Rädsla och hopp

Postat Friday, January 7, 2011 om Övrigt

Ni kan ha märkt att jag inte skrivit så mycket på ett tag nu. Jag hade en hel del planer för poster redan i mellandagarna, men var redan då inne i en extremt intensiv period på jobbet. Om jobbet tar det mesta av min tid i anspråk tar en allvarlig sjukdom hos en nära familjemedlem det mesta av mina tankar. Jag ber därför om ursäkt och om ihågkomst om jag blir mer eller mindre frånvarande en period.

Jag följer fortfarande flödet av nyheter och diskussion på nätet efter bästa förmåga, och det är inte annat än att det kliar i fingrarna för att få kommentera saker, men att ta den tiden och det fokuset för att göra det går bara inte just nu.

Jag hade tänkt skriva en årskrönika av något slag, men det får istället bli ett inlägg med blicken riktad framåt. Både på det personliga planet och det politiska går jag in i 2011 med en känsla av stark rädsla — på det personliga planet en djup fruktan att förlora någon man håller kär, på det politiska inför en utveckling åt fel håll som aldrig tycks matta av eller ta en paus, utan som snarare fortsätter accelerera.

Men jag har även på båda planen en stark känsla av hopp — hoppet att allt ordnar sig, hopp inför en förnyelse i ett parti jag nästan börjat tappa hoppet för, hoppet inför något nytt på horisonten i svensk politik och tecknen på att blockpolitiken börjat knaka i fogarna. Det är nog det som den Svenska politiken behöver allra mest.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sexförbud

Postat Wednesday, October 27, 2010 om Sexualitet

Sydsvenskan rapporterar om att en 16-årig flicka nu åtalas för sex. Det sex hon åtalas för är med två 14-åriga pojkar, och det är lite symptomatiskt att sydsvenskan just beskriver det som att hon åtalas för sex. Vi har slutat ens låtsas att det har något med våldtäkt, tvång eller utnyttjande att göra. Nu åtalar vi ungdomarna helt enkelt för att de haft sex.

Det handlar alltså om någonstans mellan 366 och 730 dagar som skiljer dessa ungdomar åt i ålder, något som förmodligen vida överstigs i den genomsnittliga relationen. Detta är ytterligare ett fall där jag har svårt att tänka mig att varken flickan eller pojkarna förstår vad problemet  är, utan det snarare är överbeskyddande föräldrar eller omgivning som satt emot.

Om flickan och pojkarna kunnat hålla sig i mellan 1 och 365 dagar så hade det hela plötsligt blivit lagligt — trots att det är väldigt svårt att argumentera att de två pojkarna skulle växt upp och blivit “mogna” under den tiden. Nu är det istället ett mycket allvarligt brott.

Brottsrubriceringen är nu sexuellt utnyttjande av barn, vilket jag också reagerade lite på. Vanligtvis ska ju all sex med minderåriga kallas Våldtäkt numera… och gör det i regel också när det är den manliga sexpartnern som är den äldre i relationen.

Oavsett vad rättssystemet väljer att kalla det slås nu flickans (och förmodligen pojkarnas) liv i småbitar av något som inte skadat någon, och som i alla rimliga regelverk borde vara deras ensak.

Samtidigt kommer nu en utredning om att det bör bli olagligt att ha sex med någon mot dennes vilja. Det som gäller idag är alltså att det är olagligt att ha sex med någon som visar sin ovilja att ha sex. Det som ska gälla nu är att det blir olagligt att ha sex med någon som inte vill, vilket denna person dock inte behöver tala om. Här avkrävs alltså en hel del tankeläsning. Ingen av de inblandade  med såg något problem med den saken.

Utredaren förklarar för Rapport att det ändå inte behöver vara så strikt:

“Det är inte så att det ska vara skriftligt eller ens muntligt. Tänker man efter om hur mänskligt samspel fungerar så är det inte så det går till. Det är tillräckligt att det manifesteras genom medagerande som successivt ökad intimitet mellan två människor.

Detta är alltså tänkt att åtgärda de problem som finns i dagsläget där man inte kan bevisa att något tvång funnits. Hur man istället tänkt att det ska vara lättare att bevisa att något medagerande inte funnits övergår mitt förstånd — såvida man inte menar att det helt enkelt inte ska behövas några bevis längre, utan att det räcker med att någon säger sig inte ha velat haft sex för att mannen ska dömas (det är ju alltid en man).

