Foliehatt på

Postat Monday, February 22, 2010 om Piratpartiet

Jag har tidigare varit inne på hur man gärna ses som foliehatt om man berättar vad som håller på att ske. Folk tror helt enkelt inte på det — inte här, hemma i vår fina demokrati.

Tyvärr blev det inte så jättemycket diskussion runt sätt att komma runt problemet. Jag tror själv att en del av det som behövs är en konkretisering av problemen, som nu är lite abstrakta. Övervakningen och övergången till en polisstat känns inte. Att din mobil blir en spårsändare har ingen direkt påverkan på Svenssons liv.

Så vad kan hända? Vad händer redan? Jag menar inte att vi ska spekulera mer… jag menar att det redan finns mycket att ta upp. Bara senaste veckan har jag översköljts med en hel drös fullständiga galenskaper.

En skola lånar ut datorer till eleverna. Datorernas inbyggda webbkameror aktiveras sedan över nätet, och skolpersonalen spionerar med hjälp av dessa på eleverna. Det hela uppdagas när en elev får en tillsägelse för att ha agerat olämpligt — hemma. Det olämpliga agerandet? Han åt godis.

I England blir en fotograf upprepade gånger stoppad av en polis. När han vägrar uppge personuppgifter blir han arresterad. Det är nämligen “misstänkt och anti-socialt beteende” att fotografera julfirandet. Det hela spelades in i en fin spegling av vårt alldeles egna Gategate.

Det här är alltså alldeles vanlig semesterfotografering som straffas som terrordåd. Det är ju inte så att kameror är något nypåhittat hotfullt, eller att terroristerna inte skulle kunna hitta något sätt att få tag på bilder ändå om de ville… det är helt enkelt en lagstiftning som gör att Brittisk polis får arrestera vem de vill, när som helst, utan någon som helst påverkan på det som avses med lagen… precis som svensk droglagstiftning. Denna sorts lagstiftning som man vill införa mer och mer av kan drabba precis vad som helst. Allt som krävs är att du fotar tomten i julparaden.

Ett sista exempel är mannen som haspar ur sig ett litet morbidt skämtsamt uttalande på twitter när flygplatsen han ska resa via stänger i snöstormen. De flesta har nog hävt ur sig något sånt någon gång när tågen är sena, när bussen kör fast eller när man blivit dåligt bemött av någon. “Fan, man borde bränna ner hela den här stationen”. Det räcker kanske med senaste dagarnas snöstorm för att många ska känna igen sig i frustrationen och vreden.

“Crap! Robin Hood Airport is closed. You’ve got a week and a bit to get your shit together otherwise I’m blowing the airport sky high!”

Men nu var det en diskussion i sociala medier, inte en diskussion med polaren på bussen. De två är i allt väsentligt samma sak — sociala medier låter mig prata med mina vänner, men andra kan “tjuvlyssna”. Skillnaden är egentligen bara att i de sociala medierna är det lättare för andra att faktiskt delta i konversationen. Men vad hände?

Mannens meddelande klassades som bombhot, han riskerar nu 2 års fängelse, är på livstid bannlyst från flygplatsen i fråga, har fått datorer och telefon beslagtagna och är avstängd från sitt jobb.

En vettigt funtad människa skulle naturligtvis inse att en terrorist med en bomb inte går omkring och pratar om den vid bagagekontrollen. Men det är tydligen för mycket att begära i dagens samhälle. En vettigt funtad människa inser att en snabb kommentar man häver ur sig i frustration i en konversation med vänner inte är ett seriöst menat bombhot. Men det är tydligen för mycket att begära i dagens samhälle.

Denna fullständiga vansinnighet i förhållande till de egna medborgarna sprider sig som en löpeld. Vi är inte längre i vår privata zon hemma, vi är inte längre semesterfotografer eller anonyma nobodies på bussen, vi är potentiella terrorister. Allt vi säger eller gör är misstänkt, särskilt om det skulle vara så att vi hävdar vår rätt jämtemot statsmakten eller vägrar gå med på statsmaktens godtycke.

