Fantastiskt tillfälle. Denna videon visar samma instrument från Moskva, och jag måste nog säga att det är betydligt mäktigare att se live. Oxygene 7:

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Denna får inte så lång förklaring. Jag har redan skrivit en lång artikel på min engelska blogg om det övergrepp som förknippade denna låt och en hel skiva med det motel i texas där jag nära nog gick under psykiskt. Läs den gärna, för jag hoppas att den kan lära dig något, och kanske fungera som en motvikt i #prataomdet-kampanjens fotspår.

Sting, Fields of Gold:

You’ll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You’ll forget the sun in his jealous sky
As we walk in fields of gold

You’ll remember me when the west wind moves
Upon the fields of barley
You can tell the sun in his jealous sky
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold
When we walked in fields of gold

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Här är trots allt en, som får mig att tänka på mitt ex från mitt första längre förhållande. Hon introducerade denna för mig, och jag glömde på något sätt helt bort den efter förhållandet. Jag hörde den av en slump för några veckor sedan, vilket omedelbart fick mig att tänka på henne. Mycket vacker låt.

Lamb – Gorecki:

If I should die this very moment
I wouldn’t fear
for I’ve never known completeness
like being here
wrapped in the warmth of you
loving every breath of you
still my heart this moment
oh it might burst

could we stay right here
till the end of time until the earth stops turning
wanna love you until the seas run dry
I’ve found the one I’ve waited for

all this time I’ve loved you
and never known your face
all this time I’ve missed you
and searched this human race
here is true peace
here my heart knows calm
safe in your soul
bathed in your sighs
wanna stay right here
till the end of time
till the earth stops turning
gonna love you until the seas run dry
I’ve found the one I’ve waited for

the one I’ve waited for

all I’ve known
all I’ve done
all I’ve felt was leading to this
all I’ve known
all I’ve done
all I’ve felt was leading to this

wanna stay right here
till the end of time till the earth stops turning
gonna love you till the seas run dry
I’ve found the one I’ve waited for

the one I’ve waited for
the one I’ve waited for

wanna stay right here
till the end of time ’till the earth stops turning
gonna love you till the seas run dry
I’ve found the one I’ve waited for

the one I’ve waited for
the one I’ve waited for

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag har tidigare nämnt att texter är viktiga för mig. Dagens låt kan tyckas vara uppbeat vid första lyssning, men texten förmedlar på ett så otroligt vackert sätt slutet av ett förhållande och allt som kommer med det.

Sleepthief – Just say it:

Just say that you love me
Alone and silent face to face
Just say that you need me
Those words that swallow this empty space

Just say it’s over, all we’ve become
Just say it’s time to lessen the sum
To tear down the bridge and build a divide
Erase all the memories drawn inside

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Samael, On Earth, och ett bevis på att man inte behöver göra det så svårt för sig för att göra en bra låt, varken textmässigt eller musikmässigt.

Before we could talk we were singing
Before we could run we were dancing
Life is short but not a day is lost
The world goes round and round
And we go on and on

Dancing with a hidden tribe
Learning to move and fly
Touching the sky with our hands
Longing to love to understand
Dancing with a hidden tribe
Learning to move and fly
Touching the sky with our hands
Longing to love to understand

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Dag 02 – din hatlåt

Jag accepterar väldigt mycket i musikväg. Det finns gott om musik som jag inte direkt tycker om, men som jag ändå kan respektera idéerna bakom. Det finns Hip-hop som jag fattar rytmerna, beatsen och texterna som drivkraft bakom… det finns opera som jag kan uppskatta sångstilen rent talangmässig även om jag inte uppskattar den musikaliskt.

Det finns en massa plastikopererade no-talents som blivit superkändisar på sina dansmoves, kläder (eller brist på dessa) och autotuners. Det kan jag också gå med på, även om jag tycker fenomenet är lite trist. Det finns horder av likadana rockband som gör likadan musik efter likadan mall. Det kan jag också lyssna på även om jag kanske inte njuter direkt.

Och så finns det Håkan Hellström. Människan är bortom talanglös — han är en anti-talang. Kan verkligen inte sjunga rent. Kan inte skriva låtar (uppenbarligen). Men har på något underligt sätt lyckats bli hur poppis som helst, så man tvingas höra skiten överall, för extra irritationsfaktor. Jag förstår inte, och vill inte ens förstå.