Varken Ask, som tycker förslagen är superbra, eller utredaren själv verkar ha lagt någon större vikt vid begreppet rättssäkerhet. Att ha sex över huvud taget är snart ett minfält för män i Sverige, där det är ett lotteri om man kommer anklagas och dömas. Sexakten är en öppning, där kvinnor kan utnyttja mäns kåthet till att få en hållhake på dem — ett fast grepp där de alltid kan få det hela att verka som ett övergrepp i efterhand, i ett land där rättssäkerhet i princip inte finns för män som i samband med vårdnadstvister anklagas för både det ena och det andra, ofta helt utan bevisning (läs den länken om du över huvud taget har någon åsikt om rättssäkerhet i Sverige).

Samtidigt passar man i utredningen på att föreslå ökade straff för just det brott som flickan som detta inläggs början handlade om begick, vilket är en del av lagstiftningen man annars tycker fungerar utmärkt. Jag undrar om pojkarna håller med.


Bildcredits: Dan A’Vard

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vem ska egentligen få ligga med vem?

Postat Tuesday, October 12, 2010 om Replik

På bloggen Oh the irony! postades för några dagar sedan ett inlägg om homofobin i samhället, angående de våldsamheter som uppstått i samband med en pridefestival. Ett citat:

“Jag skiter i vad din bibel, koran, mamma, farbror eller låtsaskompis säger – vuxna, frivilliga människor får vara kära i vem de vill, och ha sex med vem de vill! Alla som försöker begränsa den rättigheten är sopor på mänsklighetens avskrädeshög.”

Jag postade en lite sarkastisk kommentar om alla de begränsningar som finns i vårt samhälle för vad som anses vara okej sex och mellan vilka, och ur det uppstod sedan en intressant diskussion om bland annat sex inom familjer.
Ungefär började diskussionen så här:

“Varför tycker du inte det är okej?”

“Det kan bli missbildade barn”

“Ska folk med genetiska sjukdomar inte få ligga heller då?”

“Mm, jo, det är inte konsekvent men det känns inte rätt ändå. Hur ser du på det?”

Där skrev jag ett svar som var så långt att det kändes lika bra att posta det här, eftersom det drog in på en massa ämnen som säkert är tabu och som säkert verkar främmande för en hel del människor. Jag tar det som en chans att försvara. Så här skrev jag:

Jag tänker så här: Om två vuxna människor känner att de älskar varandra, varför ska jag komma och sätta mig över deras kärlek? Om två könsmogna människor utan något tvång eller utnyttjande väljer att ha sex, varför ska någon annan få bestämma att det inte ska tillåtas? Varför ska min bedömning om vem som är lämplig för vem vara viktigare än deras?

Jag är liberal. Jag tror inte på att sätta mig över andra människors självbestämmanderätt, inklusive rätten om bestämmande över den egna kroppen och sexualiteten.

Syskonsex kan jag inte säga något om, för jag har ingen syster, men för min del “känns” det fel med våldssex, med homosex, med avföringssex och med en hel del annat. Av det drar jag slutsatsen att det inte är rätt för mig. Men såvida ingen tvingar någon till något så har jag helt enkelt ingen rätt att lägga mig i det om någon annan hänger sig till det, och inte heller någon vilja.

Det evolutionärsbiologiska argumentet är ett skenargument. Det visar sig nämligen om man kontrollerar saken att risken för missbildningar inte är ens i närheten av lika stor som för individer i andra grupper, vars rätt att skaffa barn vi inte inskränker. Då landar man i den sortens äckel-känsla/känsla av “fel” som varit orsaken till så mycket förtryck i mänsklighetens historia. Den känslan av “felaktighet” är grundad i tradition och inte så mycket annat. Samma känsla av felaktighet kände människor förr om homosexualitet.

Ett annat argument jag hört är att förälder/barn-relationer aldrig är jämställda eftersom det alltid finns en ojämn maktbalans. Det är ett argument jag kan köpa, men det säger ingenting om syskonförhållanden eller kusinförhållanden eller annat.

