Moralistiska lagar och protestaktioner
Den stolta Svenska exportvaran sexköpslagen har en motsvarighet i Norge. Där har nu en protestaktion anordnas: Gratis bordeller. Som ett klockrent motexempel mot radikalfeministernas påståenden om att ingen kan tänka sig att sälja sex frivilligt, och den absurda idén om att det inte skulle gå att vara lycklig som sexarbetare (notera den stigmatiserande och nervärderande synen på “horan” som här kommer ifrån feministhåll, snarare än något annat håll).
Argumentet “Den lyckliga horan” stavas egentligen “Jag vet bäst” och används för att slippa lyssna på de som faktiskt befinner sig i den situationen man försöker bestämma över. Se till exempel Möllers urbota korkade påstående om att “ingen människa vill sälja sin kropp” via ovanstående länk. Vad då min kropp? Jag säljer en handling! Att sälja en sexuell tjänst är inte mer att sälja min kropp än att sälja massage eller någon annan tjänst med kroppskontakt. Man kallar det en myt för att kunna smutskasta de som faktiskt gör det, och kunna bortse från deras åsikter.
Vissa människor får otroliga vällustkänslor av att bli kliade på huvudet eller ryggen (min sambo brukar säga att det är bättre att bli kliad på ryggen än att få orgasm). Andra kan rentav få orgasm av att borsta tänderna. Man borde ju då fråga sig om det inte borde förbjudas? Vad är problemet med sexet egentligen? Är det att “köparen” njuter? Är det att säljaren inte gör det (och varför krävs i så fall njutning i detta jobb men inte andra)? Vari finns den påstådda förnedringen och maktutövandet?
Var går gränsen? Är det okej att köpa smekningar på icke-könsorgan? När övergår det till att vara sexuella handlingar? Om man nu råkade vara sådan att man fick orgasm av tandborstning, vore det då olagligt att köpa en genomborstning en duktig tandhygienhora?
Och på motsatt sida, varför är sex förnedrande men inte annat? Om jag själv blev av med jobbet och tvingades göra vad som helst för pengar så säljer jag mycket hellre att sälja sexuella tjänster än att ta hand om andra människors avföring, till exempel. Ändå är det senare yrket erkänt som en välbehövlig del av samhället.
Det man bör ta med sig ifrån den sortens annorlunda syn är just att alla människor är olika. Att jag inte får orgasm av att borsta tänderna innebär inte att det inte finns sådana människor, och bara för att jag inte kan förstå att andra kan acceptera att jobba med andra saker så får jag inte ledas att börja förespråka förbud. Att människor är så otroligt väl indoktrinerade i den kristna sexfientliga värdegrunden att de inte ens kan förstå att andra har ett annat synsätt är skrämmande — det räcker med att se på andra kulturer som har ett helt annat förhållningssätt.
Att lagen sedan inte fått avsedd effekt och innebär ett slöseri med polisens resurser är det ingen som vill erkänna i debatten.
De Norska bordellerna kanske inte är någon effektiv protest i längden. Jag håller inte med 之乎者也 fullt ut här. Protestens syfte är rimligtvis att väcka precis den uppmärksamhet den nu får. Det skapar en virvel i medialandskapet som drar med sig lite opinion, även om det inte är civil olydnad.
Däremot kan jag tycka att det finns mer effektiva protester, som går på större skala. Att 90 “prostituerade” motsätter sig lagen går enkelt att snacka bort för politiker och proffstyckare som redan visat att de tycker sig stå över alla andra. Därför behövs något bredare.
Jag har en tid funderat på om man kunde anordna en “betala för sex-dagen”. En årlig protestaktion då vi på en viss förutbestämd dag betalar våra makar, fruar, partners, sambos, vänner, krogragg eller vem som helst annan för sex. Detta kan sedan dokumenteras via bloggar, twitter, facebook etc med någon lämplig tagg, för att visa på ett brett missnöje mot sexköpslagen, även bland oss som i vanliga fall inte har något som helst intresse av att köpa sex.
