1000 oskyldiga män i polisens arkiv

Postat Friday, October 1, 2010 om Integritet

Minns ni färjan där alla män filmades när de klev av, för att en gruppvåldtäkt begåtts? Det visar sig nu att det inte går att bevisa att det begåtts någon våldtäkt över huvud taget. I vanlig ordning är händelser på dylika kryssningar inte alls så glasklara som de först kan tyckas.

Det jag funderar över är vad som nu sker med filmerna. Det kan knappast anses vara bevismaterial, eftersom det inte ens finns någon misstänkt, trots denna sökning bland hela båtens manliga gästskara. I någon mån kanske det kan anses vara utredningsmaterial för denna specifika utredning.

Frågan är bara… kommer filmerna nu förstöras? Eller är det som med så mycket annat, att det “kan vara bra att ha”, och därför sparas? Naturligtvis visar det sig att det är så. De personer som hade oturen att födas med fel kön och vara på fel färja vid fel tidpunkt får i så fall sin frihet lite inskränkt:

“Materialet kommer ju aldrig hamna någon annanstans än i vårt arkiv, säger Petra Sjölander på Citypolisen.”

Nej, precis på samma sätt som DNA som lämnats av forskningsändamål helt plötsligt används för brottsbekämpning i en massiv avsökning bland hela befolkningen.

Jag vet inte vad du tycker, men för mig känns det inte helt okej att bilder och filmer på mig sparas undan i “polisens arkiv” utan att jag har något att göra med ett brott.

På polisen är man dessutom nöjda med tilltaget.

“Trots att filmerna på männen inte hjälpte polisen att gripa några våltäktsmän så tycker Petra Sjölander på Citypolisen i Stockholm att det var rätt metod som polisen hade använt sig av.

– Det hade kunnat leda till att polisen skulle kunna styrka brott.”

Jo, det är klart det hade kunnat. Det hade även kunnat ske om man tagit in alla män, torterat dem och hoppats på ett erkännande. Allt är inte okej bara för att man “skulle kunna styrka brott”.

“Om man ska ställa det i relation till den kränkning som den här tjejen kan ha varit utsatt för, så är det mycket värre än kränkningen att eventuellt bli fotad och filmad”

Ja, naturlivtvis är det så, men varför ska man ställa det i relation till den kränkningen? Polisens uppgift är inte “att vara mindre kränkande än den brottsling de utreder”. Vad är okej att göra för att lösa ett mord, då? Allt, så länge ingen stryker med?

Och sedan kan man ju fråga vilka urvalskriterier ska vara okej, när polisen trålar efter misstänkta? Om någon överfalls av någon mörkhyad, är det då okej att särskilja och flima alla med mörk hy? Just män är en av de få grupper som är okej att behandla som potentiella brottslingar. Har man inget att gå på försöker man söka så brett att man kan hoppas att man av ren tur råkar hitta någon misstänkt.

Det är lite som att gå till Eniro och söka på “Erik”. Visst är det nog så att man kanske kan hitta den man ville åt i listan någonstans… men det ett löjligt sätt att arbeta på. Om det dessutom innebär att man trampar alla vid namn Erik på tårna bör man kanske tänka efter, och när det är människors integritet det handlar om bör man vara ännu lite mer försiktig än så.

Men det är klart, när polisen lagt ner allt polisarbete, då behövs väl drastiska metoder för att sätta dit någon.


Bildcredits: Jeff E.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Vem betalar?

Postat Thursday, May 27, 2010 om Politik

Jag läste igenom delar av mitt inlägg från igår och insåg något som jag inte känner att jag utvecklade tillräckligt långt. Det rör alliansens lösning på problematiken med ineffektiva myndigheter, nämligen privatisering eller att lägga ut verksamheten på entreprenad.

Att lägga ut på entreprenad ger dock fel resultatkrav — vi behöver inte att vårt myndighetsutövande ska ske vinstdrivande, vi behöver att en viss kvalitet uppnås inom helt andra områden.

Anledningen att detta inte fungerar är en princip som återkommer på många ställen, speciellt i den nya ekonomin, och som därför förtjänar lite extra uppmärksamhet — särskilt eftersom den så ofta förbises helt.

