Apajävel, som man säger i dagligt tal

Polisfacket i Skåne har skrivit ett brev till polisledningen. Man protesterar mot att poliserna kommit under hårt tryck när det gäller hur man uttalar sig:

Vi anser att det är dags att vi ställer frågan … Vad håller vi på med? Ordet vi inte skall använda är ”utländsk”. Vi skall heller inte kalla en polsk medborgare för ”polack”. Får vi kalla en dansk för dansk eller en tysk för tysk?

Det låter ju onekligen som om något gått över styr… men kanske bör man beakta bakgrunden till det hela. Skånepolisen har nämligen efter sitt agerande under kravallerna i Rosengård 2008 fått kritik för dessa uttryck: “Apajävel” och “blattajävel”.

Dessutom har man på träning efter det använt namnen “Neger Niggersson” och ”Oskar Neger”. Med det i åtanke kan man kanske förstå att polisledningen går lite överstyr när det gäller att kontrollera språkbruket.

Även polisfackets brev avslöjar att det egentligen handlar om andra ord än “utlänning”:

Vår uppfattning är att det som pågår i dagsläget skadar värdegrundfrågorna långt mer än t ex några våldutsatta och hyperstressade polisers språkbruk i en polisbil.

Det intressanta här är inte vad poliserna häver ur sig för skit i en pressad situation, det är vad för sorts värderingar man har om man behöver koncentrera sig hårt för att låta bli att kalla folk för “apajävel”, eller behöver lång betänketid för att inte hitta på Neger Niggersson som namn under en övning. Och hur “hyperstressad” blir polisen egentligen under sina egna övningar?

Problemet är helt enkelt inte att polisen inte kan hålla sig från att säga så — problemet är att man över huvud taget överväger att säga så från första början. Med den bakgrunden — tillåt mig tveka över hur mycket det här har att göra med hur någon kallat en människa från Polen för Polack.

Det finns nog en sak jag kan hålla med facket om: inga riktlinjer om språkbruk kommer hjälpa situationen. Här behöver man ta sig en fundering om vad som ligger bakom språkbruket, och vilken människosyn dessa poliser har egentligen. Vill man att människor ska känna sig trygga ute i sammhället behövs bättre uppträdande än så här.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Rasism, Makt, Polisen, Nyheter, Rosengård

Projekt 500 Bäckar Små

Det sägs att “många bäckar små”…

Nu när Christian Engström dragit tillbaks sitt lån till partiet till synes eftersom demokratin inte tycks behaga hans önskemål sitter vi i en lite tråkig sits. Människor vi behöver kan inte anställas, budgetar skärs lite här och där. 500 000 kan sträckas rätt långt när man inte har så mycket pengar. Vi har däremot många glada aktivister och mycket energi.

Man kan naturligtvis fråga sig om Christian inte vill se PP i riksdagen? Svaret verkar vara att det bara är intressant givet vissa personliga krav. Det tycker jag är tråkigt. För mig är sakfrågorna långt överordnade personerna, och jag kan till och med se bortom att man vräker ur sig pengar på vad som i nuvarande situation bara kan beskrivas som överflödigt lyx. Det kanske visar på vilken påverkan pengar kan ha, men sakfrågorna är ändå viktigare för mig.

Det enda problemet är att jag inte har någon halv miljon att slänga mig med.

Jag har däremot lite pengar. Om vi är 500 som kan ge (ja, ge bort, inte låna ut) tusen kronor var till partiet (utöver guldpirat om du har en sådan stående överföring) så kan vi få ihop de pengarna som vi behövde för att genomföra valkampanjen på planerat sätt, anställa väl behövda kampanjledare och så vidare. Så, jag skulle gärna hitta 499 andra glada pirater eller sympatisörer som kan tänka sig donera för en god gärning.

