Snabb IPRED-notis i skuggan av FRA

Så här i FRA-tider blir det inte särskilt mycket annat än FRA-postande.

Då kan det ju vara trevligt att få en liten paus med en trevlig nyhet om IPRED: Ephones överklagande vann i Hovrätten som nu bestämmer att företaget inte behöver lämna ut IP-nummer till de fem bokförlag som lämnat in anmälan.

Rätten anser att det inte är bevisat att någon annan än Antipiratbyrån varit inne på servern. Det är ett stort steg i rätt riktning… nu återstår alltså bara den enkla slutsatsen: Antipiratbyrån begick ett brott när de bröt sig in i servern.

Uppdatering: Även SvD skriver.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, Ephone, Rättssäkerhet

Bruk och missbruk av upphovsrätt

När allt hårdare krav införs i lag och ordning om vad som gäller runt upphovsrätt öppnar man dörren för missbruk av lagen. Den uppföljning som borde ske är naturligtvis att man ser på allt lagen används till, och funderar på om det blev som man avsett. Var det här till samhällets fördel eller inte?

Med IPRED-1 såg vi relativt omedelbart att företag började försöka bända den till sin vilja och få ut uppgifter om saker som bara på ytan liknar upphovsrättsbrott. I USA kan vi hitta mer långtgående exempel efter den omtvistade Digital Millenium Copyright Act (DMCA-lagen).

TechDirt rapporterar om hur sjukvårdsföretag i USA tvingar patienterna att skriva på ett kontrakt för att de inte ska sätta betyg på läkare online (vilket man tydligen anser är ett problem). De senaste sådana kontrakten är uppbyggda på ett sådant sätt att patienten överför all sin upphovsrätt när det gäller texter som handlar om läkare på företaget till läkaren själv. Nu kan man ju tycka att det inte alls var sådant här upphovsrätten var tänkt att skydda, och ha alldeles rätt.

Samhället gagnas nog betydligt mer av att folk får informera varandra om läkare som är otrevliga mot sina patienter än av att dessa ska skriva över sin upphovsrätt för framtida recensioner. Problemet med att överföra mer och mer makt till företag (a’la IPRED) blir rätt tydligt här. Eftersom det nu är ett upphovsrättsbrott kan företagen förbigå polis, åklagare och all annan sorts sansad rättsprocess och direkt börja skicka hotbrev till webbplatser där det finns recensioner av deras läkare.

Slutresultatet blir i regel att recensionerna tas bort illa kvickt. Maktbalansen och den energi som krävs för att göra något åt saken från patienternas sida gör att det är relativt säkert för företagen att pyssla med den här sortens missbruk.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, DMCA, Upphovsrätt

Försäljningen av nerladdade bensinstations-CD ökar med massor av procent

Scaber Nestor påpekar lite fulheter med skivbranchens statistikanvändning. Man anger nämligen inte vad siffrorna refererar till, alla gånger.

Nu senast påstås att skivförsäljningen ökat med 14% årets första månader. Jämfört med vad då?

Med all statistik är det bra att kolla upp källan, så jag företog mig att göra just detta. IFPI producerar lite rapporter med relevant data i — Recording Insdustry in Numbers heter den som borde innehålla detta. Problem nummer ett är att denna bara är tillgänglig till ett fåtal utvalda — rapporten kostar en 6-7000 kr om man inte råkar vara medlem i IFPI.

Dessutom produceras den bara årsvis (dvs det är först 2010 vi får reda på siffrorna, och då bara för hela året). Den rapporten är alltså inte producerad än. IFPI verkar inte heller ha släppt några pressmeddelanden om saken. En annan svensk organisation publicerar kvartalsvis information — den är inte heller släppt för första kvartalet. Dessutom pratar man om 5 månader, vilket inte går ihop med kvartalsvis information.

Mer grävande leder tillbaks till ett inslag hos SRs nyheter. Där verkar nyheterna göra en mycket konstig hopblandning av olika koncept. Artikeln på nätet anger i titeln att försälningen av nerladdad musik ökar. Artikeln handlar sedan om försäljning av CD-skivor på bensinstationer, som ökar.