(Sidonotis: Med “dokumentera” menar jag valfritt här. Man kan naturligtvis spela in allt och publicera om man gillar sådant, men det räcker med en kommentar på twitter om att man deltagit, eller varför inte en mobilkamerabild på hur man lämnar över en hundring på sängkanten? Det viktiga är att uppnå en stor mängd erkända sexköp på samma gång för att få genomslag)
Vad tror ni? Är det en bra idé till protestaktion? Finns det andra idéer om hur vi mer aktivt kan se till att hålla kvar sexköpslagens vansinne på agendan?
Till sist vill jag komma med en lite självutlämnande berättelse, som ytterligare svar på uttalandet: “ingen människa vill sälja sin kropp“… om man tolkar det som “ingen människa vill sälja sex“, vilket är det som egentligen avses. Jag kan därför erkänna att jag själv länge lekt med tanken på att sälja sex. Kanske hade jag gjort det vid det här tillfället om jag inte haft ett fast förhållande.
Det som lockat har varit nyfikenhet och spänning, en inre vilja snarare än något behov av knark eller något tvång. Jag har ju faktiskt rätt bra betalt från mitt vanliga jobb. För mig är det inte konstigare att fundera på att sälja sex än det är för någon som är bra på att dansa hemma i vardagsrummet funderar på att dansa på scen någonstans för betalning — mer spänning, lite betalt, något annorlunda.
Det som gjort att jag tvekat har inte varit något moraliskt motstånd heller, utan snarare ett dåligt självförtroende — jag har helt enkelt varit rädd för att jag inte skulle kunnat attrahera. Uppenbarligen är jag inte helt ensam och påståendet att vi med dessa åsikter och syn på sex inte har existensberättigande eller inte vet vad vi själva vill är djupt förolämpande.
Bildcredits: rileyroxx
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslagen, sex, kärlek, sexualitet
Tjuvargumentet når FRA-frågan
Piratpartiets anhängare och pirater i allmänhet har länge fått stå ut med att kallas tjuvar, eftersom fildelning är stöld. Utom att vi tycker foliehatt är senaste modet och skriker lite för högt för allmän bekvämlighet i FRA-frågan har det i alla fall inte dragits så stora växlar som i fildelningsfrågan. Tills nu.
Dagens händelse började med att Peter Sunde skrev ett inlägg som skiss på hur vi skulle kunna skydda vår kommunikation från övervakning a’la FRA på stor skala. Andreas Ekström svarade på detta med stora kanonen: Peter Sunde är samhällets fiende och en odemokratisk kraft. Detta eftersom han försöker bygga system för att ta sig runt (inte bryta mot) FRA-lagen, som enligt Ekström beslutats om i god demokratisk ordning.
Den sant intressanta delen av diskussionen återfinns bland kommentarerna och med en del intressanta bloggsvar. Det finns så många saker som är så fel med resonemanget att det skulle ta upp betydligt mer plats än ursprungsinlägget att förklara allihop, men jag gör ett försök att välja de 10 viktigaste:
1
Att bryta mot lagen är inte odemokratiskt eller antidemokratiskt. Det gör en till brottsling, inget annat… det här är precis samma ordförstörelse och inflation av betydelse som sker när man kallar fildelning för stöld.
2
Det är hyckleri att påstå att det är odemokratiskt att vilja bryta mot just en viss lag, men inte andra. Det finns försvinnande få människor i vårt land som är helt 100% laglydiga, av avsikt (som t.ex. fortkörning) eller bara helt enkelt av misstag eftersom vår lagstiftning är så omfattande.
Andreas har med all tydlighet bland sina kommentarer visat att det är han, just han som ska få avgöra vilka lagar som är giltiga att bryta mot. Homosexuella var absolut inte odemokratiska på den tiden det var olagligt att vara homosexuell. Asylsökanden som olagligt tar sig in i ett land är också okej. Abort var ok, även när aborter var olagliga.
Men att skydda sin korrespondens är absolut inte det.