Det är därför Piratpartiet behövs i riksdagen. Det är dessa historier som måste spridas till precis alla som inte förstår vart det är vi är på väg.


Bildcredits: bookgrl, Mark Zabala, TKCS.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Rättsäkerhet på undantag

Postat Thursday, February 11, 2010 om Rättssäkerhet

Det blir allt tydligare hur våra rättigheter sprungna ur principen om rättsstaten ses som hinder av våra myndigheter snarare än något att värna om. I fall som rör Internet och annan “ny” teknologi kan man kanske ursäkta det med någon sorts oförståelse för tekniken, eller i alla fall att den teknologiska utvecklingen skapat kryphål i lagstiftningen.

Ibland ser man dock andra fall som gör det utan tvekan tydligt att det handlar om mycket medvetet iscensatta taktiker för att komma runt rättssäkerhetens åtklämmande ramar.

Ta till exempel mannen som var misstänkt för en mordbrand i Gävle. Polisen hade stora problem att skrapa ihop bevis mot mannen. Man funderade då ihop följande plot för att snärja honom: en polis blev vän med mannen under en längre tid. Han lurades sedan att han skulle kunna få ett jobb, flögs till Holland för en “intervju” (för att kringå svenska regler), och fick där veta att företaget höll på med en del olagligheter.

“Intervjun” var alltså egentligen ett polisförhör, där poliserna sitter och ljuger friskt för en människa för att få denne att tala om diverse saker, utan att enligt lag fått veta att han misstänkts för brott.

Inget av det ovanstående har med ny teknologi att göra, eller något annat man brukar anklaga Piratpartiet för att snöa in på. Ändå handlar det om våra hjärtefrågor, om rättssäkerheten och hur polisstaten kommer krypande.

Det gör det mer än önskvärt tydligt att nedmonterandet av mänskliga rättigheter och vår demokrati inte har något med Internet att göra, inte beror på varken terrorism eller fildelning, och framför allt inte bara är någon sorts misstag i välvilja.

Man använder Internet-specifika lagar där man sätter rättssäkerheten ur spel som ett första steg mot en mer repressiv värld.

Rättssäkerheten ska gälla alla, alltid, som garant för alla oskyldiga medborgare oavsett vad statens avsikter är. Det spelar ingen roll hur övertygade poliserna är om att en viss person är skyldig. Det spelar ingen roll vilket brott man är misstänkt för. Det spelar ingen roll vilket kommunikationsmedel man använder för att kommunicera eller, för den delen, om man kan luras att flyga till Holland för en anställningsintervju.

Alla.

Alltid.


Bildcredits: Jaume d’Urgell

Tack för tipset: Lonely Savage

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Comments Off on Rättsäkerhet på undantag

En dyster omvärld

Postat Sunday, February 7, 2010 om Övrigt

Medans våra underbara väst-demokratier är i full gång att avskaffa sig själva visar Iran idag upp hur härligt resultatet kan bli:

Iran New Agency reports that nine prisoners are planned for execution on Sunday, February 7. From a letter sent to Iran News Agency:

The government’s fear of [upcoming] protests has resulted in its leaders using execution as a method to stop the people.

The previous day, I heard from a relative who is a [regime] guard high up in the system that on Sunday February 7, 2010, nine political prisoners are scheduled for public execution.

The government intends to get the Basij forces to monitor the [outdoor] surrounding area to see if people have gathered to protest. If people have gathered then the [regime forces] will not bring the prisoners, and instead, execute them at Evin Prison.

Also, the government plans to close down the streets to have full control.

Detta är ett enormt angrepp på friheten som begrepp, ändå är det knäpptyst. Varför hörs inget? Var är media? Var är din röst i protest? Det finns så många som är snabba med att fördöma övergrepp i västvärlden… varför är det så tyst om detta? Medmänniskor är alltid medmänniskor och mänskliga rättigheter är alltid mänskliga rättigheter.

Se även: Scaber nestor.