I allmänhet försöker jag hålla mig borta från att vilja inskränka människors rätt att göra vad de än önskar av anledningar som den… “det känns som”. Så länge ingen skadar någon annan bör människor ha rätt att leva sina liv precis som de vill.

Läs gärna hela diskussionen.

Min ursprungliga kommentar nämnde inte sex mellan föräldrar och barn, men däremot sex mellan generationer, vilket är något jag skrivit om förut, då i samband med hur internet agerar som en mötesyta för människors inre:

Internet möjliggör just en sådan kommunikation mellan människors faktiska inre väsen, utan alla förutfattade meningar som kommer ur fysisk attraktion. Blir man kär i någon i World of Warcraft är inte utseendet en faktor, för personen i fråga ser ut som ett troll. Det innebär också att andra yttre faktorer faller bort, som ålder.

En förstärkt form av kärlek, av just den typ vi så ofta vill höja till skyarna. Men bara så länge den passar. Lite sådär lagom begränsad gränslös kärlek, tack. Någon måtta får det vara.

Andra exempel på hur detta slår fel på är i den senaste våldtäktslagstiftningen, där all sex med ungdomar under 15 år är att klassa som våldtäkt:

Nu sitter en man i fängelse i tre år för ett brott som inte skadat någon, och betalar hundratusentals kronor i skadestånd för sin kärlek, till sin kärlek. När han släpps fri är hon gammal nog att få bestämma själv… men vid set laget har väl alla välmenande i omgivningen lyckats “lära” henne hur fel det var att följa sina egna känslor istället för att rätta sig efter rådande moralism.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Comments Off

Piratpartiet måste ta ställning för den sexuella integriteten

Postat Monday, October 4, 2010 om Piratpartiet

Hax skriver om Piratpartiets misslyckande i valet, och tar upp behandlingen av Falkvinges radioblunder. Jag håller inte med om att det skulle gå att pinna hela valutgången på att folk tappat förtroende för oss i och med den vändningen – det är i det närmsta lite naivt.

Upphovsrättslobbyn använder barnporrargumentet just för att de vet hur kraftfullt det är när det gäller att spela på folks känslor. Det är därför mycket möjligt att vi förlorade lika mycket röster på utspelet som på vändningen. I ärlighetens namn tror jag inte varken eller spelade så stor roll.

Som jag skrev då hade det utspelet inte diskuterats ordentligt intert, och hade därför inget särskilt brett stöd heller. Däremot måste jag nu när det lugnat sig uttrycka en viss besvikelse över alla de pirater, inklusive funktionärer och aktivister som borde veta bättre, och som ändå reagerade med uttryck av äckel inför utspelet utan att så mycket som försöka tänka igenom den informationspolitiska bakgrunden till det. Jag är ledsen om det låter hårt, men det är exakt den reaktionen som gör att upphovsrättslobbyn och censurivriga politiker får fritt spelrum.

I själva verket finns det otroligt goda anledningar att inte förbjuda innehav av barnpornografi. Till att börja med är det otroligt enkelt att placera bevis hos någon. Vidare är det otroligt problematiskt att vi har rättegångar där bevismaterialet är brottsligt och därför hemligt vilket innebär att dessa står helt utom allmänhetens insikt. Och hur hjälper detta egentligen barnen, på något konkret sätt?

Framför allt är det att vem som helst enkelt kan göras till brottsling som är oerhört problematiskt. Med ett enkelt MMS innehar du plötsligt barnpornografi, vilket är brottsligt, helt utan att du själv gjort något. Själv tycker jag det känns rättssäkerhetsmässigt rimligt att jag ska dömmas för mina egna handlingar, inte för andras.

I den nyaste versionen av lagstiftningen behöver det inte ens vara i ont syfte någon blir brottsling — en flickvän eller pojkvän under 18 som skickar en nakenbild till någon över 18 år, till exempel. Deras sexuella förhållande är lagligt, men bilderna av ena parten eller samvaron är förbjudna för ena parten att inneha.

Detta är bara ett av tecknen på att den sexuella integriteten står under precis lika stort hot som den privata integriteten i övrigt. Piratpartiet har länge hållt sig till ganska stor del borta från den sexuella integriteten, trots det stora engagemanget om privat integritet i övrigt.

