Olagliga referenser

Postat Wednesday, November 10, 2010 om Teknologi

För andra gången i mitt liv ser jag hur en tingsrätt fäller en dom som går bortom allt vett och sans. För andra gången förundras jag över det fantastiska i att samma människor som i ena stunden företräder en part i mål sedan dyker upp lite överallt i rättsstaten och i lagstiftningsproceduren.

Vi tar det från början. Vad är en länk? En länk består av två delar: en del som säger “här är en referens”, samt en referens. Det är något i stil med de referenslistor som används i tryckta texter, speciellt då vetenskapliga sådana. Även andra fenomen i den fysiska världen passar väl in på länk-begreppet: en vägskylt är till exempel en tydligt utmärkt referens.

På nätet används i allmänhet mjukvara i form av webbläsare som klarar av att tolka och följa dessa digitala vägbeskrivningar, men detta ändrar inte länkens natur – det är en referens till något, väl nog beskriven för att den som läser länken ska kunna hitta det som avses.

Dessa referenser har tingsrätten nu alltså beslutat vara olagliga – det är samma sak, menar man, att referera till något som att kopiera det. Det borde vara trivialt att se hur absurt ett sådant synsätt är, men när det gäller Internet har det visat sig otroligt lätt att blanda bort korten.

Denna teknikignorans är naturlig för befolkningen i stort med tanke på hur ny tekniken är, men det vore rimligt att en domstol som förväntas döma i mål relaterade till tekniken informerade sig. Nu blir det istället som att domen fälls av en grupp stamäldre som är övertygade att ett fotografi stjäl din själ.

Domens konsekvenser är svåra att beskriva på något komplett sätt. Helt plötsligt är nästan alla länkar olagliga. Flertalet länkar även i denna bloggpost leder till artiklar som är upphovsrättsskyddade, även om tidningarna lagt upp dessa på sin webbserver. Jag kan till och med gå så långt att jag länkar till en bild som just Canal+ har på sin webbsida, som också den är skyddad. Frågor som nu måste besvaras är om sportreferat är mera värda som upphovsrättsskyddade verk än tidningsartiklar eller bilder.

Det enda rimliga är att domen menar att det på något sätt är avsikten bakom en viss publicering som ska avgöra. Mannen borde ha insett att Canal+ inte hade avsett att sändningen skulle vara tillgänglig, fast den var det, och borde alltså inte ha delat med sig av referenser till den. Detta borde då innebära att det är olagligt att tipsa sin granne om att kodningen på kabel-TV-nätet är avstängd, medans det (förmodligen) är helt okej att länka till någon som gillar det. Frågan är hur långt detta sträcker sig när det gäller referenser till saker som någon kan tänkas vilja hemlighålla.

Effekterna är helt orimliga. När Canal+ alltså visar gratis hockeymatch ute på allmän plats har man sig själva att skylla. Det går inte att ha ett samhälle där jag är ansvarig att betala, bara för att Canal+ tycker att jag borde det när jag tittar, och än mindre när jag tipsar mina kompisar om att det finns något att titta på.

Just detta är anledningen till att man annars stänger in det man vill ska hållas exklusivt för betalande, och kontrollerar biljetter i dörren, vilket alla som någonsin loggat in på en webbsida är medvetna om är fullt möjligt att göra även på nätet.

Allt detta är så trivialt att det nästan känns löjligt att skriva. Ändå kan en svensk domstol döma tvärs emot dessa principer utan att särskilt många höjer på ögonbrynen, just eftersom många av medborgarna inte förstår tekniken. Tidningarna rapporterar om fallet som om det rörde sig om ett synnerligen obskyrt och svårt fall.

Däri ligger också den stora utmaningen för oss som bryr oss och förstår. Hur förklarar man det vansinniga i detta utan att behöva förklara hela Internet? Jag tror att ovanstående liknelser kanske kan vara en början.


Bildcredits: Tim Ellis

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,