Det räcker inte att uppröras längre

Postat Wednesday, December 11, 2013 om Informationspolitik

Nu när uppdrag granskning “avslöjat” att FRA samarbetar med NSA, att det utförs dataintrång på order av USA och att det samlas data om precis allt och alla kommer det att dras en hel del om FRA-lagen och om varningarna vi skrek oss hesa om inför omröstningen. Det är som om privatlivets död inte riktigt blev verklig förrns nu, på dess spektakulära begravning.

Det är lätt att säga “jag sa ju det“, men det räcker inte. Det är något som blir väldigt tydligt av detta för mig: Det är inte FRA-lagen som är problemet. FRA skiter fullständigt i lagen som den ser ut idag, och kunde lika gärna ha skitit i lagen som den såg ut då. Faktum är att de redan gjorde det.

Det stora problemet här är att FRA fått en massivt utökad budget. Det enda vettiga är istället att lägga ner hela verksamheten. Det finns inget rimligt grepp för att vi ska kunna återfå förtroendet för en myndighet som upprepade gånger visat sig villig att gå lång utöver vad rikets lagar anger är tillåtet.

Detta är tydligt från dagens Uppdrag Granskning om det inte redan var det:

  • Precis alla övervakas, oavsett om du är Svensk och oavsett vem du pratar med.
  • Precis allt övervakas, oavsett kommunikationsväg och innehåll.
  • Precis vem som helst får tillgång till datan (både inrikes och utrikes). “FRA-shoppen” är inte bara öppen utan har även rea.
  • Sveriges regering är fullständigt medveten om vad som sker.

Många som tidigare struntat i övervakningen kommer nu uppröras, eftersom det inte varit på riktigt innan det visas på TV. För alla er kan jag bara säga detta:

Inom ett år är det val, både till EU-parlamentet och till riksdagen. Jag behöver inte ens säga att jag tycker att Piratpartiet är det vettigaste att rösta på, men även om ni inte håller med om det så tänk på detta: det var ingen slump att våra mäktigaste politiker inom hela Alliansen mobbade och ljög igenom lagförslaget. Det var ingen tillfällighet att lagförslaget först skrevs av de mäktigaste politikerna inom Socialdemokraterna. Dessa politiker var helt medvetna om vilket förtryckarverktyg det var de höll på att bygga. Visst fanns det nog enskilda riksdagsledarmöter som blev lurade, men slutsatsen måste ändå stå helt klar:

Jag är ledsen, men du har inte riktigt rätt att vara upprörd nu om du tänker gå och rösta på ett av de partier som röstade igenom FRA-lagen eller på något sätt bidrog till dess skapande. Jag förstår de som inte trodde, som litade på politikerna – men nu är det klart, och ni har facit i hand lagom till valet 2014.

Demokratin har slagsida, både i Sverige, i Europa och runtomkring i världen. Vi har inte så ruskigt stora chanser att påverka i praktiken. Men om du nu upprörs över att samhällets elit håller på att bygga ett 1984-maktsystem så måste du ta den lilla makt du har och rösta på en chans till skillnad.

Verkligheten vs 1984

Det måste till ett skifte i vilka politiker som bestämmer. Det måste till en nedläggning av FRA. Och de som ansvarat för dessa brott mot Sveriges medborgare och mänskligheten i stort måste ställas till svar.

Det har redan gått för långt. Det är redan svårt att vända. Men tar vi inte chansen i år blir det nog omöjligt. Ta ditt ansvar.


Bildcredits: Marsmettnn Tallahassee

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Reklamstatstelevisionen

Postat Monday, September 3, 2012 om Media

Den oberoende, reklamfria reklamen på SVT har länge irriterat många. Program som “sponsras av” en hel radda med kända och okända företag och produkter som i tid och otid ska räknas upp är tydligt för varje tänkande människa just reklam, även om man försöker gömma sig bakom någon teknikalitet.

Nu senast blev SVT:s reklam helt absurd under OS-sändningarna. På twitter ondgjorde några sig för att detta minnsann var det sista OS som skulle sändas av den reklamfria stats-TV:n. Snyft. Själv fick jag byta till reklamkanalen Eurosport varje gång statstelevisionen behagade göra reklam för sina kommande program i höst (vilket i regel var endast marginellt mindre ofta än reklamen på reklamkanalerna).