Vinstmotivet fungerar i allmänhet bra på en fri marknad. Detta undergrävs till viss del av monopol och andra liknande problem, vilka därför regleras. Resultatet är ett i allmänhet välfungerande system som framhålls som föredöme i debatter när det gäller privat kontra offentlig sektor (och en del andra ämnen, för den delen).

Det som glöms bort i dessa sammanhang är att modellen vilar på flera ben, och att det allra viktigaste av dessa är kundens valfrihet. Vi röstar med plånboken, genom att spendera våra pengar hos någon annan när vi är missnöjda. När denna princip bryt slutar den fria marknaden att fungera — vi ser detta i flertalet områden som musikinsustrin (där monopol råder för inköp av vald vara) och kabeltvmarknaden (valfrihet saknas, vilket gör att operatörerna kan tvinga dig att köpa kanaler du inte vill ha).

Detta är även skälet till att upphandlad myndighetsutövning inte fungerar. Även i de fall där du nu råkar ha valfrihet så är det faktiskt inte du som är kunden — det är staten som betalar huvuddelen av kostnaden. Detta gör att det inte finns något direkt som kopplar behandlingen av medborgaren till inkomsten, vilket skulle krävas för att vinstmotivet skulle fungera fullt ut.

Detsamma gäller mängder av företag i den nya ekonomin. Vi kan ta kontroversen över Facebooks hantering av användarnas integritet som exempel. Detta förklaras helt enkelt av att användaren inte är kunden. Det är stora reklamplatsköpande företag som är Facebooks kunder, och det som säljs är en bieffekt av att vi lockas att använda tjänsten. Du som användare är alltså endast sekundär.

Det som tydligt märks i dessa system är en avsevärt högre tröskel för missnöje bland användarna innan något åtgärdas. Det är därför vårdföretag missköter sig men går med vinst, det är därför CSN har misstolkat sitt uppdrag och det är därför personlig information har blivit ett sådant integritetsproblem i den nya eran.

Vill man försöka applicera någon form av marknadsmodeller på myndighetsutövande så krävs alltså att resultatet inte mäts i pengar utan i någon form av mätbar valuta som medborgarna är helt fria att spendera som de vill.

Att dessutom koppla det hela till en personlig resultatrapportering för varje medarbetare gör dessutom att det för första gången utkrävs ett ansvar av personer i maktställning — och det vore ju inte en dag för tidigt.


Bildcredits: quaziefoto

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fikapaus och medborgarförakt

Postat Wednesday, May 26, 2010 om Politik

Ju längre tiden går, och ju fler nyhetsartiklar som seglar förbi mitt medvetandes flod, desto mer har jag insett att jag undrar hur samma sak kan upprepas gång på gång på gång. Det handlar om myndigheter som totalt feltolkat sitt uppdrag, som kommit på så stora villovägar att det utifrån är totalt uppenbart för den mest imbicille betraktare att något är helt på tok.

Ändå är det här inga stora skandaler som går till historieboken som varnande exempel, som vi lär oss av — det är en återkommande, lätt irriterande småhicka i samhället, som vi genast repar oss från, glömmer bort och väntar tills den dyker upp igen.

Nu senast är det Migrationsdomstolen som skickat tillbaks en lesbisk kvinna till Afrika, med motivationen att hon får skylla sig själv, eftersom hon var den hon var utan att dölja det. När började svensk flyktingmottagning omvandlas till domens altare, där den Vite Överlägsne skall förkunna dom? När slutade det handla om att skydda människor som försätts i fara om de tvingas tillbaks till sina hemländer, och handla om att endast de utan synd fick äntra denna fristad?

Men jag tänker inte argumentera mer om den saken. Det är så fullständigt uppenbart för varje rimligt tänkande människa hur vansinnigt detta beslut är. Jag rekommenderar Anna Trobergs genomgång.

Jag undrar istället varför detta återkommer. Varför missköter sig myndigheter som är till för att skydda och hjälpa oss till den milda grad att det skapas en strid mellan medborgare och myndigheter? Om och om och om igen? Försäkringskassan, behandlingshem, åldringsvård, migrationsverket, polisen, skolan, sjukvården, etc, etc.

