Vänsterpartiets informationspolitik

Postat Friday, August 27, 2010 om Informationspolitik

I mitt inlägg härom dagen talade jag om de etablerade partiernas informationspolitik, eller snarare brist på sådan. Jag skrev bland annat om Vänsterpartiet:

“Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgå, och bara en kandidat från Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.

Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltså att man inte har något hårt att komma med när det gäller integritetsfrågan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal år nu.”

Micke vK från bloggen Vänsterteknik bestred detta i kommentarerna och till viss del i ett eget inlägg, och berättade bland annat att en av vänsterns huvudpunkter i sitt valmanifest är integriteten och att man utsett en integritetspolitisk talesperson.

Detta är ju naturligtvis trevligt, så jag fick ta en liten paus där för att läsa igenom materialet och återkomma med denna uppdatering. Jag tycker i mångt och mycket att det är en vettig grund som förs fram i vänsterpartiets integritetsmanifest, även om det ramlat med några riktiga stolpskott om digitala bibliotek och liknande.

Så långt, så gott då… men då återstår ju en fråga kan man säga. Varför driver inte V dessa frågor? Man har ju guldläge att dra röster inom det röd-gröna samarbetet med dessa argument, man kan sätta all världens press på alliansen och kanske till och med dra lite röster över blockgränsen? Föra upp frågorna på valrörelsens agenda helt enkelt. Det är det man brukar göra när man har en fråga som en prioriterad fråga i en valrörelse.

Det är helt enkelt så att det fanns en anledning till att jag inte visste om integritetsmanifestet — det är läskigt tyst om det. Lägg då detta till hur det rödgröna samarbetet ser ut med Socialdemokraterna som styrman. Micke har ett svar på detta också i samma kommentar:

“Men du missar det viktiga: du föreställer dig att S skulle vara beredda att riskera regeringsmakten för att driva igenom dåliga lagar på integritetsområdet. Så är det inte. Den svåra nöten är DLD, men vare sig vad gäller FRA eller Ipred handlar det om några hjärtfrågor för deras del. Vad gäller t ex övervakning i arbetslivet skulle de säkert vara med på tåget”

Det låter ju bra… men även om FRA och IPRED (1) är de stora tunga namnen från den senaste mandatperioden så är det ändå fortfarande så att Datalagringen är ett sosseprojekt och om man kikar på de övervakningslagar som redan införts i terrorbekämpningens namn och allt möjligt annat så är fortfarande en klar majoritet från en mandatperiod då rödgrönt satt vid rodret.

I slutändan är det ändå så att de rödgröna inte har kommit fram med någon gemensam överenskommelse. Vad som kommer förhandlas bort återstår alltså att se. Jag hoppas naturligtvis att Micke har rätt om den situationen uppstår… men jag är långt ifrån säker.

En sista kommentar om nej till datalagringen som bara en vänsterpartist skrivit under på… detta menar Micke är en fördel, eftersom det förmodligen inte kommer bli så att datalagringen avgörs i en rak votering. Så må vara fallet, men för mig är inte det den viktiga poängen med väljarkontrakten. För mig handlar det om förtroende och rakryggad väljarkontakt. Det är ett litet steg av återupprättat förtroende i en värld där partiernas vallöften inte är värda pappret de trycks på i mångas ögon.

Vänsterpartiets kandidater skulle inte ha något att förlora på att skriva under kontraktet hela bunten, även om det nu är så att man anser sig ha en bättre väg att gå för att stoppa direktivets införande i Sverige.

Så…

Det låter bra. Efter att ha läst på kan jag inte säga annat än att det låter väldigt bra. Om valresultatet blir rödgrön egen seger så sätter jag mitt hopp till dessa fina ord. Men samtidigt kommer jag inte undan känslan av att man inte riktigt är beredda att slänga sin vikt bakom det och faktiskt göra något åt saken. Resultatet är en kvarvarande gnagande osäkerhet på om V inte när det kommer till kritan ändå kanske kommer att prioritera ner och förhandla bort någon vital del.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Otillräcklig informationspolitik

Postat Monday, August 23, 2010 om Informationspolitik

När vi talar om kontrollsamhället, övervakningslagarna och informationspolitiken är det inte helt ovanligt att vi i Piratpartiet får medhåll från en del av de andra partierna. De är ofta snabba att visa upp någon viss aspekt av sin informationspolitiska hållning för att på det sättet visa upp sig som trovärdigt alternativ, där det snarare finns minor som efter valet kommer visa sig röra sig om något helt annat än förbättrad integritet.