Jag är verkligen ingen fan av TV3, och hoppas att nätet mognat nog till nästa OS att man kommer kunna streama från vilken TV-kanal i världen som helst, eller till och med direkt från evenemanget själv. Jag ser egentligen ingen anledning att köpa ett paket med sport-bytande och kommentatorer inbyggt – jag borde helt enkelt kunna välja att se på en viss sport eller match, och därtill välja vilken kommentator jag vill ha (om någon). Man kan tänka sig att utbudet både kunde bestå av kommentatorer på alla möjliga olika språk från världens televisionskanaler men även av amatörer med brinnande intressen världen över. Det är sådant som Internet möjliggör och förenklar, vilket visas tydligt inom E-sporten. Men även om utvecklingen går snabbt framåt är det nog tyvärr några fler år dit.

Det var ett litet sidospår – i vilket fall som helst så har vi så långt alltså konstaterat att SVT både säljer reklamplats och därtill även irriterar tittarna på precis samma sätt som en reklamkanal – vilket annars brukar framhållas som den stora fördelen med en statsfinansierad television. Utbudet är dessutom lika dåligt och såpa-orienterat som vilken annan reklamkanal som helst, så jag vet egentligen inte varför vi ska betala alla dessa pengar (oavsett om det sker via jakt och utpressning eller skatt).

Idag behövde jag kolla upp en del referensvideor på youtube på jobbet. C:a 10 videor i rad drabbades jag av en reklamvideo á 20 sekunder för SVT:s “Fridlyst”… och någon stans här är kortslutningen total. Jag har alltså här betalat en (relativt dyr) TV-licens för att finansiera reklamfri televsion, vilket statstelevisionen använt för att köpa reklam som stör mig när jag vill se på videoklipp på youtube.

Det har debatterats fram och tillbaks en hel del om huruvida statstelevisionen bör finansieras via licensavgifter eller skatt och om eventuella licensavigifter bör tas ut baserat på innehav av mottagare som förr eller för alla datorenheter. Jag föreslår ett nytt alternativ: Lägg ner.

Vill man ta ut en avgift eller skatt för TV-produktion kan pengarna lämpligtvis istället spenderas på informativa dokumentärer och nyhetsrapportage som kan läggas upp på youtube eller liknande. Då skulle statstelevisionen i alla fall tillföra något av värde till nätet, istället för bara irritation.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Comments Off

Polarisering, hat och guilt by association

Postat Saturday, September 1, 2012 om Jämställdhet

De senaste dagarna har en bloggpost av My Vingren cirkulerat på sociala medier. Det är en i stora delar helt hårresande berättelse om den avskyvärda behandling hon blivit måltavla för efter att ha uttryckt sin åsikt på nätet.

Det går från att vara svinaktigt beteende till regelrätta hot, och samtliga avsändare bör hålla sig instängda i sina sovrum tills de lärt sig bete sig rimligt mot andra människor – och sedan be om ursäkt. Sådant beteende är helt enkelt fullständigt oacceptabelt helt oavsett tillfälle och vilken åsikt man säger sig stå för.

Där hade det kunnat sluta. Då hade det varit en väldigt enkel sak att ta ställning till och jag hade till 100% slutit upp bakom My redo att svinga pennan till hennes försvar. Tyvärr slutar det inte där. Istället försöker hon dra någon sorts långtgående slutsatser av detta beteende och koppla ihop det med åsikterna – någon sorts guilt by association uppstår.

“Snarare drar ett antiintellektuellt korståg genom Sverige med paroller om “feministnazin”, hittepåanalytiker som fabricerar om PAS, debattörer likt Pelle Billing som illa rimmar statsfeminism med fascism, flashbackmän som är arga, förbannade, benägna att ta till våld för att bekämpa feminismen.”

Jag vill här påstå att det är rätt stor skillnad på de ingående delarna i denna rad av nidfigurer. Paroller om feminazism är rätt löjliga och fullständigt droppar av internaliserad bitterhet (på ett sätt som för övrigt är väldigt likt en del feministers utalanden om män i allmänhet). Pelle Billing åker med på ett hörn med en anklagelse helt plockad ur luften utan källa, och till slut klumpas allt ihop med bittra män från flashback som tar till våld.

Här någonstans har man övergått till att plocka poäng — alla som inte delar hennes åsikter klumpas ihop med de ynkryggar som sitter och anonymt skickar hot… det både förminskar hennes argument och tar bort fokuset från det som det borde handla om: vad hon fått utstå (annars hade jag ju inte suttit här och skrivit detta). Vidare:

“Det säger något att Breivik hatar feminism. Hatar kvinnor.”