För ett antal år sedan var jag själv i kontakt med bland annat Migrationsverket och Verket för Högskoleservice (VHS). Mitt bestående intryck är ett av en motvilja mot arbete och ett riktigt uselt bemötande. Varje gång jag klev in genom dörren till VHS var det någon inom direkt synhåll som hade fikapaus. Utan undantag (och då var jag ändå där ett rejält antal gånger). När jag bad om hjälp fick jag undflyende svar om paragrafer.

Min dåvarande flickvän hade flyttat till Sverige. I hemlandet hade hon studerat språk på universitet och jobbat som engelskalärare… enligt VHS “översättningstabell” motsvarade detta ungefär högstadiekompetens (alla vet ju att Svenska skolan är lite bättre och lite finare än andra länders skolor). Jag ifrågasatte detta och ville se materialet bakom beslutet. Detta bad jag om i tre brev över en period på flera månader innan jag till slut hotade VHS chef med rättsliga åtgärder (brott mot offentlighetsprincipen) — varpå jag till sist fick en kopia av två sidor tabell, utan något som helst bakgrundsinformation.

Denna historia upprepar sig dagligen runtom i landet med diverse myndigheter som gömmer sig, missköter sig och förhalar ärenden i förhoppning att medborgarna ska tröttna, misströsta och ge upp. Och så en fikapaus till på det — vi kan ju inte missa 10-kaffet.

Grundproblemet här är inte den enskilda skandalen på Migrationsverket, mina enskilda problem med VHS eller något annat problem… grundproblemet är den attityd som oundvikligen tycks fostras på myndigheter i landet, dit människor som vill undvika hårt arbete men samtidigt gillar makt över de maktlösa dras som insekter till en strålkastare i natten.

Jag tror detta beror på en bruten ansvarskedja och bristen på rimligt utkrävande av resultat. Man har inför så strikta regelverk att något självbestämmande inte längre finns. När det finns så mycket regler att det inte längre går att göra rätt sak så återstår bara att gömma sig bakom paragraferna. Då finns inte längre någon som vill göra rätt sak. Det vi behöver på Migrationsverket är handläggare som kan tänka själva och göra en rimlig bedömning — men som också får stå till svars för att denna bedömning är rimlig.

Philip Howard talade om precis denna problematik på i en mycket sevärd föreläsning på TED, i sammanhanget amerikansk lagstiftning.

Det hjälper inte att ropa på någon ministers avgång. Detta är ett systemproblem som fanns långt innan Alliansen fick grepp om rodret.

Vänsterblockets lösning på problemet är att slänga mer pengar på problemet. Skatterna måste höjas, så att det kan tillsättas fler ineffektiva handläggare eftersom jobbet inte utförs till tillräcklig kvalitet. Resultatet blir mer byrokrati, mer svinn i form av organisation och fler fikaraster.

Högerblockets lösning på problemet kommer från insikten att det saknas resultatkrav, vilket i sig är riktigt. Att lägga ut på entreprenad ger dock fel resultatkrav — vi behöver inte att vårt myndighetsutövande ska ske vinstdrivande, vi behöver att en viss kvalitet uppnås inom helt andra områden.

Det som behövs är istället någon form av alternativ modell, där den ekonomiska verkligheten är sekundär mot den faktiska verkligheten där de medborgare som behöver myndighetens hjälp är den viktiga faktorn. Primärt är att jobbet skall göras på ett bra sätt, där varje person i organisationen ser sin egen del i helheten, och där mätbara resultat ska uppnås.

Det innebär att det även måste motiveras varför varje person är på plats i organisationen — alltså ett effektiviserande. Alltför många myndigheter sparar genom att skära i de exekverande delarna, men lägger sedan på sig organisatorisk börda. Detta kan enkelt ses inom t.ex. sjukvården, där man gång på gång avskedat assistenter och annan kringpersonal. Nu har man istället läkare som sitter och skriver journaler istället för att träffa patienter. Samma mönster upprepas gång på gång i kommuner som bygger äventyrsbad men avskedar lärare, och så vidare tills man helt enkelt tröttnat och inte orkar höra på eländet längre.