Medan de i sin tur är snabba på att peka ut områden där Piratpartiet inte har en heltäckande politik gör de allt för att se ut som om de själva har en heltäckande informationspolitik. Jag tänkte här spräcka den bubblan: Det finns inget annat parti som går att lita på när det gäller informationspolitiska frågor eller när det gäller det framväxande övervakningssamhället. Här nedan kommer en analys av partierna i bokstavsordning.

Centerpartiet

Centerpartiet gick till val 2006 på att stärka integriteten och många andra saker som lät väldigt lovvärda. Det gjorde nog att partiet fick en hel del röster. Väl efter valet har man regelmässigt struntat i dessa löften, och kritik internt såväl som externt har fallit för döva öron.

Nu har partiet helt släppt kritiken mot FRA, på någon sorts lösa grunder om att gjort är gjort, vilket pekar på en total och hopplös brist på insikt om det grundläggande problemet. Trots detta fortsätter partiet att kritisera datalagringsdirektivet i någon form av PR-drag, som när det väl kommer till kritan inte kommer innebära något konkret alls.

Detta har lett till att till och med Integritetskännande Centerpartister bestämt sig för att rösta Pirat.

Folkpartiet

Folkpartiet huserar Liberati, en frihetlig gruppering som strävar efter att styra om partiets inriktning när det gäller frihetsfrågor, där inkluderat övervakning och liknande.

Inom partiet återfinns också hjältinnan från FRA-omröstningen — den enda riksdagskandidat som höll ut och stod fast vid sina principer: Camilla Lindberg. Detta ger naturligtvis ett bra intryck, vilket även faktum att FP är det riksdagsparti som har flest underskrifter på Nej till datalagring (12 kandidater, att jämföra med 70 från PP) gör.

Trots detta första intryck beter sig partiet som helhet som en stabil stöttepelare för moderaterna i alliansen. Partiets utspel inför valet har handlat mer om ordning och reda, mer kontroll (särskilt inom skolan) och flirtande med främlingsfientliga grupperingar. På så sätt visar sig partiet vara på väg bort från en förbättring snarare än mot en.

Jag ser en hel del potential i de inre frihetliga strömningarna när det gäller informationspolitiken, men för detta val är den gruppen alldeles för svag för att ha någon påverkan.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna profilerar sig som värnande om “Verklighetens folk”, en term man därför varumärkesskyddat så att inga andra partier ska få använda den. På så sätt lyckas man visa hur man själva är villiga att missbruka informationslagstiftningen, för att få styra debatten själv.

Ingen av partiets kandidater har skrivit på väljarkontraktet mot datalagring, och partiets EU-parlamentariker och tillika vallokomotiv sedan urminnes tider, Alf Svensson, är den enda svenska parlamentariker som skrivit under ett förslag om att utöka datalagringsdirektivet till att alla webbsökningar ska sparas undan i flera år.

Partiet tycker att FRA-lagen blev bra till slut och fick tillräckligt bra integritetsskydd, och går även till val på att föreningsfriheten ska inskränkas och på att införa undantag i banksekretessen för att kunna jaga terrorister och barnporrköpare.

Miljöpartiet

Miljöpartiet är det parti som jag själv ser som närmsta andra kandidat i informationspolitiska frågor. Det kan nog bero på att partiet i mångt och mycket har unga medlemmar, och en större förståelse för de nya generationernas sätt att leva integrerat med den nya sociala tekniken.

Trots det har man svaga punkter i rustningen, brister i isoleringen. Särskilt visar deras track record att man ofta viker ner sig för S i regeringssamarbetet. Ett bra exempel på detta är hur man plötsligt var för datalagringens införande i Sverige tidigare i år. Det var rätt tydligt att detta var någon form av kompromiss i S-V-MP-samarbetet, men i stället för att säga rakt ut att man förhandlat bort datalagringen så var en hel drös företrädare för partiet för teledatalagringens införande helt plötsligt.

Den uppgörelsen har sedan rivits upp, men något tydligt ställningstagande verkar inte ha funnits sedan dess. Det är därför rimligt att tro att MP kommer göra samma prioriteringar nästa gång, det vill säga fokusera på sina kärnfrågor: miljöfrågorna, och låta andra frågor bli lidande.