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Can’t happen here

Postat Thursday, February 4, 2010 om Piratpartiet

Det senaste året med mitt ökade engagemang i Piratpartiet har inneburit en hel del debatterande av integritetsfrågor, både online men även efter att jag blivit indragen i diverse diskussioner runt middagsbord och fikabord (ni vet, med verklighetens folk).

Det allra svåraste och mest vanligt förekommande argumentet är nog foliehatts-argumentet: “Tror du verkligen det där skulle kunna hända här? Vi bor ju inte i Ryssland.”

Det uppstår ett moment 22 här: när någon reagerar på det som håller på att ske, får denne gärna höra att det inte kan ske, för då skulle någon reagerat. Jag håller med… det är alldeles vansinnigt att tro att samtliga riksdagspartier skulle ställa sig bakom en lagändring som gör alla mobiltelefoner till statliga spårsändare, och sparar undan precis alla du talar med, var du var och när det skedde.

Det låter fullständigt orimligt. Jag skulle aldrig tro på det, om jag inte med egna ögon såg det ske… och just där uppstår problemet, eftersom andra inte alla gånger kan se att det händer. Det är lättare att tro på alla utsagor om att FRA-lagen skulle vara rättssäker än att vira huvudet runt konceptet att precis alla vill övervaka mina telefonsamtal utan att jag är misstänkt för något brott.

Det finns så många små invändningar man kan dra om man verkligen inte vill tro på att det inte kan hända i vår fina demokrati.

Jag har inga bra svar — vi ser hur hela deklarationen om de mänskliga rättigheterna mals sönder i politikens kvarnar, men kan inte förmedla det till andra som tror att något sådant aldrig skulle kunna ske. Man kan peka på diverse beslut och dokument, men det ser aldrig så allvarligt ut om man tittar på ett beslut i taget

Vi kommer att se det med all tydlighet i valrörelsen. Piratpartiet kommer ta upp hur både alliansen, socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet vill genomföra datalagringsdirektivet. De etablerade partierna kommer att slå ifrån sig… och för den som inte redan är insatt finns risken att vi enkelt ignoreras som doomsayers som pratar om världens ände.

Jag har inga bra svar på hur man kan lösa det på ett sätt att kommunikationen fungerar även med de som inte redan är insatta i piratfrågorna, men det känns som att det är den kanske viktigaste frågan vi har att lösa inför valrörelsen. Förslag och åsikter uppskattas!

Jag menar för övrigt inte att budskapet aldrig går fram. Jag menar bara att det når nog ofta inte fram med den tydlighet och styrka som allvaret i frågorna kräver.


Bildcredits: jonycunha

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Burqan och rädslans ansikte

Postat Friday, January 29, 2010 om Religion

Igår på Aktuellt (tillgänglig på nätet fram till den 4:e februari, 21 minuter in) gick ett inslag om ett potentiellt förbud mot Burqa och Niqab, som flitigt diskuterats på olika håll de senaste dagarna efter statsministerns otydliga svar i en radiodebatt.

I inslaget nämns Danmark, där man precis konstaterat att man inte kan införa en lag mot burqa och niqab, men att man ändå tänker försöka förhindra användandet av dessa klädesplagg på ospecificerat sätt (“andra regler”). Danmarks statsminister, Lars Lokke Rasmussen, intervjuas och säger följande:

Vi vill slå vakt om att man ska kunna identifieras när man rör sig i det danska samhället, när man åker buss eller ska genom passkontroll. Nu ska vi se till att reglerna efterlevs.

Naturligtvis finns det situationer i samhället när det krävs att man kan identifieras. Jag undrar dock bestämt varför man ska behöva identifiera sig för att få ta bussen. Detta är den sorts godtyckligt inkräktande av den personliga integriteten Piratpartiet vänder sig starkt mot. Det sker dessutom med någon sorts godtycke — de vill veta din identitet (oavsett anledning), så därför får du inte klä dig som du vill.

Om man inte utgår från att någon form av ansiktsigenkänning ska användas för att spåra oss överallt finns det inget värde i att kunna identifiera någon som kliver på bussen… hur ofta nekas någon att åka buss på grund av sin identitet egentligen? För den delen, hur många kan du identifiera när du kliver på bussen i snöstormen, bakom luvor, huvor och halsdukar?