3
Med ett tydligt uppvisande av att inte ha någon aning om vad frågan handlar om påstår Ekström att det bara är människor som vill dölja sitt piratkopierande som behöver använda sig av kryptering:
Rasmus: Eh… nej, det var inte så jag menade. Och jämförelsen som sådan är nog olycklig, asylsökandes situation är mycket viktigare och allvarligare och svårare än den för den genomsnittlige piratkopieraren som inte vill åka fast.
Inte bara odemokratiska och samhällets fiender, vi är så klart tjuvar också!
Uppdatering: Det här citatet från en ny kommentar signerad Ekström var för bra för att lämna utanför:
I just det här fallet, med Peter Sunde och Ipredator, är det i mina ögon alldeles kristallklart: Ipredator har kommit till för att runda lagen. Finns bara därför. Illegal fildelning ska kunna fortgå ostört, det har ju alltid varit The Pirate Bay-grundarnas själva kärnpoäng.
Jag har så många skäl att inte vilja bli övervakad av FRA som inte har med fildelning att göra att det är löjligt. Men har människan inte insett det vid det här laget så är det nog lönlöst att försöka — att han som journalist inte ser paralellen till källskyddet är oroväckande.
4
I sina försök att slingra sig ur situationen försöker han påstå att det är värre att bygga system för att kringå lagen än att göra själv det själv. Detta är det sluttande plan som leder till att fildelningsprogramvara och släggor förbjuds. Man kan givetvis förbjuda allt producerande av saker som bara kan användas för olagliga ändamål. Mängden saker som ingår där är lätt att räkna, och förbjuds inte av den enkla anledningen att militären vill ha just sådana prylar.
Att, som Sunde gör, bygga system som låter människor kommunicera legitimt utan att vara övervakade kan aldrig anses vara en gärning som leder till mindre demokrati. Det är nästan att slå knut på sig att påstå att någon som främjar kommunikation utan att bli övervakad på det sättet på något sätt sänker demokratin.
5
Han kallar Peter Sundes agerande för maktberusning. Jag undrar lite stillsamt var man hittar den makten. Det är samma makt som homosexuella hade när de gömda bakom perienner i släkta rum kunde våga visa lite kärlek i hopp om att ingen såg. Det är samma makt som de som gjorde abort utövade när de i smutsiga rum med undermåliga verktyg gjorde abort med livet som insats.
Vilken makt finns det i att gömma sig? Vari finns makten i att vägra acceptera sin maktlöshet inför ett övergrepp?
6
Det finns ett intressant dubbelt budskap här. FRA-lagen är absolut inte menad för oss svenska medborgare — det handlar ju bara om spaning mot utlandet och vanliga medborgare har inget att frukta. Vad är det då för problem att någon bygger ett system för att kringgå övervakningen?
På vilket sätt blir någon samhällets fiende för att denne håller sig undan någon som inte letar? Blir jag brottsling bara för att jag gömmer mig från polisen en helt vanlig lördag? Om jag inte gjort något, och inte behövs för att lämna några uppgifter? Jag bara litar inte polisen och vill gömma mig… Är det odemokratiskt?
Det stora problemet i en sådan situation är att myndighetens förtroende fallit så lågt att helt vanliga medborgare känner ett behov att gömma sig, inte att de gömmer sig eller metoderna de använder för att hålla sig gömda.
7
Det här är inget superkrångligt teknologiskt system som han vill bygga för att undvika lagen. Sunde visar på ett sätt att koppla ihop existerande teknologi. Terroristerna kan redan allt detta, och använder det (vilket är en av anledningarna vi har upprepat otaliga gånger för varför FRA-lagen inte fyller sitt syfte). Det han presenterar är helt enkelt ett sätt att tillgängliggöra teknologin för helt vanliga medborgare.
Många medborgare använder redan teknologin på ett uppenbart legitimt sätt. Blir det brottsligt för att han gör det för att komma undan staten istället för crackers? Är det tanken som räknas, på något sätt? En åsiktslagstiftning?
8
Ekström påstår att FRA-lagen ska respekteras eftersom den beslutats om demokratiskt. Det är något vansinnigt blåögt. FRA-frågan är den i särklass mest protesterade frågan på mycket länge, där det förekommit så mycket fulspel, lögnaktighet och ren och skär mobbning att den svenska demokratin borde skämmas för att något sådant förekommit.