Nej, det gör det faktiskt inte. Den sortens guilt by association är rent ohederlig. Det säger inget att Breivik hatar feminism, och inget att han hatar socialism. Vi kan inte dra med varken mansrättsaktivister eller moderater i skiten bara för att Breivik hatar vissa åsikter, på precis samma sätt som det inte säger något över huvud taget att 9/11-terroristerna var muslimer och på precis samma sätt inte kan användas som argument mot företeelsen. Det blir någon sorts Reductio ad Breivikum av det som inte gagnar någon — jag ser gärna argumentation om varför någon -ism är bra eller dålig, vi behöver inte låta en terrorist sätta agendan.

Människor har i alla tider hittat utlopp för sina bittra mentala fixeringar. Inte sällan kan man spåra rasisters uttalanden till förgågna obehagliga upplevelser med människor av annan nationalitet. Inte helt sällan har jag sett kvinnor som behandlats illa blivit den sortens “feminist” som ger uttryck för ett väldigt direkt manshat. Och nog tror jag att det finns liknande kopplingar i fallen där antifeminister hatar och spyr galla över feminismen och över kvinnor i allmänhet. Internet agerar som en förstärkare för allt det som annars sagts bakom stängda dörrar.

Man kan på något sätt förstå att det känns väldigt personligt, väldigt riktat, men jag har också varit med om den sortens hat och vidriga uttalanden (med motsatt åsiktsbakgrund). Det är lika vidrigt och oacceptabelt oavsett vilka åsikter det springer ur, och det är lika mycket ett personligt ansvar därtill. Vi kan gärna diskutera det utan att kalla alla som inte delar någons åsikt för antiintellektuella eller smeta Breivik på dem.

Till slut blir det istället så att inlägget bidrar till den polarisering som uppstått i jämställdhetsdebatten, och som till viss del även bäddar för det hat som stormar i kommentarfälten och på forumen åt båda hållen.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kanske behöver vi en SOPA

Postat Wednesday, January 18, 2012 om Informationspolitik

Idag har en kampanj drivits över hela internet där en hel del siter, stora som små, har släckt ner delar eller hela sina sidor till fördel för ett meddelande om vad som kan komma att ske om det Amerikanska lagförslaget SOPA (och dess systerförslag PIPA) går igenom.

Det förutspås att många av dessa sidor som har användaruppladdat material (reddit, youtube, wikipedia) kommer att tvingas stänga helt. Lagförslagen innebär i förenklad form att om en sida anmäls för att ha upphovsrättsskyddat material kan den stängas eller blockeras helt.

Detta innebär att en sida med användarskapat innehåll måste anställa människor som går igenom allt som postas, innan det postas, för att filtrera bort allt som kan vara skyddat av upphovsrätt — många människor om det postas mycket. Den situationen är helt ekonomiskt omöjlig, även om vi bortser från orimligheten i att en människa skulle kunna känna igen allt upphovsrättsskyddat material i världen.

Problemet är att webbplatsen i sig (alltså reddit, youtube, wikipedia, eller vad det kan röra sig om) får stå för upphovsrättsbrottet, snarare än platsens användare. Det blir då hela webbplatsen som blockeraswebben förlorar youtube, reddit och wikipedia. Dagens manifestation är ett försök till att visa vanliga människor hur det skulle kunna vara — både reddit och wikipedia har idag stängts.

I viss mån har detta haft önskad effekt — mängder av människor har idag försökt komma åt wikipedia men istället fått upp meddelandet om lagförslagen. Tyvärr drabbas den av samma oförstående som Piratpartiet drabbas av i samtal med de så kallade “vanliga väljarna” — de faktiska problemen fastnar inte, och möter ingen förståelse. Trots att det bara kräver att man läser två meningar så förstår många inte vad som händer eller varför. Någon satte tidigt på dagen upp twitterkontot @herpderpedia som bara visar tweets om wikipedia, där väldigt många inte förstår. Det är relativt deprimerande läsning om man fortfarande har några illusioner om människors kognitiva förmåga i allmänhet.

Jag tror inte på domedagsprofetiorna. Jag tror inte mediaföretagen är dumma nog att anfalla youtube eller wikipedia — det vore ett enormt PR-fiasko och skulle på ett ögonblick öppna allmänhetens ögon för vad som händer — beröva inte folket på vare sig dess bröd eller dess skådespel, även om skådespelet består av roliga katt-videor.