Partiet vill riva upp IPRED-lagen, men har inte kommit överens med S och V om saken, och verkar inte särskilt angelägna om att göra det heller. Av intresse är även att endast en enda Miljöpartist återfinns på listan av underskrifter på väljarkontraktet mot datalagring.

Moderaterna

Moderaterna kan tyckas vara borta ur racet redan från början. Ändå kommer de med jämna mellanrum med utspel om reformerad upphovsrätt eller dylikt. Klart är dock att partiet inte har en grundläggande framtidsinriktad syn på frågan — hos M är banden starka till upphovsrättsbranchens lobbyister och verklighetsbeskrivning.

Reinfeldt och Ask får nog ses som de enskilt mest drivande för övervakningssamhällets införande, och det odemokratiska sätt som FRA-lagen tvingades, trycktes och mobbades igenom de egna leden borde vara en varningsklocka för alla som tänkt sig att rösta på Moderaterna.

Detta parti har varit drivande när det gäller väldigt många av de övervakningslagar vi har idag.

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna var det parti som satt vid makten när övervakningen började rullas ut i snabb takt. Socialdemokraterna påbörjade FRA-lagen, men lade den sedan på is. Socialdemokraternas styre har till och med påverkat hela europa i negativ riktning i och med datalagringsdirektivet som antogs på EU-nivå, och som ursprungligen förhandlats fram av Bodström.

Även om Socialdemokraterna ursprungligen varit ett motstånd mot FRA-lagen under orden “Riv upp, gör om, gör rätt!” så har det sedan kastats en skugga över vad innebörden av detta egentligen är. Eftersom FRA-lagen ursprungligen var ett S-förslag, och eftersom det pratas om att “göra rätt” när det gäller avlyssning av kabel ställer många frågan om Socialdemokraterna kanske egentligen mest är ute efter att få sätta sin egen prägel på massövervakningen, eller klippa PR-poäng.

Partiet har även en historia av att köra över sina samarbetspartners.

Sverigedemokraterna

SD gör ingen hemlighet av sin strävan efter hårdare straff och mer kontroll (av vissa samhällsgrupper, i alla fall). Man har tydligt tagit ställning för någon form av FRA-liknande övervakning. SD ser “terrorhotet” som ett av vår tids stora problem, och åtgärderna kommer därefter.

Nu senast vill Åksesson ha övervakningskameror “på alla platser där våldtäkt är vanligt”, så då är det väl bara att sätta upp kameror i sovrummen då, med tanke på att de allra flesta våldtäkterna sker i hemmet. Jag tänker inte gräva djupare än så i partiets åsikter.

Vänsterpartiet

Vänsterpartiet anser sig ha den bästa integritetspolitiken, och vill att FRA-lagen rivs upp vilket har skrivits med i valmanifestet. Trots detta finns inget mer informationspolitiskt material att tillgå, och bara en kandidat från Vänsterpartiet bland nejtilldatalagrings topplista.

Partiet har dessutom som grundregel att man aldrig kommer fälla en arbetarregering. Detta innebär alltså att man inte har något hårt att komma med när det gäller integritetsfrågan i det rödgröna samarbetet, och Socialdemokraterna har ju dragit fördel av detta i ett antal år nu.

Obs: Efter lite ny information i en kommentar har jag skrivit ett uppdaterat inlägg om vänsterpartiets informationspolitik.

Sammanfattning

Om du tycker att fokusfrågorna rörande integritet, rättssäkerhet, kultur och kunskap är centrala, tänk efter mycker väl innan ni röstar på något av partierna ovan. Visserligen finns det alltid i alla fall något namn som är värt att kryssa, men resultatet av valet är i alla fall att partiets officiella politik genomförs, och där är bristerna stora.

Röstar du istället på Piratpartiet så kan du vara helt säker på att integriteten, rättssäkerheten och informationspolitiken hamnar i fokus. Det är visserligen sant att du då lämnar skolan, vården, omsorgen och skatterna för andra att bestämma.

Tycker du å andra sidan att skolan, vården, omsorgen eller skatterna är det viktigaste, så ska du definitivt rösta på något annat parti… men minns då att du med säkerhet lämnar informationspolitiken att driva vind för våg, på precis motsvarande sätt.