Hellström, med låten som kanske var den första riktiga landsplågan:

Hoppas videon funkar, orkade inte plåga mig genom mer än några sekunder för att kontrollera. Annars är detta ett av de få tillfällen då jag faktiskt uppskattar det här meddelandet.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Så här ser schemat ut:

Dag 01 – din favoritlåt
Dag 02 – din hatlåt
Dag 03 – en låt som gör dig glad
Dag 04 – en låt som gör dig ledsen
Dag 05 – en låt som påminner dig om någon
Dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
Dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
Dag 08 – en låt som du kan hela texten till
Dag 09 – en låt du kan dansa till
Dag 10 – en låt som får dig att somna
Dag 11 – en låt av ditt favoritband
Dag 12 – en låt av ett band du hatar
Dag 13 – en låt som är guilty pleasure
Dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
Dag 15 – en låt som beskriver dig
Dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
Dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
Dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
Dag 19 – en låt från din favoritplatta
Dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
Dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
Dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
Dag 25 – en låt som får dig att skratta
Dag 26 – en låt du kan spela på instrument
Dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Dag 29 – en låt från din barndom
Dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

Det är otroligt svårt att börja med en favoritlåt. Jag är en musikälskare av stora mått som i princip jämt lyssnar på musik… så till den milda grad att jag på alla mina datorer har en lyrics-visare installerad. Att välja ut en låt bland alla favoriter är alltså otroligt svårt.

Det finns artister jag ständigt kommer tillbaks till, och det finns låtar som frambringar olika känslor, låtar som jag varje gång jag hör dom slås av hur fantastiskt bra dom är, även efter hundratals lyssningar… dessa låtar är dessutom av otroligt olika karaktär från helt olika musikstilar, eftersom min musiksmak är väldigt bred. Så hur ska man kunna välja en av dom?

Jag landar till slut i Jump, Little Children. Det är ett okänt band men ändå så fantastiskt. Jag har fått importera alla deras skivor från USA, och spridit kärleken till bandet till vänner runtomkring mig. En utveckling som bara möjliggjorts via Napster och IRC, back in the day.

Och ärligt, vem kan tycka illa om ett band som har en gitarrist, en basist på klassisk ståbas och “han som spelar allt möjligt, inklusive dragspel”? Här är Words of Wisdom, från plattan Vertigo.

All my father’s legacy is handed down on angel wings
A bittersweet melody is now mine to sing
Every precious memory
And broken-hearted tragedy
Will walk into eternity
but not fade away

If you will go and not return
Leave me some words of wisdom
If I cannot follow anymore
I promise to teach what I have learned
If you will go and not return

How do years so far away
so suddenly evaporate?
Fortune smiles with teeth of jade
and the greediest eyes

How I long for that embrace
The strongest arms and troubled face
Smokey air and awkward grace
that made me feel safe

If you will go and not return
Leave me some words of wisdom
If I cannot follow anymore
I promise to teach what I have learned
If you will go and not return

Who was it that said to me
that heroes will live forever?
And where are they now
now that I’m standing alone?

If you will go and not return
Leave me some words of wisdom
If I cannot follow anymore
I promise to teach what I have learned
If you will go and not return
Leave me some words of wisdom
If I cannot follow where you go
I promise to teach what I have learned
If you will go and not return

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Bandets keyboardist har senare lagt upp en hel del av låtarna på sin webbsida, något som förmodligen är straffbart med högre skadestånd än bandet någonsin drog in med dagens sjuka regler. Blueshift går även att få tag på illegalt, vilket bandet tydligen själva hjälpt till med och uppmuntrat – och tur är väl det, för det är en riktigt bra platta.

Bidrag nummer två alltså, Splashdown med låten A Charming Spell från Blueshift:

Jag tar tacksamt emot tips om andra bra bidrag… även om det varit skralt om det den första veckan. Skriv en bloggpost och länka hit, eller skriv en kommentar här!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kultur, Melodifestivalen, Musik, Musikindustrin, Upphovsrätt

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag tycker fortfarande att festivalen ibland lyckas skaka ur sig en eller annan hyfsad låt – dock mest internationellt. Samtidigt som det alltid talats om melodifestivalens möjlighet för den som söker ett “genomslag” står det rätt tydligt att hela upplägget rätt mycket är en hyllning till en musikindustri där artister utnyttjas för att sedan kastas på historiens sophög.

Med tanke på den talang man ser runtom i Sverige när det gäller musikskapande, även bland helt okända och “osignade” band och artister måste jag även tycka att det är anmärkningsvärt låg kvalitet på dessa deltävlingar som nu dragit igång, vilket ytterligare förstör den där magin festivalen en gång höll för mig.

Men nog med snack om saken. Festivalen har ändå varit en gemensam introduktion till ny musik och artister som annars inte fått så mycket uppmärksamhet, så jag vill nu presentera några alternativ som jag tycker förtjänar uppmärksamheten, men som på ett eller annat sätt står som motsats till den traditionella musikindustrin.