Ytterligare ett tecken på att den sexuella integriteten blir allt viktigare för Piratpartiet att ta i är att den står under anfall från de som nu ställt sig på motståndarsidan när det gäller fildelning. Porrproducenterna har nu bestämt sig för att använda skrämselmetoder för att stoppa fildelningen:

– Det kommer att bli rätt så pinsamt för den som hamnar i rätten för att ha spridit en shemale-film, säger Allson Vivas, vd för Pink Visual till AFP.
– Att bli uthängd med sitt namn är förmodligen inte värt risken som de här torrent- och peer-2-peer-användarna tar.

Noterbart här är att detta är ett privat utdömt skamstraff, i klass med Asks färgglada kuvert — det är inte dömandet som är det viktiga, utan stämmandet. Det är misstänkta som ska hängas ut till allmän beskådan, och det är pinsamt för dem just för att deras sexuella integritet brutits. Redan shemales är känsligt, men den naturliga fortsättningen av detta är naturligtvis att hänga ut människor som spridit bögporr. Ni kan ju fundera en stund på vad en sådan sak skulle kunna innebära i ett land som USA.

Piratpartiets engagemang för integriteten gäller fildelarna, gäller medborgarna, men slutar gälla på sängkammargränsen. På annat sätt kan jag inte förklara en vägran att sätta sig emot något som sexköpslagstiftningen. Det protesteras något ordentligt när det sker räder mot fildelare, men samma tänkande ska tydligen inte gälla någon som vill ha sex.

Jag vet att även detta är ett känsligt område för många, men ska man på något rimligt sätt stå upp för den privata integriteten kan man inte sedan komma och anse att det ska vara okej för polisen att slå till om man betalar för något som annars vore okej att göra, och den omedelbara konsekvensen att polisen rotar i folks sexliv.

Det är därför dags att partiet tar ställning mot en integritetsfientlig sexuallagstiftning, på samma sätt som vi tagit ställning mot annan integritetsfientlig lagstiftning. Polisen ska inte övervaka din privata korrespondens, varken på nätet eller i brevlådan, och lika lite bevaka dina sexuella vanor, varken på nätet eller i sängkammaren.


Bildcredits: Jenny Addison

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När rättssäkerheten brister

Postat Thursday, August 5, 2010 om Rättssäkerhet

Jag skrev igår om vad som kan ske när en falskanklagelse innebär att rättssäkerheten används som vapen mot någon annan i en konflikt. Ofta rör det sig om skillsmässor och vårdnadstvister, där sådant tyvärr är rätt vanligt — men även vanlig svartsjuka orsakar liknande händelser. Ju mer rättssäkerheten luckras upp, desto värre kan en sådan anmälan förstöra någons liv.

Det finns säkert en del där ute som tycker att det hela låter otroligt — att sådant inte kan hända i vårt land. Er vill jag bara be läsa berättselsen Bandhagen Blues, som jag hittade via Medborgarperspektiv. Det är en ganska lång historia, men ändå ett måste att läsa för den som är intresserad av vilket skick Sveriges rättssäkerhet befinner sig i. Jag ber er att läsa den, och vill ni ha en uppgift kan ni roa er med att räkna hur många myndigheter i berättelsen som agerar på ett rättsosäkert sätt och bara förutsätter att mamman är god och pappan ond. Ge gärna era svar i kommentarerna.

“Under dessa månader hade min dotter blivit förhörd av polisen som tog till hjälpmedel i form av manliga dockor med snoppar och kvinnliga dockor med korta kjolar. Dessa hjälpmedel skulle göra det lättare för barnet att illustrera och berätta om de eventuella övergrepp som skett.

Hon hade även genomgått en läkarundersökning där man undersökte om hennes mödomshinna fortfarande var intakt, samt ett flertal möten med psykologer. Vid något tillfälle ska den socialtjänsteman som gjort själva anmälan även träffat henne själv, bjudit henne på glass och gått på badhus… Varför? Kan man ju undra.

Flera av de förhör som vi begärde få utskrivna vittnade även om förhör kantade av ledande frågor och upprepningar.”