Att lyfta detta som något skinande exempel på demokratisk ordning och till och med kalla det odemokratiskt att brya mot den är nästan skrattretande. Är det något som var odemokratiskt var det allianspartiernas förtryck av riksdagsledamöter för att få igenom lagen.
9
Vi har en grundlag. Den slår fast att varje medborgare har rätt till precis det Sunde försöker ge dem: privat korrespondens utan statlig övervakning. Hur är det med den lagen då? Ska inte den följas?
Är det kanske inte en aning “odemokratiskt” att införa en massa skitlagar om statens ökade makt över människors kommunikation i strid med vår egen grundlag, och sedan kalla dessa medborgare för samhällets fiende när de gärna vill ha sin grundlagsstödda rättighet?
10
All civil olydnad bygger på samhällets system, snarare än står utanför dem. Det är en uppvisning av det absurda i systemen genom att kringgå dem eller bryta mot dem, med full förståelse för vilka konsekvenser detta har. I många fall handlar det om att bryta mot lagen, och acceptera konsekvenserna av detta.
I just detta fall handlar det om att kringgå lagen, vilket inte är samma sak som att bryta mot den. Genom att visa hur enkelt den kan kringgås av den som vill, visar Sunde hur verkningslös lagen egentligen är. Terroristerna kan redan, som sagt.
Om det är brottsligt att visa på att lagen är absurd och inte fungerar, så kommer det inte heller att vara möjligt att ändra lagen. Steget är inte långt till att det helt enkelt är brottsligt att kritisera lagen. Att kombinera ihop snack om demokratins finhet med taktfast trampande i den riktningen känns riktigt absurt.
Bildcredits: Micah A. Ponce, Faithful Chant
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Informationspolitik, FRA, Övervakning, Demokrati
Gammal kärring lurar ungt lammkött på Internet
Vår tid och vår kultur tycks vara någon sorts mästerskap i vem som bäst kan ge dubbla budskap om andra kulturers bristande valfrihet när det gäller tvångsgifte och dylikt utan att lyckas sopa framför egen dörr. Media hoppar också gärna på och slänger en känga mot dataspelande, som vi ju alla vet är potentiellt skadligt (potentiellt i väntan på resultatet av en statlig utredning så vi kan säga säkert).
Den här gången är det onlinespelet World of Warcraft som (återigen) orsakar moralets förfall i samhället. En gammal kärring fyrbarnsmamma har lurat till sig sex av bara barnet ju! en 15/16-åring (vilken ålder som gäller kan svenska tidningar inte enas om.
Jag vet inte ens var jag ska börja egentligen, så jag drar helt enkelt några citat från artiklarna för analys.
Hon bearbetade pojken genom tusentals mail tills han till slut gick med på att träffa henne.
Det låter ju inte så bra det där… som någonstans mellan en otroligt utdragen online-variant av tjatsex och om hon använde sin ålder och status som någon sorts maktutövande kanske man skulle kunna anse att det var sexuellt utnyttjande. Men vi behöver nog lite mer detaljer om vad “bearbeta” innebär?
De började maila och chatta med varandra och deras samtal blev allt mer intensiva och sexuella.
– Vi har tusentals mail och chattmeddelanden att gå igenom. Hon har varit minst sagt enträgen, säger Matthew Gray på polisens barnporrgrupp i Texas till Huffington Post.
Men vänta nu… han var alltså delaktig i det hela? Hon har varit enträgen, okej, men han då? Att ett par på distans skickar tusentals chattmeddelanden och mail är väl snarare regel än undantag? Att de har ett ökande sensuellt/sexuellt innehåll borde även det vara naturligt allteftersom relationen fördjupas.
Jag har med all säkerhet tusentals chattmeddelanden och mail med min sambo från tiden innan vi flyttade ihop — och då bodde vi ändå bara 45 minuter från varandra, och träffades hela tiden. Relationer mellan människor med Internetvana tenderar att vara ständigt sammantvinade. Man lever tillsammans, snarare än träffas på helgerna och när man råkar vara hemma från jobbet.
