Skivad lime » Jämställdhet

När rättssäkerheten brister

Mikael Hedberg — Wed, 04 Aug 2010 22:30:14 +0000

Jag skrev igår om vad som kan ske när en falskanklagelse innebär att rättssäkerheten används som vapen mot någon annan i en konflikt. Ofta rör det sig om skillsmässor och vårdnadstvister, där sådant tyvärr är rätt vanligt — men även vanlig svartsjuka orsakar liknande händelser. Ju mer rättssäkerheten luckras upp, desto värre kan en sådan anmälan förstöra någons liv.

Det finns säkert en del där ute som tycker att det hela låter otroligt — att sådant inte kan hända i vårt land. Er vill jag bara be läsa berättselsen Bandhagen Blues, som jag hittade via Medborgarperspektiv. Det är en ganska lång historia, men ändå ett måste att läsa för den som är intresserad av vilket skick Sveriges rättssäkerhet befinner sig i. Jag ber er att läsa den, och vill ni ha en uppgift kan ni roa er med att räkna hur många myndigheter i berättelsen som agerar på ett rättsosäkert sätt och bara förutsätter att mamman är god och pappan ond. Ge gärna era svar i kommentarerna.

“Under dessa månader hade min dotter blivit förhörd av polisen som tog till hjälpmedel i form av manliga dockor med snoppar och kvinnliga dockor med korta kjolar. Dessa hjälpmedel skulle göra det lättare för barnet att illustrera och berätta om de eventuella övergrepp som skett.

Hon hade även genomgått en läkarundersökning där man undersökte om hennes mödomshinna fortfarande var intakt, samt ett flertal möten med psykologer. Vid något tillfälle ska den socialtjänsteman som gjort själva anmälan även träffat henne själv, bjudit henne på glass och gått på badhus… Varför? Kan man ju undra.

Flera av de förhör som vi begärde få utskrivna vittnade även om förhör kantade av ledande frågor och upprepningar.”

Rättssäkerheten ska gälla alla — vare sig det gäller ungdomar som drogtestas, män som filmar poliser i tunnelbanan eller pappor som anklagas för hemskheter. Polisens uppgift är att hitta bevis, inte att fabricera bevis. Nästa gång du hör politiker tala om jämställdhet, tänk tillbaks på den här historien då. Fundera då på hur väl deras förklaring om vad som orsakar bristen på jämställdhet stämmer med historien. Tänk igenom hur väl du tror att deras förslag skulle hjälpa.

Jag själv ser detta samhällsproblem som en naturlig fråga i fortsättning på Piratpartiets fokus på rättssäkerhet, men även om medvetenheten om problemet är en aning större inom partiet än i allmänhet annars så saknar jag ändå en tydlig agenda.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kärlek, Jämställdhet, Falskanmälan, Makt, Myndigheter, Rättssäkerhet

I sexualfientlighetens land

Mikael Hedberg — Sat, 22 May 2010 20:03:17 +0000

De senaste dagarna har gått i sexualfientlighetens tecken. Den första nyheten handlar om kampanjen mot langning av alkohol som drog igång i veckan, med en affisch om din dotters kyskhet. Det finns naturligtvis många problem med detta, läs Hanna Wagenius som förklarar hur kvinnor kanske skulle kunna få vara mer än sitt kön, eller projO och Livbåten som gör kopplingen till hederskultur.

Det som bekymrar mig mest med detta är att det är så sexualfientligt, och att detta sitter så djupt i vår kultur att det inte är något som reflekteras över. Detta med starka kopplingar till en enorm jämställdhetsproblematik där könens sexuella stereotyper lever och mår väl.

Det förutsätts nästan vara så att tjejer inte vill ha sex, alls. Å andra sidan är det “killarna” som lurar till sig sex med alkoholens hjälp. Kvinnligt sex är tabu, lite fint och måste skyddas bakom murar så det inte släpps för fritt — gärna äktenskap kanske? Manligt sex är å andra sidan fult, äckligt och nästan per definition övergrepp — eller i alla fall misstänkt. I vilket fall som helst är sexet något vi bör hålla oss borta från.

Den andra nyheten är att lagen om tittförbud för barnpornografi har godkänts av riksdagen. Detta innebär bland annat en urvattning av vad barnpornografi egentligen innebär och att det blir straffbart att avsiktligt titta på “barnpornografiskt” material.

Lagen om tittförbud har ett kryphål, som både Intensifier och HAX påtalar: om man nu inför den eftersträvade censuren (som ju redan finns i Sverige), så kan man inte sedan utnyttja tittlagen (eftersom personen i fråga ju inte fått se någon barnpornografi).

Detta kommer naturligtvis att åtgärdas. Jag är övertygad om att de etablerade politikerna kommer att lösa detta problem genom att införa möjligheten till ett “försök till”-brott, där det räcker med att man går in på en blockerad sida för att begå en brottslig handling. Det är den naturliga utvecklingen som följer av denna sorts lagstifning.