Rättssäkerheten ska gälla alla — vare sig det gäller ungdomar som drogtestas, män som filmar poliser i tunnelbanan eller pappor som anklagas för hemskheter. Polisens uppgift är att hitta bevis, inte att fabricera bevis. Nästa gång du hör politiker tala om jämställdhet, tänk tillbaks på den här historien då. Fundera då på hur väl deras förklaring om vad som orsakar bristen på jämställdhet stämmer med historien. Tänk igenom hur väl du tror att deras förslag skulle hjälpa.

Jag själv ser detta samhällsproblem som en naturlig fråga i fortsättning på Piratpartiets fokus på rättssäkerhet, men även om medvetenheten om problemet är en aning större inom partiet än i allmänhet annars så saknar jag ändå en tydlig agenda.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Comments Off

“På Internet”

Postat Tuesday, July 13, 2010 om Informationspolitik

Unga har känt sig otrygga på internet. Unga har utsatts för oönskade inviter på internet. Unga har sett saker de inte velat se på internet. Larmrapporterna duggar tätt, och man får gärna intrycket av att det där Internet är ett hemskt ställe.

Problemet här är inte så mycket svaren som det är frågeställningen. Internet är inte så mycket en plats, det är en paralell värld — inte så mycket en separat mötesarena som ett nytt kommunikationsmedia. Det är en förstärkning av allt som gör oss till människor.

Att fråga någon om de någonsin sett något ofrivilligt blir därför i det närmaste absurdt. Nätet är för stort för att kunna betraktas som plats. Där den ovane frågeställaren eller läsaren vill likna frågan vid “har du någonsin sett något ofrivilligt på skolgården” är en mer korrekt liknelse “har du någonsin sett något ofrivilligt alls?”. Att inte fler svarar “ja” är ett mirakel.

Skalan på något avgör relevansen för skeenden. Om 75% av alla svenskar blivit magsjuka någon gång efter att ha ätit är det inte ett problem. Om 75% av alla gäster på någon viss restaurang har blivit magsjuka efter att ha ätit där är det ett problem. En stark korrelation mellan något väl avgränsat och något visst fenomen skulle kunna peka på ett orsak-verkan-förhållande (vilket dock inte är givet), men när det hela drar iväg till att handla om “Internet” finns där ingen relevans kvar.

Internet är inte heller det stora torget där ungdomarna går omkring en och en, ensamma bland främlingar. Frågan om någon fått oönskade sexuella inviter bär med sig en bild om den ensamma flickan som snuskgubbarna antastar. I verkligheten handlar det många gånger om precis samma inviter som sker utanför nätet, och jag har svårt att se någon anledning att försöka minska antalet — hur ska man kunna veta om en invit är oönskad innan den framförs?

Där kommer nästa bild omedelbart att handla om stöddiga tonårspojkar som frågar tjejerna snuskiga frågor, vilket stora delen av vuxenvärlden reagerar negativt på. Detta är återigen otroligt nedvärderande mot tjejerna, som på något sätt förväntas vara fina flickor och inte själva få välja om dom kanske faktiskt uppskattar killarnas uppmärksamhet. Ja, det finns faktiskt tonårstjejer som vill knulla, även utan “påtryckningar” från killarna.

Beelzebjörn demonstrerar fenomenet med näträdsla på ett mycket bra sätt: att haka på prefixet nät- på något har blivit en sorts universalmetod för att visa hur farligt det där nya är, trots att det inte handlar om annat än ett nytt sätt att uttrycka samma gamla mänskliga behov och känslor. Ungdomarna behöver “hjälp mot nätsex”, trots att ingen rimlig människa skulle få för sig att tycka att någon behöver “hjälp mot sex”.

I inslaget som Beelzebjörn refererar till fanns ursprungligen en intervju med en tjej, som nu tycks ha klippts bort. Hon nämner att folk frågar “hur hon är klädd” eller “om hon vill följa med ut och ha lite roligt” som exempel på dessa sexuella inviter på nätet. Är det någon som tror att dessa frågor är unika för nätet? Det här ständiga fokuset på nätskeenden blåses upp till helt orimliga proportioner. Det är som att bilda nationellt stödcentrum på grund av att det busvisslas efter snygga tjejer (och killar, trots att vi aldrig räknas i dessa sammanhang) på skolgårdar ibland.

