Kvotering och kompetens
Detta dök upp i min twitterström idag:
Det kan kanske tyckas vara ett rimligt uttalande vid första anblick, men låt mig förklara varför det är ett felaktigt sätt att resonera. Naturligtvis finns det inkompetenta människor (av båda könen) i ledande positioner… det som finns att vända sig mot när det gäller kvotering handlar inte om huruvida alla är kompetenta, utan om att säkerställa att de som styr är så kompetenta som möjligt.
För att illustrera detta behöver vi en uppsättning tärningar. Vi ska spela ett litet spel här, med enkla regler. Vi har sex tärningar – tre blå och tre röda. Varje omgång slår du alla tärningarna, och ska sedan välja ut två. Målet är att få så hög sammanlagd poäng som möjligt. Det låter enkelt, eller hur?
Låt oss nu ändra lite på spelet. Vi inför en ny regel: de två tärningarna du väljer måste vara en röd och en blå. Vi kvoterar in en blå och en röd tärning i resultatet. Det finns naturligtvis en risk att de två högsta siffrorna finns på tärningar av samma färg. Detta innebär att resultatet i regel kommer bli sämre med dessa regler än med ursprungsreglerna. Detta på grund av att vi begränsat vår möjlighet att välja de mest lämpliga tärningarna.
Om vi jämför ytterligare med den situation som vanligt förekommer när det handlar om kvotering så får vi ändra reglerna igen. Ta nu bort två tärningar av samma färg – vi har nu tre tärningar av en färg men bara en av den andra färgen. Skillnaderna i resultat mellan de olika regeluppsättningarna blir nu betydligt större. Om du inte förstår hur – ta fram några tärningar och testa! Annars spelar jag gärna tärning om en slant mot dig 😉
I riktiga situationer är det nämligen ofta så att de sökande för en viss position inte är jämt fördelade mellan könen. Undersökningar har visat att kvinnor mindre ofta söker ledande befattningar och oftare tackar nej till erbjudanden om sådana. Och tärningsspelet visar oss att även om så inte var fallet, skulle resultatet bli sämre – skillnaden ligger bara i hur mycket sämre det blir.
Det kan naturligtvis vara så att man har tur och den lämpligaste kandidaten har “rätt” kön (eller tärningen med högst resultat råkar ha “rätt” färg), men ibland kommer så inte vara fallet. Vi får då en mindre kompetent person på posten, eller färre tärningsprickar i resultatet. Felet ligger inte hos någon person utan i kvoteringsprocessen.
Det är alltså mycket rimligt att oroa sig för kompetensproblematik när kvotering används.
Bildcredits: Cathy
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Feminism, Jämställdhet, Kvotering
Primärvalsröstande
Många bloggare har lyft kandidater och talat om vem just du ska rösta på. Nej, det var lite hårt formulerat… många har talat om vem just de själva ska rösta på, men det hade ju egentligen inte funnits någon anledning att tala om det om det inte också fanns en tanke om påverkan.
Jag själv är lite ambivalent inför det hela. Jag har själv fått frågor om vilka jag röstar på, till och med med en rätt tydlig underton av “tala om för mig hur jag ska rösta”. Det sätter mig i en sits som jag tycker känns lite knepig. Jag känner visserligen att jag har bra anledningar till hur jag satt ihop min lista som jag gärna skulle dela med mig av, men jag känner också att var och en bör göra sitt eget val.
Jag bestämde mig som ni kanske förstår att inte berätta hur jag valde. Jag tänker inte berätta nu heller, även fast valet är slut…. det känns inte som att det finns något direkt intresse i det annat än att boosta egon och dela ut besvikelse.
Det jag däremot tänker göra är att tala om vilka kriterier som jag använde mig av.
Kvotering?
Jag har valt en kandidatlista som i princip kan anses vara kvoterad till “varannan damernas” (vilket för övrigt är ett rätt korkat namn). Mina principer är att kvotering är en olämplig prinicp att tillämpa, då varje person bör få ha samma chanser att nå fram.
Det finns två saker som gör att jag frångår den principen:
1. Bland de kandidater som jag valde mellan var ändå en större del kvinnor än partiets könsfördelning. Jag vet inte riktigt vad det beror på, om det helt enkelt är så att partiets kvinnor är duktigare på att nå fram med bra argument utan att låta rabiata, eller vad det nu kan vara. Det kan man nog spekulera om djupare, men detta är inte rätt plats för det.
Jag kände när jag var klar med min lista att jag inte kunde komma på någon man som jag direkt lämnat utanför.
2. Partiets valsedlar kommer ändå att kvoteras. Om detta nu ska tillämpas så känner jag ändå att jag vill vara med och bestämma alla positionerna.
Jag går dessutom ett steg längre och erkänner att även frångåendet av principen i och med att partiets valsedlar kvoteras förmodligen är ett strategiskt riktigt beslut för oss, eftersom statistisk 50/50-jämställdhet är viktig för många.
(Som en sidenote bör jag nog även påpeka att om jag struntat i kvoteringen och bara slängt in kandidater enligt tycke skulle det förmodligen inneburit fler kvinnor i toppen. Oh well.)
Rättviseargumentet och kändisskap
En del kritik har hörts för att bara “kända” namn får röster i den röra som primärvalsutfrågningen har varit. Det kan till viss del stämma tror jag, men jag ser inte nödvändigtvis detta som något negativt.
“Kändisskap” inom piratpartiet är inte så slumpmässigt som i pre-internet-eran eller andra samanhang. Partiets opinionsbildningsarbete sker till stora delar via de bloggar som gjort vissa personer till “kändisar”, och min kännedom om hur mycket tid och engagemang som krävs för att driva en blogg innebär att detta är ett sorts bevis på att kandidaten är beredd att lägga den energi som krävs för partiets räkning.
Jag har sett ett antal kandidater som dykt upp i en snabbt hophafsad forumpost, slängt upp en blogg i samband med kandidaturen och sedan tycker det är tråkigt att vissa får någon sorts fördel av att ha aktivt arbetat med opionsbildning i samband med partiet i åratal… jaha? Ja, jag föredrar Josh före någon med tre poster: “hej, ny blogg”, “jag kandiderar” och en valfri post till (just tre poster tycks vara genomsnittet för dessa bloggar) och som sedan legat död i två månader (avstår från att länka då jag inte vill peka ut någon).
Det finns visserligen bra forumutfrågningar i kandidattrådarna också. Men det kan aldrig nå upp till den nivå av förtroende för någons vettighet som jag kan få av att en längre tid läsa en blogg, eller till och med att då och då följa länkar till en blogg via någon annan.
Jag har alltså uteslutande röstat på kandidater med aktiva bloggar, och som haft aktiva bloggar sedan innan primärvalet kom på tanken.
Vågmästarrollen
En sak till bör nämnas. Jag ser partiets vågmästarstrategi som otroligt viktig. Därför har jag enbart röstat på kandidater som accepterar denna roll och som kommer hålla sig borta från andra frågor i riksdagen. Vill man syssla med arbetslösas situation, skatter eller i princip vad som helst som inte ryms under partiets program bör man inte heller representera partiet.
Jag ser med vad som bara kan beskrivas som skräck på kandidater som tycker det är okej att bedriva annan politik vid sidan om. Detta kan utan tvekan sänka hela partiets trovärdighet och möjligheterna att agera vågmästare försvinner om delar av partiets riksdagsgrupp bekänner sig till ett block.
Nu återstår bara att vänta på resultaten, som kommer i eftermiddag.
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Primärval, Kvotering