Ordvrängandet känner inga gränser. Hon “bearbetade” honom med mail som jag “bearbetar” min sambo om jag masserar hennes axlar eller lagar en fin middag? Man vet ju vad han är ute efter. Snuskhummer!
Hon flög till Kanada och hans hemstad och lockade ut honom från hans hus. Pojken lämnade en lapp åt sin mamma där han skrev att han rymde med en kvinna han älskade.
Nu hänger informationen inte ihop alls, och försöken till omskrivningar är nästan löjliga. Han lämnade en lapp där han skrev att han älskade henne. Gjorde han det under tvång eller? Varför behövde hon annars “locka” ut honom från huset? Vad gjorde hon egentligen för att “locka” ut honom? I min fantasi brukar det mesta vara möjligt, men försök själva att se för ert inre öga en bild av hur kvinnan står på gatan utanför hans hus och försöker “locka” ut honom… hur ser den bilden ut egentligen?
Anyway… Hon flög dessutom från Texas till Kanada för att träffa människan. Det låter som helt otroligt korkat och dyrt om det handlar om en snabbis på ett hotellrum.
Pojkens mamma säger att hans hjärta är krossat.
– Han trodde att han var kär i henne.
Och här kommer vi då till själva kärnan i resonemanget jag inledde med. Mamman har redan valt att pojken ska förälska sig i någon vacker jämnårig flicka. Det går inte an att han själv väljer på något annat sätt. Det är till och med så otänkbart att han inte älskade henne, han bara trodde han gjorde det, har hon bestämt. Tänk om han inbillat sig att han var kär i en annan kille? Sånt strunt kan vi inte ha i vårt samhälle.
Amerkanska dumheter, den här gången, men i Sverige är det ännu värre — här kallar vi det till och med denna sorts frivillig relation för Våldtäkt i någon form av fullständigt kollektivt vansinne. Oscar Swartz kallar det för vår form av hederskultur, och träffar nog rätt med det — här handlar det inte om killen (som uppenbarligen hade det rätt fint), utan om mammans “heder”.
På anti-barnporrorganisationerna världen över vill man gärna göra så stor sak av sånt här som möjligt. Helst visar det att Internet är farligt för både barn och andra, och därför ska censureras, eller förbjudas. I varje fall innebär det att det finns farliga gamla gubbar och kärringar där ute som bara är ute efter att lura våra barn. Tänk på baaaarnen!
De verkar ju ha rätt också, eller hur? Känns det inte som om det blir vanligare med rapporter om den här sortens företeelser? Jag tror mycket väl det kan vara så i alla fall, men av helt andra skäl. Kärlek uppstår ibland där man minst anar det, men det krävs i alla fall tid tillsammans för att kärlek och förälskelse ska utvecklas. Traditionellt har det varit relativt ont om platser och aktiviteter där olika generationer har mötts förutsättningslöst och på lika villkor.
En kultur av åldersseparatism kan man se det som. Men Internet är en förstärkare. World of Warcraft spelas flitigt av folk från 10 till 50, utan att någon bedöms på grund av yttre attribut som ålder.
Det är väldigt fint i vår kultur att tala om hur insidan är det som räknas, samtidigt som det finns en tyst överenskommelse om att det egentligen är utsidan som räknas, och att alla ska träna hur mycket som helst, bara äta sallad och ändå ha ångest över sitt yttre nog för att spendera de sista hundralapparna på lite smink eller hårprodukter.
Men så var det det där med att Internet är en förstärkare… Internet möjliggör just en sådan kommunikation mellan människors faktiska inre väsen, utan alla förutfattade meningar som kommer ur fysisk attraktion. Blir man kär i någon i World of Warcraft är inte utseendet en faktor, för personen i fråga ser ut som ett troll. Det innebär också att andra yttre faktorer faller bort, som ålder.
En förstärkt form av kärlek, av just den typ vi så ofta vill höja till skyarna. Men bara så länge den passar. Lite sådär lagom begränsad gränslös kärlek, tack. Någon måtta får det vara.