Där sitter en expert och säger i ena andetaget att man vet alldeles för lite om vad problemet egentligen är, för att i nästa säga att “ungdomarna i dom flesta fall mår dåligt av sina erfarenheter”, helt utan att någon ifrågasätter hur man vet detta när man inte har forskat om saken än. För att inte tala om användandet av uttrycket “låter sig bli utnyttjade”, som direkt får min nyspråksallergi att klia för fullt.

Jag är säker på att Internet inneburit ökade mängder oönskade sexuella inviter, precis som jag är säker på att Internet inneburit ökade mängder önskade inviter. Internet förstärker och förenklar vanlig kommunikation mellan människor, och tillhandahåller inte sällan en skyddad privat vrå där friheten finns till sådana inviter, undanskymt från snokande föräldrar som vill skydda sin dotters oskuld eller skvallrande kompisar.

För yngre generationer är nätet en del av livet, varken mer eller mindre. Man lär sig leva med nätkulturen, lär sig blockera och spammarkera precis som alla andra nödvändiga kunskaper vi lär oss under uppväxten för att klara oss genom livet. Så länge larmrapporterna fokuserar på Internet som fenomen snarare än på specifika faror för de unga i deras livsmiljö tillför de inget.


Bildcredits: mubblegum

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Våldtäkt, misshandel och rättsapparaten som vapen

Postat Friday, June 4, 2010 om Rättssäkerhet

I många diskussioner om våldtäkter, kvinnosyn och annat har det ibland kommit upp tankar om att en del våldtäktsanmälningar kanske, kanske, kanske skulle kunna vara resultatet av att kvinnor i vårt svårt sexualfientliga land vaknat upp dagen efter och ångrat sig, och därmed anmält en våldtäkt för att komma undan slampa-stigmat, komma undan anklagelser om otrohet eller valfritt annat skäl.

Denna typ av tanke blir i allmänhet hårt angripen av feminister, men det har i flertalet undersökningar visat sig att falskanmälningar är relativt vanliga. Det är också detta som utgör grunden för den konfliktyta som finns runt klädval och beteende i domstolar. Det är självklart så att någons klädval eller tidigare beteende aldrig kan ursäkta en våldtäkt… men det som pöbeln som skriker efter blodshämnd missar i sammanhanget är att detta inte är vad domstolen har att avgöra.

Istället måste domstolen försöka avgöra om samtycke fanns, det vill säga om en våldtäkt över huvud taget ägt rum, vilket är otroligt svårt att göra utan någon form av teknisk bevisning, vilket ofta är fallet. Det leder oundvikligen till ett grävande i frågeställningen om hur den misstänke och offret betett sig tidigare, eftersom rättssäkerheten kräver att domstolen inte bara tar anklagelsen som sanning.

Med detta i åtanke är det med viss ironi jag noterar att åklagare Ulrika Rogland i Malmö nu väljer att ta upp ett fall (visserligen om misshandel, inte våldtäkt) just för att en kvinna ångrat sig efteråt. Hon samtyckte, njöt under akten av det, men ångrade sig sedan. I ett klassiskt grepp framställer hon sedan kvinnan som offer:

Under den här tiden har målsägaren då varit naken hela tiden och väldigt utsatt på olika sätt.

ja, hur hade det fungerat annars? Brukar Rogland ha sex propert klädd, eftersom det vore osedligt att visa hud? Känner hon sig “utsatt” då hon ger samtycke till att ha sex, och akten fortskrider precis som förväntat? I annat fall kan vi spola våldtäktsoffer-retoriken när det gäller en sexuell akt i samtycke — den är både en förolämpning mot våra intellekt och en förnedring av kvinnans självbestämmande.

Åklagaren tycker att om man nu nödvändigtvis ska hålla på med BDSM så ska man iaf begränsa sig till att tycka om lösa slag, inte hålla på så länge, eller se till att man väljer en lämplig partner. Det sistnämda är intressant. Det borde stå fullständigt klart med tanke på alla vårdnadstvister och dylikt att människor vi litar på kan svika och baktala oss, våra älskade kan bli våra värsta fiender.

Med det i åtanke är det en skrämmande tanke åklagaren framför, som inte har något att göra i ett rättssamhälle: Är du av den typen att du tänder på BDSM så får du acceptera att sätta dig i en situation där du ger en annan människa möjligheten att när som helst använda statsmakten emot dig. Denna människa kan när som helst “ångra sig” och sätta dig bakom lås och bom, gärna med ett saftigt skadestånd som bonus. Med tanke på att det redan förekommer vårdnadstvister och tvister om egendom och ekonomi vid skilsmässa känns detta som att hälla bensin på skogsbranden.