Annars är det just det som får mig att tänka att kanske behöver vi att något så katastrofalt korkat som SOPA går igenom. Kanske behövs det att den amerikanska allmänheten upptäcker att deras politiker stängt av tonåringens möjlighet att slå upp saker på wikipedia för att göra sin läxa och tagit bort alla roliga videor. Kanske är det ända sättet att nå fram.

Klart är i alla fall att det krävs en gnista för att tända den sömniga allmänheten, som inte tycks reagera på att mänskliga rättigheter sakta nöts bort. De har ju sitt bröd och sina skådespel.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , Blackout.

Informationssamhällets vändpunkt

Postat Tuesday, December 7, 2010 om Informationspolitik

Systemets attack mot Wikileaks fortsätter och breddas på ett sätt som gör det tydligt att den begynnande bojkotten är både ineffektiv och i slutändan även omöjlig att upprätthålla. Någon sa att om Assange varit i Kina och gjort det han gjort här hade vi kallat honom Dissident och givit honom Nobelpriset.

Precis som i Kina är det nu här så att det inte rör sig om några företag som fallit för trycket utan ett helt samhällssystem som vänds mot Wikileaks och deras stöd. Vi åstadkommer inget med en bojkott, eftersom det inte finns några alternativ, precis som en Kines inte åstadkommer något genom att bojkotta alla som säljer livsmedel. Lika lite som en Kines kan bojkotta de företag som rättar sig efter regimens regler, lika lite kan vi bojkotta alla företag som låter oss hantera pengar.

Efter PayPal kom MasterCard och Visa tillsammans med den sweiziska bank som hanterat Wikileaks konto. Till höger och vänster hittas nu teknikaliteter på vilkas grund konton kan avslutas (och säg det användaravtal i dagsläget som inte är komplicerat nog för att en sådan teknikalitet ska gå att skaka fram).

Attacken mot de digitala pengaflödena är listig, men exponerar samtidigt hur otroligt farlig utvecklingen mot det kontantlösa samhället är utan mycket starka garantier för att systemet inte missbrukas på det sätt vi nu ser.

Vi kan tänka oss hur historien sett ut ifall de styrande haft makten att förbjuda en viss människa eller organisation att handla med pengar – ett kanske starkare verktyg för en förtryckande regim än världen någonsin skådat.

Samtidigt letar politiker och stater världen över efter svepskäl att ta fast de journalister som avslöjat deras hemliga snedsteg på ett sätt som jag endast kan beskriva som genomskinligt, egentligen värdigt en bananrepublik. När det väl kom till kritan var yttrandefrihet inte så trevligt, ändå.

I Australien har man till exempel bestämt sig för att Assange ska sättas dit, och polisen där undersöker därför om de inte kan hitta något brott han begått. I demokratier brukar man annars inleda utredningar först efter att man har en brottsmisstanke.

Även bananrepubliken Sverige står i centrum med ett rättsförfarande som var en fars redan innan dokumenten börjades släppas, denna våldtäkt i form av frivilligt samlag som direkt avfärdades, sedan mystiskt återupptogs förr att till synes läggas på is då alla erbjudanden om att hålla förhör nekades lagom länge att man sedan kunde anhålla människan i sin frånvaro eftersom han lämnat landet. Detta kunde sedan användas till en internationell efterlysning utan like, eftersom svenska åklagare inte kan förväntas lämna landet… eller?

På samma sätt är det bara ett makalöst sammanträffande att mängder med stora företag nu stänger av Wikileaks från sina tjänster — nästan samtliga uppger några genomskinliga svepskäl.

För oss som ser på ser det hela ut som en cirkus. Vi genomskådar det, så jag har egentligen svårt att se varför man bekymrar sig om att låtsas som att man följer det demokratiska samhällets spelregler — jag ser det i så fall som bättre att man som politikerna i USA erkänner att man hellre tar till mord. Lite ärlighet mitt i alla avslöjade lögner.

Det är uppenbart att det rör sig om politik, inte om brott och straff. Så här hårt har man aldrig slagit till mot vare sig massmördare eller krigsbrottslingar. Samtidigt står det klart att slaget redan är vunnet — informationen fortsätter rulla ut över världen, trots alla offer.