Jag tänker därför börja räkna på det här. Jag kommer att sätta in 1000 kronor på piratpartiets konto. Gör det du också, och hör av dig till mig i en kommentar, en egen bloggpost med pingback/trackback, på twitter eller via mail. Jag räknar ihop summorna, tills vi ser att vi kommit upp i den förlorade halvmiljonen och kan fortsätta kampanjarbetet som det var tänkt.

Det är naturligtvis inte summan som är det viktiga. Kan du bidra med något så gör det, efter egen förmåga. Qeruiem på Full Mental Straightjacket höjde ribban genom att helt enkelt öka sin månadsdonation, vilket naturligtvis är välkommet. Andra har valt andra summor att donera — vissa 1000 kr, vissa 2000, men varenda krona räknas. Har du en hundralapp över räcker det alldeles utmärkt för att hjälpa till. Det är tillsammans vi ror hem det här!

Vi har hittills samlat ihop:

89 900 kr

Vi som donerar dessa pengar litar på att de används för vår ideologi, utan förbehåll när det gäller hur den demokratiska processen ska utfalla eller vilka personer som utför arbetet.

Hjälp till du också! Sveriges framtid som integritetssäkert kunskapssamhälle behöver din hjälp.

Har du inte möjlighet att bidra ekonomiskt så hjälp till att sprida budskapet.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Pengar, Makt, Demokrati, 500 bäckar små, 500 bäckar

Rättssäkerhet på undantag, del 2

Som ett brev på posten efter gårdagens inlägg så kommer då nästa exempel på hur polisen ser rättssäkerheten som något att ta sig runt. Poliser som hotar en fotograf med lite vad som helst, för att skrämmas. När männsikan har mage att veta att han har rätt att fotografera så greppar man efter ett offerlöst brott: du knarkar va?

Vad som helst för att få människan att ge sig, gå med på kohandel och radera bevis mot poliserna. Lögner. Hot. Aggressivitet. Våld.

Så på behörigt avstånd (för att inte störa poliserna i deras arbete) tog jag jag tre snabba bilder med min kamera. Poliserna undrar vad fan jag håller på med och jag förklarar att jag inte fotograferar de båda ungdomarna utan bara de två poliserna. Jag frågar om de är poliser men de svarar avböjande och istället undrar den första polisen varför jag tar foton och jag förklarar att jag skriver om kollektivtrafik och kontrollsystem. Då bryter helvetet lös.

Den andra polisen tar upp en kameramobil och fotar mig. Sedan tar den den andra polisen och rycker kameramobilen ur handen på mig medan polis nummer två trycker in mig i det hörn där de både tonåringarna tidigare stått inklämda. Den första polisen är väldigt hetsig och rycker i mina kläder. Han säger till mig att ta fram legitimation och jag undrar om jag är misstänkt för något brott. De förklarar att det är olagligt att fota här och jag förklarar att “det är det visst inte” och tar fram min legitimation.

Läs hela inlägget. Se på filmen.

Detta är ytterligare ett tydligt tecken på tiden vi är på väg in i. Det är därför Piratpartiet håller rättssäkerheten så högt. Ett polisväsende som använder gangstermetoder vinner inget förtroende från medborgarna, och det är viktigare än mycket annat.

Bild från en liknande händelse i Calgary

Det hela späs på av att det i princip aldrig förekommer några påföljder för övergrepp av den här sorten inom det Svenska polisväsendet. Internutredningar läggs ner, mycket undermålig bevisföring gör att åtal läggs ner, och så vidare. Kravallerna i Göteborg där mängder med oskyldiga tvingades ligga på kall asfalt i timtal ledde som bekant till precis ingenting alls, trots 170 anmälningar.

Sverige behöver en separat organisation för att utreda just sådant här — maktmissbruk från andra myndigheter — och på samma sätt som att våld mot tjänsteman bestraffas hårdare än annat våld måste våld av tjänsteman bestraffas hårdare.

För samtidigt som människors förtroende för polisen dalar och alltfler allvarliga brott ligger ouppklarade spenderas nya resurser på att sätta dit en hel ungdomsgeneration. Priorieringen går inte ihop.