Även svenska Kristdemokraterna vill förbjuda plaggen:

– Det är ohygieniskt och äckligt för en kvinna att hålla på och andas där bakom, säger KD-ledamoten.

Man förundras. Är det ohygieniskt när kvinnor andas rent generellt, eller är det något annat som gör just burqan värre att andas bakom än halsduken, som ju tycks vara ett relativt populärt plagg så här års?

Andra kristdemokrater vill helst se att alla medborgare jämt är identifierbara — allra helst vid demonstrationer och liknande, så att polisens bilder bildar tillförlitliga åsiktsregister… men detta finns det ju förslag till annan lagstiftning för, och handlar ju inte specifikt om just burqa och niqab.

Det handlar om ett rent svepskäl, där man vill förbjuda just burqa och niqab som symboler för det okända och den religion de står för, kombinerat med någon sorts förmyndarattityd i bästa “Vite Mannen lär Infödingarna äta med bestick”-stil.

Är det någon av dessa människor som vill förbjuda vissa klädesplagg som någonsin har pratat med någon som bär dem, eller ens reflekterat över våra egna klädestvång? Det som döljs bakom slöjan symbolisterar något främmande vilket gärna framkallar en rädsla.

Denna rädsla är naturlig i den mån att människor i alla tider haft skäl att vara rädda för det okända i skogen, eftersom vi annars kan bli oförsiktiga och påhoppade i mörkret. I dagens samhälle är den rent irrationell däremot, och det bästa vi kan göra med den är att acceptera att vi ibland blir rädda, men trots det acceptera att rädslan kommer från oss själva — inte från varken burqan eller personen som bär den.

Vi måste bygga ett samhälle baserat på varje persons rätt att välja sin egen religion och sin egen klädsel i så stor utsträckning det går — fritt från tvång till att bära burqa, men även fritt från förbud. Ett samhälle baserat på medmänsklighet och tolerans, inte på rädsla. Naturligtvis finns det situationer där en person helt enkelt måste identifieras, men handen på hjärtat, hur ofta blir du noggrant jämförd med din bild på körkortet?


Bildcredits: Ranoush

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mansdiskrimineringen fortsätter

Postat Saturday, January 16, 2010 om Politik

Samhället i stort fortsätter att behandla gruppen “män” som det aldrig någonsin skulle komma på tanke att behandla någon annan grupp, vilken som helst.

Det senaste exemplet kommer från British Airways, som förbjudit män att sitta bredvid barn de inte känner. Oavsett om barnen flyger med sina föräldrar på samma plan, eller andra faktorer. Man förutsätter att män är potentiella sexualförbrytare först, och människor i andra hand (om ens alls).

Det hela för tankarna till Rosa Parks aktioner för frihet och mot diskriminering av mörkhyade. Nu har vi kommit så långt i den totala paniken runt barnporr, sexuella övergrepp och tillräckligt länge låtit radikalfeminismen förklara hur alla män är förövare (kollektivt) att vi passerat tillbaks till den punkt där det är helt ok att diskriminera män på samma sätt som det en gång var okej att diskriminera mörkhyade, utan att någon i en hel företagsledning reagerar på saken.

Det är dags att sluta med de kollektiva analyserna, och börja utgå ifrån individers enskilda rättigheter och förutsättningar. Det ska aldrig spela någon roll vilken sexuell läggning jag har, vilken hudfärg jag har eller vilket kön jag har, när jag ska in på krogen eller när jag sätter mig på bussen eller på flyget, och detta fantastiska smutskastande av män (som om kvinnor inte kunde utföra sexuella övergrepp) måste upphöra.

Radikalfeminismen har passerat sin topp som ökande av jämställdheten i samhället och håller på ett effektivt sätt nu på med att minska jämstäldheten till förmån för mer fördelar för kvinnor, och mer misstänkliggörande av män.