Ett par av mina bästa vänner från min tid som World of Warcraft-spelare är betydligt yngre än mig, men beter sig betydligt mer moget än många i min ålder. Men jag har väl förståss lurat till mig hans vänskap? Så måste det vara, snuskgubbe som jag är på nätet (det farliga).
Det är ingen hejd på moralpaniken i vår kultur, och i samband med teknikfobin skapar den en explosion av dumhet som är precis lika skadlig för de inblandade som allt annat tvång när det gäller val av partner.
Hade paret väntat ett år hade det helt plötsligt varit lagligt. Men nu blev det ingen tårdrypande historia om hur de tålmodigt väntade på sin kärlek som i sagornas land, bara ett sorgligt slut om hur moderns heder och samhällets moralism segrade över de små människornas känslor.
Bildcredits: Boom, Mikael Hedberg (cc0)
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Internet, Kärlek, Moral, Sex, Sexualitet, World of Warcraft
Våldtäktsvansinne
Jag brukar ha nog med bloggar och annat online att läsa på vägen in till jobbet för att låta bli att läsa tidningar, men idag var det av någon anledning ovanligt tyst i bloggosfären. Så jag tog en Metro att bläddra i, och utsatte mig för det stora ointresse som artiklarna däri brukar innebära.
Med ointresset kom dock ett visst obehag denna gång. För första gången ser jag nu hur de nya våldtäktsbestämmelserna appliceras. En man har varit otrogen mot sin sambo med hennes syster… lite omdömeslöst kan tyckas, men vad har det med våldtäkt att göra? Jo, systern är nämligen yngre än 15, vilket gör att all sex är våldtäkt, frivillig eller ej, enligt rådande lagar.
Det märks tydligt att lagändringen fått avsedd effekt här — Metro slår på stora trumman så sensationalistiskt det bara går om hur de har träffats för “övergrepp” på en butikstoalett (för att sambon inte skulle märka något) och hur han “regelbundet förgripit” sig på henne. Rubriken får det att låta som om någon med våld slitit in henne på coops toalett för ett snabbt dåd och sedan försvunnit springande från platsen till skogs.
Detta handlar inte om några övergrepp. Här finns inget lurendrejeri, inga hot och inget tvång, någon skada är varken avsedd eller skedd. Här finns bara ett flerårigt kärleksförhållande mellan två könsmogna individer, som på grund av vissa omständigheter tagit sig sexuellt uttryck just på Coops kundtoalett.
Alldeles oavsett vad man tycker om förhållanden med stor åldersskillnad så gör man alla verkliga våldtäktsoffer en stor otjänst med denna lag… till en början kanske det skapar vad jag förmodar är den avsedda effekten – sex med någon under 15 demoniseras med en hemsk titel, men på sikt? Jag kan bara se framför mig det tvivel som kommer uppstå i samband med begreppet…
“Vad då, en riktig våldtäkt, med tvång? Eller va du med på noterna?”
Förnuftet förlorar. I just det här fallet finns bara ett offer som drabbats av relationen: mannens sambo. Jag förstår precis hur hon måste känt när hon ertappade paret med att kyssas… men ska vi göra otrohet olaglig så kan vi göra det för alla, utan att kalla det något det inte är.
Nu sitter en man i fängelse i tre år för ett brott som inte skadat någon, och betalar hundratusentals kronor i skadestånd för sin kärlek, till sin kärlek. När han släpps fri är hon gammal nog att få bestämma själv… men vid set laget har väl alla välmenande i omgivningen lyckats “lära” henne hur fel det var att följa sina egna känslor istället för att rätta sig efter rådande moralism.
Det hela kan jämföras med att grov misshandel av en bebis anses vara lite mindre farligt, och att mörda en 15-årig flicka är bara hälften så illa.
Under tiden trampar moralstövlarna vidare och skördar fler offer bland dom som redan är offer för riktiga brott.