Andra som skriver: Posterous, Alarik, Syrrans Granne, Adde, Arbetarperspektiv, Bea, Edwertz, Emretsson, Juridikbloggen, Tvivlaren, Kulturbloggen, odevetdu, PLC, Söderberg, the witch, Zac, Wagenius, Neo, dabitch, 之乎者也, planka.nu, Pumlan, Doria, Scaber Nestor, Andersson, MMK, Magnihasa, Drottningsylt, Röda linjen, GPF, Farmorgun, FMS, Ottinger, Deckarhuset, Ingerö, Hamburger Train, Hallén, SvDs ledarbloggen, Hornstull.nu, Nordin, Sunflower, Lars-Erick, whinar, Jonk, apelsineld, Segerfeldt, Infallsvinkel, soso, DNM, futuriteter, Ravenna, Svensson, Maloki, 301, Livbåten, Dynamic Man.

Även media börjar vakna: Nyheter24, SR, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet TV.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Maktmissbruk, Polisen, Piratpartiet, Rättssäkerhet

Can’t happen here

Det senaste året med mitt ökade engagemang i Piratpartiet har inneburit en hel del debatterande av integritetsfrågor, både online men även efter att jag blivit indragen i diverse diskussioner runt middagsbord och fikabord (ni vet, med verklighetens folk).

Det allra svåraste och mest vanligt förekommande argumentet är nog foliehatts-argumentet: “Tror du verkligen det där skulle kunna hända här? Vi bor ju inte i Ryssland.”

Det uppstår ett moment 22 här: när någon reagerar på det som håller på att ske, får denne gärna höra att det inte kan ske, för då skulle någon reagerat. Jag håller med… det är alldeles vansinnigt att tro att samtliga riksdagspartier skulle ställa sig bakom en lagändring som gör alla mobiltelefoner till statliga spårsändare, och sparar undan precis alla du talar med, var du var och när det skedde.

Det låter fullständigt orimligt. Jag skulle aldrig tro på det, om jag inte med egna ögon såg det ske… och just där uppstår problemet, eftersom andra inte alla gånger kan se att det händer. Det är lättare att tro på alla utsagor om att FRA-lagen skulle vara rättssäker än att vira huvudet runt konceptet att precis alla vill övervaka mina telefonsamtal utan att jag är misstänkt för något brott.

Det finns så många små invändningar man kan dra om man verkligen inte vill tro på att det inte kan hända i vår fina demokrati.

Jag har inga bra svar — vi ser hur hela deklarationen om de mänskliga rättigheterna mals sönder i politikens kvarnar, men kan inte förmedla det till andra som tror att något sådant aldrig skulle kunna ske. Man kan peka på diverse beslut och dokument, men det ser aldrig så allvarligt ut om man tittar på ett beslut i taget…

Vi kommer att se det med all tydlighet i valrörelsen. Piratpartiet kommer ta upp hur både alliansen, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet vill genomföra datalagringsdirektivet. De etablerade partierna kommer att slå ifrån sig… och för den som inte redan är insatt finns risken att vi enkelt ignoreras som doomsayers som pratar om världens ände.

Jag har inga bra svar på hur man kan lösa det på ett sätt att kommunikationen fungerar även med de som inte redan är insatta i piratfrågorna, men det känns som att det är den kanske viktigaste frågan vi har att lösa inför valrörelsen. Förslag och åsikter uppskattas!

Jag menar för övrigt inte att budskapet aldrig går fram. Jag menar bara att det når nog ofta inte fram med den tydlighet och styrka som allvaret i frågorna kräver.

Bildcredits: jonycunha

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Datalagringsdirektivet, FRA, Integritet, Piratpartiet, Riksdagsval

Kommunen tystar riksdagskandidat

I vanliga fall brukar man tala om lagens långa arm. Detta har i Sverige uppenbarligen slutat med, och övergått till att tala om vad de styrande vill, snarare än vad lagen säger. Piratpartiets nyligen valda riksdagskandidat Mikael Nordfeldth har fått sitt kontor raidat at polis.