Dessa tips kommer ur två kategorier: artister som blivit totalt överkörda av industrin och därför på ett eller annat sätt förblivit relativt okända, och artister som valt att helt stå utanför industrin och istället distribuera sina verk via Internet.

Jag kör ett tips per “delfinal” så kan vi summera ihop det hela sedan – detta är alltså en uppmaning åt er andra att delta! Skriv ett eget inlägg och länka hit, och se till att ha med en länk till ett allmänt tillgängligt musikstycke (spotify är alltså inte ok), allra helst en video för att behålla lite av festivalens stil. Har du inte en egen blogg så posta istället ditt bidrag som kommentar till detta inlägg.

Ur den senare kategorin kommer i alla fall dagens bidrag. Den brittiska folk-rock-duon Georgia Wonder marknadför sig endast online, mycket via sociala media. Efter två EPs ville bandet göra ett fullängdsalbum, vilket dock visade sig vara på tok för dyrt. Inte de som ger upp i första taget lyckades bandet få tillåtelse att låna utrustning från en musikaffär i närheten och spela in sitt album där.

Affären i fråga hette Nevada Music Store, och därmed föddes projektet Made In Nevada – naturligtvis med tillhörande videoblogg. Dagens bidrag kommer från EP nummer två, Destroy, och har titeln Genius:

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Musik, Kultur, Musikindustrin, Upphovsrätt

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag har egentligen inget nytt att säga. Det är löjligt. Det kommer bli uppståndelse, och det hopp man hade om en rimligare värld är lite grusat för dagen. Senast de dömdes hade jag inte den här bloggen, vilket inte hindrade att jag skrev om det. Det är lika aktuellt fortfarande, så jag tycker det har en plats här:

A man unexpectedly entered the office. Afterwards, no one could tell how he got there or how he left — he wasn’t supposed to be there, no one was supposed to get in without an appointment. The walls were lined with framed CDs and behind a large mahogany desk sat the label CEO in his luxury leather armchair. Surprised, he listened to the mysterious man begin,

“Dear Mr. Record Label Executive, let me tell you something. You should listen to me, because I can tell you why it’s all wrong now. I can tell you how it all went wrong, when it went wrong and what effect it has on the world today. I am the messenger of the future.”

“Who are you?” said Mr. Record Label Executive, clearly not used to being in this position. “And how did you get into my office?”

“That is of no importance,” the man answered. “You can call me Lime, if you need something in the way of a name. What is important is my message. Your problem is that the youth refuse to buy your records. They download them, file share them, and refuse to pay. Correct?”

Confused, Mr. Record Label Executive nodded.

“People have been asking for paid download services for a decade, yet you were too afraid to let them have it — afraid they would just file share the downloaded music — so you gave them nothing.”

“Ah, but we created…“, Mr. R. L. E. started.

“Nothing of sufficient quality“, the enigmatic Lime cut him off. “You gave them nothing that could match what they sought. So they kept downloading, they kept file sharing. For free, because that was the only available way.

“It went on for a long time like this. Kids grew up, who’d never bought a CD in their life. They too started file sharing. For free, illegally.”

By now, the man in the luxury leather armchair was leaning forwards over his large mahogany desk, nodding.

Lime impatiently paced the room. “You see, there’s a new generation out there, who’s always downloaded music for free, because there were never any legal paid download services out there to download from. Don’t you see what you’ve created? A whole generation who’s never paid a dime for music, who has been taught that music is free, without value. You taught them.”

“Now wait a minute! How can they think they can just steal the music artists have put so much effort into?” Mr R L E protested.

“They’re not stealing anything. You never gave them options, so they all learned that music was free. You taught a whole generation that music and other entertainment had no value. That is when it all went wrong!” He paused to look at the stricken man before continuing, “as you hunt them now for what they feel is natural and right, all they feel towards you is disgust, fear and anger for your greed. Imagine, all those millions of potential customers out there who are now lost to you because you didn’t take the chance of selling them what they wanted, out of the fear of what might happen if you did.

“Now they’re a million very angry people instead, who want only to see your empire crumble.”

Mr R. L. E stared at him aghast as the realization dawned. They looked at each others in silence for a while.

“I see that you understand,” the mysterious man finally said and headed for the door. “Millions of angry people,” he repeated. As he closed it behind him, he added, “and now you’ve given them martyrs.”

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Rättssäkerhet, The Pirate Bay, Hovrätten, Fildelning, Kultur

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.