Jag tror inte det i grunden beror på att dessa människor inte vill väl… det saknas helt enkelt en tydlig målbild och ansvarsfördelning. Att de etablerade poltiska partierna inte ser detta är dock inte så förvånande… det krävs nämligen att man återgår till att se myndigheterna som något som är till för medborgarna, inte för staten.

Balansen har rubbats och medborgarna kommer gång på gång i kläm. Det är en av många anledningar att jag röstar på Piratpartiet.


Bildcredits: Greg Timm, LuMaxArt, virucides

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Rättssäkerhet på undantag, del 2

Postat Friday, February 12, 2010 om Rättssäkerhet

Som ett brev på posten efter gårdagens inlägg så kommer då nästa exempel på hur polisen ser rättssäkerheten som något att ta sig runt. Poliser som hotar en fotograf med lite vad som helst, för att skrämmas. När männsikan har mage att veta att han har rätt att fotografera så greppar man efter ett offerlöst brott: du knarkar va?

Vad som helst för att få människan att ge sig, gå med på kohandel och radera bevis mot poliserna. Lögner. Hot. Aggressivitet. Våld.

Så på behörigt avstånd (för att inte störa poliserna i deras arbete) tog jag jag tre snabba bilder med min kamera. Poliserna undrar vad fan jag håller på med och jag förklarar att jag inte fotograferar de båda ungdomarna utan bara de två poliserna. Jag frågar om de är poliser men de svarar avböjande och istället undrar den första polisen varför jag tar foton och jag förklarar att jag skriver om kollektivtrafik och kontrollsystem. Då bryter helvetet lös.

Den andra polisen tar upp en kameramobil och fotar mig. Sedan tar den den andra polisen och rycker kameramobilen ur handen på mig medan polis nummer två trycker in mig i det hörn där de både tonåringarna tidigare stått inklämda. Den första polisen är väldigt hetsig och rycker i mina kläder. Han säger till mig att ta fram legitimation och jag undrar om jag är misstänkt för något brott. De förklarar att det är olagligt att fota här och jag förklarar att “det är det visst inte” och tar fram min legitimation.

Läs hela inlägget. Se på filmen.

Detta är ytterligare ett tydligt tecken på tiden vi är på väg in i. Det är därför Piratpartiet håller rättssäkerheten så högt. Ett polisväsende som använder gangstermetoder vinner inget förtroende från medborgarna, och det är viktigare än mycket annat.

Bild från en liknande händelse i Calgary

Det hela späs på av att det i princip aldrig förekommer några påföljder för övergrepp av den här sorten inom det Svenska polisväsendet. Internutredningar läggs ner, mycket undermålig bevisföring gör att åtal läggs ner, och så vidare. Kravallerna i Göteborg där mängder med oskyldiga tvingades ligga på kall asfalt i timtal ledde som bekant till precis ingenting alls, trots 170 anmälningar.

Sverige behöver en separat organisation för att utreda just sådant här — maktmissbruk från andra myndigheter — och på samma sätt som att våld mot tjänsteman bestraffas hårdare än annat våld måste våld av tjänsteman bestraffas hårdare.

För samtidigt som människors förtroende för polisen dalar och alltfler allvarliga brott ligger ouppklarade spenderas nya resurser på att sätta dit en hel ungdomsgeneration. Priorieringen går inte ihop.

Andra som skriver: Posterous, Alarik, Syrrans Granne, Adde, Arbetarperspektiv, Bea, Edwertz, Emretsson, Juridikbloggen, Tvivlaren, Kulturbloggen, odevetdu, PLC, Söderberg, the witch, Zac, Wagenius, Neo, dabitch, 之乎者也, planka.nu, Pumlan, Doria, Scaber Nestor, Andersson, MMK, Magnihasa, Drottningsylt, Röda linjen, GPF, Farmorgun, FMS, Ottinger, Deckarhuset, Ingerö, Hamburger Train, Hallén, SvDs ledarbloggen, Hornstull.nu, Nordin, Sunflower, Lars-Erick, whinar, Jonk, apelsineld, Segerfeldt, Infallsvinkel, soso, DNM, futuriteter, Ravenna, Svensson, Maloki, 301, Livbåten, Dynamic Man.

Även media börjar vakna: Nyheter24, SR, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet TV.


Bildcredits: thivierr

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,