Det är naturligtvis i sin ordning att polisen slår till om det finns någon brottsmisstanke. Enligt svensk lag krävs ett brott med fängelse i straffskalan för att polisen ska få göra en husrannsakan… men det tycks inte vara någon husrannsakan det handlar om. Eftersom Nordfeldth höll till i kommunens lokaler kunde polisen gå in utan husrannsakan. Kommunens ansvariga såg uttryckligen till att ingen kontaktade Nordfeldth. Väl inne bestlagtogs ett antal serverdatorer, en laptop och en extern hårddisk.

Brottet då? Inget alls. När Nordfeldth tagit sig till polisstationen och lyckats få tag på någon fick han veta att han inte var misstänkt för något brott alls. Kommunens polisanmälan hade gjorts på grund av “mycket trafik mot en IP-adress”. Inget brott, luddig anmälan — men polisen lämnar inte tillbaks datorerna.

Detta är lite som att polisen beslagtar mängder med utrustning, inklusive dokumentskåp och pärmar, för att någon viss adress får mycket post. Fler och fler tillslag på senare tid vittnar om att polisen tycks kunna bete sig lite hur som helst om det är datorer inblandade. Det beslagtas till höger och vänster, och finns ingen sorts rimlighet i hur länge prylarna behålls.

Till saken hör även att riksdagskandidatens blogg tystnade och försvann när polisen beslagtog servern som drev den. Det ställer oss i ett mycket intressant läge där kommunen tystar en kritiker i opposition. Jag är inte konspirationsteoretiskt lagd nog för att tro att detta var meningen, men på mycket luddiga grunder är det ändå det man har gjort.

Bloggen är nu uppe igen på en annan server, och Nordfeldth berättar själv om tillslaget. Jag misstänker att det kommer gå med detta som med alla andra tillslag på senare tid: polisen kommer vägra lämna tillbaks utrustningen inom rimlig tid, och saken kommer glömmas bort och rinna ut i sanden. Fotavtrycken spolas snart bort, och ingen märker vår sakta vandring mot en polisstat av rang.

Andra som kommenterar: Troberg, Full Mental Straightjacket, Webhackande, Soso, Ershag.

Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Makt, Polisen, Rättssäkerhet

FRA: Vilka blir Sveriges fyra hjältar?

Om bara några dagar röstar riksdagen om FRA-lagen igen. Den här gången handlar det om det så kallat “förbättrade” lagpaketet, FRA 2.1. Problemet är att alla som vet något över huvud taget ser igenom alla “åtgärderna” — och ser att problemen fortfarande finns där. Grisen har fortfarande ett tryne under sminket — och de begränsningar som skulle gälla har en efter en lyfts.

Det ger helt enkelt ingenting att ha en domstol om det ändå bara är en person som väljs av de styrande politikerna, och där allt sker i hemlighet… mer mascara för svinet. Den trista sanningen är att det är samma unkna lag som ska röstas igenom igen, och det enda hoppet står till att några borgerliga politikers samvete tar över.

Dessvärre har det blivit prestige i frågan. För många inom partitopparna på den borgerliga sidan har det upphört att vara en fråga om att mass-avlyssna Internet och de svenska medborgarna, och blivit en fråga om att vinna. Det är en viktig förklaring till läget vi befinner oss i — många av de politiker som har avancerat högt upp i partiorganisationerna är riktiga vinnarskallar, och nu har frågan gått och blivit viktig att vinna av rena prestigeskäl.

Det leder till den sortens mobbning och regelrätt fusk som vi såg inför förra omröstningen. Nu är inga medel undantagna, nu måste vi vinna den här omröstningen, och alltså ger man sig på partikamraterna med otroligt starka påtryckningar, och skyr inga medel för att se till att rösterna hamnar rätt. Det krävs ett enormt starkt psyke för att stå emot ett sådant tryck, och i förra omröstningen hade bara två personer den styrkan — Camilla Lindberg (fp) som röstade mot förslaget och Birgitta Ohlsson (fp) som avstod vid omröstningen. De centerpartister som hotat att fälla lagen saknade den styrkan då.