Mitt i allt detta hittar vi ett hav av konstig statistik. Statoils musikchef säger att de dubblat sin försäljning, och påstår att detta är en ökning på 200% (om du glömt bort gymnasiematten kan jag hinta om att det egentligen är en ökning på 100%). Någonstans i gröten återfinns siffran 14%, som sägs komma ifrån “flera skivbolag som vi snackat med”.

Jag har läst igenom artikeln flera gånger nu, och jag tycker fortfarande det är oklart vilka siffror som refererar till nerladdning, vilka som är CD-försäljning i stort och vilka som är försäljningen för enskilda skivbolag eller ens bara Statoil. Att cheferna som sitter på siffrorna dessutom inte kan sin procentmatte gör inte det hela särskilt mycket mer trovärdigt.

Och då har vi inte ens börjat titta på förklaringsmodeller, IPRED och allt annat sådant… vilket när allt kommer omkring inte ens känns särskilt relevant om siffrorna är så dåligt specificerade.

En fråga

Det sägs ofta att piratpartiet är ett enfrågeparti. Det kan man kanske säga att det är, om man anser att ett helt område av politiken är en fråga. Men för mig handlar det om proportioner och sammanhang. Vad är det vi har att jämföra med egentligen?

Låt oss ta ett annat perspektiv på saken, och se på ett annat land.

Välkommen till Sverikistan, en representantdemokrati någonstans på norra sidan klotet. Det drar ihop sig till val i Sverikistan, så det är nog dags att du funderar igenom hur du vill rösta. Alla partier som för närvarande sitter i den styrande församlingen har bestämt att de vill avskaffa demokratin och istället införa en korporativistisk styrelseform där de största företagen i landet (och några andra internationella företag) får mest att säga till om.

Men det finns ett nytt parti, Sjöbusedemokraterna, som vill värna om demokratin och behålla dess förutsättningar — grundläggande medborgarrättigheter som yttrandefrihet, brevhemlighet och personlig integritet. De beskylls för att vara ett enfrågeparti, och det är väl sant, de pratar ju bara om demokrati.

Hur röstar du där?

I Sverikistans grannland, Sveamark, är läget mer diffust. De etablerade partierna har börjat komma med konstiga förslag som inte verkar särskilt demokratifrämjande, och ge inflytande till företag på ett korporativistiskt sätt, men samtliga invalda partier säger sig ändå vara för demokrati — trots att den förhandlas bort så fort någon annan fråga kommer upp. Det har ändå bildats ett Sjöbusedemoktrerna även där, som påtalar hur de invalda politikerna demonterar demokratin.

I dem Sveamarska debatten frågar man vad Sjöbusedemoktraterna har för sjukvårdspolitik. Svjöbusarna svarar med att det inte är en relevant fråga — de kommer aldrig att förhandla bort demokratin för att få igenom någon sjukvårdspolitik, så i ärlighetens namn är det bättre att inget lova.

Hur röstar du där?

I ett land en bit därifrån, Sverige, har det gått ännu längre. Ett flertal nya övervakningslagar har införts som bryter mot landets grundlag, makt har flyttats från polisen till privata (och många gånger utländska) företag, och rättssystemet har redan börjat döma ut kraftiga påföljder till politiska fångar trots bristande bevisning och med jävig jusy. Alla de invalda politiska partierna säger sig vara för demokratin, men ändå går samtliga nedmonteringar igenom med bred majoritet över både styrande och opposition. En del av lagarna påbörjades till och med under oppositionens regim innan förra valet, och slutförs nu av de bittra rivalerna på andra sidan det politiska spektrat.

I löften och debatt är det enda de två sidorna kan enas om att demokrati är viktigt. I handling är det enda de enas om att demokratin demonteras. Men en nykomling dyker upp, Piratpartiet. Man frågar oss “vad har ni för skattepolitik?” Vi svarar, vi har ingen –  i sammanhanget är det helt enkelt inte viktigt nog. Med rimliga proportioner måste vi se först till samhällets grunder, sedan till vad som står på dessa grunder.

Piratpartiet kanske bara har en fråga. Men det är den oöverträffat viktigaste frågan som kommer att avgöras under min livstid. Jag väljer kvalitet över kvantitet — därför är jag pirat.

Hur röstar du här?