Vem ska egentligen få ligga med vem?

Postat Tuesday, October 12, 2010 om Replik

På bloggen Oh the irony! postades för några dagar sedan ett inlägg om homofobin i samhället, angående de våldsamheter som uppstått i samband med en pridefestival. Ett citat:

“Jag skiter i vad din bibel, koran, mamma, farbror eller låtsaskompis säger – vuxna, frivilliga människor får vara kära i vem de vill, och ha sex med vem de vill! Alla som försöker begränsa den rättigheten är sopor på mänsklighetens avskrädeshög.”

Jag postade en lite sarkastisk kommentar om alla de begränsningar som finns i vårt samhälle för vad som anses vara okej sex och mellan vilka, och ur det uppstod sedan en intressant diskussion om bland annat sex inom familjer.
Ungefär började diskussionen så här:

“Varför tycker du inte det är okej?”

“Det kan bli missbildade barn”

“Ska folk med genetiska sjukdomar inte få ligga heller då?”

“Mm, jo, det är inte konsekvent men det känns inte rätt ändå. Hur ser du på det?”

Där skrev jag ett svar som var så långt att det kändes lika bra att posta det här, eftersom det drog in på en massa ämnen som säkert är tabu och som säkert verkar främmande för en hel del människor. Jag tar det som en chans att försvara. Så här skrev jag:

Jag tänker så här: Om två vuxna människor känner att de älskar varandra, varför ska jag komma och sätta mig över deras kärlek? Om två könsmogna människor utan något tvång eller utnyttjande väljer att ha sex, varför ska någon annan få bestämma att det inte ska tillåtas? Varför ska min bedömning om vem som är lämplig för vem vara viktigare än deras?

Jag är liberal. Jag tror inte på att sätta mig över andra människors självbestämmanderätt, inklusive rätten om bestämmande över den egna kroppen och sexualiteten.

Syskonsex kan jag inte säga något om, för jag har ingen syster, men för min del “känns” det fel med våldssex, med homosex, med avföringssex och med en hel del annat. Av det drar jag slutsatsen att det inte är rätt för mig. Men såvida ingen tvingar någon till något så har jag helt enkelt ingen rätt att lägga mig i det om någon annan hänger sig till det, och inte heller någon vilja.

Det evolutionärsbiologiska argumentet är ett skenargument. Det visar sig nämligen om man kontrollerar saken att risken för missbildningar inte är ens i närheten av lika stor som för individer i andra grupper, vars rätt att skaffa barn vi inte inskränker. Då landar man i den sortens äckel-känsla/känsla av “fel” som varit orsaken till så mycket förtryck i mänsklighetens historia. Den känslan av “felaktighet” är grundad i tradition och inte så mycket annat. Samma känsla av felaktighet kände människor förr om homosexualitet.

Ett annat argument jag hört är att förälder/barn-relationer aldrig är jämställda eftersom det alltid finns en ojämn maktbalans. Det är ett argument jag kan köpa, men det säger ingenting om syskonförhållanden eller kusinförhållanden eller annat.

I allmänhet försöker jag hålla mig borta från att vilja inskränka människors rätt att göra vad de än önskar av anledningar som den… “det känns som”. Så länge ingen skadar någon annan bör människor ha rätt att leva sina liv precis som de vill.

Läs gärna hela diskussionen.

Min ursprungliga kommentar nämnde inte sex mellan föräldrar och barn, men däremot sex mellan generationer, vilket är något jag skrivit om förut, då i samband med hur internet agerar som en mötesyta för människors inre:

Internet möjliggör just en sådan kommunikation mellan människors faktiska inre väsen, utan alla förutfattade meningar som kommer ur fysisk attraktion. Blir man kär i någon i World of Warcraft är inte utseendet en faktor, för personen i fråga ser ut som ett troll. Det innebär också att andra yttre faktorer faller bort, som ålder.

En förstärkt form av kärlek, av just den typ vi så ofta vill höja till skyarna. Men bara så länge den passar. Lite sådär lagom begränsad gränslös kärlek, tack. Någon måtta får det vara.

Andra exempel på hur detta slår fel på är i den senaste våldtäktslagstiftningen, där all sex med ungdomar under 15 år är att klassa som våldtäkt:

Nu sitter en man i fängelse i tre år för ett brott som inte skadat någon, och betalar hundratusentals kronor i skadestånd för sin kärlek, till sin kärlek. När han släpps fri är hon gammal nog att få bestämma själv… men vid set laget har väl alla välmenande i omgivningen lyckats “lära” henne hur fel det var att följa sina egna känslor istället för att rätta sig efter rådande moralism.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Comments Off on Vem ska egentligen få ligga med vem?