Det förklarar även den total brist på bra debatt som råder nu. Man har bestämt sig, inte för att man kommit fram till att det är rätt i sakfrågan — sakfrågan spelar de facto ingen roll längre. Nu handlare det om att vinna över dom andra.

Nu behövs det fyra borgerliga ledamöter som har den egna styrkan att rösta emot, eller åtta som vågar avstå. Det känns svårt, men samtidigt måste de veta att det finns en stor och växande folkrörelse att stötta sig emot. De fyra som fäller FRA-lagen kan komma att bli inskrivna i historieböckerna som hjältar. Men för det krävs sant hjältemod, och ett stort stöd.

Demonstrationen i lördags var en uppvisning av stödet, även om uppslutningen var låg och det känns som om många håller på att tappa hoppet. En sista uppvisning av det stödet händer på onsdag. Om du över huvud taget har någon som helst möjlighet, dyk upp då. Jag håller med om att det kanske verkar som om chansen är liten, men det är i alla fall viktigt att vi tar den chansen.

Annars händer det otänkbara, och det är mycket svårare att gå tillbaks därifrån. Det är ett litet steg för en riksdagsledamot, men ett enormt feltramp för Sverige.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om FRA, Informationspolitik, FRA-lagen.

Blogg-väggen:
JL, Badlands Hyena, Calandrella, ME, Gun, SB, F&T, HAX, EHT, IDG, CS, MMK, PA, SvD, KB, DN, Sossar mot Storebror, Gun2, Blå Borgen, Klamberg, Adam, Apelsineld, Josh, Lake, Linander, Tomas sida, Olofb, Scaber Nestor, Stoppa FRA-lagen.nu, Newsmill, Farmorgun i Norrtälje, Mitt i steget, Rick Falkvinge (PP), Mark Klamberg, Mark Klamberg, HAX, HAX, Scaber Nestor, Scaber Nestor, Christian Valtersson, Liberal och långsint, Niklas Frykman, Sebastian Hall¡én, Mathias Sundin, opassande, Tankar från rooten, annarkia, SvD, DN, DN, Per pladdrar på, Anders Widén, Sagor från Livbåten, Svensson, projO/gothbarbie, Seved Monke, Scaber Nestor, XOR, Calandrella2, Scaber Nestor2, Mitt i steget, Farmorgun2, opassande2, Sagor från livbåten, opassande3, Stefan Tornberg (c), Blågrön röra, Scaber Nestor, Mattias, Svensson2, OlofB2, Kommunisterna, Anna jobbar och bloggar, ArvidFalk, Dagens Konflikt, Jinge, TantraBlog, Minimaliteter, MMK2, Moppa’s Hörna

Bruk och missbruk av upphovsrätt

När allt hårdare krav införs i lag och ordning om vad som gäller runt upphovsrätt öppnar man dörren för missbruk av lagen. Den uppföljning som borde ske är naturligtvis att man ser på allt lagen används till, och funderar på om det blev som man avsett. Var det här till samhällets fördel eller inte?

Med IPRED-1 såg vi relativt omedelbart att företag började försöka bända den till sin vilja och få ut uppgifter om saker som bara på ytan liknar upphovsrättsbrott. I USA kan vi hitta mer långtgående exempel efter den omtvistade Digital Millenium Copyright Act (DMCA-lagen).

TechDirt rapporterar om hur sjukvårdsföretag i USA tvingar patienterna att skriva på ett kontrakt för att de inte ska sätta betyg på läkare online (vilket man tydligen anser är ett problem). De senaste sådana kontrakten är uppbyggda på ett sådant sätt att patienten överför all sin upphovsrätt när det gäller texter som handlar om läkare på företaget till läkaren själv. Nu kan man ju tycka att det inte alls var sådant här upphovsrätten var tänkt att skydda, och ha alldeles rätt.