Vi har fjärmat oss så pass långt bort från det ursprungliga syftet (att hindra sexuella övergrepp på barn) att hela lagstiftningen nu saknar relevans. Det har slutat handla om brott som skadar någon annan människa, eller ens något som skulle kunna leda till brott som skadar någon annan människa. Nu handlar det om en rent sexualfientlig moralistisk jakt. Denna jakt bedrivs dels på “snuskgubbar”, i något som egentligen bara går ut på att moralistiska översittare vill spärra in personer som “äcklar” dem på mycket lösa grunder.

Jakten bedrivs dock även på de (i princip uteslutande kvinnliga) ungdomar som inte behagar inrätta sig under det kristliga idealet om “renlighet” (dvs avhållsamhet), vilket i förlängningen leder fram till en höjning av åldersgränsen för sexuellt umgänge. Denna mobbning av sexuellt aktiva ungdomar är så djupt ingrodd i vårt samhälles moralistöversittare att ingen ens reagerar på en annons likt stoppa langningens innan den trycks upp och tapetseras upp runtom i landet.

Händerna på täcket. Spara dig till bröllopsnatten.

Det är inte svårt att se hur detta leder i direkt riktning mot ingrepp även mot vuxenpornografi. Förebildslandet i frågan är ju Australien, där det redan är förbjudet för kvinnor med små bröst att medverka i porr, och där det nu är tänkt att tullen ska få leta reda på porr på datorer som medtags över gränsen (exakt vad som skall göras med den porr som hittas är oklart).

Det hela är så långsökt för normalt funtade människor att det blir fullständigt genomskinligt — allt detta kopplas till samma rädsla för “barnporr”, som i slutändan botnar i ett sexualfientligt moralistiskt förmynderi. Någon faktisk koppling till barn finns inte längre, bara vissas begär att påtvinga andra sin sexualfientliga moral. Tids nog har vi backat hela vägen till ett totalförbud av porr och all sex annat än missionärsställningen i mörkret.

Samtidigt är samhället på väg i raketfart åt andra hållet. Internet har låst upp människors frihet att göra som de vill utan att exponeras ut framför vänner och familj. Det fungerar som en kontaktyta där det är mer naturligt att träffa likasinnade än att hålla sig till sin egen geografiskt placerade grupp, åldersgrupp eller samhällsklass.

Bildcredits: Chris Blakeley, Kali187

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Moral, Moralism, Sex, Sexualitet, Barnporr, Porr, Kärlek, Internet, Jämställdhet

En droppe fakta i en storm av förutfattade meningar

Mikael Hedberg — Wed, 03 Feb 2010 23:09:34 +0000

Det börjar kännas en aning som om vinden sakta, sakta börjar vända i en del frågor. I ett land där nästan samtliga riksdagspartier bekänner sig till radikalfeminismens färger har en viss typ av fakta länge ignorerats.

“Mäns våld mot kvinnor” är lite som “fildelningens ekonomiska offer” — forskning och debatt ignoreras totalt. Trots att det kommer undersökning på undersökning som visar motsatsen rinner forskningen och faktan av vissa grupperingar som vatten av ett paraply, helt utan att göra bäraren ens fuktig av en droppe insikt. Det är något fundamentalistiskt religiöst över det hela — man har redan bestämt sig för hur världen ser ut (män slår kvinnor pga könsmaktsordningen, fildelare köper ingen musik) så då spelar det ju ingen roll vad forskningen säger.

Ingrid Carlqvist postade idag om ett äldre inlägg om “mäns våld mot kvinnor”, som är mycket läsvärt och tyvärr fortfarande precis lika aktuellt, eftersom det alldeles tydligt fortfarande går att häva ur sig hur alla män är djur utan tanke på att kolla upp forskningen eller faktan, precis på samma sätt som en del häver ur sig att skivbolag förlorar pengar på fildelning, och stora delar av befolkningen köper det i båda fallen.

Ett resultat av denna ignorans från enormt stora delar av feministrörelsen mot fakta och forskning är att det skapas en motreaktion, som i mångt och mycket är precis lika extrem åt andra hållet och mer handlar om att smutskasta feminismen än att uppnå jämställdhet. Man kan till exempel se hur Pär Ström skriver enormt ensidigt om manliga feminister på newsmill, från en synvinkel som är så anti- och försedd med skygglappar att den knappast tillför något alls till debatten.

Samtidigt har det börjat röra sig lite grann i en annan mansfråga som rör mig personligen. Pär Ström skriver (betydligt bättre) på GenusNytt: “Han blev lurad att bli pappa“. Inlägget i sig är visserligen intressant och jag håller med om att det är både tråkigt och märkligt att dylika frågor aldrig tas upp från feminist-håll, eftersom feministerna alltid påstår sig stå för jämställdhet… men det riktigt spännande är diskussionen som följer.