Bildcredits: Vargklo
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Sex, Moral, Våldtäkt, Lagar, Nyheter
Förnuftsförlust
Det finns en del ämnen där moraliserandet direkt tar över. Mycket starka känslor bubblar upp till ytan, förnuftet i princip försvinner, och saker som vanligtvis skulle tyckas vara absurda blir både tänkbara och accepterade.
Fildelningsfrågan är naturligtvis ett sådant ämne, och den fantastiskt absurda idén att vi ska införa ett övervakningssamhälle med en antipirat-polis som opererar på samma sätt som maffian är ett exempel på en sådan reaktion. Men det finns andra också, och ett sådant är sex.
I Sverige har vi sexköpslagen. Den säger att det är förbjudet att köpa en tjänst som någon är villig att sälja, på grund av att någon tredje part (lagstiftaren) anser att det är moraliskt fel att sälja en sådan tjänst. Det absurda i det hela blir tydligt när det faktiskt är okej att ge bort samma tjänst.
Hanna beskriver på ett mycket bra sätt hur det hela rinner över på ett speciellt känsligt område inom sex: ungas sex, pedofili och hebefili, vilket naturligtvis är starkt kopplat till barnpornografi. Absurdheten blir enorm när man ser följderna av denna sorts moraliserande över vem som ska få bestämma över sin egen kropp.
Från USA kommer till exempel berättelsen om Alex (som heter något annat), som med nöd och näppe kom undan 30 års fängelse för ett sådant “barnpornografibrott” när han fick tag på bilder på en 14-årig flicka — trots att han själv var 16 år gammal. Och han är inte ensam om att ha råkat ut för det.
Någonstans dör förnuftet så fort sex kommer på tal som ämne. Att vi i ett samhälle där kondomen existerar över huvud taget moraliserar över vad två unga personer väljer att göra tillsammans är fantastiskt absurdt.
Särskilt underligt är det att det i alla fall behövs någon form av gränsdragning. Låt mig illustrera det hela med sexköpslagen. Lagens förespråkare menar att det ska vara olagligt att ge någon pengar i utbyte mot sexuella tjänster, så låt oss börja med ett sådant scenario:
- Adam letar upp Berits annons på nätet. Han kontaktar henne, hon kommer hem till honom, de har sex, Adam betalar Berit pengar.
Låt mig nu ändra några detaljer. Vad jag vill veta är vad som är gränsdragningen… Vilka av följande alternativ är helt okej, och vilka är olagliga?
- Adam letar upp Berit på ett internetcommunity. Han tycker hon verkar spännande, och de bestämmer att de ska träffas på stan. De tar en fika, snackar lite sex, och Berit tycker det vore spännande att sälja sex till honom. Han accepterar förslaget, de går hem till honom, har sex och Adam betalar Berit pengar.
- Adam går ut på krogen och träffar Berit. Hon har inga pengar kvar, så han betalar några drinkar åt henne i förhoppning att hon ska vilja ha honom. De drar sig senare tillbaks till hans sängkammare och har sex.
- Adam går ut på krogen och träffar Berit. Hon har inga pengar, så han ger henne pengar. Hon köper sig några drinkar och senare går de hem till honom och har sex.
- Berit träffar Adam. Hon är egentligen inte så attraherad av honom, men han är stenrik så hon går med på att ha ett förhållande med honom — de har sex, och han ger henne gåvor.
- Berit träffar Adam. Hon är intresserad av honom, och han är rik så hon inleder ett förhållande med honom — de har sex, och han ger henne gåvor.
- Berit gifter sig med Adam. Hon är egentligen inte så attraherad av honom, men han är rik och betalar för hennes uppehälle och ger henne gåvor. Allt hon behöver göra är hålla sig i form och ha sex med honom, vilket passar henne bra.
- Berit gifter sig med Adam. Hon älskar honom, och han är rik och betalar för hennes uppehälle och ger henne gåvor.
Förhoppningsvis är det rätt tydligt att det inte är själva handlingen som är problemet, utan motivet. Det är alltså helt enkelt så att man moraliserar över hur andra människor tänker… på ett sätt som har mer gemensamt med lagstiftningen i Iran än de flesta sexlagsförespråkare skulle vilja erkänna.