Bildcredits: Bright Tal

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Snabb IPRED-notis i skuggan av FRA

Postat Tuesday, October 13, 2009 om Rättssäkerhet

Så här i FRA-tider blir det inte särskilt mycket annat än FRA-postande.

Då kan det ju vara trevligt att få en liten paus med en trevlig nyhet om IPRED: Ephones överklagande vann i Hovrätten som nu bestämmer att företaget inte behöver lämna ut IP-nummer till de fem bokförlag som lämnat in anmälan.

Rätten anser att det inte är bevisat att någon annan än Antipiratbyrån varit inne på servern. Det är ett stort steg i rätt riktning… nu återstår alltså bara den enkla slutsatsen: Antipiratbyrån begick ett brott när de bröt sig in i servern.

Uppdatering: Även SvD skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments Off

Bruk och missbruk av upphovsrätt

Postat Sunday, August 23, 2009 om Rättssäkerhet

När allt hårdare krav införs i lag och ordning om vad som gäller runt upphovsrätt öppnar man dörren för missbruk av lagen. Den uppföljning som borde ske är naturligtvis att man ser på allt lagen används till, och funderar på om det blev som man avsett. Var det här till samhällets fördel eller inte?

Med IPRED-1 såg vi relativt omedelbart att företag började försöka bända den till sin vilja och få ut uppgifter om saker som bara på ytan liknar upphovsrättsbrott. I USA kan vi hitta mer långtgående exempel efter den omtvistade Digital Millenium Copyright Act (DMCA-lagen).

TechDirt rapporterar om hur sjukvårdsföretag i USA tvingar patienterna att skriva på ett kontrakt för att de inte ska sätta betyg på läkare online (vilket man tydligen anser är ett problem). De senaste sådana kontrakten är uppbyggda på ett sådant sätt att patienten överför all sin upphovsrätt när det gäller texter som handlar om läkare på företaget till läkaren själv. Nu kan man ju tycka att det inte alls var sådant här upphovsrätten var tänkt att skydda, och ha alldeles rätt.

Samhället gagnas nog betydligt mer av att folk får informera varandra om läkare som är otrevliga mot sina patienter än av att dessa ska skriva över sin upphovsrätt för framtida recensioner. Problemet med att överföra mer och mer makt till företag (a’la IPRED) blir rätt tydligt här. Eftersom det nu är ett upphovsrättsbrott kan företagen förbigå polis, åklagare och all annan sorts sansad rättsprocess och direkt börja skicka hotbrev till webbplatser där det finns recensioner av deras läkare.

Slutresultatet blir i regel att recensionerna tas bort illa kvickt. Maktbalansen och den energi som krävs för att göra något åt saken från patienternas sida gör att det är relativt säkert för företagen att pyssla med den här sortens missbruk.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments Off

Försäljningen av nerladdade bensinstations-CD ökar med massor av procent

Postat Saturday, June 13, 2009 om Kultur

Scaber Nestor påpekar lite fulheter med skivbranchens statistikanvändning. Man anger nämligen inte vad siffrorna refererar till, alla gånger.

Nu senast påstås att skivförsäljningen ökat med 14% årets första månader. Jämfört med vad då?

Med all statistik är det bra att kolla upp källan, så jag företog mig att göra just detta. IFPI producerar lite rapporter med relevant data i — Recording Insdustry in Numbers heter den som borde innehålla detta. Problem nummer ett är att denna bara är tillgänglig till ett fåtal utvalda — rapporten kostar en 6-7000 kr om man inte råkar vara medlem i IFPI.

Dessutom produceras den bara årsvis (dvs det är först 2010 vi får reda på siffrorna, och då bara för hela året). Den rapporten är alltså inte producerad än. IFPI verkar inte heller ha släppt några pressmeddelanden om saken. En annan svensk organisation publicerar kvartalsvis information — den är inte heller släppt för första kvartalet. Dessutom pratar man om 5 månader, vilket inte går ihop med kvartalsvis information.

Mer grävande leder tillbaks till ett inslag hos SRs nyheter. Där verkar nyheterna göra en mycket konstig hopblandning av olika koncept. Artikeln på nätet anger i titeln att försälningen av nerladdad musik ökar. Artikeln handlar sedan om försäljning av CD-skivor på bensinstationer, som ökar.

