisk-iransk-amerikansk crossover, tjeckisk pop samt förstås på en hel del engelskspråkig musik — en del små band ifrån områden i världen som jag aldrig annars hade haft möjlighet att höra. Det var inte så att den svenskspråkiga musiken försvann heller — jag lyssnade på band som jag knappast tror jag hade fått nys om utan Internet även där.

Det skivbolagen noterar är snarare att deras kontroll över musikflödet försvunnit. De kan inte längre tvinga folk att lyssna på exempelvis fransk musik… vilket inte innebär att den franska musiken dör, utan bara att den konkurrensutsätts. Vill man att folk ska lyssna på fransk musik så är det bara att kavla upp ärmarna och se till att skapa franskspråkig musik som är tillräckligt bra för att folk ska vilja lyssna på den.

Internet och fildelning breddar utbudet, snarare än begränsar det. Det ligger naturligtvis inte i skivbolagens intresse, men att skivbolagen tappar kontrollen innebär då rakt inte att utbudet minskar, även om skivbolagen tycker att det är tråkigt att jag väljer att köpa musik från andra länder istället.

Läs även Troberg som skriver en bra trepunkterslista över felaktigheterna i IFPIs resonemang.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Försäljningen av nerladdade bensinstations-CD ökar med massor av procent

Postat Saturday, June 13, 2009 om Kultur

Scaber Nestor påpekar lite fulheter med skivbranchens statistikanvändning. Man anger nämligen inte vad siffrorna refererar till, alla gånger.

Nu senast påstås att skivförsäljningen ökat med 14% årets första månader. Jämfört med vad då?

Med all statistik är det bra att kolla upp källan, så jag företog mig att göra just detta. IFPI producerar lite rapporter med relevant data i — Recording Insdustry in Numbers heter den som borde innehålla detta. Problem nummer ett är att denna bara är tillgänglig till ett fåtal utvalda — rapporten kostar en 6-7000 kr om man inte råkar vara medlem i IFPI.

Dessutom produceras den bara årsvis (dvs det är först 2010 vi får reda på siffrorna, och då bara för hela året). Den rapporten är alltså inte producerad än. IFPI verkar inte heller ha släppt några pressmeddelanden om saken. En annan svensk organisation publicerar kvartalsvis information — den är inte heller släppt för första kvartalet. Dessutom pratar man om 5 månader, vilket inte går ihop med kvartalsvis information.

Mer grävande leder tillbaks till ett inslag hos SRs nyheter. Där verkar nyheterna göra en mycket konstig hopblandning av olika koncept. Artikeln på nätet anger i titeln att försälningen av nerladdad musik ökar. Artikeln handlar sedan om försäljning av CD-skivor på bensinstationer, som ökar.

Mitt i allt detta hittar vi ett hav av konstig statistik. Statoils musikchef säger att de dubblat sin försäljning, och påstår att detta är en ökning på 200% (om du glömt bort gymnasiematten kan jag hinta om att det egentligen är en ökning på 100%). Någonstans i gröten återfinns siffran 14%, som sägs komma ifrån “flera skivbolag som vi snackat med”.

Jag har läst igenom artikeln flera gånger nu, och jag tycker fortfarande det är oklart vilka siffror som refererar till nerladdning, vilka som är CD-försäljning i stort och vilka som är försäljningen för enskilda skivbolag eller ens bara Statoil. Att cheferna som sitter på siffrorna dessutom inte kan sin procentmatte gör inte det hela särskilt mycket mer trovärdigt.

Och då har vi inte ens börjat titta på förklaringsmodeller, IPRED och allt annat sådant… vilket när allt kommer omkring inte ens känns särskilt relevant om siffrorna är så dåligt specificerade.