Än värre är att man skulle kunna sätta detta i system. Om man är lagd så att man njuter av att bli slagen i sexakten kan man stämma träff med någon över Internet eller annan lämplig kontaktförmedling, ha lite roligt, och sedan kräva en rejäl betalning för att inte polisanmäla saken. Vi får ett terrorsamhälle där polismakten kan användas som vapen för utpressningssyfte.

Vi kan inte ha ett samhälle där det inte går att veta om en handling man utför är brottslig eller inte, eller där beslutet om detta överlåts på någons dagen efter-ångest.

Det har varit en hel del prat de senaste åren om att kriminalisera en hel generation. Med den nya barnporrlagen lyckades man i varje fall kriminalisera en hel generations sexliv, och om detta får fortgå är det snart olagligt att över huvud taget ha ett sexliv.


Bildcredits: nullalux

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I sexualfientlighetens land

Postat Saturday, May 22, 2010 om moral

De senaste dagarna har gått i sexualfientlighetens tecken. Den första nyheten handlar om kampanjen mot langning av alkohol som drog igång i veckan, med en affisch om din dotters kyskhet. Det finns naturligtvis många problem med detta, läs Hanna Wagenius som förklarar hur kvinnor kanske skulle kunna få vara mer än sitt kön, eller projO och Livbåten som gör kopplingen till hederskultur.

Det som bekymrar mig mest med detta är att det är så sexualfientligt, och att detta sitter så djupt i vår kultur att det inte är något som reflekteras över. Detta med starka kopplingar till en enorm jämställdhetsproblematik där könens sexuella stereotyper lever och mår väl.

Det förutsätts nästan vara så att tjejer inte vill ha sex, alls. Å andra sidan är det “killarna” som lurar till sig sex med alkoholens hjälp. Kvinnligt sex är tabu, lite fint och måste skyddas bakom murar så det inte släpps för fritt — gärna äktenskap kanske? Manligt sex är å andra sidan fult, äckligt och nästan per definition övergrepp — eller i alla fall misstänkt. I vilket fall som helst är sexet något vi bör hålla oss borta från.

Den andra nyheten är att lagen om tittförbud för barnpornografi har godkänts av riksdagen. Detta innebär bland annat en urvattning av vad barnpornografi egentligen innebär och att det blir straffbart att avsiktligt titta på “barnpornografiskt” material.

Lagen om tittförbud har ett kryphål, som både Intensifier och HAX påtalar: om man nu inför den eftersträvade censuren (som ju redan finns i Sverige), så kan man inte sedan utnyttja tittlagen (eftersom personen i fråga ju inte fått se någon barnpornografi).

Detta kommer naturligtvis att åtgärdas. Jag är övertygad om att de etablerade politikerna kommer att lösa detta problem genom att införa möjligheten till ett “försök till”-brott, där det räcker med att man går in på en blockerad sida för att begå en brottslig handling. Det är den naturliga utvecklingen som följer av denna sorts lagstifning.

Vi har fjärmat oss så pass långt bort från det ursprungliga syftet (att hindra sexuella övergrepp på barn) att hela lagstiftningen nu saknar relevans. Det har slutat handla om brott som skadar någon annan människa, eller ens något som skulle kunna leda till brott som skadar någon annan människa. Nu handlar det om en rent sexualfientlig moralistisk jakt. Denna jakt bedrivs dels på “snuskgubbar”, i något som egentligen bara går ut på att moralistiska översittare vill spärra in personer som “äcklar” dem på mycket lösa grunder.

Jakten bedrivs dock även på de (i princip uteslutande kvinnliga) ungdomar som inte behagar inrätta sig under det kristliga idealet om “renlighet” (dvs avhållsamhet), vilket i förlängningen leder fram till en höjning av åldersgränsen för sexuellt umgänge. Denna mobbning av sexuellt aktiva ungdomar är så djupt ingrodd i vårt samhälles moralistöversittare att ingen ens reagerar på en annons likt stoppa langningens innan den trycks upp och tapetseras upp runtom i landet.