Mitt i allt detta hittar vi ett hav av konstig statistik. Statoils musikchef säger att de dubblat sin försäljning, och påstår att detta är en ökning på 200% (om du glömt bort gymnasiematten kan jag hinta om att det egentligen är en ökning på 100%). Någonstans i gröten återfinns siffran 14%, som sägs komma ifrån “flera skivbolag som vi snackat med”.

Jag har läst igenom artikeln flera gånger nu, och jag tycker fortfarande det är oklart vilka siffror som refererar till nerladdning, vilka som är CD-försäljning i stort och vilka som är försäljningen för enskilda skivbolag eller ens bara Statoil. Att cheferna som sitter på siffrorna dessutom inte kan sin procentmatte gör inte det hela särskilt mycket mer trovärdigt.

Och då har vi inte ens börjat titta på förklaringsmodeller, IPRED och allt annat sådant… vilket när allt kommer omkring inte ens känns särskilt relevant om siffrorna är så dåligt specificerade.

En fråga

Postat Friday, May 8, 2009 om Piratpartiet

Det sägs ofta att piratpartiet är ett enfrågeparti. Det kan man kanske säga att det är, om man anser att ett helt område av politiken är en fråga. Men för mig handlar det om proportioner och sammanhang. Vad är det vi har att jämföra med egentligen?

Låt oss ta ett annat perspektiv på saken, och se på ett annat land.

Välkommen till Sverikistan, en representantdemokrati någonstans på norra sidan klotet. Det drar ihop sig till val i Sverikistan, så det är nog dags att du funderar igenom hur du vill rösta. Alla partier som för närvarande sitter i den styrande församlingen har bestämt att de vill avskaffa demokratin och istället införa en korporativistisk styrelseform där de största företagen i landet (och några andra internationella företag) får mest att säga till om.

Men det finns ett nytt parti, Sjöbusedemokraterna, som vill värna om demokratin och behålla dess förutsättningar — grundläggande medborgarrättigheter som yttrandefrihet, brevhemlighet och personlig integritet. De beskylls för att vara ett enfrågeparti, och det är väl sant, de pratar ju bara om demokrati.

Hur röstar du där?

I Sverikistans grannland, Sveamark, är läget mer diffust. De etablerade partierna har börjat komma med konstiga förslag som inte verkar särskilt demokratifrämjande, och ge inflytande till företag på ett korporativistiskt sätt, men samtliga invalda partier säger sig ändå vara för demokrati — trots att den förhandlas bort så fort någon annan fråga kommer upp. Det har ändå bildats ett Sjöbusedemoktrerna även där, som påtalar hur de invalda politikerna demonterar demokratin.

I dem Sveamarska debatten frågar man vad Sjöbusedemoktraterna har för sjukvårdspolitik. Svjöbusarna svarar med att det inte är en relevant fråga — de kommer aldrig att förhandla bort demokratin för att få igenom någon sjukvårdspolitik, så i ärlighetens namn är det bättre att inget lova.

Hur röstar du där?

I ett land en bit därifrån, Sverige, har det gått ännu längre. Ett flertal nya övervakningslagar har införts som bryter mot landets grundlag, makt har flyttats från polisen till privata (och många gånger utländska) företag, och rättssystemet har redan börjat döma ut kraftiga påföljder till politiska fångar trots bristande bevisning och med jävig jusy. Alla de invalda politiska partierna säger sig vara för demokratin, men ändå går samtliga nedmonteringar igenom med bred majoritet över både styrande och opposition. En del av lagarna påbörjades till och med under oppositionens regim innan förra valet, och slutförs nu av de bittra rivalerna på andra sidan det politiska spektrat.

I löften och debatt är det enda de två sidorna kan enas om att demokrati är viktigt. I handling är det enda de enas om att demokratin demonteras. Men en nykomling dyker upp, Piratpartiet. Man frågar oss “vad har ni för skattepolitik?” Vi svarar, vi har ingen –  i sammanhanget är det helt enkelt inte viktigt nog. Med rimliga proportioner måste vi se först till samhällets grunder, sedan till vad som står på dessa grunder.

Piratpartiet kanske bara har en fråga. Men det är den oöverträffat viktigaste frågan som kommer att avgöras under min livstid. Jag väljer kvalitet över kvantitet — därför är jag pirat.

Hur röstar du här?

Comments Off