Argumentet som alltid kommer fram är “men använd kondom då om du inte vill stå för konsekvenserna”. Det argumentet är direkt felaktigt på två sätt: för det första är det lite som att säga “skyll dig själv” till en kvinna som blivit våldtagen när hon gick ute sent iklädd kort-kort, för det andra säger man då egentligen något rätt nedsättande om kvinnor: inga kvinnor går att lita på. Använd alltid kondom, även om kvinnan säger att hon tar p-piller. Det tycker jag är en mycket tråkig människosyn, och följden för tusentals män som utsätts för något enormt stigmatiserande kan vara mycket allvarlig.

Tyvärr kommer nog det lilla plasket som Pelle Filipssons bok gjort dö ut, och män kommer fortsätta försummas en bra tid framöver.

Bildcredits: Monroe’s Dragonfly.

Läs även andra bloggares åsikter om Diskriminering, Jämställdhet, Feminism, Våld, Mäns våld mot kvinnor, Partnervåld

Mansdiskrimineringen fortsätter

Mikael Hedberg — Sat, 16 Jan 2010 14:10:24 +0000

Samhället i stort fortsätter att behandla gruppen “män” som det aldrig någonsin skulle komma på tanke att behandla någon annan grupp, vilken som helst.

Det senaste exemplet kommer från British Airways, som förbjudit män att sitta bredvid barn de inte känner. Oavsett om barnen flyger med sina föräldrar på samma plan, eller andra faktorer. Man förutsätter att män är potentiella sexualförbrytare först, och människor i andra hand (om ens alls).

Det hela för tankarna till Rosa Parks aktioner för frihet och mot diskriminering av mörkhyade. Nu har vi kommit så långt i den totala paniken runt barnporr, sexuella övergrepp och tillräckligt länge låtit radikalfeminismen förklara hur alla män är förövare (kollektivt) att vi passerat tillbaks till den punkt där det är helt ok att diskriminera män på samma sätt som det en gång var okej att diskriminera mörkhyade, utan att någon i en hel företagsledning reagerar på saken.

Det är dags att sluta med de kollektiva analyserna, och börja utgå ifrån individers enskilda rättigheter och förutsättningar. Det ska aldrig spela någon roll vilken sexuell läggning jag har, vilken hudfärg jag har eller vilket kön jag har, när jag ska in på krogen eller när jag sätter mig på bussen eller på flyget, och detta fantastiska smutskastande av män (som om kvinnor inte kunde utföra sexuella övergrepp) måste upphöra.

Radikalfeminismen har passerat sin topp som ökande av jämställdheten i samhället och håller på ett effektivt sätt nu på med att minska jämstäldheten till förmån för mer fördelar för kvinnor, och mer misstänkliggörande av män.

Hysterin är överdriven, barnporren finns knappt, risken att råka illa ut mångfaldigt större för män än för kvinnor. Det finns inga kollektiva synder, det finns inget kollektivt ansvar och det får absolut inte finnas någon kollektiv bestraffning.

Bildcredits: Gwenael Piaser

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Människorätt, Pedofili, Mansfrågor, Diskriminering, Jämställdhet, British Airways

Diskriminering och maktmissbruk hos socialtjänsten

Mikael Hedberg — Sat, 17 Oct 2009 07:27:58 +0000

Jag vill med detta korta inlägg uppmärksamma på det systematiska maktmissbruk och den diskriminering som pågår hos socialtjänsten. Läs ett mycket viktigt inlägg på Daddys blogg om hur socialtjänsten struntar i både lagar, polisens bedömningar och tingsrättens krav för att kunna gå på mammans linje, trots att det redan bevisats att hon ljuger. Ett kort utdrag:

Det konstateras att R enbart visar tecken på att inte må bra då hon är
hemma hos sin mor. Hon visar inga sådana tecken på förskolan eller hemma
hos sin far. Detta tas som ett tecken på att något otillbörligt sker hemma
hos fadern. Hur har man gjort denna slutledning?

Det är en skam att detta tillåts förekomma i Sverige över huvud taget. Att vi inte har lämnat medeltida könsroller om den ofelbara kvinnan bakom oss (lika väl som den starka mannen som aldrig klagar eller gråter) till en större grad är kanske naturligt, men att myndighetsutövning baseras på intryck och fördomar istället för fakta och ordentlig utredning om det individuella fallet är, rent ut sagt, förjävligt.

Om du har möjligthet, snälla, sprid detta vidare. Låt det inte bara förpassas till ytterligare ett på högen av fall där barn far illa på grund av socialtjänstens agerande.

Läs även andra bloggares åsikter om Rättsäkerhet, Socialtjänsten, Jämställdhet, Diskriminering