Händerna på täcket. Spara dig till bröllopsnatten.

Det är inte svårt att se hur detta leder i direkt riktning mot ingrepp även mot vuxenpornografi. Förebildslandet i frågan är ju Australien, där det redan är förbjudet för kvinnor med små bröst att medverka i porr, och där det nu är tänkt att tullen ska få leta reda på porr på datorer som medtags över gränsen (exakt vad som skall göras med den porr som hittas är oklart).

Det hela är så långsökt för normalt funtade människor att det blir fullständigt genomskinligt — allt detta kopplas till samma rädsla för “barnporr”, som i slutändan botnar i ett sexualfientligt moralistiskt förmynderi. Någon faktisk koppling till barn finns inte längre, bara vissas begär att påtvinga andra sin sexualfientliga moral. Tids nog har vi backat hela vägen till ett totalförbud av porr och all sex annat än missionärsställningen i mörkret.

Samtidigt är samhället på väg i raketfart åt andra hållet. Internet har låst upp människors frihet att göra som de vill utan att exponeras ut framför vänner och familj. Det fungerar som en kontaktyta där det är mer naturligt att träffa likasinnade än att hålla sig till sin egen geografiskt placerade grupp, åldersgrupp eller samhällsklass.


Bildcredits: Chris Blakeley, Kali187

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Grattis på födelsedagen, Skivad lime

Postat Wednesday, May 19, 2010 om Övrigt

Jag har varit lite frånvarande och tyst de senaste veckorna, eftersom jag har sysselsatt mig lite grann med ett LAN-party och med att fylla 30 år. Detta sammanföll nästan exakt med att bloggen fyllde ett år.

För drygt ett år sedan postade jag En fråga, vilket påbörjade denna bloggs existens i vad som till en lång början var ett uppmärksamhetsvakum. Det har varit en mycket intressant resa med början i hundratalet unika besökare i maj 2009 och som slutar i dagsläget med mångdubbelt fler läsare, en insamling om nästan 90 000 kronor och en plats i top 100 på knuffs lista. En tidvis frustrerande resa, men likväl alltid givande och lärorik.

Jag tänkte inte dra ut på detta till någon lång återblick, men vill ändå nämna hur otroligt tacksam jag är för alla er som läser bloggen, för alla som lämnat kommentarer under året och för alla som länkat eller spritt ordet.

Jag har alltid gjort mitt bästa för att skriva så bra som möjligt, men det är med en hel del ödmjukhet jag ser på bloggens besökare och på all fantastisk diskussion som förekommit i kommentarfälten under året. Det är en sak att vräka ur sig text på en blogg och titta på siffror i en besöksstatistik — och en helt annan att tänka igenom vad det egentligen innebär… att det faktiskt finns en hel del människor som är intresserade av att läsa det jag skriver.

Tack för ett fantastiskt år, alla. Grattis på födelsedagen, bloggen.


Bildcredits: avlxyz

Läs även andra bloggares åsikter om

Brådskande: Hjälp britterna rädda nätet!

Postat Sunday, March 14, 2010 om Informationspolitik

Nu på morgonen finns fortfarande chansen att ge britternas nätaktivister välbehövligt stöd! Citat från facebookgruppen, som behöver fler medlemmar:

After winning a vote this morning, our ‘Save the Net’ emergency motion will be debated by the UK Lib Dem Spring Conference from 09:15 GMT to 09:45 GMT tomorrow (Sunday) morning. We need to have as many fans as possible by 09:00 GMT to prove that our motion to Save the Net is important to millions of people all over the world.

So please become a fan and write on our Wall and tell us why you think net freedom is important.

Tell, text & e-mail everyone you know and invite your friends to do the same.

Tweet your followers to become fans using Twitter codes #ldsavenet, #debill and Pls RT plus this link: http://bit.ly/cGGqXB.

For more details of our pro-net-freedom emergency motion, follow the Website link. To find out the latest news from the ‘Save the Net’ team, follow Bridget Fox (Lib Dem Prospective Parliamentary Candidate for Islington South & Finsbury) @BridgetFox and @ldsavenet on Twitter.

People are noticing what we’re doing thanks to our Facebook fans and group members:
http://boingboing.net/2010/03/10/libdem-rank-and-file.html