Nu råder ett helt nytt läge. Det finns händelser i historien som minns som vändpunkter. Vi minns skotten i sarajevo, vi minns Cubakrisen, vi minns berlinmurens fall och världen ser för alltid lite annorlunda ut efteråt än den gjorde innan. Jag är övertygad om att detta är en sådan händelse. Vilka konsekvenser detta får på sikt går inte att överblicka.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Hemlighållandet förändrade natur

Postat Sunday, December 5, 2010 om Informationspolitik

Stater måste få ha hemligheter. Det håller nog nästan alla med om, och så har situationen varit länge. För länge sedan lagstadgades detta behov i form av sekretess. Då staten hade information som skulle kunna leda till skada av någon form för landet i fråga om det till exempel föll i händerna på ovänligt sinnade nationer så fick detta hemlighållas.

Även vissa andra saker var okej att hemlighålla, till exempel känslig information om enskilda medborgare som staten anser sig behöva. För att hålla ordning på detta tvingades man ange en anledning till att materialet hemlighölls. Denna kan medborgarna granska och bedöma rimligheten i.

Mot detta ställs så offentlighetsprincipen, som står för det behov det demokratiska samhället har av att vara transparent. Om vi inte får veta hur väl våra ledare sköter sig, så har vi ingen möjlighet att göra det val som är så centralt för demokratin. Styrelseskicket är då inte längre en sann demokrati.

Det står nu bortom allt tvivel att det inte längre handlar om att dölja saker för främmande makt, utan om att dölja saker för medborgarna. Det handlar inte längre om att skydda landet, utan om att skydda makthavarna. Det finns många uppenbara sätt att se detta även utan att se till de aktuella läckorna från wikileaks: tsunamibanden är ett uppenbart exempel som diskuterats i medierna en hel del.

Man har dessutom börjat försöka hemlighålla delar av beslutsfattandet och de beslut som tas. En demokratur formas — offentligt styrs landet i en riktning, bakom kulisserna i en annan, och kanske rentav av andra personer än av de folkvalda. Klart då att man försöker skydda sig från dessa läckor — de visar ju på ett otrevligt tydligt sätt vilket hot mot demokratin och friheten som dessa politiker och byråkrater utgör.

Vi börjar komma närmre nu. Det gick snabbare än jag trott, och redan hotas studenter med att “det kan bli svårt att få jobb” om de ens diskuterar wikileaks på sociala nätverk. Jag måste erkänna att det tog ett tag för mig att inse hur stor vidden är i det som håller på att hända.

Hela den informationspolitiska debatten ställs nu på sin spets i ett informationsmässigt krig, där stater och starka organisationer visar sitt rätta ansikte. Plötsligt tar man till precis samma verktyg som man så länge kritiserat Kina för, utan att skämmas eller en låtsas som att det är något annat än censur man pysslar med. Plötsligt tar man till precis samma verktyg som Iran gjorde under demonstrationerna där — man blockerar siter, man censurerar och klipper infrastruktur.

Hur lång tid tar det innan vi också står på hustaken i skydd av natten och ropar revolutionära budskap, eftersom det är den enda återstående formen av sann yttrandefrihet? Det låter absurdt, och det är naturligtvis en överdriven jämförelse… men det är ändå i den riktningen vi färdas.

Samtidigt kämpar tekniker med att hålla saker flytande, med samma metoder som Irans sabotage av informationsvägarna efter valet. Det har länge pratats om cyberkrig i nyheterna av människor som inte haft någon aning om vad de talat om… som antagit att cyberkrigen skulle komma att stå mellan nationer, precis som alla andra krig.

Men detta är kriget om informationen, som utspelar sig nu. Det medför en hel del collateral damage på infrastrukturen och nätet i allmänhet, när de kraftfulla staterna ger sig på att sabotera informationsflödet… detta är informationskriget, men inte ett krig mellan stater. Det är snarare ett Internets inbördeskrig.

Ändå är hela denna utveckling av godo. Detta slår högt nog för att gå igenom i medierna. Detta öppnar upp informationspolitiken och gör dess konsekvenser tydliga för vanligt folk på ett sätt som andra informationspolitiska händelser aldrig kommit i närheten av. Jag har hopp om en ökad förståelse.

Vem som helst kan dessutom hjälpa till. Wikileaks has släppt en “säkerhet” — en krypterad klump data som förmodligen innehåller precis allt dom vet, ofiltrerat… ladda hem denna. Den utgör nämligen en hållhake på de stater som vill organisationen illa. Ju större spridning den får, desto bättre.