Hysterin är överdriven, barnporren finns knappt, risken att råka illa ut mångfaldigt större för män än för kvinnor. Det finns inga kollektiva synder, det finns inget kollektivt ansvar och det får absolut inte finnas någon kollektiv bestraffning.


Bildcredits: Gwenael Piaser

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Människorättskämpe avskedad efter anonyma mailhot

Postat Wednesday, December 9, 2009 om Rättssäkerhet

Chefredaktören för Villaliv, Ingrid Carlqvist, har engagerat sig i frågor som rör rättsäkerhet i sexualfall. Hon gav nyligen ut boken “Inte utan mina söner”, om ett fall där en mamma kidnappade sina barn (som pappan hade enskild vårdnad om), och om hur svenska myndigheter sedan vägrade pappan hjälp när han desperat sökte efter dem. I samband med detta startade hon en blogg.

Under hela denna tid har hon trakaserats av någon som skickat mail med en massa absurda påståenden som att hon “har för vana att besöka pedofiler i fängelse och tala för deras sak”. Detta polisanmäldes, men polisen lade ner förundersökningen. Personen i fråga mailade tidigare även hennes chef, som tvingade henne att lägga ner en blogg. Nu har hon alltså börjat blogga igen, och som “straff” har hon avskedats.

Detta är inte okej. Man kan tycka vad man vill om hennes åsikter i sakfrågan hon bloggar om, men att förfölja henne är inte okej, och att någon tror på innehållet i några mail utan att undersöka sanningshalten och ser till att få någon avskedad över saken är direkt bestörtande. Åsiktsfriheten och yttrandefriheten måste få råda!

– Jag vill bara debattera rättsäkerhet, säger Ingrid Carlqvist. Och nu har de tagit min försörjning från mig.

Tidningens VD som tagit beslutet verkar inte ha någon särskilt frisk syn på demokrati och yttrandefrihet. Läs hans svar till Medborgarperspektiv, till exempel. Han påstår att det inkommit påtryckningar från annonsörer, vilket Second Opinion avslöjar som en lögn.

Att någon sparkas för åsikter uttryckta på sin blogg är något går tvärs emot både mina egna och Piratpartiets värderingar.

Jag uppmanar alla som över huvud taget bryr sig om människorätt och yttrandefrihet att protestera mot detta. Det är upp till dig och mig att visa att sådant här agerande är så oerhört mycket mer skadligt för en tidning än någon som har förskräkliga åsikter (som att det vore trevligt om rättsäkerheten gällde alla…).

  • Skriv till den ansvarige och berätta hur du känner: VD för Villaliv, Fredrik Lindblahd.
  • Sprid detta på twitter, skriv på din egen blogg om du har en, lägg en till bricka i bloggväggen:

Bloggar om detta: Pelle Billing, Medborgarperspektiv (och igen), Ord av Jerry, Pians, EP, Monica Arnesdotter Antosson, Daddy, Lilla My, Gunilla, GenusNytt, PappaRättsGruppen, Aktivarium (och igen), Dick ErixonKimhza Bremer, Mellan hägg och syrén, Tofflan, Catta, Ann Helena Rudberg, Maukonen, Mathisson, Dexion, Juristens Funderingar, och så klart Inte utan mina söner (och igen).

Media: Resumé, Pressmedelande från Blue Media, Helsingborgs Dagblad, Second Opinion, Journalisten.se, Corren, Expressen, Dagens Juridik.

Uppdatering: Jag har precis skickat iväg detta mail till Fredrik Lindblahd. Fritt att kopiera eller remixa efter behov:

Hej,

Jag skriver till dig angående avskedandet av Ingrid Carlqvist som chefredaktör för Villaliv. Det är sedan länge känt att det förekommit en hatkampanj mot henne, och att försöka tysta henne genom att avskeda henne på så lösa grunder är både ynkligt och fegt. Att alla får uttrycka sina åsikterär en av grundpelarna i ett demokratiskt samhälle.

