April, april

Vi människor har en tendens att vara väldigt oärliga mot varandra. Vi hittar på små vita lögner, vissa mer än andra men alltid i någon grad. Ofta gör vi det av omtanke för någon – vi undviker att tala om för någon vad vi egentligen tycker eller känner för att undvika att såra dennes känslor. Minst lika ofta är det på grund av vår egoism eller andra tillkortakommanden – vi kanske inte vågar säga vad vi tycker eller försöker skaffa oss fördelar genom att inte tala om hur det är.

Kanske skulle det inte fungera att hela tiden vara brutalt ärlig. Det finns de som har det som idé, och resultaten får väl sägas vara blandade. Jag har en känsla av att vi nog skulle utvecklas till det bättre om alla gjorde det – och tänk så många olyckliga ömsesidiga missförstånd som skulle undvikas om vi bara kunde vara raka med varandra.

Mitt i denna soppa av lögner, lurande och påhittade historier har vi alltså en dag som vi dedikerar åt att lura varandra. April, april! Kanske hade det kunna fungera som en satirisk illustration av hur vi hela tiden sviker varandra och hur beroende vi är av att kunna lita på människor i vår närhet, men den poängen verkar gå förlorad.

Missförstå mig inte, jag tycker också det är roligt när tidningarna har en stor och uppenbar hittepå-story eller när organisationer skickar ut roliga pressmeddelanden, men ju närmre och mer personligt det blir desto mindre poäng har det. Bland det roliga finns en otrevlig underton av att lura varandra och skratta åt det förtroende man fick men som missbrukats — för det är ju det som innebörden i att lura någon är.

Personligen skulle jag hellre se en dag då vi försökte va lite extra ärliga mot varandra. Släpp lite på dom där hemligheterna någon gång, skippa den vita lögnen och du kommer se att det inte är så farligt.

Tills dess kan vi väl komma överens om att inte vara mer falska mot varandra än vanligt just idag, okej?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om 1:a april, Aprilskämt, Tillit, Lögner

730 personer har sovit i min säng!

Jag städade undan lite saker idag, och slängde då en lapp som av någon anledning legat och skräpat sedan kyrkovalet förra året. Ingen i huset är medlem i Svenska kyrkan, så jag har ingen aning om varför vi över huvud taget har fått den, men där låg den i alla fall och bör som all religiös propaganda slängas.

Jag slängde bara en snabb blick på lappen innan jag slängde den. Sedan tog jag upp den ur papperskorgen igen, och läste igen, och en gång till.

Visste du att över 19 miljoner personer besöker Svenska kyrkans gudstjänster varje år?

Kyrkoval 20 sept 2009

Nej, det visste jag verkligen inte. Det låter helt osannolikt — jag känner nästan ingen som går på någon gudstjänst, och någon destination för pilgrimsfärder har jag aldrig sett Sverige som.

Det man har gjort är en mycket ful och dessvärre även mycket vanlig ihopblandning av handling och person för att få det att låta som om man har fler kunder, sympatisörer eller anhängare än vad som annars skulle vara uppenbart.

Att kalla varje besök för en unik person är direkt att försöka lura någon, vilket är trist att Svenska kyrkan håller på med, men vilket de i alla fall brukar vara bättre på att dölja. Svenska kyrkan har inte besökts av 19 miljoner personer förra året, lika lite som den här bloggen haft 20 000 personer som besökt den.

Det blir absurdt att räkna på det sättet. Jag kan på precis samma sätt säga att det sovit 730 personer i min säng det senaste året. Det är visserligen sant att jag och min sambo (två personer) sovit i den 365 gånger (plus/minus ett par…), men det innebär uppenbart inte att 730 personer sovit i min säng.

Håll utkik efter den sortens uttalanden. Det är enormt vanligt, och används alltid felaktigt för att luras.

Så, nu slänger jag Svenska kyrkans lögn en gång till.

Bildcredits: bluman

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Religion, Lögner, Svenska kyrkan.