Man kan även passa på att säga upp bekanskapen med de stora företag som nu går informationssabotörernas ärenden.


Bildcredits: Prasan Naik

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Olagliga referenser

Postat Wednesday, November 10, 2010 om Teknologi

För andra gången i mitt liv ser jag hur en tingsrätt fäller en dom som går bortom allt vett och sans. För andra gången förundras jag över det fantastiska i att samma människor som i ena stunden företräder en part i mål sedan dyker upp lite överallt i rättsstaten och i lagstiftningsproceduren.

Vi tar det från början. Vad är en länk? En länk består av två delar: en del som säger “här är en referens”, samt en referens. Det är något i stil med de referenslistor som används i tryckta texter, speciellt då vetenskapliga sådana. Även andra fenomen i den fysiska världen passar väl in på länk-begreppet: en vägskylt är till exempel en tydligt utmärkt referens.

På nätet används i allmänhet mjukvara i form av webbläsare som klarar av att tolka och följa dessa digitala vägbeskrivningar, men detta ändrar inte länkens natur – det är en referens till något, väl nog beskriven för att den som läser länken ska kunna hitta det som avses.

Dessa referenser har tingsrätten nu alltså beslutat vara olagliga – det är samma sak, menar man, att referera till något som att kopiera det. Det borde vara trivialt att se hur absurt ett sådant synsätt är, men när det gäller Internet har det visat sig otroligt lätt att blanda bort korten.

Denna teknikignorans är naturlig för befolkningen i stort med tanke på hur ny tekniken är, men det vore rimligt att en domstol som förväntas döma i mål relaterade till tekniken informerade sig. Nu blir det istället som att domen fälls av en grupp stamäldre som är övertygade att ett fotografi stjäl din själ.

Domens konsekvenser är svåra att beskriva på något komplett sätt. Helt plötsligt är nästan alla länkar olagliga. Flertalet länkar även i denna bloggpost leder till artiklar som är upphovsrättsskyddade, även om tidningarna lagt upp dessa på sin webbserver. Jag kan till och med gå så långt att jag länkar till en bild som just Canal+ har på sin webbsida, som också den är skyddad. Frågor som nu måste besvaras är om sportreferat är mera värda som upphovsrättsskyddade verk än tidningsartiklar eller bilder.

Det enda rimliga är att domen menar att det på något sätt är avsikten bakom en viss publicering som ska avgöra. Mannen borde ha insett att Canal+ inte hade avsett att sändningen skulle vara tillgänglig, fast den var det, och borde alltså inte ha delat med sig av referenser till den. Detta borde då innebära att det är olagligt att tipsa sin granne om att kodningen på kabel-TV-nätet är avstängd, medans det (förmodligen) är helt okej att länka till någon som gillar det. Frågan är hur långt detta sträcker sig när det gäller referenser till saker som någon kan tänkas vilja hemlighålla.

Effekterna är helt orimliga. När Canal+ alltså visar gratis hockeymatch ute på allmän plats har man sig själva att skylla. Det går inte att ha ett samhälle där jag är ansvarig att betala, bara för att Canal+ tycker att jag borde det när jag tittar, och än mindre när jag tipsar mina kompisar om att det finns något att titta på.

Just detta är anledningen till att man annars stänger in det man vill ska hållas exklusivt för betalande, och kontrollerar biljetter i dörren, vilket alla som någonsin loggat in på en webbsida är medvetna om är fullt möjligt att göra även på nätet.

Allt detta är så trivialt att det nästan känns löjligt att skriva. Ändå kan en svensk domstol döma tvärs emot dessa principer utan att särskilt många höjer på ögonbrynen, just eftersom många av medborgarna inte förstår tekniken. Tidningarna rapporterar om fallet som om det rörde sig om ett synnerligen obskyrt och svårt fall.

Däri ligger också den stora utmaningen för oss som bryr oss och förstår. Hur förklarar man det vansinniga i detta utan att behöva förklara hela Internet? Jag tror att ovanstående liknelser kanske kan vara en början.


Bildcredits: Tim Ellis

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Polisen: För mycket porrsurf gör dig till pedofil

Postat Wednesday, October 20, 2010 om Media

Det finns en hel del anmärkningsvärt att säga om dagens tillslag mot 21 barnporrmisstänkta runtom i landet. Att 20 av dem, av slump, just denna gång, var kvinnor är en av de saker som bör anmärkas på.