Att hon dessutom brinner för just rättssäkerhet gör det hela ännu mer allvarligt. Självklart sätter hon sig i en utsatt situation när hon avslöjar hur vårt samhälles rättssystem missbrukas av sjuka individer, som hon gjort med både sin bok och sin blogg. Att hon blir anfallen av dessa individer är beklagligt men knappast inte oväntat. Att dessa sjuka individer får hjälp av tidningens utgivare är däremot bedrövligt.

Jag hoppas du inser hur skadligt detta är för tidningens namn, och jag hoppas du kan göra det rätta: ändra beslutet och gå ut med en offentlig ursäkt.

Min blogg om det hittar du här, och den är som du nog insett knappast ensam.

Hälsningar,
Mikael Hedberg


Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn

Postat Monday, November 23, 2009 om Piratpartiet

Det brinner i en lövhög utanför en flyktingförläggning för barn. Här ställs vårt engagemang i Piratpartiet på sin spets. Kan vi ens tala om att vi bryr oss om mänskliga rättigheter om vi låter detta passera utan kommentar?

När Piratpartiet talar om medborgarrätt är det nästan alltid i frågor kring våra rättigheter på och kring internet. Men i principprogrammet talar vi om människorätt. Det senare avspeglas även i styrelsens senaste beslut om vård till papperslösa.

Vad vi menar är att det blir ett glapp i vad vi säger oss stå för och vad vi i praktiken står för. Vems rättigheter är det vi värnar om vi säger oss stå för mänskliga rättigheter? Ska vi tala om mänskliga rättigheter, medborgarrätt och människorätt behöver vi ta frågor om asylsökande och deras integritet på allvar.

Vi menar att vi har stöd för detta i principprogrammet:

Piratpartiet skall och kommer att agera för att exponera och fälla en regering som partiet anser inte lever upp till den respekt för människorätt som man ska kunna förvänta sig av en demokrati. Vi anser också att en sådan respekt aldrig ska villkoras, exempelvis baserat på härkomst, etnicitet, religion, kön, handikapp, ålder, sexuell läggning eller politisk åskådning.

Därför ska vi tala om att det är en mänsklig rättighet att få en dräglig asylansökan och en rättssäker prövning av den. Sverige bryter enligt Amnesty med flera mot asylrätten, och om vi bryr oss om mänskliga rättigheter hoppas vi att det såväl gäller flyktingbarn som kvinnor av utländsk härkomst!

Därför ska vi tala om den mänskliga rättigheten att inte behöva känna sig hotad i det land där man sökt en fristad, om eldar som tänds utanför flyktingförläggningar med minst samma emfas som när vi talar om att människor stängs av från internet.

Därför ska vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv med stöd i principprogrammet!

Vi uppmanar alla pirater som håller med oss att kopiera det här inlägget till sin egen blogg.

Därför är vi inte vara rädda för att tala om dessa frågor utifrån ett piratperspektiv. Vi vänder oss mot alla dem som vill misstänkligöra Piratpartiet för att stå främlingsfientliga tankar eller strömningar nära. Som piratpartister är vi stolta att tillhöra ett parti som står upp för människorätt!

Klara Tovhult
Jimmy Callin
Göran Widham
Rikard Fröberg
Sammy Nordström
Isak Gerson
Leif Ershag
Johnny Olsson
Marit Deldén
Olof Bjarnason
Mikael Hedberg
Niklas Starow
Obeveklig
Hanna Dönsberg
Emma Erhag
Björn Nilsson
Signe Rocklin
Gun Svensson
Jonas Sandberg
Mikael Nilsson

DISCLAIMER
Då en del pirater har tolkat vissa av formuleringarna i detta inlägg som att vi ville få de pirater som inte ställer sig bakom det att känna sig utpekade på något sätt. Men udden i vår text är inte menad att vara riktad inåt utan utåt, mot alla dem som vill misstänkligöra Piratpartiet för att stå främlingsfientliga tankar eller strömningar nära. Som piratpartister är vi stolta att tillhöra ett parti som står upp för människorätt. Det ville vi visa. Vi ändrade i linje med detta slutet på inlägget till de ord Mikael Nilsson avslutade med.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,