Samhället gagnas nog betydligt mer av att folk får informera varandra om läkare som är otrevliga mot sina patienter än av att dessa ska skriva över sin upphovsrätt för framtida recensioner. Problemet med att överföra mer och mer makt till företag (a’la IPRED) blir rätt tydligt här. Eftersom det nu är ett upphovsrättsbrott kan företagen förbigå polis, åklagare och all annan sorts sansad rättsprocess och direkt börja skicka hotbrev till webbplatser där det finns recensioner av deras läkare.

Slutresultatet blir i regel att recensionerna tas bort illa kvickt. Maktbalansen och den energi som krävs för att göra något åt saken från patienternas sida gör att det är relativt säkert för företagen att pyssla med den här sortens missbruk.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, DMCA, Upphovsrätt

Midsommar med eftertanke

Jag förbereder mig för att resa ut på landet och fira midsommar, samtidigt som jag följer upp en forumtråd om de som dödats i protesterna i Iran. Kombinationen känns overklig, och något jag först lade märke till i början av Iran-konflikten blir extra tydligt idag:

Det här är en ny sorts nyheter. En ny sorts kommunikation. När media gäspar sömnigt och politikerna skakar yrvaket på huvudet så rapporterar de iranska medborgarna själva ut sina nyheter via nätet, och något speciellt händer, som aldrig riktigt hänt förut: Jag lider med dessa personer, som så många andra, och det är inte andra länders politiker som hjälper till utan andra länders medborgare.

Det här är inte nyhetssändningarnas avlägsna rapportering av fakta och siffror, inte politikernas tal om avtal och förhandlingar. Det här är riktiga personer, riktiga känslor, riktig kamp med riktig desperation, sorg och förtvivlan. Det som händer är att människor runt om i världen bryr sig, på ett helt nytt plan.

Medan västvärlden är upptagen med att försöka komma åt dom snyltande piraterna på the Pirate Bay är just dessa pirater inte tillgängliga — de är upptagna med att försöka rädda den fria tillgången till Internet i Iran, att stoppa försöken att förtrycka folket genom att frånta dem deras möjligheter att kommunicera.

Ett folk som slåss för sin frihet, och som hjälps av en global rörelse som når bortom alla nationella gränser, bortom alla religiösa gränser till en kärna av ren medmänsklighet och en stark tilltro på alla människors rätt till frihet.

Jag ser med hopp ett embryo till vad som kan komma att ske i framtiden i denna enorma slagkraft som mänsklighetens samlade styrka har i en svärm. Så med det räcker jag ut en hand till alla i hela världen med en lyckönskning om en god midsommar när jag firar denna hedninska högtid.

Ändamålen helgar godtycket

Jag tänkte vi skulle tala lite om ändamålsglidning. Det känns som ett sånt ämne som gärna ses som lite konspirationsteoretiskt när man tar upp det. “Skulle väl dom aldrig göra?”

“Händer inte mig”-attityd i all ära, och hur mycket förtroende som helst för våra folkvalda och myndigheter, men kanske vi bör se lite på tidigare händelser för att se hur det brukar gå. Kan vi rent av ha fel om folks hederlighet och välvilja?

För några veckor sedan fick finsk polis tag på en kidnappare. Bra jobbat, med hjälp av en svensk myndighet som kan vara bekant: Försvarets radioanstalt, FRA. Men vänta nu, skulle inte FRA syssla med hot mot rikets säkerhet?

Vänder man blicken utomlands kan man direkt se hur lagar som instiftats för att stoppa tung brottslighet som terrorism används lite på måfå. För att få statistik att se bättre ut, till exempel.

Echo kommenterar det  hela bra på Twitter:

Polisen får makt, använder den för att de kan, och folk blir förvånade.

Det kanske är dags att kisa lite med de helsvenska, helblå ögonen och fundera på varför politikernas och myndigheternas profil ser ut som ett monster i motljus.