Polisen menar att man inte har någon anledning varför det blivit så. Generellt är det 10 gånger fler män än kvinnor som rapporteras i samband med pedofili-relaterade övergrepp, men forskare menar att det är sannolikt att den verkliga andelen kvinnor är betydligt större, då kvinnors sexualbrott med unga killar tenderas att inte tas på så stort allvar och kvinnor har större möjlighet att förgripa sig på barn som inte har möjlighet att anmäla.

Ännu mer anmärkningsvärd är polisens förklaring. I TV4s nyheter intervjuades Björn Sellström från Rikskriminalen:

“Nu när man sitter och surfar mycket på pornografi, så kommer man till slut att tröttna på, så att säga, sin vanliga sexuella preferens, då. Man vill hela tiden ha något nytt i pornografin, om man nu blir missbrukare av pornografi.

Då kommer man söka sig till sidor som erbjuder material som är av en helt ny karaktär för en, och däri ligger bland annat barnpornografin.”

Jag tycker det här är anmärkningsvärt. Dels påstår människan att “surfa mycket på pornografi” leder till missbruk av pornografi, och att  om man i det fallet då råkar på barnpornografi så kommer man att tycka om det, bara för att man tröttnat på sin vanliga porr-stil.

Ursäkta, men det köper jag inte. Om det var så lätt att bli pedofil skulle vi nog ha större problem än vi redan har, och jag motsätter mig starkt denna sorts försök att koppla “porrsurfande på Internet” till “bli pedofil”. Det är klart att det är lätt att skylla alla problem på Internet, men det är att stoppa huvudet i sanden.

Nu har man arresterat väldigt många kvinnor för detta. Det är anmärkningsvärt att man går till sådana längder för att hitta på bakomliggande orsaker, och att man sjunker till någon form av nivå där man ursäktar det lite grann. De var inte “riktiga” pedofiler, de hade bara porrsurfat lite för mycket?

Nej, ni rikskrim… ni får nog bakläxa på det där. Kanske är det så att ni borde gå mer på spåret “vi hade kanske missat den här gruppen” och fundera lite mer på varför det var så. Och kanske borde någon journalist ifrågasätta denna sortens uttalanden, snarare än att okritiskt klippa in dem i ett nyhetsinslag.


Bildcredits: Merrick Monroe

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Trasigt

Postat Tuesday, September 14, 2010 om Övrigt

På måndagen fick jag ett telefonsamtal om att det låg suspekta webbsidor på min server, och att min internetanslutning därför spärrats. Det visade sig röra sig om en så kallad phishing-sida, till utseendet precis likadan som ebays inloggningssida, designad för att lura intet ont anande användare att ge bort sina lösenord.

Vad jag kan se från loggfilerna tog det två dagar från att sidan lades upp tills dess att den upptäckts, anmälts, stängts av och jag informerats. Det är så här det går till i den delen av världen där blockering inte anses vara en lösning — man går till botten med problemet och ser till att sidan stängs ner snabbt och effektivt.

Att sidorna dykt upp på servern innebär att någon brutit sig in på maskinen. Det finns bara ett säkert sätt att komma till rätta med ett sådant intrång, och det är att installera om hela maskinen från grunden, vilket alltså är vad jag gjort.

Tråkigt nog sammanföll detta med att jag varit sjuk hela helgen, och fortfarande var rätt upptagen med att försöka knäcka ryggraden medelst nysning, vilket tillsammans med lite hårdvarustrul innebär att det tagit rätt lång tid att få igång siterna igen.

Det är mycket möjligt att saker kommer vara lite småtrasiga en tid framöver medans jag återställer maskinen bit för bit, men säg gärna till ifall ni ser något trasigt.

Döskallar!

Postat Saturday, September 4, 2010 om Övrigt

Ibland är det svårt att ta till sig saker. Historia kan vara dötrist, och när vi pirater ibland börjar prata om upphovsrättens historia är det inte så förvånande om man somnar.

Till min förvåning och stora glädje hittade jag för någon vecka sedan Döskallar! Det är en tecknad bok, gratis tillgänglig online, om just denna historia, som med hjälp av en härlig tecknarstil och lite humor får den att bli mycket intressant.

Orginalet är franskt så den svenska översättningen stämmer kanske inte till 100% med den svenska historien, vilket inte på något sätt förminskar läsvärdheten. Väl värd en läsning online, en flattring eller kanske en donation.

Comments Off